JW subtitle extractor

Bröder och systrar,
välkomna till den här rapporten!
Sen den förra rapporten spelades in
har det hänt en del spännande saker.
Den 31 maj 2022 meddelade den
styrande kretsen alla avdelningskontor-
-att vi skulle återuppta alla former
av den offentliga förkunnartjänsten-
-utom den från dörr till dörr.
Och våra vänner över hela jorden blev
oerhört glada över den här möjligheten.
En syster sa så här efter att ha
deltagit i en av de tjänstegrenarna:
”Det var som att vi
hade uppstått från de döda.”
”Vi var borta, men nu var vi
tillbaka, överallt på samma gång.”
Och en broder sa: ”Det var som
när man inte har cyklat på ett tag.”
”Man kom in i det så fort.”
”Och vi hade det så trevligt.”
En broder som är medlem av
avdelningskontorets kommitté i USA-
-gjorde återbesök med några vänner-
-hos personer de inte
hade träffat under pandemin.
Och han sa:
”Jag trodde att de ... kanske
skulle vara avvisande”-
-”eller ... vara rädda
för att bli smittade.”
Men det var inte alls så de reagerade.
När brodern hade haft
ett samtal med en av personerna-
-sa han att det kändes så inspirerande
att få prata med nån på riktigt.
Nyligen var jag själv med om
nåt trevligt när jag var i gatutjänst.
En kvinna såg att brodern som var med
mig hade några tidskrifter i handen.
Så hon kom fram till oss.
Och så sa hon att hon var
så glad över att se Jehovas vittnen.
Vi hade ett fint samtal.
Och vi ordnade så att en syster
kunde hålla kontakten med henne.
Det var verkligen härligt att
få vara ute i gatutjänst igen.
I Zambia stannade en busschaufför
när han såg vittnen i gatutjänst.
Han fick ett nummer av
Vakttornet och frågade sen-
-självmant bröderna om de
kunde vittna för hans passagerare.
Och alla som var i bussen
ville mer än gärna lyssna.
Och de tog emot tidskrifter.
En annan höjdpunkt
var när vi i juni-
-nådde en milstolpe
inom vårt översättningsarbete.
Under ett veckoslut
släpptes olika utgåvor-
-av Nya världens översättning
på 13 språk.
På en del av de språken var det
en enskild bibelbok som gavs ut.
På andra släpptes hela de
kristna grekiska skrifterna.
Och på några språk
släpptes hela Bibeln.
Det förra rekordet för ett veckoslut
var sex bibelöversättningar.
Så att det här blev möjligt
har vi Jehova att tacka för.
Den 7 juni i år
nåddes en annan milstolpe-
-då Europadomstolen dömde till
förmån för Jehovas vittnen i 21 fall-
-på en enda dag.
Vårt tidigare rekord för antal
vunna rättsfall samma dag-
-var från den 3 maj 1943-
-när vi vann 12 rättsfall
i USA:s högsta domstol.
Så det är Jehova som ska
ha äran för de här segrarna.
20 av de 21 fallen från den 7 juni-
-var kopplade till Ryssland och
deras förföljelse av våra kära vänner.
Vad innebär de domsluten?
Nu kommer några bröder från
huvudkontorets juridiska avdelning-
-att ge oss mer upplysningar.
Det här beslutet är
verkligen nåt helt unikt.
Rätten har tagit 20 av våra fall
och tagit ett enda beslut.
Det är väldigt uppmuntrande att
det gick helt och hållet vår väg.
Beslutet är i sin
helhet 196 sidor långt.
Och på punkt efter punkt avslöjar
rätten de lögner Ryssland använt-
-för att förfölja våra vänner
och förbjuda vår verksamhet.
Shane, vill du ge några exempel
på några av de här punkterna?
Beslutet visar tydligt att
Ryssland har gjort sig skyldigt-
-till en överlagd
och skoningslös attack-
-på sann tillbedjan och på oskyldiga
människor som bara vill utöva sin tro.
Till exempel skriver
Europadomstolen i beslutet-
-att ryska myndigheter-
-har visat en intolerans mot
Jehovas vittnens religionsutövning-
-i syfte att få dem att överge sin tro-
-och att hindra andra
från att ansluta sig till dem.
Som vi förstår så har de
misslyckats med det totalt.
Faktum är att den här domen visar
att Jehovas vittnen är helt oskyldiga.
Till exempel hävdar Ryssland
att vår litteratur och vår webbplats-
-är extremistiska enbart
för att vi tror att vi har sanningen.
Men i beslutet står det
att alla samfund och individer-
-har rätt att hävda att deras
tro är sann och överlägsen andras.
Intressant.
Shane, vill du berätta nåt
mer rätten kom fram till?
Domstolen bekräftar att vi har
rätt att vittna från dörr till dörr-
-att föräldrar har rätt att
lära sina barn om Jehova-
-att vi kan äga och
använda egna möteslokaler-
-att vi kan vägra militärtjänst-
-att vi kan avstå blodtransfusioner
och välja annan vård-
-och att vi kan
vara politiskt neutrala.
På alla de här områdena slår
Europadomstolen fast-
-att vår tro och
vår verksamhet är helt fredlig-
-och är skyddad av
rätten till religionsfrihet.
Det kommer fram i beslutet att Ryssland
ska sluta förfölja Jehovas vittnen-
-ge oss lagligt erkännande igen,
släppa dem som sitter i fängelse-
-göra vår litteratur och
webbplats laglig igen-
-lämna tillbaka alla
konfiskerade fastigheter-
-eller betala nästan
60 miljoner euro som ersättning.
Fantastiskt.
Vi är så tacksamma mot alla de
bröder och systrar som arbetat hårt-
-för att kunna presentera
de här fallen inför Europadomstolen.
Vi vet inte än om Ryssland
kommer att följa det här beslutet.
Men även om de inte gör det
så är beslutet juridiskt bindande-
-för de 46 länder som förpliktat sig
att följa beslut från Europadomstolen.
Så rättigheterna har stärkts
för 1,5 miljoner Jehovas vittnen.
Och deras ställning
är starkare än nånsin.
Men inte nog med det.
Europadomstolen är väldigt
respekterad över hela världen.
Så det här rättsfallet kommer
att ha stor betydelse även globalt.
Vi tackar Jehova
för den här stora segern-
-den här historiska
segern i Europadomstolen.
Vi är övertygade om att oavsett hur
de världsliga myndigheterna agerar-
-så kommer Jehova att
fortsätta vara med våra bröder.
Hur kan vi veta det?
Därför att vi har fått
löftet i Jes. 54:17.
Där står det:
Ja, vi har fått ett arv från Jehova-
-som garanterar oss att han
kommer att vara med oss för evigt.
Med den garantin finns det inget
motstånd som kan försvaga vår tro-
-eller ta ifrån oss det andliga
välstånd och den frid som vi har.
Ett bevis på det är hur vännerna
kunde hantera förföljelse-
-i forna Sovjetunionen.
Nu ska vi få se intervjuer
med vänner som känner-
-att Jehova tog hand om
dem under sovjettiden.
Det kommer att bli uppmuntrande,
inte bara för er vänner i Ryssland-
-utan för alla vänner jorden runt-
-eftersom vi alla kan få känna
på motstånd på ett eller annat sätt.
När vi tittar på de här
intervjuerna fråga då dig själv:
”Om det här skulle hända mig,
hur skulle jag då agera?”
”Kan jag lära mig nåt när det gäller
att vara lojal mot Jehova?”
Jag blev döpt när jag var 15.
Ganska snart förstod skolledningen
att jag var ett Jehovas vittne.
De försökte omskola mig och min familj,
så att vi skulle sluta tjäna Jehova.
De här påtryckningarna höll på
i ungefär tre år, så då var jag 18.
Och då kom nästa prövning.
Jag blev inkallad
till sovjetiska armén.
Det var naturligtvis helt otänkbart,
så jag dömdes till fängelse i två år.
När jag kom ut
hände nåt trevligare.
Jag träffade en underbar
syster som heter Lidija.
Vi gifte oss, och strax efter det
blev jag inkallad till armén igen.
Den gången dömdes jag
till tre år i ett hårdare fängelse.
Jag är från Ukraina och flyttade
till Litauen när vi skulle gifta oss.
Men bara sju månader efter det
så hamnade min man i fängelse.
Det var så känslomässigt
tungt att jag blev sjuk.
Senare fick jag läggas in
på sjukhus, och jag fick missfall.
Jag var alltså helt
ensam i ett främmande land.
Jag kunde inte språket.
Och jag kunde inte ens få ett jobb
för att min man satt i fängelse.
Fängelsevakterna var väldigt
brutala och slog ofta fångarna.
Jag råkade också ut för det,
flera gånger.
Men det svåraste för mig
var att vara ifrån min familj-
-mina bröder och systrar-
-och framför allt Lidija,
som jag älskar så mycket.
Men jag måste säga att Lidija
uppmuntrade mig otroligt mycket.
Hon skrev brev till mig.
Hon skrev nästan varje dag.
Jag tror att jag fick fler brev än de
andra trettio fångarna sammanlagt.
Jag försökte hjälpa Virgilijus
att hålla sig nära Jehova.
Så jag brukade skriva bibelverser
och citat från vår litteratur.
Men jag formulerade mig alltid
så att det inte blev censurerat.
Mötena betydde mycket för mig.
Jag missade inte ett enda.
En gång när vi hade ett möte hos
oss stormade det in säkerhetspoliser-
-och sen blev
jag kallad till rättegång.
Dagen då jag skulle till rätten
var jag otroligt spänd.
Men jag kommer ihåg att Jehova
gav mig ett sånt lugn.
All rädsla och nervositet
bara försvann.
Jag dömdes till 50 rubel i böter.
Det var mycket pengar på den tiden.
Men de lyckades inte skrämma mig.
Jag fortsatte gå på mötena.
Jag tog alla möjligheter jag fick
att vittna i fängelset.
Och det var faktiskt rätt
många som ville lyssna.
Det hände att jag fick prata med
så många som 20 åt gången.
Ibland ställde de frågor
som inte var helt lätta.
Då fick jag ta lite tid och fundera-
-så att jag kunde ge bra svar
på varför jag trodde som jag gjorde.
Det här var väldigt bra för mig.
Och jag bad nästan konstant.
Jag kunde också se hur Jehova
besvarade mina böner-
-ibland på sätt som jag
absolut inte hade förväntat.
Jag fokuserade inte på
hur svårt allting var-
-utan på varför Jehova ville
att jag skulle vara trogen.
Det hjälpte mig väldigt mycket.
Det var många gånger jag fick hjälp
som bara Jehova kunnat ge.
Och han blev min bäste vän.
Han var verkligen en räddare i nöden.
Ju svagare jag blev,
desto mer hjälp fick jag från Jehova.
Vi behöver inte tänka så mycket på
hur vi ska klara av en prövning.
Det är bättre att tänka på hur Jehova
kommer att hjälpa oss att klara av det.
Han kan ge oss kraften
att klara av vad som helst.
Inga prövningar vi går igenom
för Jehovas skull är förgäves.
De kan vara bra för oss.
De stärker vår tro
och formar vår personlighet.
Poängen är att vi måste ha
rätt inställning till prövningar-
-och vara positiva.
Vi måste vara helt inställda på
att fortsätta vara lojala mot Jehova.
Det var uppmuntrande
att höra om er uthållighet.
Ni påminde oss om vikten av att
vara med vid mötena och i tjänsten-
-både innan och
under perioder av förföljelse.
Det gör att vi kan stå fasta i vår
tro och hålla vår andlighet stark.
I nästa intervju ska vi
få se hur Iósif och Véra Rúsu-
-med hjälp av
föräldrarnas föredöme-
-en beslutsamhet att aldrig
kompromissa vad som än händer-
-och regelbundna andliga rutiner
kunde hålla ut under förföljelse.
Jag mötte förföljelse första gången
när jag var sex år gammal.
Då dömdes min pappa och min
äldre bror till 25 års fängelse-
-för att de vägrade gå med i armén.
Jag undrade om jag nånsin
skulle få träffa dem igen.
Men de släpptes faktiskt två år senare,
och det var jag väldigt tacksam för.
Deras exempel
har betytt otroligt mycket-
- och har hjälpt mig
att hålla ut och vara lojal.
Jag drabbades också av
förföljelse redan som liten.
Jag blev slagen i skolan
för att jag vittnade-
-inte hade den sovjetiska
halsduken och stjärnan-
-och inte sjöng
patriotiska sånger.
Mina föräldrar lärde mig tidigt
att älska Jehova-
-att läsa Bibeln,
att sjunga lovsånger-
-och att lära mig
bibelverser utantill.
De tog alltid med mig på mötena,
som då hölls tre gånger i veckan.
Och jag älskade att vara med där.
Jag satt alltid med handen i luften.
Mina föräldrar lärde mig
hur jag skulle bemöta dem som-
-försökte pressa mig att avslöja
information om vännerna.
De hjälpte mig förstå hur viktigt det
är att lita på Jehova och älska honom.
Det har gjort att jag känner att jag
vill vara lojal mot Jehova för evigt.
När jag var 15 år blev hela
min familj deporterad till Sibirien.
De skickade dit oss i tåg.
Det var väldigt svåra
förhållanden på de här tågen.
Det som hjälpte mig
var den andliga maten-
-som jag hade
fått med mig hemifrån.
Det var det dyrbaraste vi ägde,
så vi såg till att få med oss det.
Och hela vägen
på tåget sjöng vi sånger.
Ungefär 10 år senare,
när jag var i Kazakstan-
-så greps jag och dömdes
till fem år i fängelse.
Fängelsevakterna
pressade mig väldigt hårt.
De gjorde allt de kunde för att
få mig att avsäga mig min tro.
Men det som hjälpte mig
var att tänka på-
-att det här handlar om Jehova
och att jag har valt hans styre.
Jag bad mycket till honom om
att han skulle hjälpa mig att hålla ut-
-och fortsätta vara trogen.
Bibelläsning hjälpte
mig också att hålla ut.
Oavsett vad de har utsatt mig för-
-har de aldrig lyckats
få mig att kompromissa.
När jag hade avtjänat mitt straff
så åkte jag tillbaka till Moldavien.
Och där gifte jag
mig med Véra 1967.
Två år senare skulle Josefs fall
behandlas i Högsta domstolen.
Och där dömdes han
till 10 år i ett fängelse-
-med högsta säkerhet.
Så där var jag, 18 år,
med en ettåring att ta hand om.
Väldigt ofta fick jag besök av KGB
som förhörde mig i timmar-
-ibland ända upp till fem timmar.
De kunde säga vad som helst
och ljög för att få mig att ge efter.
Under åren som följde var
jag inte där när min son växte upp.
Jag fick bara se honom på foton
och när Véra kom och hälsade på.
Jag fick alltid nya skor av Véra när
hon kom, och det såg jag fram emot.
Några bröder och systrar
och jag skrev av tidskrifterna-
-på väldigt tunt papper i
samma form som en skosula.
Och så lyfte vi ur innersulan
i kängorna och lade papprena där.
Vi satte tillbaka
innersulan ordentligt.
Vi kunde få plats med
upp till sju tidskrifter på det sättet.
Man kommer så
nära Jehova under förföljelse.
Han blir så verklig för en.
Jehova har varit snäll mot mig.
Gång på gång har han
gett mig kraft ”över det normala”.
Av det jag har varit med om
i mitt liv så har jag märkt att-
-ju svårare prövningar jag gått igenom-
-desto fler möjligheter
har jag fått att prata om Jehova.
Han har hjälpt mig
att fokusera på det jag har-
-inte på hur svårt jag har det.
Det har hjälpt mig att
hålla ut och känna glädje.
Det finns egentligen ingen
anledning för mig att inte vara glad.
Tack, broder och syster Rúsu-
-för att ni ville berätta
om det ni varit med om.
Vad hjälpte dem att förbereda sig för
och hantera förföljelse?
De hade fått en bra uppfostran.
De hade också bra andliga rutiner.
Och de hade lärt sig
en del bibelverser utantill.
Därför kunde de ha ett andligt
synsätt och fokusera på stridsfrågan-
-och på att hålla fast vid
sin tro vad som än händer.
Vilka fina föredömen!
Det här för tankarna
till det som står i Hebr. 13:6:
Jehova visade sig vara en hjälpare
för våra vänner i Sovjetunionen.
Trots att de hela tiden sköljdes över
av förföljelse från myndigheterna-
-kunde de bevara sig trogna
och till och med öka i antal.
Tänk på att år 1949
fanns det sammanlagt-
-omkring 10 000 vittnen i de länder
som utgjorde i Sovjetunionen.
Och de flesta av dem
bodde i västra Ukraina.
Nu är antalet förkunnare i
de länderna mer än 380 000.
Så Jehovas välsignelse var tydlig.
Under ett antal år
under 70- och 80-talen-
-samarbetade jag
med bröderna bakom järnridån.
Jag fick inte bara se deras tro
utan också hur Jehova hjälpte dem.
Han såg till att de alltid hade
den andliga mat de behövde.
Bröderna insåg hur viktigt det var
att vara med på möten regelbundet-
-även om de bara
kunde hållas i mindre grupper.
De älskade verkligen
att sjunga våra rikets sånger-
-som de ofta hade lärt sig utantill.
Trots att de riskerade
sin frihet och sin säkerhet-
-för att kunna träffa
varandra på det sättet-
-så var de alltid noga
med att vara där.
Och Satan försökte hela tiden
få dem att ge upp sin tro.
Men Jehova välsignade
dem och hjälpte dem att vara lojala.
I dag kan Ryssland
upplösa juridiska sammanslutningar.
Men de kan aldrig
upplösa Jehovas organisation.
Vad kommer däremot
att hända med nordens kung?
Det får vi veta i Dan. 11:45.
Där står det.
Så det är ingen som
kommer att hjälpa Nordens kung.
Men finns det nån
som kommer att hjälpa oss?
Ja, vad var det vi läste i Hebr. 13:6?
”Jehova är min hjälpare.”
Var beslutna att vad som än
händer lita helt och fullt på Jehova-
-och förbli lojala.
Han kommer att bli er hjälpare.
Och glöm inte att vi älskar er.
Det här är JW Broadcasting
från Jehovas vittnens huvudkontor.

Rapport 5 från den styrande kretsen 2022
- 

Rapport 5 från den styrande kretsen 2022

Bröder och systrar,
välkomna till den här rapporten!
Sen den förra rapporten spelades in
har det hänt en del spännande saker.
Den 31 maj 2022 meddelade den
styrande kretsen alla avdelningskontor-
-att vi skulle återuppta alla former
av den offentliga förkunnartjänsten-
-utom den från dörr till dörr.
Och våra vänner över hela jorden blev
oerhört glada över den här möjligheten.
En syster sa så här efter att ha
deltagit i en av de tjänstegrenarna:
”Det var som att vi
hade uppstått från de döda.”
”Vi var borta, men nu var vi
tillbaka, överallt på samma gång.”
Och en broder sa: ”Det var som
när man inte har cyklat på ett tag.”
”Man kom in i det så fort.”
”Och vi hade det så trevligt.”
En broder som är medlem av
avdelningskontorets kommitté i USA-
-gjorde återbesök med några vänner-
-hos personer de inte
hade träffat under pandemin.
Och han sa:
”Jag trodde att de ... kanske
skulle vara avvisande”-
-”eller ... vara rädda
för att bli smittade.”
Men det var inte alls så de reagerade.
När brodern hade haft
ett samtal med en av personerna-
-sa han att det kändes så inspirerande
att få prata med nån på riktigt.
Nyligen var jag själv med om
nåt trevligt när jag var i gatutjänst.
En kvinna såg att brodern som var med
mig hade några tidskrifter i handen.
Så hon kom fram till oss.
Och så sa hon att hon var
så glad över att se Jehovas vittnen.
Vi hade ett fint samtal.
Och vi ordnade så att en syster
kunde hålla kontakten med henne.
Det var verkligen härligt att
få vara ute i gatutjänst igen.
I Zambia stannade en busschaufför
när han såg vittnen i gatutjänst.
Han fick ett nummer av
Vakttornet och frågade sen-
-självmant bröderna om de
kunde vittna för hans passagerare.
Och alla som var i bussen
ville mer än gärna lyssna.
Och de tog emot tidskrifter.
En annan höjdpunkt
var när vi i juni-
-nådde en milstolpe
inom vårt översättningsarbete.
Under ett veckoslut
släpptes olika utgåvor-
-av Nya världens översättning
på 13 språk.
På en del av de språken var det
en enskild bibelbok som gavs ut.
På andra släpptes hela de
kristna grekiska skrifterna.
Och på några språk
släpptes hela Bibeln.
Det förra rekordet för ett veckoslut
var sex bibelöversättningar.
Så att det här blev möjligt
har vi Jehova att tacka för.
Den 7 juni i år
nåddes en annan milstolpe-
-då Europadomstolen dömde till
förmån för Jehovas vittnen i 21 fall-
-på en enda dag.
Vårt tidigare rekord för antal
vunna rättsfall samma dag-
-var från den 3 maj 1943-
-när vi vann 12 rättsfall
i USA:s högsta domstol.
Så det är Jehova som ska
ha äran för de här segrarna.
20 av de 21 fallen från den 7 juni-
-var kopplade till Ryssland och
deras förföljelse av våra kära vänner.
Vad innebär de domsluten?
Nu kommer några bröder från
huvudkontorets juridiska avdelning-
-att ge oss mer upplysningar.
Det här beslutet är
verkligen nåt helt unikt.
Rätten har tagit 20 av våra fall
och tagit ett enda beslut.
Det är väldigt uppmuntrande att
det gick helt och hållet vår väg.
Beslutet är i sin
helhet 196 sidor långt.
Och på punkt efter punkt avslöjar
rätten de lögner Ryssland använt-
-för att förfölja våra vänner
och förbjuda vår verksamhet.
Shane, vill du ge några exempel
på några av de här punkterna?
Beslutet visar tydligt att
Ryssland har gjort sig skyldigt-
-till en överlagd
och skoningslös attack-
-på sann tillbedjan och på oskyldiga
människor som bara vill utöva sin tro.
Till exempel skriver
Europadomstolen i beslutet-
-att ryska myndigheter-
-har visat en intolerans mot
Jehovas vittnens religionsutövning-
-i syfte att få dem att överge sin tro-
-och att hindra andra
från att ansluta sig till dem.
Som vi förstår så har de
misslyckats med det totalt. 
Faktum är att den här domen visar
att Jehovas vittnen är helt oskyldiga.
Till exempel hävdar Ryssland
att vår litteratur och vår webbplats-
-är extremistiska enbart
för att vi tror att vi har sanningen.
Men i beslutet står det
att alla samfund och individer-
-har rätt att hävda att deras
tro är sann och överlägsen andras.
Intressant.
Shane, vill du berätta nåt
mer rätten kom fram till?
Domstolen bekräftar att vi har
rätt att vittna från dörr till dörr-
-att föräldrar har rätt att
lära sina barn om Jehova-
-att vi kan äga och
använda egna möteslokaler-
-att vi kan vägra militärtjänst-
-att vi kan avstå blodtransfusioner
och välja annan vård-
-och att vi kan
vara politiskt neutrala.
På alla de här områdena slår
Europadomstolen fast-
-att vår tro och
vår verksamhet är helt fredlig-
-och är skyddad av
rätten till religionsfrihet.
Det kommer fram i beslutet att Ryssland
ska sluta förfölja Jehovas vittnen-
-ge oss lagligt erkännande igen,
släppa dem som sitter i fängelse-
-göra vår litteratur och
webbplats laglig igen-
-lämna tillbaka alla
konfiskerade fastigheter-
-eller betala nästan
60 miljoner euro som ersättning. 
Fantastiskt.
Vi är så tacksamma mot alla de
bröder och systrar som arbetat hårt-
-för att kunna presentera
de här fallen inför Europadomstolen.
Vi vet inte än om Ryssland
kommer att följa det här beslutet.
Men även om de inte gör det
så är beslutet juridiskt bindande-
-för de 46 länder som förpliktat sig
att följa beslut från Europadomstolen.
Så rättigheterna har stärkts
för 1,5 miljoner Jehovas vittnen.
Och deras ställning
är starkare än nånsin.
Men inte nog med det.
Europadomstolen är väldigt
respekterad över hela världen.
Så det här rättsfallet kommer
att ha stor betydelse även globalt.
Vi tackar Jehova
för den här stora segern-
-den här historiska
segern i Europadomstolen.
Vi är övertygade om att oavsett hur
de världsliga myndigheterna agerar-
-så kommer Jehova att
fortsätta vara med våra bröder.
Hur kan vi veta det?
Därför att vi har fått
löftet i Jes. 54:17.
Där står det:
Ja, vi har fått ett arv från Jehova-
-som garanterar oss att han
kommer att vara med oss för evigt.
Med den garantin finns det inget
motstånd som kan försvaga vår tro-
-eller ta ifrån oss det andliga
välstånd och den frid som vi har.
Ett bevis på det är hur vännerna
kunde hantera förföljelse-
-i forna Sovjetunionen.
Nu ska vi få se intervjuer
med vänner som känner-
-att Jehova tog hand om
dem under sovjettiden.
Det kommer att bli uppmuntrande,
inte bara för er vänner i Ryssland-
-utan för alla vänner jorden runt-
-eftersom vi alla kan få känna
på motstånd på ett eller annat sätt.
När vi tittar på de här
intervjuerna fråga då dig själv:
”Om det här skulle hända mig,
hur skulle jag då agera?”
”Kan jag lära mig nåt när det gäller
att vara lojal mot Jehova?”
Jag blev döpt när jag var 15.
Ganska snart förstod skolledningen
att jag var ett Jehovas vittne.
De försökte omskola mig och min familj,
så att vi skulle sluta tjäna Jehova.
De här påtryckningarna höll på
i ungefär tre år, så då var jag 18.
Och då kom nästa prövning.
Jag blev inkallad
till sovjetiska armén.
Det var naturligtvis helt otänkbart,
så jag dömdes till fängelse i två år.
När jag kom ut
hände nåt trevligare.
Jag träffade en underbar
syster som heter Lidija.
Vi gifte oss, och strax efter det
blev jag inkallad till armén igen.
Den gången dömdes jag
till tre år i ett hårdare fängelse.
Jag är från Ukraina och flyttade
till Litauen när vi skulle gifta oss.
Men bara sju månader efter det
så hamnade min man i fängelse.
Det var så känslomässigt
tungt att jag blev sjuk.
Senare fick jag läggas in
på sjukhus, och jag fick missfall.
Jag var alltså helt
ensam i ett främmande land.
Jag kunde inte språket.
Och jag kunde inte ens få ett jobb
för att min man satt i fängelse.
Fängelsevakterna var väldigt
brutala och slog ofta fångarna.
Jag råkade också ut för det,
flera gånger.
Men det svåraste för mig
var att vara ifrån min familj-
-mina bröder och systrar-
-och framför allt Lidija,
som jag älskar så mycket.
Men jag måste säga att Lidija
uppmuntrade mig otroligt mycket.
Hon skrev brev till mig.
Hon skrev nästan varje dag.
Jag tror att jag fick fler brev än de
andra trettio fångarna sammanlagt.
Jag försökte hjälpa Virgilijus
att hålla sig nära Jehova.
Så jag brukade skriva bibelverser
och citat från vår litteratur.
Men jag formulerade mig alltid
så att det inte blev censurerat.
Mötena betydde mycket för mig.
Jag missade inte ett enda.
En gång när vi hade ett möte hos
oss stormade det in säkerhetspoliser-
-och sen blev
jag kallad till rättegång.
Dagen då jag skulle till rätten
var jag otroligt spänd.
Men jag kommer ihåg att Jehova
gav mig ett sånt lugn.
All rädsla och nervositet
bara försvann.
Jag dömdes till 50 rubel i böter.
Det var mycket pengar på den tiden.
Men de lyckades inte skrämma mig.
Jag fortsatte gå på mötena.
Jag tog alla möjligheter jag fick
att vittna i fängelset.
Och det var faktiskt rätt
många som ville lyssna.
Det hände att jag fick prata med
så många som 20 åt gången.
Ibland ställde de frågor
som inte var helt lätta.
Då fick jag ta lite tid och fundera-
-så att jag kunde ge bra svar
på varför jag trodde som jag gjorde.
Det här var väldigt bra för mig.
Och jag bad nästan konstant.
Jag kunde också se hur Jehova
besvarade mina böner-
-ibland på sätt som jag
absolut inte hade förväntat.
Jag fokuserade inte på
hur svårt allting var-
-utan på varför Jehova ville
att jag skulle vara trogen.
Det hjälpte mig väldigt mycket.
Det var många gånger jag fick hjälp
som bara Jehova kunnat ge.
Och han blev min bäste vän.
Han var verkligen en räddare i nöden.
Ju svagare jag blev,
desto mer hjälp fick jag från Jehova.
Vi behöver inte tänka så mycket på
hur vi ska klara av en prövning.
Det är bättre att tänka på hur Jehova
kommer att hjälpa oss att klara av det.
Han kan ge oss kraften
att klara av vad som helst.
Inga prövningar vi går igenom
för Jehovas skull är förgäves.
De kan vara bra för oss.
De stärker vår tro
och formar vår personlighet.
Poängen är att vi måste ha
rätt inställning till prövningar-
-och vara positiva.
Vi måste vara helt inställda på
att fortsätta vara lojala mot Jehova.
Det var uppmuntrande
att höra om er uthållighet.
Ni påminde oss om vikten av att
vara med vid mötena och i tjänsten-
-både innan och
under perioder av förföljelse.
Det gör att vi kan stå fasta i vår
tro och hålla vår andlighet stark.
I nästa intervju ska vi
få se hur Iósif och Véra Rúsu-
-med hjälp av
föräldrarnas föredöme-
-en beslutsamhet att aldrig
kompromissa vad som än händer-
-och regelbundna andliga rutiner
kunde hålla ut under förföljelse.
Jag mötte förföljelse första gången
när jag var sex år gammal.
Då dömdes min pappa och min
äldre bror till 25 års fängelse-
-för att de vägrade gå med i armén.
Jag undrade om jag nånsin
skulle få träffa dem igen.
Men de släpptes faktiskt två år senare,
och det var jag väldigt tacksam för.
Deras exempel
har betytt otroligt mycket-
- och har hjälpt mig
att hålla ut och vara lojal.
Jag drabbades också av
förföljelse redan som liten.
Jag blev slagen i skolan
för att jag vittnade-
-inte hade den sovjetiska
halsduken och stjärnan-
-och inte sjöng
patriotiska sånger.
Mina föräldrar lärde mig tidigt
att älska Jehova-
-att läsa Bibeln,
att sjunga lovsånger-
-och att lära mig
bibelverser utantill.
De tog alltid med mig på mötena,
som då hölls tre gånger i veckan.
Och jag älskade att vara med där.
Jag satt alltid med handen i luften.
Mina föräldrar lärde mig
hur jag skulle bemöta dem som-
-försökte pressa mig att avslöja
information om vännerna.
De hjälpte mig förstå hur viktigt det
är att lita på Jehova och älska honom.
Det har gjort att jag känner att jag
vill vara lojal mot Jehova för evigt.
När jag var 15 år blev hela
min familj deporterad till Sibirien.
De skickade dit oss i tåg.
Det var väldigt svåra
förhållanden på de här tågen.
Det som hjälpte mig
var den andliga maten-
-som jag hade
fått med mig hemifrån.
Det var det dyrbaraste vi ägde,
så vi såg till att få med oss det.
Och hela vägen
på tåget sjöng vi sånger.
Ungefär 10 år senare,
när jag var i Kazakstan-
-så greps jag och dömdes
till fem år i fängelse.
Fängelsevakterna
pressade mig väldigt hårt.
De gjorde allt de kunde för att
få mig att avsäga mig min tro.
Men det som hjälpte mig
var att tänka på-
-att det här handlar om Jehova
och att jag har valt hans styre.
Jag bad mycket till honom om
att han skulle hjälpa mig att hålla ut-
-och fortsätta vara trogen.
Bibelläsning hjälpte
mig också att hålla ut.
Oavsett vad de har utsatt mig för-
-har de aldrig lyckats
få mig att kompromissa.
När jag hade avtjänat mitt straff
så åkte jag tillbaka till Moldavien.
Och där gifte jag
mig med Véra 1967.
Två år senare skulle Josefs fall
behandlas i Högsta domstolen.
Och där dömdes han
till 10 år i ett fängelse-
-med högsta säkerhet.
Så där var jag, 18 år,
med en ettåring att ta hand om.
Väldigt ofta fick jag besök av KGB
som förhörde mig i timmar-
-ibland ända upp till fem timmar.
De kunde säga vad som helst
och ljög för att få mig att ge efter.
Under åren som följde var
jag inte där när min son växte upp.
Jag fick bara se honom på foton
och när Véra kom och hälsade på.
Jag fick alltid nya skor av Véra när
hon kom, och det såg jag fram emot.
Några bröder och systrar
och jag skrev av tidskrifterna-
-på väldigt tunt papper i
samma form som en skosula.
Och så lyfte vi ur innersulan
i kängorna och lade papprena där.
Vi satte tillbaka
innersulan ordentligt.
Vi kunde få plats med
upp till sju tidskrifter på det sättet.
Man kommer så
nära Jehova under förföljelse.
Han blir så verklig för en.
Jehova har varit snäll mot mig.
Gång på gång har han
gett mig kraft ”över det normala”.
Av det jag har varit med om
i mitt liv så har jag märkt att-
-ju svårare prövningar jag gått igenom-
-desto fler möjligheter
har jag fått att prata om Jehova.
Han har hjälpt mig
att fokusera på det jag har-
-inte på hur svårt jag har det.
Det har hjälpt mig att
hålla ut och känna glädje.
Det finns egentligen ingen
anledning för mig att inte vara glad.
Tack, broder och syster Rúsu-
-för att ni ville berätta
om det ni varit med om.
Vad hjälpte dem att förbereda sig för
och hantera förföljelse?
De hade fått en bra uppfostran.
De hade också bra andliga rutiner.
Och de hade lärt sig
en del bibelverser utantill.
Därför kunde de ha ett andligt
synsätt och fokusera på stridsfrågan-
-och på att hålla fast vid
sin tro vad som än händer.
Vilka fina föredömen!
Det här för tankarna
till det som står i Hebr. 13:6:
Jehova visade sig vara en hjälpare
för våra vänner i Sovjetunionen.
Trots att de hela tiden sköljdes över
av förföljelse från myndigheterna-
-kunde de bevara sig trogna
och till och med öka i antal.
Tänk på att år 1949
fanns det sammanlagt-
-omkring 10 000 vittnen i de länder
som utgjorde i Sovjetunionen.
Och de flesta av dem
bodde i västra Ukraina.
Nu är antalet förkunnare i
de länderna mer än 380 000.
Så Jehovas välsignelse var tydlig.
Under ett antal år
under 70- och 80-talen-
-samarbetade jag
med bröderna bakom järnridån.
Jag fick inte bara se deras tro
utan också hur Jehova hjälpte dem.
Han såg till att de alltid hade
den andliga mat de behövde.
Bröderna insåg hur viktigt det var
att vara med på möten regelbundet-
-även om de bara
kunde hållas i mindre grupper.
De älskade verkligen
att sjunga våra rikets sånger-
-som de ofta hade lärt sig utantill.
Trots att de riskerade
sin frihet och sin säkerhet-
-för att kunna träffa
varandra på det sättet-
-så var de alltid noga
med att vara där.
Och Satan försökte hela tiden
få dem att ge upp sin tro.
Men Jehova välsignade
dem och hjälpte dem att vara lojala.
I dag kan Ryssland
upplösa juridiska sammanslutningar.
Men de kan aldrig
upplösa Jehovas organisation.
Vad kommer däremot
att hända med nordens kung?
Det får vi veta i Dan. 11:45.
Där står det.
Så det är ingen som
kommer att hjälpa Nordens kung.
Men finns det nån
som kommer att hjälpa oss?
Ja, vad var det vi läste i Hebr. 13:6?
”Jehova är min hjälpare.”
Var beslutna att vad som än
händer lita helt och fullt på Jehova-
-och förbli lojala.
Han kommer att bli er hjälpare.
Och glöm inte att vi älskar er.
Det här är JW Broadcasting
från Jehovas vittnens huvudkontor.


-