JW subtitle extractor

Välkomna, kära bröder och systrar!
I många delar av världen
är sammankomsterna nu i full gång.
Och redan nu i början av juli
så har det varit över 2,3 miljoner-
-som har varit med vid den regionala
sammankomsten ”Visa tålamod”.
Det ger så otroligt mycket glädje för
oss vittnen att träffa gamla vänner-
-som vi inte har sett på länge,
men att också lära känna nya.
Och sammankomstprogrammet
är verkligen andlig mat i rätt tid.
De som har varit på sammankomsten
har fått med sig många fina lärdomar.
Och vi kan lova er som snart
kommer att ha er sammankomst-
-att ni kommer att älska den!
Den 1 juni i år var det många betelhem
som öppnade upp för guidade turer.
Och det här var nåt som besökare
och beteliter verkligen sett fram emot.
Det var underbart att se
första gruppen komma till Betel!
För man förstod hur mycket de
hade ansträngt sig för att komma dit.
Jag vet inte vilka som var gladast, de
eller vi, för vi älskar att ha dem här!
Det bästa var att komma in
och se alla som stod och vinkade-
-och alla kramar man fick.
Ja, det hade jag
verkligen inte väntat mig!
Vi kände oss verkligen välkomna, och
alla bara kom fram och pratade med oss.
Ända sen de var små
har de tittat på uppdateringar-
-om bygget i Chelmsford på jw.org.
Och nu är vi här!
Jag kan knappt fatta att det är sant.
Vi har haft öppet för
besökare i över en månad nu.
Och det har varit helt otroligt!
Vi kommer från Filippinerna,
men nu bor vi i Kanada.
Vi körde i ungefär 8 timmar
för att komma hit till Betel.
Vi hade tänkt komma hit
till Warwick i mars 2020.
Och nu är vi här, 3 år senare.
Vi sa att det här får bli vår prio
det här året, att komma hit till Betel.
Jag kan verkligen
rekommendera familjer att komma hit.
Det ger en otrolig andlig boost.
Och sen blir det
ett minne för livet för barnen.
Det fanns så mycket på museet som
man inte kunde ta in på bara ett besök.
Så jag hoppas
att vi kommer tillbaka hit.
De här bröderna och systrarna
som vi såg här kände som David gjorde-
-som vi kan se av
det han skrev i Ps. 122:1:
Vi uppmuntrar er att komma till
Betel och gå en sån här guidad tur.
Så gå gärna in på jw.org
och boka en guidning där.
Mer information
hittar ni på sidan ”Besök Betel”.
Eller så kan ni kontakta
avdelningskontoret i ert område.
Som vi fick information om
på jw.org på onsdagskvällen-
-den 28 juni nu i år, 2023-
-så har vi fått ett viktigt tillstånd
när det gäller Ramapoprojektet.
Stadsbyggnadsnämnden
i Ramapo godkände enhälligt-
-situationsplanen
för det här projektet.
Även om det fortfarande är många
tillstånd och detaljer som kvarstår-
-så gör det här att
projektet kan fortsätta framåt.
Vi är tacksamma för det hårda arbete
som stadsbyggnadsnämnden lagt ner-
-och för allt våra kära bröder
och systrar gör bakom kulisserna.
Och vi tackar Jehova för att han
fortsätter välsigna det här projektet.
I maj 2022 blev broder Dennis
Christensen frisläppt från fängelset.
Och kort därefter blev han
och hans fru, Irina, intervjuade.
Vi ska nu se en video från intervjun.
När du ser den, tänk på vad som hjälpte
dem att hålla ut och vara lojala.
Det var en helt vanlig kväll. Vi var
på ett möte i vår Rikets sal i Orjol.
Sen kom en församlingstjänare och sa:
”Dennis, du måste komma ut i entrén.”
”Ja, visst”, sa jag.
Jag kom ut i entrén, och där
var det massa folk med masker på sig.
Det var folk från både
polisen och säkerhetspolisen.
De visade upp sina brickor och sa att
de skulle göra en husrannsakan där.
Sen kom de fram till mig
och visade ett papper.
Det var ett beslut från myndigheterna-
-som visade att jag
var anklagad för ett brott-
-och att de hade rätt att gripa mig
och hålla mig inlåst i två dagar.
Jag tänkte: ”Det är ingen fara.”
”Det här kommer att lösa sig.
Två dagar kan jag leva med.”
”Andra har suttit i fängelse,
och de har klarat det.”
Och jag var helt säker på
att Jehova skulle finnas där för mig.
Det svåraste var att jag
inte fick vara med min fru, Irina.
Generellt sett kunde man inte se
fångarna på häktet som Dennis var på.
Men jag försökte hitta ett ställe
där jag kunde se hans fönster.
Och när jag stod där
kunde han se mig inifrån.
Vi bestämde att jag
skulle komma och ställa mig där.
Och Dennis sa en tid som skulle passa.
Det var den bästa
stunden på hela dagen.
Jag längtade tills klockan slog ett,
för då fick jag äntligen se min Irina.
Det var inte så långa stunder,
kanske fem, tio minuter.
Det här gjorde vi i två hela år.
Irina kom varje dag.
Det kunde snöa, det kunde
regna, det kunde vara solsken.
Det spelade ingen roll hur vädret var.
Irina kom dit varenda dag.
Det är först nu
som vi berättar det här.
I två hela år sa vi
ingenting till nån om det.
Det var vår lilla hemlighet.
Jag gjorde mitt bästa
för att försöka vara en bra man.
När jag satt i häktet så försökte jag
ringa henne två gånger i månaden.
Och jag försökte skriva brev
till henne fem gånger i veckan.
Det var många vänner som fanns där för
mig, och de kom ofta och hälsade på.
Och jag och Dennis fick många brev.
Det var flera som sa:
”Vi vet att du har det tufft.”
”Det är bara att du ringer eller
sms:ar. Vi kommer så fort vi kan.”
De hjälpte på alla möjliga sätt,
och jag är så otroligt tacksam.
Det jag kommer ihåg
mest från rättegången-
-är alla vänner
och det stöd jag fick av dem.
Det var helt fantastiskt!
Dagen när jag dömdes
till sex års fängelse-
-så var det många
vänner som hade kommit dit.
Nåt som hjälpte mig var att
försöka vara noga med hur jag tänkte.
Vi vet ju att det är som
det står där i Ordspråksboken.
Om du är ledsen
så tappar du all energi.
Och jag visste att det här
skulle bli rätt långvarigt.
Och jag ville hålla ut.
Jag försökte läsa Bibeln
varje dag som vanligt-
-och tänka på det jag läste.
Och så hade jag
en liten anteckningsbok.
Och där skrev jag ner
tankar som jag fastnade för-
-som skulle kunna hjälpa mig.
Jag tänkte till exempel
ofta på Jes. 30:15.
Där står det ju att vi ska hålla oss
lugna och förtrösta på Jehova-
-och att det är det som ger oss styrka.
Och jag bad väldigt ofta om att jag
skulle känna mig lugn innerst inne-
-och att Jehova skulle
hjälpa mig att känna mig glad.
För jag ville verkligen vara glad.
Det fanns många gånger när jag tänkte:
”Ja, ni kan ta ifrån mig min frihet.”
”Ni kan ta ifrån mig min familj.”
”Ni kan göra så att jag inte får
krama dem så ofta som jag vill.”
”Men hit in når ni inte, jag
vägrar låta er ta ifrån mig mitt lugn.”
”Och ni tar inte min glädje.”
”Jag vill vara glad.”
”Jag vill tjäna Jehova
och göra det han vill.”
”För han är min Far,
och han är lycklig.”
Jag fastnade för en mening
i ett av Dennis brev. Han skrev:
”Om du vill vara glad, så
måste du försöka göra andra glada.”
Och det hjälpte mig verkligen.
Jag försökte göra saker för andra.
Jag funderade på om jag kunde besöka
nån, till exempel nån som var sjuk-
-eller om det var nån som
behövde hjälp med att handla nåt.
Det var en i personalen
i fängelset som sa till mig:
”Dennis, jag har tänkt på
att du alltid är så glad.”
Jag sa: ”Ja, jag vet
att jag ska bli fri snart.”
”Så det är det
jag fokuserar på just nu.”
”Det är som att jag inte ens är här.
Det känns som att jag redan är fri.”
Sen sa han: ”Alltså,
Christensen, du har aldrig varit här.”
”Du har alltid varit där ute.
Du har varit fri hela tiden.”
”Du har alltid varit
så glad och positiv.”
Jag tänkte ofta på
när jag skulle bli frisläppt-
-när jag skulle få träffa min familj
och mina bröder och systrar igen-
-och när jag skulle
få krama om dem igen.
Det var helt otroligt att se
hur många som redan var där.
De hade kommit dit tidigt. Och
det var folk från massa olika städer.
Vi visste redan i förväg
att det skulle vara en del vänner där-
-när vi landade
på flygplatsen i Köpenhamn.
Men när vi kom dit och såg
hur många vänner som var där-
-och att de var så glada över att
se oss så kändes det helt fantastiskt.
Jag kramade varenda en.
Jag hade väntat så länge på det här,
så det var verkligen känslosamt.
Nu bor vi i Danmark.
Vi har fått börja om från noll
och bygga upp ett helt nytt liv här.
Vi har varit i en
väldigt speciell situation.
Vi har lärt oss mycket av det, och vi
vill använda det för att hjälpa andra.
Att vara i fängelse
är faktiskt en väldigt bra träning.
Man får många möjligheter
att slipa på sin personlighet.
Jag är fri nu, och jag är
såklart väldigt glad för det.
Men jag fortsätter be för mina bröder
och systrar som sitter i fängelse.
Och jag ber faktiskt mer för dem nu,
för jag vet vad de går igenom.
Det är inte lätt. Men jag är säker på
att Jehova kommer att hjälpa dem-
-precis som han har hjälpt mig.
Tack, broder och syster
Christensen, för att ni ville berätta!
Det uppmuntrar oss verkligen.
Det är så underbart
att se ert otroliga tålamod.
För många år sen samarbetade jag med
bröder i Östeuropa, bakom järnridån.
De visade sån tro och lojalitet.
Det gjorde intryck på mig och det
är nånting som jag aldrig har glömt.
Och när vi får höra berättelser
om vilken tro och beslutsamhet-
-våra bröder och systrar
har i dag i länder med förbud-
-så känner vi oss styrkta
och blir motiverade att också hålla ut.
Och såklart fortsätter vi att be
för de mer än 180 bröder och systrar-
-som just nu på olika håll i världen
sitter i fängelse på grund av sin tro.
När vi såg den här intervjun-
-tänkte du på vad som
hjälpte Dennis och Irina att hålla ut?
Dennis sa att nåt som hjälpte
honom var att läsa Bibeln varje dag-
-och att tänka på det som han läste.
Och han skrev också ner tankar
från Bibeln som han kunde ha nytta av.
Dennis och Irina uppmuntrade varandra-
-genom att skriva brev
och ringa varandra regelbundet.
Och visst var det fint-
-hur de fick styrka av
att helt kort se varandra på avstånd?
Det gav dem kraft.
Nåt annat de fick kraft
och styrka av var sin andliga familj-
-sina bröder och systrar.
Och det var inte bara
att de tog emot stöd från dem.
De letade också efter
möjligheter att ge stöd åt andra.
Kommer du ihåg
vad Dennis skrev till Irina?
”Om du vill vara glad, så
måste du försöka göra andra glada.”
Det här påminner oss om nåt Jesus sa
och som vi kan läsa i Apg. 20:35.
Där står det att
”det är lyckligare att ge än att få”.
Ett bibelställe som Dennis sa hjälpte
honom under den här prövningen-
-var Jes. 30:15.
Där står det så här:
Vi är glada att berätta att intervjun
med broder och syster Christensen-
-kommer att läggas ut
på jw.org framöver.
Och nåt vi kan vara säkra på-
-är att precis som Jehova
hjälpte dem att hålla ut-
-så kommer han även att hjälpa oss
att fortsätta hålla ut och vara lojala-
-om vi litar på honom.
Kära bröder och systrar,
vi ser ert tålamod och er uthållighet.
Och ni ska veta att vi
älskar er alla väldigt mycket!
Det här är JW Broadcasting
från Jehovas vittnens huvudkontor.

Rapport 5 från den styrande kretsen 2023