JW subtitle extractor

Hej på er!
Ni ska känna er varmt
välkomna till den här rapporten.
Vi har lite saker att berätta för er.
Och så ska vi titta på
en uppmuntrande intervju.
Vi är glada att två av våra bröder-
-nyligen släpptes
från fängelse i Ryssland-
-och nu är fria igen.
Den 19 juli 2023
släpptes 69-årige Jurij Savelev-
-efter att ha suttit
i fängelse i över 4,5 år.
Många bröder och systrar var där för
att välkomna honom utanför fängelset.
Och vi är verkligen så glada för hans
skull och för hans vänner och familj.
Och den 26 juli 2023
släpptes broder Sergej Klimov.
Han hade då
suttit i fängelse i ungefär 5 år.
Han fick ett varmt välkomnande
av sin familj och sina vänner.
Och vi är glada vi med.
I Upp. 2:10 sa Jesus:
”Djävulen kommer att fortsätta
kasta några av er i fängelse.”
Men han sa också: ”Var inte rädd.”
I Vakttornet för juli 2019 stod det:
Men i kontrast till det, vad visar
de här två brödernas exempel?
Jo, de har lyckats hålla ut under
fängelsetiden, helt lojala mot Jehova.
Så det är tydligt att Jesus hade rätt-
-och att vi inte behöver
vara rädda för nånting.
Sammankomsten
”Visa tålamod” fortsätter att hållas.
Och vänner över hela
världen njuter av programmet.
Och för våra barn-
-kan det här bli det första minnet av
att vara på en fysisk sammankomst.
Här är vad några av dem säger:
I dag är jag jätteglad-
-för jag är på sammankomst
och får träffa alla igen!
Det är så kul
att vara på sammankomsten-
-för jag får träffa
alla bröderna och systrarna.
Jag tycker om
att ta kort på mina nya vänner.
Jag gillar att vara
på sammankomsten-
-för jag får krama om
alla mina bröder och systrar.
Och så tycker jag om sångerna.
De gör mig så lugn.
Jag fick hjälpa till att städa.
Det var kul!
Min familj och alla mina vänner är här.
Och de älskar Jehova
precis som jag gör.
Det är så kul att vara här
och titta på alla videor.
Och det är så jättemånga vänner!
Jag föredrar att gå
på en riktig sammankomst.
Jag hade svårare att
koncentrera mig när vi kollade hemma.
Jag tycker det är
roligare att vara här-
-än att sitta hemma och
titta på sammankomsten på tv.
Vilka fina kommentarer!
Och vi är stolta över er föräldrar.
Det är en fin ansträngning ni gör
att ta med familjen till sammankomsten.
Och det påminner om det
som Josef och Maria gjorde.
Det står att varje år
så tog de med Jesus och hans syskon-
-för att fira påsken i Jerusalem.
Det var värt den ansträngningen.
Så är det också med allt ni gör för
att ta med era barn till sammankomsten.
Det är nåt som
de kommer att bära med sig.
Och Jehova måste verkligen bli så glad-
-av att se er alla på plats
på sammankomsten!
Den 1 september
börjar ett nytt tjänsteår.
Och nåt annat som börjar då
är vår världsvida kampanj-
-som vi kommer att ha med
Vakttornet, nummer 2, 2020-
-som heter: ”Vad är Guds rike?”
Under kampanjen
kommer de som är hjälppionjärer-
-att kunna välja mellan
att göra 15 och 30 timmar.
Vi behöver Guds rike mer än nånsin.
Och det känns så bra-
-att vi kan dela med oss av
det här viktiga budskapet till andra!
Många församlingar får snart veta-
-när de kommer att ha
den regionala sammankomsten 2024.
Och vi är glada att kunna berätta-
-att temat för
sammankomstprogrammet 2024 är:
”Förkunna de goda nyheterna!”
Det baseras på
1 Kor. 9:16, där det står:
Det finns så mycket dåliga nyheter nu.
Så vi är säkra på att ni kommer
att älska den här sammankomsten-
-redan från det
allra första talet på fredagen!
Och på tal om goda nyheter
så var det fantastiskt-
-när 28 av våra kära bröder och systrar
blev släppta från fängelse i Eritrea-
-den 4 december 2020.
De här vännerna hade suttit
i fängelse i allt från 5 till 26 år.
Varför satt de i fängelse?
Jo, för att de var neutrala.
Broder
Negede Teklemariam-
-var en av dem som blev förföljda
för sin kristna neutralitet i Eritrea.
Han blev gripen i sitt hem
av några soldater 1994-
-när han bara var 21 år gammal.
Totalt har han suttit
i 26 år i två olika fängelser-
-tillsammans med bröderna
Paulos Eyasu och Isaac Mogos.
Sen de släpptes från
fängelset 2020 har Isaac blivit döpt.
Och de här tre bröderna
fortsätter att tjäna Jehova troget.
Vi ska nu få se
en väldigt rörande intervju.
Och tänk på vad som hjälpte
Negede att kunna vara lojal.
Den 17 september 1994, klockan ett på
natten, bultade tre soldater på dörren.
Jag fick varken möjlighet
att säga nåt eller byta om.
Min mamma sa till mig:
”Fatta mod! Jehova är med dig.”
”Så länge du är trogen mot honom
kommer han att beskydda dig.”
Och de här orden upprepade hon
gång på gång innan jag blev bortförd.
Sawa är ett militärt träningsläger.
Området är jättestort, och det finns
också ett litet fängelse.
”Fängelse” är väl i brist på bättre
ord för ett sånt fruktansvärt ställe-
-med så inhumana förhållanden.
Taket och väggarna var gjorda av plåt,
så det blev extremt varmt på dagarna.
Det fanns ingen ventilation, och det
fanns inga sängar, så vi sov på golvet.
Och maten vi fick var väldigt torftig.
Det kunde vara bröd,
torkade linser, ibland soppa.
Vi blev bundna med rep där i fängelset.
Och vi blev också brutalt
misshandlade av vakterna.
De tvingade oss att arbeta
väldigt hårt för att trötta ut oss-
-så att vi skulle ge upp
och göra som de ville.
Det som jag tycker var nästan
jobbigast under de här 23 åren i Sawa-
-var att man inte ens fick uträtta
sina behov när man ville.
Man var tvungen att be om tillåtelse.
Det var alltid en soldat
som följde med och bevakade.
Det var helt fruktansvärt.
Vi hade inte ens en toalett.
Det fanns inget hopp om att
vi en dag skulle bli frisläppta-
-eller ens att vårt fall
skulle tas upp i domstol.
De väntade på att vi skulle bli galna
eller dö för att vi inte fick nån vård.
Nåt som hjälpte mig att hålla ut var
den bibelvers som var dagens text-
-samma dag som jag blev gripen.
Det var Johannes 16:33,
där det bland annat står:
Versen var inte bara till uppmuntran
för oss som blev fängslade-
-utan också för alla dem
som skulle bli det längre fram.
Soldaterna tog ut mig i vildmarken
och sa åt mig att gräva ett hål.
Sen fick jag två saker
att välja mellan. De sa:
”Vi har försökt på alla sätt att få dig
att ändra dig, men inget har hjälpt.”
”Så nu har regeringen bestämt
att du ska avrättas.”
”Antingen sätter du på dig en uniform
och blir en soldat som de andra”-
-”eller så fortsätter du
välja Guds rike”-
-”och då blir du begravd
i det här hålet.”
Och det blev jag.
Hålet var så djupt
att bara huvudet stack upp.
Solen stod högt på himlen
och bara stekte på huvudet.
Och även sanden som jag var
begravd i var upphettad av solen.
Jag svettades nåt enormt
och kände att nu svimmar jag.
Men så kom det förbi några
militärer från ett helt annat ställe.
Och de kunde se att nån var begravd
och bara huvudet stack upp.
Soldaterna var inte från militärlägret,
de var bara på genomresa.
Och en av dem var
en officer med hög rang.
Jag kände inte honom,
och han kände inte mig.
Men han frågade männen:
”Hur har det här gått till?”
”Får man ens göra så här
mot en annan människa?”
”Vem har gett er order om
att begrava honom levande?”
Nåt vi lärde oss är att-
-när man hamnar i fängelse
så kanske man känner sig ensam.
Men så länge vi är trogna mot Jehova
kan vi lita på att han hjälper oss.
Jag har sett hur Romarna 8 och
från vers 35 och framåt har uppfyllts.
Jehova hjälpte oss. Det finns inget
som kan skilja oss från hans kärlek.
Det var en man och en kvinna
som jobbade där i fängelset.
Han var vakt, och hon var sekreterare.
De pratade med varandra
om det de såg, och de sa:
”Regeringen tänker nog döda dem.
Omvärlden borde få reda på det här.”
”Vi borde kunna säga till deras familjer:
’De var här, och så här såg de ut.’”
De bestämde sig för att ta en bild
och visa den för våra familjer-
-och för resten av världen.
Som ni ser på bilden
är Paulos händer alldeles leriga.
Just då jobbade vi utomhus och
höll på att flytta stora stenbumlingar.
Vi ville inte att familj och släktingar
skulle se oss nedslagna och ledsna.
De skulle veta att vi var glada över
att bli förföljda för Kristus skull.
Och det var därför
vi ansträngde oss för att le.
Under den här tiden var bönen nåt som
verkligen hjälpte oss att hålla ut-
-i synnerhet de första åren.
Vi hade ingen andlig mat.
Det fanns ingen bibel eller litteratur,
så det enda vi hade var bönen.
I början bad jag specifikt om att vi
skulle bli utsläppta från fängelset.
Allteftersom åren gick förändrades
mina böner, så att jag i stället bad:
”Jehova, hjälp mig att hålla ut.”
”Hjälp mig att klara av
alla svårigheter här i fängelset.”
Jag trodde aldrig att jag skulle bli
frisläppt den dagen eller det året.
Men jag fick uppleva att Jehova kan
befria sitt folk från svåra prövningar.
Och den tidpunkt han väljer
är alltid den bästa.
Jag har lärt mig många
viktiga saker under de här 26 åren.
Jag har lärt mig att Jehova lyssnar
på böner och att våra problem är små-
-jämfört med den stora förmån
det är att få försvara hans namn.
Vi vet inte vad morgondagen
kommer att föra med sig.
Det är ingen idé att vara rädd för att
hamna i fängelse eller blir förföljd.
Dessutom kan vi förbereda oss för det.
Jehova kommer att hjälpa oss
vilken prövning vi än ställs inför.
Vi måste bara be om hans hjälp.
Oavsett om vi kan förutse
vad som kommer att hända eller inte-
-så är en sak säker:
Jehova hjälper oss att hålla ut.
Många hjälpte oss genom att skriva
brev och skicka saker som vi behövde.
Och många vänner
världen över bad för oss-
-till och med barn som inte ens
kunde uttala våra namn.
Men deras böner gav oss kraft.
Fortsätt be, för det är många andra
som sitter i olika fängelser just nu.
Tack, Negede, för att du ville
berätta för oss vad du varit med om!
Det är väldigt uppmuntrande att höra
hur Jehova hjälpte dig att hålla ut-
-under så fruktansvärda förhållanden.
Du är ett exempel i lojalitet,
och vi älskar dig så mycket!
Jag vet att jag inte är ensam om att
ha nämnt dig och de andra bröderna-
-många gånger i bön till Jehova under
de 26 år ni satt fängslade för er tro.
Vi bad att Jehova
skulle vara med er och hjälpa er.
Och vi fortsätter att be för
de 32 bröder och systrar som just nu-
-sitter i fängelse i Eritrea
på grund av sin tro.
Vad är några saker som vi kan lära oss
av den här intervjun som vi såg precis?
Bland annat tre saker:
1) Läs dagens text varje dag.
2) Förlita dig på Jehova och be ofta.
3) Det går att vara
glad trots förföljelse.
Vi är glada att kunna meddela att
hela intervjun med Negede Teklemariam-
-kommer att läggas ut
på jw.org framöver.
Att få höra om hur Negede
höll ut när han satt i fängelse-
-påminner oss om alla dem
som för tillfället sitter i fängelse-
-eller som blir förföljda
på grund av sin tro.
Alla ni bröder och systrar
som just nu blir förföljda i Eritrea-
-i Ryssland
och på andra håll i världen-
-ni ska veta att vi ber för er
och att vi älskar er väldigt mycket!
Det här är JW Broadcasting
från Jehovas vittnens huvudkontor.

Rapport 6 från den styrande kretsen 2023