JW subtitle extractor

Välkomna tillbaka vänner!
Nu är det dags för den
inledande musiken och filmen.
Och när du tittar på den,
så fundera över-
-hur den lojalitet vi visar nu
kan ge oss stor glädje i framtiden.
Och om du har en mobil
eller andra elektroniska enheter-
-så ställ gärna in dem i ett läge
så att de inte stör andra.
Men nu ska vi titta på inslaget.
Välkommen till den här sessionen
av sammankomsten ”Gläd er alltid”-
-som motsvarar söndag förmiddag
i det tryckta programmet.
Tematexten är hämtad
från Ps. 37:4, där det står:
”Låt Jehova vara din största glädje”-
-”så ska han uppfylla
dina innersta önskningar.”
Nu får du gärna resa dig så ska vi
tillsammans sjunga sång nummer 22-
-med titeln ”Vår bön om riket”.
Och efter sången får du gärna pausa
programmet och be en egen bön.
Men nu sjunger vi sång nummer 22.
Varsågoda och sitt.
Går det verkligen att vara glad-
-även om man går igenom
mycket svåra prövningar?
Ja, Bibeln säger att det gör det.
Den här morgonens talserie i sju delar-
-kommer att visa hur
Jehova hjälper oss med det.
Varje talare introducerar nästa.
Först ska vi få lyssna
till broder Kenneth Flodin-
-medhjälpare till
undervisningskommittén-
-när han håller det
intressanta talet med temat:
”Bevara glädjen under prövningar”:
”Svårigheter”.
Som du ser i programmet-
-handlar vart och ett av talen
i den här talserien om prövningar.
Och prövningar sätter ju käppar
i hjulen för oss, eller hur?
Men de får alltså inte sätta
käppar i hjulen för vår glädje.
Vi ska kunna känna glädje
mitt under olika prövningar.
Och det kan ju låta lite
motsägelsefullt, eller hur?
När jag tänker på glädje
tänker jag på nåt positivt-
-som att få presenter,
inte prövningar.
Men det är det
som är poängen här.
Vi kan glädjas under prövningar
tack vare gåvor som Jehova ger oss.
Vi ska se på tre såna gåvor:
vår vänskap med Jehova-
-vår andliga familj och vårt
fantastiska framtidshopp.
Slå upp med mig Rom. 5:3–5.
Försök se var nånstans
i de här verserna-
-som den första gåvan introduceras,
vänskapen med Jehova.
I vers 3–5 står det:
”Men inte bara det, utan låt oss
också glädjas under svårigheter”-
-”eftersom vi vet att
svårigheterna ger uthållighet”-
-”uthålligheten i sin tur
ett godkänt tillstånd.”
Godkänt av vem?
Av Jehova.
”Det godkända tillståndet i sin tur hopp,
och hoppet gör oss inte besvikna.”
Varför inte det?
Därför att vi är Jehovas vänner.
Det står: ”För våra hjärtan har blivit
fyllda av Guds kärlek”-
-”genom den heliga anden
som han har gett oss.”
Ja, när vi går igenom prövningar
kan vi känna Jehovas godkännande-
-och det hjälper oss att känna glädje
trots alla svårigheter.
Nu kan vi ta Rom. 8:38, 39.
Paulus fick gå igenom den ena
prövningen efter den andra-
-men han var övertygad om
att ingen prövning-
-kunde skilja honom från Guds kärlek,
inget kunde komma emellan dem.
Det var ett bestående förhållande.
Rom. 8:38:
”För jag är övertygad om att varken död
eller liv, änglar eller regeringar”-
-”något nuvarande eller något kommande
eller krafter eller höjd eller djup”-
-”eller något annat skapat ska kunna
skilja oss från Guds kärlek”-
-”som är i Kristus Jesus, vår Herre.”
Vänskapen med Jehova kan hjälpa oss
när vi går igenom svårigheter.
Den andra gåvan från Jehova då?
1 Petr. 5:9.
När vi går igenom prövningar
försöker Satan utnyttja situationen.
Men lägg märke till
uppmaningen här i 5:9.
Det står: ”Men ta ställning
emot honom, starka i tron.”
Och vad kommer att hjälpa oss?
”Ni vet ju att era medtroende
i hela världen”-
-”får gå igenom samma svårigheter
[alltså samma prövningar] som ni.”
Ja, vi har känt den här samhörigheten,
det här stödet från våra vänner-
-speciellt sista halvåret, eller hur?
Det har varit så uppenbart.
Rom. 12:12 är vår tredje gåva
som kan hjälpa oss igenom svårigheter.
Rom. 12:12, och det uttrycks ju
verkligen glasklart här.
Det står: ”Gläd er i hoppet.”
Och sen står det:
”Håll ut under prövningar.”
”Fortsätt med att be.”
Så vänskapen med Jehova,
vår andliga familj och vårt hopp-
-är gåvor från Jehova som kan
hjälpa oss på olika sätt-
-beroende på våra omständigheter.
Ett exempel: En broder
som sitter i fängelse-
-kanske inte har nån kontakt
alls med sina medtroende.
Så vad hjälper honom?
I det här fallet är det ju
vänskapen med Jehova.
Ni kommer säkert ihåg broder
Harold King, på JW Broadcasting.
Han satt i isoleringscell i fängelse
i Kina i fyra och ett halvt år.
Men var han helt isolerad?
Ja, myndigheterna trodde det.
Men han hade den bästa cellkamrat
som man nånsin kan tänka sig.
I intervjun sa han: ”Jag hade
ett nära förhållande till Jehova.”
”Jag älskade honom väldigt mycket.
Han var verklig.”
”Det var inget påhittat.”
Ja, broder King kunde vara glad
trots de här svårigheterna-
-därför att han hade
en nära vänskap med Jehova.
Ett exempel till:
Nån som är deprimerad-
-kanske för tillfället har svårt
att känna sig älskad av Jehova.
Då finns en annan gåva från
honom som kan vara till hjälp-
-och det är stödet
från vår andliga familj.
Det är precis som en person
som har fått andningssvårigheter.
Han lever ju, men han får
verkligen kämpa.
Men så får han hjälp
av läkare och sköterskor-
-och så småningom blir allt bättre,
och han kan andas normalt igen.
Vår andliga familj
kan ge oss stöd och hjälp-
-om vi är deprimerade eller
går igenom nån annan prövning.
Hur kan då hoppet
hjälpa oss att vara glada-
-när vi drabbas av svårigheter?
Vi tar ett annat exempel.
En del av oss har föräldrar
som har kommit upp i åren-
-och har hälsoproblem,
och det kan också vara en prövning.
Vi kan jämföra den situationen med att
nån i familjen råkar ut för en olycka.
Nu ligger han där i sjukhussängen
och behöver hjälp med allting.
Men så kommer läkaren in och säger:
”Han kommer att bli helt återställd!”
Ja men då blir vi ju hoppfulla!
Det är på samma sätt
med våra åldrande föräldrar.
Vårt hopp är så säkert
att det är som att Jehova säger:
”De kommer att bli helt återställda
från allt vad åldrande heter.”
Ja, hoppet hjälper oss
att bevara glädjen.
Oavsett vår situation och vilka
prövningar vi än går igenom-
-finns det alltid ett sätt för Jehova
att hjälpa oss att bevara glädjen.
Får jag be er nu
att slå upp Romarna 8.
Romarna 8, och vi ska
se på verserna 35 och 37.
I talserien ska vi se närmare på alla
de sju prövningar som nämns i vers 35.
Ni ser dem här, i Rom. 8:35:
”Vem kan skilja oss
från Kristus kärlek?”
För det första, ”svårigheter”,
för det andra, ”lidande”-
-”förföljelse eller svält,
nakenhet, fara eller svärd”?
Det var alla sju, men titta i vers 37:
”Men i allt detta [i alla prövningar]”-
-”står vi som
fullständiga segrare”-
-”tack vare honom
som har visat oss sin kärlek.”
I varje tal i den här talserien
ska vi också få se en film-
-om en broder eller syster som har gått
igenom en prövning, en svår prövning.
Och vi ska försöka ringa in
vilka av de här gåvorna-
-som har hjälpt dem att känna
glädje under svårigheterna.
Ska vi se på det första i Paulus
uppräkning? Det står ”svårigheter”.
Här syftar det på det obehag man
upplever i en påfrestande situation-
-till exempel om man har
en försvagande sjukdom.
Vi kan slå upp 2 Korinthierna,
kapitel 12.
2 Kor. 12:7, 8.
Paulus kallade den här prövningen
”en törntagg i köttet”.
I vers 7 och 8 står det: ”För att jag
inte ska känna mig alldeles för stolt”-
-”har jag fått en törntagg i köttet,
en ängel från Satan”-
-”som slår mig hela tiden
för att jag inte ska bli för stolt.”
”Tre gånger har jag bett till Herren
om att få slippa den.”
”En törntagg i köttet.” Det här
var tydligen nån fysisk åkomma-
-och den slog honom hela tiden,
så det här bara fortsatte.
Det var inte som en vanlig förkylning,
som kanske går över på en vecka.
Nej, det var nåt pågående, kroniskt,
som han fick kämpa med hela tiden.
Många tror att det var en ögonsjukdom,
som bara blev värre och värre.
Det här måste ha varit
väldigt jobbigt för Paulus.
Han bad ju faktiskt tre gånger
om att den skulle försvinna.
Och på den tiden fanns det ju inga
glasögon, och ingen ögonkirurgi.
Så det här var en
långvarig prövning.
Och en sak till vi måste komma ihåg-
-det är att Paulus med hjälp av
helig ande hade botat andra människor.
Han kunde lätt ha undrat: ”Var är
andegåvan när jag behöver den?”
”Jag vill bli frisk!”
Vad var det som gjorde att Paulus
kunde känna glädje under prövningen?
Det var hans nära
vänskap med Jehova.
Vi kan läsa 2 Kor. 12:9
tillsammans.
Och det är här som Jehova
säger till Paulus:
”Du kommer inte att bli botad.”
Vers 9:
”Men han sa: ’Du får nöja dig med den
generösa omtanke jag redan visar dig’”-
-”’för min kraft är som starkast
när du är som svagast.’”
Jehova säger: ”Nej Paulus,
men jag ska ge dig kraft”-
-”så att du kan fortsätta
trots de här svårigheterna.”
Lägg märke till hur Paulus beskriver
sitt förhållande till Jehova.
I slutet av versen säger han:
”Jag [vill] mer än gärna”-
-”skryta över mina svagheter.”
”Jag vill ju att
kraften från Kristus”-
-”ska fortsätta vara
över mig som ett tält.”
Han var verkligen glad över kraften
från Jehova. Titta här i vers 10.
Där säger han: ”Därför gläder jag mig
när jag måste uthärda”-
-”förolämpningar, svagheter,
perioder av nöd”-
”förföljelser och svårigheter
för Kristus skull.”
”För när jag är svag,
då är jag full av kraft.”
Vi ska titta på en film nu som får
illustrera det här med svårigheter.
Vad var det som hjälpte
den här brodern och hans fru-
-att bevara glädjen trots svårigheter
i form av en allvarlig sjukdom?
Under de senaste 45 åren
har jag kunnat vara pionjär.
Vi har varit i resetjänsten.
Och nu så har vi
varit på Betel ett antal år.
Jag har alltid haft jättebra hälsa
– inga problem över huvud taget.
Men så en dag fick jag huvudvärk,
en fruktansvärd huvudvärk.
Jag kunde inte se nånting klart.
Vi gick till Betels läkare, som
skickade oss vidare till en specialist.
Vi fick veta att det var en aggressiv
hjärntumör som kallas glioblastom.
Han blev opererad torsdagen därpå.
Och efter operationen fick han
både strålning och cellgiftsbehandling.
Ett år senare
behövde han opereras igen.
Just nu är han inne på
sin fjärde typ av cellgiftsbehandling.
Det som jag tyckte var
svårast ända från början-
-var att se honom bli mer och mer
beroende både av mig och av andra.
Jag ville inte att
sjukdomen skulle få definiera oss.
Vännerna gjorde
otroligt mycket för att hjälpa oss.
En broder som fick höra att jag skulle
opereras läste en bibelvers med mig.
Och så bad vi tillsammans.
Det är nåt jag aldrig kommer att glömma
– det var precis vad jag behövde.
Jag är också
väldigt glad att jag har Sara.
Hon ser till så att
vi är väl förberedda för mötena.
I tjänsten så känner jag
att jag kan hjälpa människor-
-bara genom att
prata med dem och uppmuntra dem.
Jag är på
tjänsteavdelningen här på Betel.
Det är ett par bröder på avdelningen
som brukar komma till mig på kontoret-
-och så går vi igenom ett ärende
som vi håller på att behandla.
Det är nånting som ger mig stor glädje.
Jag är väldigt tacksam att jag
fortfarande kan vara med och hjälpa till.
För mig har det underlättat jättemycket
att han har varit så ödmjuk hela tiden.
Jag har ett starkt hopp.
Och jag tänker kämpa på-
-och fortsätta tjäna Jehova nu
och ända in i den nya världen-
-oavsett vad som händer på vägen.
Det märktes att Scott och Sara Shoffner
hade en nära vänskap med Jehova.
Och Sara var ett fantastiskt
stöd för sin man.
Men tänkte du på vilken annan gåva
de fick av Jehova?
Scott sa att vännerna gjorde
otroligt mycket för att hjälpa dem.
En broder läste ett bibelställe och bad
med honom före en operation.
Och yngre beteliter hjälpte
honom i hans uppgift.
Han sa själv att det gav
honom stor glädje.
Glädje under svårigheter.
Så hur är det för dig? Vilken gåva
från Jehova är det som håller dig uppe-
-och som hjälper dig att bevara glädjen
i de svårigheter du kämpar med?
Är det vänskapen med Jehova?
Är det vännerna?
Hoppet? Eller kanske nån
annan gåva från Gud?
Om du är mitt i en sån
här prövande situation-
-så kom ihåg att Jehova
har koll på monitorn.
Han ser oss
när vi mår dåligt.
Han finns vid vår sida och säger:
”Ta det lugnt, det ordnar sig.”
Vad vi än går igenom,
hur svårt det än är-
-vill vi tänka på orden
i Rom. 8:37, 39:
”I allt detta står vi
som fullständiga segrare”-
-”tack vare honom som
har visat oss sin kärlek.”
Vers 39 visar att ingenting, inga
svårigheter, ”ska kunna skilja oss”-
-”från Guds kärlek som är
i Kristus Jesus, vår Herre”.
Så bevara glädjen,
trots svårigheter.
Nu ska det bli trevligt att få lyssna
till Samuel Herd i styrande kretsen-
-när han behandlar
nästa del i talserien-
-”Bevara glädjen under
prövningar”: ”Lidande”.
Har du känt inre stress?
Har du inte det
är du inte mänsklig-
-för alla människor får lida
på det ena eller andra sättet-
-under det korta liv som vi lever
på den här sidan Harmageddon.
Men vad menar vi med lidande?
En sida av det
är stark ångest.
En annan är sorg.
Men sen kan det också
handla om ren smärta.
Vad är det då som orsakar lidande?
Det är flera saker.
Det som hamnar överst på listan
är väl ofta att ens partner dör.
På andra plats kommer skador
och olika sjukdomar.
Eller om man blir arbetslös.
”Hur ska jag kunna ta hand om familjen,
min fru och mina barn?”
Och nåt annat som kan göra ont-
-är att inte kunna vara med i tjänsten
lika mycket som man skulle vilja.
Det här är några av skälen
till att vi kan må dåligt.
Men så klart är det inte de enda
skälen, det finns många fler.
Så hur är situationen för dig?
Hur skulle du beskriva känslan
när du är mitt uppe i en prövning?
Är du kanske ledsen?
Ledsen och låg?
Eller deprimerad?
En del säger: ”Ja, så är det för mig.”
Andra säger: ”Låg och låg,
jag vet inte vad jag ska kalla det.”
”Jag är bara under isen.”
”Det känns som luften har gått ur mig
helt och hållet.”
Andra säger: ”Det känns som om
man bara vill låsa in sig och gråta.”
Ja, så kan vi nog
känna det lite till mans.
Så är det möjligt att
känna glädje när man lider?
Ja, det är det, för det finns
exempel på det i Bibeln.
Det finns mängder av exempel.
Vi ska bara titta på ett par av dem.
Paulus var en som kunde känna glädje
trots det han fick genomlida.
Han kunde vara glad trots
det som tyngde honom.
Om du har Bibeln framme, får du
gärna slå upp 2 Korinthierna-
-och följa med här i 2 Kor. 7:5.
Det står: ”Inte heller när vi kom
till Makedonien fick vi någon ro”-
-”utan vi fortsatte att utsättas för
prövningar på alla sätt”-
-”motstånd utifrån, bekymmer inifrån.”
Motstånd utifrån, bekymmer inifrån.
Ja, det var problem från alla håll-
-och det visste han,
men ändå kunde han glädja sig.
Så vad var det som oroade honom?
Han hade hoppats
att få träffa Titus i Troas.
Men Titus hade inte hört av sig,
och det gjorde honom orolig.
Han undrade hur Titus
hade det egentligen.
Hade det uppstått problem
i församlingen i Korinth-
-som Titus behövde ta itu med?
Paulus ville veta.
Han var orolig för sin vän,
precis som vi skulle vara-
-om vi väntade besked från en vän
och inte hörde ett ljud.
Han oroade sig antagligen så mycket
att det tog honom hårt-
-att det tärde på honom.
Han tänkte: ”Hur länge ska jag
behöva vänta egentligen på Titus?”
Men det blev inte alltför länge.
Titus kom till slut till honom
där i Makedonien.
Och då blev han såklart uppmuntrad.
Och när han fick höra allt det fina
som Titus berättade-
-om bröderna och systrarna i Korinth,
då blev han ”ännu gladare”-
-som du ser om du tittar längre ner
i vers 6 och 7 i det sjunde kapitlet.
Så han fick hjälp av sin broder.
Och det är samma för oss.
Vi har vår andliga familj.
De kommer att hjälpa oss också-
-alla de här underbara vännerna
som Jehova har gett till oss.
Vi kommer att upptäcka att de finns där
för oss, oavsett vad vi går igenom.
Så vi kan vara glada.
Men lidande kan också
yttra sig i nedstämdhet.
Och det är väl nåt som de flesta av oss
råkar ut för lite då och då.
Det finns så mycket som kan
göra oss nedstämda.
Det värsta är väl att förlora nån man
älskar, kanske den man varit gift med.
Ni har delat allt i många år.
Och precis som Jehova sa där i
Edens trädgård – ”de två ska bli ett”.
Precis det har hänt med
dig och din fru, som du mist-
-eller din man, som du har mist.
Så du känner dig kanske
tungsint, du är ledsen-
-du känner dig låg, nere,
sorgsen och bara halv.
Men som vi nämnt tidigare
finns det tre saker-
-som hjälper oss att bevara glädjen
trots de prövningar vi går igenom.
Vilka då? Här är den första:
vår nära vänskap med Jehova.
David hade en sån vänskap med honom.
Om du slår upp 1 Samuelsboken 30,
så kan du följa med där i texten-
-när jag berättar lite om sammanhanget
från några verser innan här.
Vi kan börja i vers 1,
alltså 1 Sam. 30:1.
Davids egna män ville döda honom här,
för att amalekiterna bränt ner staden-
-och tagit deras hustrur
och deras barn till fånga.
Även två av Davids hustrur var borta.
Så David var väldigt pressad
i den här situationen.
Men titta här nu i slutet på vers 6:
”Men David hämtade styrka
hos Jehova, sin Gud.”
Vi hämtar också styrka där.
Vi vänder oss också till
Jehova, vår Gud.
Och han kommer att finnas där
för oss och trösta oss-
-för han är all trösts Gud, precis som
det står i hans skrivna ord, Bibeln.
Det var den första:
vår vänskap med Jehova.
Här kommer den andra,
och det är vår andliga familj.
Ja, tänk vilken styrka
vi får av våra vänner.
Det här får oss att tänka på
Psalm 133:1, där det står:
”Vad underbart, vad vackert det är
när bröder bor tillsammans i enhet!”
Ja, det där är nånting som vi alla
kan skriva under på.
Men samtidigt vet vi
att en av Satans favoritmetoder-
-är att försöka isolera oss från våra
vänner och sätta oss i fängelse.
Men om det händer och vi hamnar
i fängelse, har vi ändå vännerna.
Fast hur går det ihop-
om de är nån annanstans
och vi är bakom lås och bom?
Jo, genom våra minnen.
Ta fram dina gamla
urklipp och fotoalbum-
-de som du sparat i ditt minne, inte de
fysiska, utan de du har i ditt minne-
-stunder tillsammans med bröder och
systrar som du minns och uppskattar.
Såna minnen kan ge dig
styrka och glädje.
Om nån av er som lyssnar på det här
är lika gammal som jag är-
-så vet ni att i vår ålder
gör man så här hela tiden.
Vi är alldeles för trötta
för att göra nåt annat.
Vi lever helt enkelt på våra minnen,
och de värmer vårt hjärta.
Det var det andra,
vår andliga familj.
Det tredje är hoppet.
Vi hoppas få tjäna Jehova under
fullkomliga förhållanden i all evighet.
I all evighet, alltså för alltid.
Det tar aldrig slut.
Det bara fortsätter och
fortsätter och fortsätter.
Tänk på himlen, som exempel.
Du ser ingen början och inget slut.
Den är oändlig.
Sån är evigheten.
Med tanke på att du kommer
att leva i all evighet-
-kommer du att kunna
vara glad i all evighet.
När du tittar på den här videon-
-lägg märke till vad som hjälpte
brodern och systern att bevara glädjen-
-och det trots att de fick lida.
När vi gifte oss
såg vi fram emot att bilda familj.
Så när vi fick reda på att
jag var gravid blev vi överlyckliga.
När Becky berättade att hon var gravid-
-var det som att en låga
flammade upp inom mig.
Direkt kände jag mig som en pappa.
Med en gång börjar man göra upp planer.
Det var som att man bara
svämmade över av kärlek.
En dag kände sig Becky lite konstig.
Och en vän tyckte att vi skulle
kolla upp det, så det gjorde vi.
Och där så gjorde de ett ultraljud.
Och läkaren kom tillbaka och sa-
-att det inte hörs
några hjärtslag längre.
Det var ett väldigt tungt besked-
-som jag aldrig kommer att glömma.
Från en sekund till en annan så ...
Alla ens förhoppningar, drömmar,
alla förberedelser man har gjort ...
... allt är borta.
Man hade liksom gjort
plats i sitt hjärta för det här barnet.
Och den platsen
blev bara ett stort hålrum-
-som inte gick att fylla med nånting.
Det kändes bara fruktansvärt tomt.
Vi visste inte vart vi skulle ta vägen.
Men det var möte den kvällen.
Så, ja, vi gick dit helt enkelt.
Det kändes som att
det var där Jehovas ande var.
Och det var där vi ville vara.
För vi kände att vi aldrig skulle
ha klarat av det här i egen kraft.
Vi behövde Jehova.
När andra fick reda på
att vi hade förlorat barnet-
-var det många som kom fram
och berättade vad de hade varit med om.
Och det gjorde att vi
inte kände oss lika ensamma.
Det hjälpte.
Jehova har verkligen
gett oss fantastiska vänner-
-vänner som har
varit mer lojala än en bror-
-vänner som alltid har sett
när vi haft en dålig dag-
-som har bett med oss, som har gått
på promenad med oss, som har lyssnat.
Och jag vet att allt det här
har vi Jehova att tacka för.
Att hitta tillbaka till glädjen,
det är ett projekt.
Under mitt personliga studium-
-fastnade jag för
en psalm som är tröstande:
Psalm 139.
Där talas det om
att det inte finns nånstans-
-där Jehova inte kan nå oss.
Inget mörker
är för mörkt för Jehova-
-och där jag befann mig då
kändes det extremt mörkt.
Det gjorde så stor skillnad för mig
att ha det bibelstället i tankarna.
Och sakta men säkert
så hjälpte Jehova mig-
-att se livet
från den ljusa sidan igen.
När vi utstår lidanden
så hjälper Jehova oss.
Vi behöver inte bli förtvivlade.
Det förstår vi av 2 Korinthierna,
kapitel 4, för där står det-
-och vi tar med fotnoten också,
till den åttonde versen.
2 Kor. 4:8. Så här står det:
”Vi är pressade på alla sätt, men inte
så hårt att vi inte kan röra oss.”
”Vi är rådvilla,
men inte helt utan utväg.”
Och i fotnoten står det
”inte helt förtvivlade”.
Jehova lämnar oss aldrig i sticket.
Vilka av Jehovas gåvor hjälper dig
att bevara glädjen-
-trots psykisk eller känslomässig
stress som du kanske upplever just nu?
Är det din vänskap med Jehova?
Din andliga familj?
Vårt hopp?
Eller är det nåt annat?
Förutom de här gåvorna från Jehova
kommer här några praktiska förslag.
Se till att få i dig näringsrik mat.
Det är också viktigt att få
tillräckligt med sömn-
-och att man rör på sig
regelbundet.
Och så kanske du kan göra två listor.
På den ena skriver du upp
problem som går att lösa-
-och på den andra problem som du inte
kan göra nåt åt för tillfället.
Ta itu med den första listan,
och lämna resten till Jehova.
Anförtro dig åt en äldste-
-eller kanske en mogen vän
som står dig nära-
-eller en förälder.
De finns där för att hjälpa oss.
Och de vill inget hellre än att dela
med sig av sin kunskap och vishet.
Och de kommer gärna att
ställa upp för dig.
Kom ihåg att vissa former av psykiska
besvär kan behöva professionell vård.
Det var det Jesus sa
här i Luk. 5:31:
”Det är inte de friska som
behöver läkare, utan de sjuka.”
Det här är såklart
ett personligt beslut-
-men det står där i Bibeln i alla fall.
Det kanske faktiskt är så-
-att du behöver gå till en läkare med
erfarenhet av den här typen av problem.
Så gläd dig åt vetskapen om
att du är godkänd av Jehova.
Tvivla inte på det,
inte ens för ett ögonblick.
Men det är inte så lätt att hantera
psykisk och känslomässig stress.
Men glöm aldrig att
Jehova, han förstår det.
Han kommer att hjälpa dig
att fortsätta hålla ut.
Jehova älskar dig för
din lojala uthållighet.
Och den vetskapen är en av de största
källorna till glädje man kan ha.
Jehova har inte övergett dig.
Du har hans välsignelse
och godkännande.
Och det är precis som
en stor sköld omkring dig.
Så gläd dig åt den vetskapen,
och bevara glädjen-
-trots lidande.
Broder Gerrit Lösch,
medlem av styrande kretsen-
-behandlar nu nästa del
i den här talserien-
-”Bevara glädjen under prövningar”:
”Förföljelse”.
Alltsedan kristendomens början
har de kristna blivit förföljda.
Vi kan tillsammans slå upp
2 Korinthierna, kapitel 11.
Paulus fick erfara förföljelse.
Och han pratar om det
i 2 Kor. 11:23–25.
Där sägs det:
”Tjänar de Kristus? Jag svarar som
en galning: Jag med, fast ännu mer!”
”Jag har ju arbetat mer,
suttit i fängelse mer”-
-”blivit slagen, ja, jag vet inte
hur många gånger”-
-”och har ofta varit nära döden.”
”Fem gånger har
judarna gett mig 39 slag”-
-”tre gånger har jag
blivit piskad med spö”-
-”en gång har jag blivit stenad,
tre gånger har jag lidit skeppsbrott”-
-”ett dygn har jag
kämpat ute på öppet hav.”
Strax efter det att Paulus
räknat upp sina många svårigheter-
-skrev han i kapitel 12 och vers 10:
”Därför gläder jag mig när jag
måste uthärda förolämpningar ...”-
-”perioder av nöd, förföljelser
och svårigheter för Kristus skull.”
”För när jag är svag,
då är jag full av kraft.”
Paulus tyckte förstås inte
att förföljelsen i sig var trevlig.
Men han gladde sig över
vilket resultat det kunde få-
-att det kunde ge
ära åt Jehovas namn.
Slå upp Filipperna, kapitel 1,
vers 14 och sen vers 18.
Under förföljelse får vi också
uppleva hur Jehova griper in-
-och hjälper sitt folk
och upphöjer sitt namn.
Det kan leda till ett fint vittnesbörd.
I Fil. 1:14, 18 skrev Paulus:
”Min fångenskap har styrkt
de flesta av bröderna i Herren”-
-”och de har blivit ännu modigare
och förkunnar Guds ord utan fruktan.”
Och vers 18:
”Vad blir resultatet?
Jo, under alla omständigheter”-
-”oavsett om motiven är goda eller
dåliga, så blir Kristus förkunnad”-
-”och det är till stor glädje för mig.”
I stället för att försvaga hoppet
och bryta ner förhållandet till Jehova-
-kan förföljelse rentav stärka det.
I sitt resonemang i
Rom. 5:3, 4 förklarar Paulus:
”Låt oss …
glädjas under svårigheter …”-
-”uthålligheten ... [leder till]
ett godkänt tillstånd”-
-”det godkända tillståndet
i sin tur [till] hopp”-
-”och hoppet gör oss inte besvikna.”
Det är ingen tvekan om att
hoppet hjälper oss otroligt mycket-
-att uthärda förföljelse.
Bibeln använder ordet
”hopp” i olika sammanhang.
I Bibeln talas det om
”hoppet om räddning”.
Och det är nånting som
kan syfta på andlig räddning.
Vi har också hoppet om
att få överleva Harmageddon.
Vi har hoppet om
evigt liv i ett paradis på jorden.
Vi har hoppet om odödlighet i himlen.
Vilket hopp talade
Paulus om i Rom. 5:3, 4?
Han talade om det himmelska hoppet.
Tänk på sammanhanget.
I Rom. 5:2 och i slutet av versen
sägs det enligt fotnoten:
”Låt oss glädjas över hoppet
om att få del av Guds härlighet.”
Alla kristna i det första århundradet
hade det himmelska hoppet.
Hoppet var inte bara
att personliga problem-
-eller samhällsproblemen skulle lösas
eller att bli botad från nån sjukdom.
Deras hopp var
det himmelska hoppet.
Kol. 1:3, 5 säger:
”Vi tackar alltid Gud, vår Herre
Jesus Kristus Far, när vi ber för er.”
”... ni hoppas på, det som
är reserverat åt er i himlen.”
Nu kan vi slå upp Rom. 8:20, 21.
Den ”stora skaran”
av Jehovas vittnen i dag-
-har hoppet om att Jehova ska
belöna dem med ett jordiskt paradis.
Paulus avsåg det hoppet-
-när han skrev det
som står i Rom. 8:20, 21:
”Skapelsen har blivit
underkastad tomheten”-
-”inte av egen vilja utan
genom honom som bestämde det.”
”Samtidigt lades grunden för ett hopp:”
”Skapelsen ska befrias från
slaveriet under förgängelsen”-
-”och uppnå Guds barns härliga frihet.”
Men när Paulus sa i Rom. 12:12-
-”gläd er i hoppet”, då menade
han det himmelska hoppet.
Men de ”andra fåren” kan också glädja
sig åt hoppet som ligger framför dem.
Så vi kan allesammans
glädja oss i vårt hopp.
Världens hopp är mörkt.
Ditt hopp är ljust.
Världens hopp slocknar.
Ditt hopp är snart en verklighet.
Världens hopp grundar
sig på lättrogenhet.
Ditt hopp grundar sig på tro.
Världens hopp leder till besvikelse.
Ditt hopp leder till lycka.
Med nya världen precis runt hörnet
så kommer vårt enastående hopp-
-oavsett om det är himmelskt
eller jordiskt, snart att infrias.
Nu kan vi tillsammans läsa Tit. 2:13.
”Medan vi väntar på att vårt
underbara hopp ska uppfyllas”-
-”och att den store Guden
och vår räddare, Jesus Kristus”-
-”ska träda fram.”
Dessutom, enligt Rom. 8:24, 25,
så kan hoppet hjälpa oss att härda ut.
Ett hopp som har gått
i uppfyllelse är inte ett hopp.
Om vi däremot
hoppas på det vi inte ser-
-så fortsätter vi ivrigt att vänta på
det med uthållighet, sägs det där.
Hoppet kan vara starkt eller svagt.
Hur kan vi stärka vårt hopp
eller göra det verkligare?
När det gäller
begreppet ”hopp” i Bibeln-
-så är grundbetydelsen av
det grekiska ordet ”elpịs”-
-”förväntan om något gott”.
I det här sammanhanget nämner
Paulus hopp sist i uppräkningen-
-efter svårigheter, uthållighet
och ett godkänt tillstånd.
Så han avser tydligen
inte det hopp man får-
-när man först lär känna
sanningen i Bibeln.
I stället syftar han på
ett fördjupat hopp-
-som en kristen kan få
efter att ha uthärdat svårigheter.
När en kristen troget
uthärdar svårigheter-
-förstår han att han
har Guds godkännande.
Och den här insikten stärker
det hopp som väcktes i början.
Likt Paulus kan vi känna
glädje trots förföljelse.
Vi kan råka ut för elaka kommentarer
och handlingar i skolan, på arbetet-
-i familjen eller som ett resultat
av myndigheternas restriktioner.
I Matt. 5:11, 12-
-i Jesus bergspredikan,
säger han så här:
”Lyckliga är ni när man
hånar och förföljer er”-
-”när man förtalar er
och ljuger om er för min skull.”
”Var glada och sprudla av glädje,
för ni har en stor lön i himlen.”
”På samma sätt förföljde man
ju profeterna förr i tiden.”
När du tittar på filmen som följer nu-
-lägg då märke till vilken hjälp
som vår broder och syster fick-
-som gjorde att de kunde
känna glädje trots motstånd.
Tidigt en morgon bröt sig
ryska specialstyrkor in i mitt hem.
De satte handbojor på mig
och sökte igenom hela stället.
Sen tog de in mig på förhör
hos ryska säkerhetstjänsten.
Två dagar senare sattes jag i häkte.
Jag var rädd, för jag hade ingen
aning om hur de skulle behandla mig.
De hotade mig och sa att
om jag inte erkände mig skyldig-
-och lämnade ut namnen
på mina medtroende-
-så skulle allt bli ännu värre för mig.
Och jag saknade
verkligen min älskade fru.
Det var så jobbigt att vara utan henne.
I två månader hade jag
ingen andlig mat, inte ens en bibel.
Så jag bestämde mig för att göra en.
Min fru skickade en anteckningsbok.
Varje dag skrev jag upp
alla bibelverser jag kom på.
När jag hade skrivit ungefär
500 verser, så fick jag en bibel.
Jag var så andligt utsvulten, så
jag plöjde igenom den på fyra månader.
Under den perioden skrev jag
brev till min fru och mina vänner-
-och berättade om sånt jag hade
fastnat för under min bibelläsning.
Men jag fick också
ta emot en massa brev.
Och alla de breven
som jag fick av vännerna och min fru-
-gjorde att jag inte kände mig ensam.
Det var som om de var
här hos mig, i cellen bredvid.
När man är häktad
är man isolerad från omvärlden.
Men man är
verkligen inte isolerad från Jehova.
Jag bad många gånger under dagen.
Men jag såg särskilt
fram emot stunden på kvällen.
När alla hade gått och lagt sig-
-kunde jag prata
med Jehova så mycket jag ville.
Det hände ibland
att jag var helt ensam i cellen.
Och de tillfällena
tog jag såklart vara på.
Jag föll på knä och bokstavligt
talat grät när jag pratade med Jehova.
Jag bestämde mig för att skriva
upp saker jag bett till Jehova om-
-och sen bocka av dem
allteftersom han besvarade dem.
Jag kände att
Jehova var väldigt nära mig.
På dagarna sjöng jag också
våra sånger tyst för mig själv.
Men när jag var ensam
sjöng jag så högt jag kunde.
Jag försökte också
vittna så fort jag fick chansen.
Vi tog upp alla möjliga ämnen-
-allt från tatueringar
till ”nordens kung”.
Jag hade verkligen
inte behövt oroa mig.
Jag satt häktad 343 dagar.
Men inte ett hårstrå
på mitt huvud gick förlorat.
Det här var nog det
mest intressanta året i mitt liv.
Vilket tillfälle jag fick
att slipa på min kristna personlighet!
Jag har aldrig
känt mig så här nära Jehova.
Det känns stort att få vara med och
försvara hans namn på det här sättet.
Vad är det som hjälper dig
att känna glädje trots motstånd-
-som du kanske råkar ut för i livet?
Det är ditt förhållande till Jehova,
dina bröder och systrar-
-och ditt himmelska eller
jordiska hopp, allt det här.
Vi kan hämta vår glädje
i kärleken till Jehova-
-och till våra bröder och systrar.
Om du kämpar med förföljelse
kan du vara säker på att dina bröder-
-inte bara dina vänner,
inte bara vännerna i din församling-
-utan över hela jorden,
ber för dig och din situation.
Änglarna ser vad som händer dig-
-och blir stolta om du
fortsätter att vara trogen.
Ditt handlingssätt kan vara till stor
uppmuntran för de trogna änglarna.
Likt Jehova, Jesus och änglarna-
-kan bröderna vara stolta över dig
och känna glädje över din uthållighet-
-och din tro när du
råkar ut för prövningar.
Broder William Turner,
en medhjälpare till tjänstekommittén-
-kommer nu att framföra
nästa tal i den här talserien-
-”Bevara glädjen under
prövningar”: ”Svält”.
Hur brukar du må när du har missat
en måltid eller inte har ätit på länge?
Många känner att det påverkar deras
humör, deras koncentrationsförmåga-
-och kanske till och med
deras förmåga att tänka klart.
Men hur skulle det vara om vi
inte ens kunde påverka situationen-
-och kanske inte hade nåt annat val
än att gå hungriga en längre tid?
Det här var en situation som Paulus
fick uppleva flera gånger-
-när han utförde
sitt uppdrag som apostel.
Till exempel, i 2 Kor. 11:27 skriver
han att han upplevt ”hunger och törst”-
-och att han ofta hade saknat mat.
Det inträffade förmodligen-
-när han reste genom ödemarker
eller heta ökenområden.
Ibland kanske han gick hungrig för att
han var beroende av främlingars hjälp-
-eller av det han själv kunde skaffa
sig genom att arbeta på nya platser.
Paulus fick också uppleva
en mycket svår svält.
Den varade i över tre år och orsakade
svår fattigdom i Judeen och Jerusalem.
Med tanke på att Paulus
gång på gång saknade mat-
-är det intressant att lägga märke till
vad han hade för inställning.
I 2 Kor. 6:10 beskriver han sig själv
och sina medkristna-
-som ”sörjande”
fast ”alltid … glada”.
Så Paulus medgav
att såna här svårigheter-
-kunde orsaka en del sorg och bekymmer.
Men hur kunde han ändå vara glad-
-känna en sån inre glädje,
trots att han var hungrig?
Vi ska se vad han svarar.
Vi slår upp våra biblar
till Filipperna, kapitel 4.
Så vi läser Fil. 4:11–13.
Paulus skriver här:
”Jag säger inte detta
för att jag lider brist”-
-”för jag har lärt mig att klara mig med
det jag har, oavsett omständigheter.”
”Jag vet hur det är att ha det dåligt ställt
och hur det är att ha överflöd.”
”På alla sätt
och under alla förhållanden”-
-”har jag lärt mig hemligheten
med att vara nöjd”-
-”oavsett om jag är mätt eller hungrig,
om jag har ett överflöd eller saknar allt.”
”Allt har jag styrka till
tack vare honom som ger mig kraft.”
Och såg du här i vers 12 att Paulus sa
att han lärt sig ”hemligheten”-
-med att klara av hunger?
Och vad var det?
Hemligheten inbegriper att man litar på
att Jehova ska ge en det man behöver-
-men också att man lär sig att vara
nöjd med det som man får av honom.
Det stämde verkligen in på Paulus.
Han lärde sig ett hantverk
så att han kunde försörja sig själv.
Han fokuserade helt på tjänsten,
så han hade inte så många ägodelar.
Men han uppskattade
sina bröder och systrar.
Han var så tacksam för allt vännerna
gjorde för honom, att de hjälpte honom.
Paulus lärde sig nåt
av allt som han var med om.
När han såg hur Jehova
hade varit med honom-
-så blev det tydligt att oavsett
vad han råkade ut för i livet-
-så behövde han vända sig till Jehova
för att få det han behövde.
Såg du vad det stod i vers 13?
Jehova gav honom kraft,
han styrkte honom.
Så när Paulus gick igenom
de här svårigheterna-
-så kunde han ändå vara nöjd, känna
en inre glädje och hålla ut i tjänsten.
Så vad kan du och jag
lära oss av Paulus exempel?
Vi kanske också får kämpa med
hunger av olika anledningar-
-till exempel på grund av matbrist.
Det kan bero på politiska oroligheter
eller ekonomiska kriser.
Situationen i världen nu har lett till att
många förlorat jobbet, även våra bröder.
Om vi drabbas av ekonomiska bakslag
kanske vi måste klara oss på mindre.
En annan orsak kan vara förföljelse.
När nazisterna satte våra vänner
i koncentrationsläger-
-så var en av de sataniska metoderna
för att försöka knäcka våra vänner-
-att man inte gav dem
tillräckligt att äta.
Det kan också bero på
att man vill utöka sin tjänst.
En del som flyttar till platser
med större behov-
-måste göra förändringar
och lära sig att klara sig på mindre.
Så det finns många olika situationer
som skulle kunna göra-
-att du och jag råkar ut för matbrist
eller till och med svält.
Och det kan göra oss oroliga
och bekymrade.
Men botemedlet är att lita
och förtrösta på Jehova.
För det hjälper oss
att hålla oss lugna-
-och att ta en dag i taget.
En broder i ett inflationsdrabbat
land berättar:
”Varje dag bad jag
att Gud skulle ge oss”-
-”’vårt bröd för denna dag’”-
-”så att vi kunde överleva.”
Det är också viktigt att vi är
tacksamma för vad Jehova än ger oss.
En dag stod den här brodern
i en lång matkö.
När han kom fram såg han
att de bara sålde yoghurt-
-som han inte tycker om.
Så vad gjorde han?
Han berättar:
”Jag gillar inte yoghurt.”
”Men det var ju mat.”
”Så den kvällen åt vi yoghurt.”
Och han tackade Jehova
för att han hade gett dem det.
Kanske har vi just nu möjlighet
att äta precis det vi tycker om.
Men om läget skulle förändras-
-kan vi då anpassa oss
och vara tacksamma?
Visst är det betryggande att vi har
en Gud som bryr sig om oss-
-och som ger oss det vi behöver?
Och det är såklart viktigt att hushålla
med de resurser Jehova förser oss med.
Nu ska vi se en film tillsammans.
Lägg märke till vad som
hjälpte systern att bevara glädjen-
-trots att det var svårt
att få tag på mat.
Innan den ekonomiska
krisen i Venezuela-
-hade vi inte alls samma
ekonomiska problem som vi har i dag.
Vi kunde gå till affärerna
och få tag i den mat vi ville ha.
Ja, livet var ganska lugnt.
Nu är det fem år sen som
det började bli riktigt illa för oss.
Det blev svårt att
få tag i mat över huvud taget-
-till och med det mest grundläggande.
Och när vi kom
till affären så var allt slut.
Det var två äldste som
i princip kom förbi varje dag.
Och de frågade alltid
hur mycket mat jag behövde.
När jag gjorde i ordning maten-
-tänkte jag mest på
att barnen skulle få det de behövde.
Jag lade alltid
lite extra på deras tallrikar.
Minsta grabben brukade säga:
”Mamma, är det där allt du tänker äta?”
Och då sa jag:
”Ja, det räcker jättebra till mig!”
Men han sa:
”Det tror jag knappast.”
Jag trodde nog jag skulle klara mig.
Men det lilla jag åt
var inte alls tillräckligt.
En söndag när vi var på möte
kände jag att jag inte mådde så bra.
Men som tur var, var min dotter där.
Jag svimmade,
och när jag kom tillbaka sa hon:
”Mamma, du har svimmat tre gånger!”
Och då sa jag:
”Det är inte möjligt.”
Så vännerna tog mig till läkare direkt.
Och jag fick veta att
jag var kraftigt undernärd.
Bröderna agerade direkt.
De tog med sig färdiglagad mat.
Och faktum är att de satt kvar
tills jag hade ätit upp alltihop.
Jag har inte gått upp allt igen,
för jag var lite kraftigare förut.
Men rent hälsomässigt så mår jag bra.
De äldste tog verkligen hand om mig.
Det gav mig ny energi.
Och framför allt så hjälpte
det mig att bevara glädjen.
Och allt är tack vare Jehova!
Jag tackar honom,
för det är han som uppehåller mig.
Han ger mig kläder, han ger mig mat
och han ger mig fantastiska vänner.
Det är sån Jehova är.
Tänkte du på vad det var
som hjälpte vår syster?
För det första:
hennes förhållande till Jehova.
Hon förstod vikten av
att hålla sig nära honom-
-och att regelbundet gå på mötena.
Och för det andra:
bröderna och systrarna.
Visst var det uppmuntrande att se
hur omtänksamma de äldste var?
De kollade till henne varje dag, ordnade
med mat och såg till att hon åt tillräckligt.
Och det är precis de här tre sakerna,
att vi håller oss nära Jehova-
-tar emot hjälp från medtroende
och håller hoppet vid liv-
-som hjälper oss att bevara glädjen,
även om vi får gå hungriga periodvis.
Vi håller alla helt och fullt med om
det Paulus skrev i Fil. 4:12.
Jehova både kan och kommer
ge oss det vi behöver-
-”under alla förhållanden”.
När det är matbrist-
-är det naturligt att man oroar sig
för sin egen och sina närmastes hälsa.
Men som vi har sett-
-vi kan bevara glädjen, även om vi
råkar ut för hunger och svält.
Vad är nyckeln?
Att lära sig hemligheten.
Alla vill ju veta hemligheter.
Och den här hemligheten
avslöjar Jehova gärna för oss.
Vi måste lita på honom och
lägga märke till hur han hjälper oss.
Så glad Jehova måste bli när hans
tjänare fortsätter vara lojala och glada-
-och litar på att han aldrig
kommer att svika dem.
Broder Robert Luccioni,
medhjälpare till utgivarkommittén-
-kommer nu att behandla
nästa del i talserien-
-”Bevara glädjen under prövningar”:
”Nakenhet”.
Är det möjligt att känna glädje-
-trots att man går igenom
en svår prövning?
Så här långt har vi sett att Paulus
lyckades bevara glädjen-
-trots svårigheter, lidande,
förföljelse och svält.
Det har säkert varit
till stor uppmuntran-
-för många av er går eller har
gått igenom såna här prövningar.
Men hur är det då
om man förlorar nästan allt-
-i en naturkatastrof eller i krig?
Kan Paulus erfarenheter
vara till hjälp?
I vår temavers från Rom. 8:35
säger Paulus att inte ens ”nakenhet”-
-”kan skilja oss från Kristus kärlek”.
Och Paulus, han hade
själv fått uppleva det.
Vi kan läsa om
det i 2 Kor. 11:27.
Här beskriver han
sina olika prövningar.
I 2 Kor. 11:27:
”Det har varit slit och släp, sömnlösa
nätter och kyla, hunger och törst”-
-”och jag har ofta saknat
både mat och kläder.”
Alltså ”nakenhet”.
Det var inte för att Paulus var lat
som han saknade kläder, inte alls.
Vi vet att han arbetade hårt
för att försörja sig.
Han frös ibland och saknade
de kläder han behövde-
-därför att han råkade ut
för olika svårigheter i sin tjänst.
Vi kommer till exempel ihåg
när Paulus var på ett skepp.
Det var ute på Medelhavet-
-och så fångades det av
en våldsam vind och förliste.
Så skeppet bröts sönder, men
Paulus och de andra överlevde-
-genom att ta tag i plankor
och vrakdelar från skeppet.
När de kom upp på land
kan de ha varit ganska nakna.
Så malteserna gjorde
omtänksamt upp en eld-
-som de kunde värma sig vid.
Vid andra tillfällen
fick Paulus fly för livet-
-med det han hade på sig.
Och han blev även
stenad och misshandlad-
-så att kläderna slets sönder.
Och i Apg. 16:22 står det att
”magistratens ledamöter”-
-”slet av dem kläderna och befallde”
att Paulus och de som var med honom-
-”skulle piskas med spön”
och kastas i fängelse.
De här händelserna hjälper oss att
bättre förstå Paulus ord i 1 Kor. 4:11.
1 Kor. 4:11:
”Ännu i denna stund
går vi hungriga och törstiga”-
-”vi är dåligt klädda och
blir misshandlade, vi är hemlösa.”
Men vad uppmanade Paulus
ändå sina medkristna att göra-
-trots det här?
Titta i vers 16: ”Därför
uppmanar jag er: Efterlikna mig.”
Han vill att de ska efterlikna honom
och känna glädje trots svårigheter.
Han betonar även vikten
av det i Rom. 12:12:
”Gläd er i hoppet.”
”Dela med er till de heliga.”
Så Paulus kunde glädja sig
och hjälpa andra-
-trots att han saknade
mycket för egen del.
Många av våra bröder och systrar har
drabbats av fruktansvärda katastrofer.
Tänk bara på vad som hänt
under de senaste åren:
Jordbävningar i Albanien,
Filippinerna och Puerto Rico.
Översvämningar i Kongo-Kinshasa,
Spanien och USA.
Orkaner och tyfoner över
Bahamaöarna och Filippinerna.
Och fruktansvärda bränder i Australien
och USA, listan tar aldrig slut.
Och till följd av såna här och
andra katastrofer har några av er-
-fått fly från era hem mitt i natten
med bara det ni har på er.
Ja, i vissa fall har katastrofen
förstört allt ni äger och har.
Vi blir verkligen ledsna
när vi hör såna rapporter.
Ni älskade bröder och systrar
som går igenom sånt här-
-ni ska veta att vi
fortsätter att be för er.
Men även under såna förhållanden-
-fortsätter våra vänner
tjäna med glädje.
Hur är det alls möjligt?
Vi ska få se det i en video.
Lägg märke till vad som
hjälpte dem att bevara glädjen-
-då de inte hade
tillräckligt med kläder-
-och vad vi kan lära oss av dem.
Ja, en sak ska ni veta,
att bor man i New York-
-då får man hålla ett högt tempo.
Så det är bara att ösa på helt enkelt.
Vi var rätt nöjda med livet,
med pionjärtjänsten och jobbet-
-och, ja, det funkade.
Vi fick det att gå ihop.
I vardagen så är vi ju
vana vid att tänka på säkerheten.
Man får se sig för och vara
lite uppmärksam på omgivningen.
Men en orkan hade vi
aldrig trott vi skulle råka ut för.
Det fanns inte på kartan.
Den dag varningen kom
regnade det, och det var rätt blåsigt.
Vi såg att det vräkte ner på
parkeringsplatsen utanför lägenheten.
Och jag tänkte att
det här kommer inte att sluta bra.
Vi stack i väg
med bara det vi gick och stod i.
Förödelsen var total.
Vi förlorade allt på en enda kväll.
Jag trodde inte att vi
skulle få in vatten i lägenheten-
-och att vi skulle få alla våra
saker och alla våra kläder förstörda.
För första gången förstod
jag hur det kändes att förlora allt.
Jag var helt knäckt.
Och det enda jag tänkte var:
Hur går vi vidare nu?
Den helgen skulle vi ha sammankomst.
Jag hade varken slips
eller kavaj att ha på mig.
Nåt så enkelt som kläder
– jag hade tagit det för givet.
Kläder har man ju alltid haft.
Men vännerna ställde upp och
hjälpte till på så många olika sätt.
Alltså, jag hörde hur det
knackade på dörren den fredagen.
Och där var tre kostymer-
-och skor.
De köpte kläder åt oss.
Det var en overklig upplevelse.
De kramade om oss
och kom med små kuvert.
Vi kände verkligen
Jehovas kärlek i det här.
Vi kunde åka på sammankomsten-
-trots att vi var
i den här speciella situationen.
Vi förlorade allt vi ägde men
kunde ändå fortsätta som pionjärer.
Och det är vi fortfarande.
Jehova har gett ett löfte.
Om vi bara sätter riket främst,
så tar han hand om allt det andra.
Det är det som ger mig glädje.
Oavsett vilka
svårigheter vi drabbas av i livet-
-ja, om vi så skulle sakna kläder-
-vet vi att det aldrig kommer att kunna
bryta det nära band vi har till Jehova.
Lade du märke till vad som hjälpte dem?
På en enda kväll förlorade de allt.
De visste inte hur de skulle klara sig.
Men hörde du beslutsamheten?
Kommer du ihåg Brians ord:
”Oavsett vilka svårigheter vi får,
om vi så skulle sakna kläder”-
-”kommer det aldrig bryta det
nära bandet vi har till Jehova.”
De var tacksamma över
att vännerna hjälpte dem.
De förtröstade på Jehova
och höll hoppet levande.
Vad lär vi av det här?
Vi lär oss att när vi
går igenom prövningar-
-även såna som gör att vi förlorar
ägodelar, till och med saknar kläder-
-kan vi bevara vår glädje om vi
bara tänker på de här tre sakerna:
Vi håller oss nära Jehova.
Vi tar emot hjälp från medtroende.
Och vi håller alltid vårt hopp levande.
Vi vet att många av er snabbt
ställer upp när vännerna behöver det.
Det är nåt vi uppskattar
väldigt mycket.
Katastroferna blir bara fler
och större, de ökar i omfattning.
Det innebär att behovet av att hjälpa
våra vänner också fortsätter öka.
Och vi vill berömma er.
Vi tackar er för det ni gör!
En del av er åker frivilligt in
i områden för att hjälpa till.
Som efter det som hände
på Bahamas, efter orkanen.
Då flög vittnen som var piloter in
mer än 700 volontärer-
-till de drabbade områdena.
Andra av er har kunnat hjälpa bröder
och systrar som bor i närheten-
-som i Kongo-Kinshasa.
Många av våra vänner fick fly
hals över huvud från sina hem-
-på grund av politiska oroligheter.
De förlorade allt de hade.
Vem skulle hjälpa dem?
Jo, vänner i närliggande församlingar.
Visserligen hade de inte mycket själva,
men de gav pengar, mat, kläder-
-och till och med bostad
åt sina vänner på flykt.
I Bolivia och Venezuela
har församlingar gått ihop-
-för att laga måltider
och dela ut matpaket.
Och vad märker vi nu-
-under den pågående
covid-19-pandemin?
Jo, alla ställer upp.
Vi delar ut förnödenheter.
Vi ger det viktiga
känslomässiga och andliga stödet.
Vi hjälps åt i familjen
och församlingarna.
När ni är så självuppoffrande, och
dessutom understöder ekonomiskt-
-är ni till stor hjälp för alla
bröder och systrar världen runt.
Vilket slag i ansiktet på Satan,
den store lögnaren!
Varför säger vi det?
Jo, vi kommer ihåg
anklagelsen i Job 1:11.
Satan förolämpade Jehova
och alla som älskar Jehova-
-genom att påstå att vi
skulle sluta tjäna Jehova-
-om vi utsattes för prövningar.
Vi kan läsa Job 1:11.
Där står det:
”Men sträck ut din hand
och ta ifrån honom allt han äger.”
”Då kommer han att förbanna dig
rakt i ansiktet.”
Satan var övertygad.
Om vi var tvungna att välja mellan
ägodelar och Jehova så skulle vi välja-
-ägodelarna.
Han visste, trodde han, att om
det gäller oss själva eller andra-
-tar vi oss själva.
Men så fel han hade!
Hur arg han måste vara-
-när han ser vad som händer
inom Jehovas organisation!
Så vad måste vi göra?
Fortsätta göra honom arg.
Fortsätta hjälpa våra
bröder och systrar i nöd.
När vi gör det
blir vi själva lyckligare-
-samtidigt som vi hjälper våra
vänner att bevara glädjen.
Så kära vänner, låt oss vara
beslutna att alltid bevara glädjen.
Vi gör det på tre sätt:
Vi håller oss nära Jehova.
Vi tar emot hjälp och
stöd från medtroende.
Och vi håller alltid hoppet levande.
Och kom ihåg:
När vi lojalt och troget
tjänar Jehova, trots nakenhet-
-även om vi förlorar alla ägodelar,
då gör vi Jehova stolt och glad.
Och det är vår allra största
anledning att känna glädje.
Nu kommer broder Ralph Walls,
medhjälpare till personalkommittén-
-att behandla nästa del i talserien-
-”Bevara glädjen under
prövningar”: ”Fara”.
Temat på det här talet
är inte formulerat som en fråga.
Nej, i stället är det en uppmaning.
Det går att bevara glädjen trots fara.
Nu ska vi tillsammans
dra lärdomar av Paulus exempel.
Han kunde bevara glädjen trots fara.
Och han råkade ut för
många faror i sin tjänst.
I en enda vers räknar han upp
åtta olika faror han råkade ut för-
-däribland ”faror bland rövare”.
I Efesos kan Paulus ha
råkat ut för vilddjur på en arena.
Vi slår upp tillsammans
2 Korinthierna, kapitel 1-
-och där läser vi vers 8–11.
Då läser vi:
”Bröder, vi vill att ni
ska känna till de svårigheter”-
-”som vi råkade ut för
i provinsen Asia.”
Han skrev det här när han
var i Europa, i Makedonien.
Han fortsätter:
”Vi upplevde extrem press
som vi inte kunde klara i egen kraft.”
”Vi var till och med
rädda att vi skulle förlora livet.”
”Ja, vi kände att
vi hade fått dödsdomen.”
”Men det här lärde oss
att vi inte ska lita på oss själva”-
-”utan på den Gud
som uppväcker de döda.”
”När våra liv
var i fara räddade han oss”-
-”och han kommer att göra det igen.”
”Ja, vi litar på att han även
i fortsättningen kommer att rädda oss.”
”Ni kan också hjälpa oss
genom att be innerligt för oss.”
”För om många ber
kommer Gud att hjälpa oss”-
-”och då kommer många att tacka honom.”
Mindre än ett år tidigare-
-hade Paulus skrivit
sitt första brev till korinthierna.
Nu var han i staden Efesos
i provinsen Asia.
I 1Kor.15:32 sägs det:
”Om jag som andra människor
har kämpat mot vilddjur i Efesos”-
-”vad har jag för nytta av det?”
Paulus ord skulle kunna syfta på
bokstavliga vilddjur, på en arena.
Men hoppet om en uppståndelse
gav Paulus kraft.
Som han sa:
”Det här lärde oss att vi inte
ska lita på oss själva”-
-”utan på den Gud
som uppväcker de döda.”
Han blev också uppmuntrad
och styrkt av sina medkristna.
Han sa:
”Ni kan också hjälpa oss
genom att be innerligt för oss.”
”För om många ber
kommer Gud att hjälpa oss”-
-”och då kommer många att tacka honom.”
Inom församlingen får vi också
uppleva ett varmt broderskap-
-och det ger oss hjälp
och stöd på många sätt.
Under en period i sin tjänst-
-kände Paulus och hans tjänstekamrater
”extrem press”.
Och de var till och med ”rädda
att ... [de] skulle förlora livet”.
Hur fick Paulus hjälp och stöd?
Han blev uppmuntrad och tröstad
av medkristna som hjälpte honom.
När vi drabbas av naturkatastrofer
och andra problem, så är det ofta-
-våra kristna bröder och systrar
som är först på plats.
De ger både materiell
och andlig hjälp till sina medkristna-
-men även till andra behövande.
I dag behöver inte de kristna
kämpa mot vilddjur på arenor.
Men likt Paulus kan vi glädjas-
-trots de faror som vi möter.
Alla kan råka ut för
”faror bland rövare”-
-eller fysiska angrepp, särskilt när
det är politiska oroligheter.
Bibeln har förutsagt
att människor i de ”sista dagarna”-
-ska vara
”våldsamma, utan kärlek till det goda”.
Nu ska vi se en film tillsammans,
och lägg märke till hur en broder-
-fick hjälp att bevara glädjen
trots olika faror.
Jag föddes här i
Caracas storstadsområde.
Nu bor jag i en stad här
som kallas Petare.
Det är ett område
med hög kriminalitet.
För några år sen blev en pionjärsyster
träffad av ett pistolskott och dog.
Och nåt liknande drabbade även min son.
Det pågick en uppgörelse
i området där vi bodde.
Han hade oturen att
bli träffad av ett skott.
Han dog direkt.
Allt kändes plötsligt så tomt.
Det var fruktansvärt
att komma in i hans sovrum-
-och se en tom säng
och alla hans saker.
Hans skor och hans kläder,
de hängde ju där i garderoben.
Jag grät varje gång.
Såna ständiga påminnelser
gjorde att livet blev väldigt tungt.
När bröderna och systrarna
fick veta vad som hade hänt-
-var de väldigt snabba
med att ge mig stöd.
De hjälpte mig med det praktiska som
måste tas itu med efter ett dödsfall.
Det jag var med om gjorde att jag
blev rädd för att gå ut i tjänsten.
Jag var rädd att jag eller nån annan i
familjen skulle råka ut för samma sak.
Jag bad till Jehova.
Han hjälpte mig att förstå hur jag
skulle kunna fortsätta gå i tjänsten.
Ibland när jag är ensam och funderar
så kommer tankarna på min son upp.
Alla minnen väcks till liv.
Och självklart påverkar det mig,
det kommer man inte ifrån.
Då kommer tårarna igen.
Men att fokusera på uppståndelsen
gör att jag orkar hålla ut.
Det är så jag får motivation
att fortsätta kämpa.
Berättelsen om Lasarus
betyder mycket för mig.
Jag tänker ofta på den.
Marta säger nåt där som jag tycker om:
”Jag vet att han kommer att uppstå
på den sista dagen.”
Och jag är lika
övertygad som hon var.
Jag vet att min son kommer att uppstå.
Jehova kommer att
ge mig honom tillbaka.
Den här tragedin gjorde att
jag förlorade glädjen ett tag.
Men när man är förbi
den stora delen av sorgeprocessen-
-så kan man glädja sig
åt uppståndelsehoppet.
Det är som att Jehova
talar till mig och lugnar mig-
-och ger mig en klapp
på axeln och säger:
”Håll ut. Du kommer
att få uppleva det här.”
”Fortsätt vara lojal, så kommer
du att få honom tillbaka.”
Tänkte du på vad som
hjälpte vår broder att bevara glädjen?
Bön,
uppståndelsehoppet-
-bröderna och systrarna,
och förstås, Jehovas ande.
På vilket sätt hjälper Jehova dig
för att du ska bevara glädjen-
-när du råkar ut för problem i livet?
Är det din vänskap med Jehova,
brödraskapet-
-ditt hopp eller nåt annat?
I de här sista dagarna som är
”kritiska” och ”svåra att hantera”-
-kan vi ändå glädja oss eftersom vi har
ett hopp om att bli befriade ur faror.
Vi längtar efter att den här
världsordningen ska ta slut-
-precis som Habackuk gjorde på sin tid.
Vi kan ta och slå upp
Habackuk, kapitel 1.
Sätt dig in i den oro han kände
på grund av allt våld-
-gräl och uppror han hade omkring sig.
Vers 2.
”Jehova, hur länge … ?”
”Hur länge ska jag
be om hjälp undan våldet … ?”
”Varför tvingar du mig
att se all ondska?”
”Och varför tolererar du förtryck?”
”Varför är det våld och
ödeläggelse runt omkring mig?”
”Varför är det så
mycket gräl och konflikter?”
Varför? Varför? Varför? Varför?
Hur länge?
Men se vad han skriver
i kapitel 2, vers 3.
”För synen ska uppfyllas
vid en fastställd tid”-
-”den närmar sig snabbt sin fullbordan,
och den ska inte slå fel.”
”Även om den verkar dröja,
så fortsätt vänta på den!”
”För den ska
utan tvekan förverkligas”-
-”den kommer inte att bli försenad!”
Likt Habackuk litar vi på Jehova-
-och är övertygade om att han
snart ska ta bort ondskan.
Habackuk tog initiativet
till att närma sig Jehova-
-hans pålitlige Vän och Far.
Han satt inte och tyckte
synd om sig själv-
-och litade på sitt eget förstånd.
I stället bad han
och luftade sin oro i bön.
Det är ett bra exempel för oss.
Vi ser hans slutsats
i kapitel 3 och vers 18.
Där säger han:
”Jag [ska] ändå jubla i Jehova”-
-”jag ska glädjas i Gud, min räddare.”
Jehova hör även våra böner.
Och han vill att vi litar på honom-
-och uttrycker
all vår oro i bön till honom.
Jehova tillrättavisade inte Habackuk
för att han luftade sina känslor.
Han tog med det i Bibeln-
-troligen för att det är naturligt
att ha såna känslor ibland.
Och Jehova vill
att vi ska be till honom.
Om vi gör det
får vi uppleva Jehovas gensvar-
-hans varma omtanke
och hans trygga vägledning.
Han hjälper oss att förstå hans tankar-
-oavsett vad som drabbar oss.
Våra innerliga böner-
-är ett tydligt tecken
på hur mycket vi litar på Gud.
Vi känner glädje-
-för vi vet att Jehova
vill befria oss från alla slags faror.
David Schafer, medhjälpare till
undervisningskommittén-
-tar nu hand om
sista talet i den här talserien-
-”Bevara glädjen
under prövningar”: ”Svärd”.
Under sin första fångenskap
i Rom från ungefär 59 till 61-
-fick aposteln Paulus
bo i en egen hyrd bostad.
Men han bevakades
hela tiden av en soldat.
Under de här två åren predikade
han för alla som besökte honom.
Och han skrev inspirerade brev till
efesierna, filipperna, kolosserna-
-Filemon och tydligen
också till hebréerna.
Och sen blev
Paulus tydligtvis frigiven.
Nu kunde han
återuppta sin missionärstjänst.
Han kunde skriva till Timoteus
i Efesos och till Titus på Kreta.
Men därefter tror man
att den romerske kejsaren Nero-
-beskyllde de kristna för branden
som förstörde mycket av Rom.
Och än en gång
sattes aposteln Paulus i bojor-
-efter årtionden
av trogen kristen tjänst.
Året var 65 v.t.
Hur kände Paulus?
Svaret får vi om vi slår upp
hans andra brev till Timoteus-
-som han skrev i fängelset.
Slå gärna upp 2 Timoteus, kapitel 4.
Hade männen som kom för att
gripa Paulus med sig svärd?
Säkert.
Vad tror du Paulus tänkte
när han såg svärden?
Tänkte han på hur Jakob
blev avrättad av Herodes med svärd?
Ja, det är bara gissningar.
Men i de här verserna i 2 Timoteus-
-ser vi att Paulus förstod att hans
egen avrättning närmade sig.
Och vi ser också nånting annat.
Här ser vi de tre saker som styrkte
Paulus när han stod inför avrättning.
Slå gärna upp 2 Tim. 4:6–8:
”Jag håller redan på att
gjutas ut som ett dryckesoffer-
-”och tiden då jag ska bryta upp
[alltså dö] är nära.”
Så han visste att han skulle dö-
-vilket var förutsättningen för att få
uppstå till Kristus himmelska rike.
Och vers 7:
”Jag har kämpat den goda kampen,
jag har fullföljt loppet.”
Ja, han hade fullföljt.
Paulus kände starkt att han
hade fullbordat och snart-
-hade nått målet på sitt eget lopp.
Han fortsätter:
”Jag har bevarat tron.”
”Från och med nu väntar
rättfärdighetens segerkrans på mig ...”
I den här bibeltexten
ser vi Paulus starka hopp.
Och han fortsätter: ”... den som
Herren, den rättfärdige domaren”-
-”ska belöna mig med på den dagen.”
Kunde du se Paulus starka
vänskap till Jehova i de orden?
Märker du hans fullständiga övertygelse
om att Guds son skulle ge belöningen?
Och sen säger han:
”Men inte bara mig”-
-”utan alla som har längtat
efter hans tydliga framträdande.”
Paulus älskade sina kristna bröder,
och han glömde dem inte.
Det var så Paulus kunde
bevara glädjen trots dödshot.
Hans bröder, hans vänskap
med Jehova och hans hopp.
Paulus ville inte dö-
-han ville fortsätta leva och tjäna
Jehova med sina bröder och systrar.
Men han mötte döden med mod.
Han kände glädje över den belöning
som han visste att han skulle få.
Vi kan också bevara glädjen
även om vårt liv är i fara.
Hur då?
Vi kan gå tillbaka till
vår tematext i Rom. 8:35.
Vad är svaret på de
två frågor Paulus ställer här?
Alltså: ”Vem kan skilja oss
från Kristus kärlek?”
”Svårigheter eller lidande,
förföljelse eller svält”-
-”nakenhet, fara eller svärd?”
Svaret finns i vers 38 och 39:
”För jag är övertygad
om att varken död eller liv”-
-”änglar eller regeringar, något
nuvarande, något kommande eller krafter”-
-”eller höjd eller djup eller
något annat skapat ska kunna ...”
Nej, inte ens död ska kunna:
”... skilja oss från Guds kärlek
som är i Kristus Jesus, vår Herre.”
En tillfällig paus i graven kan
inte utplåna Jehovas kärlek till oss.
Älskar Jehova
Abraham, Isak och Jakob?
Hur är det med Sara,
Rebecka, Job, Mose, Daniel-
-och alla som i tro har dött
i fängelser och koncentrationsläger?
Älskar Jehova dem fortfarande?
Såklart han gör.
Och han älskar de hundratals
bröder och systrar som har dött-
-de senaste månaderna i covid-19.
Han älskar din mormor,
din pappa och din syster.
Han har dem i sitt minne.
Han ska ge dem livet tillbaka.
Och detta faktum
hjälper oss, kära vänner-
-när livet är hotat
genom svärd, likt Paulus.
Nu ska vi se en film tillsammans.
Tänk på vilken specifik hjälp från
Jehova som gjorde att broder Dugbe-
-kunde bevara glädjen
trots hotet att bli dödad.
När allting runt omkring en bara
rasar och allt är kaos-
-så är förhållandet till Jehova
det enda man har.
Jag heter Baite Michael Dugbe och
föddes 1980 i Monrovia i Liberia.
Före kriget var Monrovia ett
jättebra ställe att växa upp på.
Jag hade underbara föräldrar, bodde
i ett fint hus och gick i en bra skola.
Men när jag var nio så
förändrades allt över en natt.
Vi hörde att rebellstyrkor
försökte störta regeringen.
De ryktena räckte för
att folk skulle få panik.
Företag och affärer började stänga ner.
Vi hade inget vatten längre,
ingen el – allt bara slutade fungera.
Åren som följde var väldigt oroliga.
Och 1996, då brakade
det lös på riktigt.
Det var fullt krig, och den här gången
var rebellstyrkorna ända inne i staden.
Affärer plundrades.
Det var massa skottlossning.
Och rebellerna brukade tortera dem
som inte ville strida på deras sida.
I en sån här situation är det
mycket rädsla, mycket panik.
Och när de känslorna växer inom en,
så är det bara bön som hjälper.
Man måste be till Jehova
om att få tydlig vägledning-
-så att man vet vad
man ska göra härnäst.
När striderna eskalerade och
kom närmare och närmare oss-
-var det inte längre
säkert att bo kvar.
Vi var tvungna att fly och lyckades
ta oss till avdelningskontoret.
Vännerna var så kärleksfulla
och tog verkligen hand om oss.
Och de hjälpte oss också
att hålla i gång våra andliga rutiner.
När jag tänker tillbaka på det som
hände är jag så tacksam att jag lever.
Det var två saker som hjälpte oss.
För det första: vårt
förhållande till Jehova.
Det är det som gör att
man inte tappar fotfästet.
Men sen får man ju inte glömma
all hjälp vi fick av vännerna.
Utan dem hade vi aldrig klarat oss.
Det är när det krisar till sig som man
fattar hur mycket man behöver vännerna.
Jag är så glad för
min uppgift på Betel.
Jag är på Audio/Video Services.
Och jag älskar bröderna och
systrarna som jag får jobba med.
Jag är så tacksam mot Jehova
för att jag lever-
-och får tjäna honom varje dag.
Den här filmen visar hur skört livet
kan vara i den här världsordningen.
Vad hjälpte broder Dugbe att bevara
glädjen trots att hans liv var i fara?
Det var hans vänskap med Jehova.
Hans bröder och systrar hjälpte
honom att hålla hoppet levande-
-genom studium, möten och tjänst.
Skulle det kunna vara så att några
av oss kommer att få dö för sin tro-
-som många av de första kristna och
som några vittnen i vår tid har fått göra?
Ja.
Vi är inte garanterade att få leva ett
bekymmersfritt liv i den här ordningen.
Det är inte alls otänkbart att vi
kommer att dö av sjukdom, olycka-
-eller nåt annat typiskt
för ändens tid.
Vi kanske hinner dö innan
den nya världen kommer-
-som många kära vänner
redan har gjort.
Eller så kommer vi att leva
igenom den stora prövningen.
Hur det än blir måste vi vara
beslutna att vara trogna mot Jehova-
-ända in i slutet.
”Den som håller ut
till slutet ska bli räddad.”
Om vi utgår från att den
nya världen ska komma innan vi dör-
-kanske vi inte är förberedda på att
vara lojala in i döden om det krävs.
Om vi utgår från att den stora
prövningen inte kommer under vår tid-
-kanske vi inte är tillräckligt
förberedda på svårigheterna.
Det enda sättet att vara
förberedd för båda scenarierna-
-är att hålla sig
andligt stark och vaken.
”Var … hela tiden vaksamma”,
sa Jesus-
-”eftersom ni inte vet
vilken dag er herre kommer.”
Det har varit tankeväckande att se
närmare på Paulus starka övertygelse-
-som kommer fram i Rom. 8:35.
Vad har vi lärt oss
i den här talserien?
Vi har sett att Rom. 8:35–39-
-försäkrar oss om att ingen prövning,
ingen alls-
-kan få Jehova att sluta älska oss.
Vår övertygelse om att Jehova
godkänner och älskar oss-
-även under prövningar, är grunden
till glädje trots svårigheter, oro-
-förföljelse, hunger, nakenhet,
fara, svärd eller vad som helst.
Fortsätt dra dig närmare honom
som älskar dig så väldigt mycket.
Stärk din tro genom
personligt studium och bön.
Påminn dig om att Jehova älskar dig.
Uppskatta vårt unika broderskap,
och dras närmare varann.
Tänk på ditt underbara hopp-
-och på ”det verkliga livet”
som snart är här.
Och som en avslutning ska vi se
på den inspirerade bönen i Kol. 1:11.
Om vi precis som Paulus
fortsätter att göra detta-
-så kan vi bevara vår glädje
trots vilken prövning som helst.
Nu läser vi de
uppmuntrande orden i Kol. 1:11:
”Vår bön är också
att hans storslagna kraft”-
-”ska ge er den styrka
ni behöver”, sägs det här.
Ja, men hur mycket kraft
finns det i Guds ”storslagna kraft”?
Vi behöver inte gissa, för i hans ord
kan vi läsa vad Jehova har gjort-
-och vad han kommer att
göra med sin heliga ande-
-den mäktigaste kraften som finns.
Och av vilken anledning
ger han dig helig ande?
Inte bara för att du ska härda ut.
Inte bara för att du ska härda ut allt.
Inte bara för att du
ska härda ut allt med tålamod.
Utan som det står:
”Så att ni kan uthärda allt
med tålamod och glädje.”
Och med den försäkran
kan vi uthärda varje svårighet-
-oavsett hur svår den är,
oavsett hur länge den varar.
För Jehovas osvikliga kärlek
rustar oss med glädje-
-både här och nu och för all framtid.
Tack bröder för
de här uppmuntrande talen.
Och framför allt vill vi tacka Jehova
för att han ger oss det vi behöver-
-för att bevara glädjen.
Nu kan vi resa oss och sjunga sång
nummer 9: ”Jehova är vår kung!”
Så nu sjunger vi sång nummer 9.

Sammankomsten 2020 ”Gläd er alltid” – söndag förmiddag (del 1)