JW subtitle extractor

”Tjäna Jehova med glädje”,
står det i Ps. 100:2.
Så Jehova vill att vi ska vara glada.
Och han har gett oss många
anledningar till att vara glada.
Han har gett oss livet,
som vi kan njuta av.
Han har även gett oss Bibeln,
som visar hur vi kan få ett bra liv.
Och tack vare Jehovas vägledning-
-får vi vara med om
många glädjerika upplevelser.
Jehova är verkligen
en Gud som ger glädje.
Satan däremot vill inte att vi
ska vara glada när vi tjänar Jehova.
Varför inte då?
Han vet att glädje hjälper oss
att fortsätta predika och undervisa.
Och det arbetet vill
han sätta stopp för.
Så han försöker få oss
att inte vara glada.
Ibland använder han
motstånd från myndigheter-
-och andra gånger
från familj och samhället.
Satan vill också att vi ska ta tid
från vår tjänst för Jehova-
-och lägga den på att
arbeta mer för att skaffa oss-
-pengar och saker som vi
egentligen inte behöver.
Han vill att vi ska tro att vi blir
lyckligare av att skaffa oss mer saker.
Men så är det ju inte.
Det här är inte nån
ny taktik från Satan.
Vi ska nu se utvalda delar
från bibelböckerna Esra-
-Haggaj och Sakarja.
Och medan vi läser, håll utkik efter
lärdomar som kan hjälpa oss-
-att tjäna Jehova med glädje i dag.
Lägg märke till vad det var som
gav Jehovas folk glädje på den tiden-
-och vad det var som
förtog deras glädje.
Och fundera på
varför och hur vi i dag-
-kan få uppleva den glädje
Jehova ger, även i svåra situationer.
Det var Esra som skrev
boken som bär hans namn.
Och han var en präst
och avskrivare av Moses lag.
Skildringen i Esra tar vid
där 2 Krönikeboken slutar.
Och det var antagligen Esra
som skrev den också.
Året är 537 f.v.t., och många judar
ska återvända till Juda.
Nationen har varit 70 år
i fångenskap i Babylon-
-som straff för att de
hade tillbett avgudar.
Den här perioden hade lärt dem en läxa.
Och det skulle visa sig att nationen
som helhet aldrig mer igen-
-föll tillbaka i avgudadyrkan.
Nu har tiden kommit
för att återupprätta-
-sann tillbedjan i Jerusalem
så att folket kan tillbe på rätt sätt.
Skildringen utspelar sig under
flera persiska kungars styre.
Och den börjar med kung Kyros.
Bibelboken börjar med mycket glädje.
Slå gärna upp Esr. 1:1–6
och följ med när vi läser.
I den persiske kungen Kyros första
år påverkade Jehova Kyros tankar-
-för att Jehovas ord
genom Jeremia skulle uppfyllas.
Kungen lät därför följande
kungörelse gå ut i hela sitt rike-
-både muntligt och skriftligt:
”Detta är vad Kyros,
kung av Persien, säger:”
”’Jehova, himlens Gud,
har gett mig alla jordens riken’”-
-”’och han har gett mig i uppdrag att
bygga ett hus åt honom i Jerusalem’”-
-”’som ligger i Juda.’”
”’Alla ni som tillhör hans folk,
må er Gud vara med er.’”
”’Ni kan dra upp till Jerusalem
i Juda och återuppbygga Jehovas’”-
-”’Israels Guds, hus.’”
”’Han är den sanne Guden,
som hade sitt hus i Jerusalem.’”
”’Var och en som lever i landsflykt
ska få hjälp av invånarna på sin ort’”-
-”’oavsett var han bor.’”
”’De ska ge honom silver och guld,
ägodelar och boskap’”-
-”’tillsammans med frivilliga
offergåvor till den sanne Gudens hus’”-
-”’som var i Jerusalem.’”
Judas och Benjamins släktöverhuvuden
och prästerna och leviterna-
-alla som den sanne Guden
hade motiverat-
-gjorde sig då beredda att återvända
och bygga upp Jehovas hus i Jerusalem.
Alla runt omkring dem bidrog
med föremål av silver och guld-
-ägodelar och boskap och värdesaker-
-förutom alla de
frivilliga offergåvorna.
Kan du se det framför dig?
Jehova låter judarna återvända
till sitt land med ett uppdrag-
-från kung Kyros som går ut på
att de ska återuppbygga templet.
Många judar är glada över
att få göra det här arbetet.
Men de som inte kan återvända-
-ger ekonomiskt stöd till dem som kan.
Det är förmodligen tidig vår år 537
då nästan 50 000 judar lämnar Babylon.
De som leder dem är översteprästen
Jesua, som också kallades Josua-
-och den ståthållare som Kyros
hade utnämnt, Serubbabel.
I början av hösten är de framme i Juda,
och de är mycket glada.
Men hur skulle de kunna
behålla den här glädjen?
Lägg märke till vad de gör
när de har börjat komma till rätta.
Vi kan läsa Esr. 3:1–6.
När sjunde månaden kom och
israeliterna befann sig i sina städer-
-samlades de allihop i Jerusalem.
Jesua, Jehosadaks son,
och hans medpräster-
-och Serubbabel, Sealtiels son, och
hans bröder började då bygga altaret-
-åt Israels Gud så att man
kunde offra brännoffer på det-
-enligt anvisningarna
i gudsmannen Moses lag.
De byggde upp altaret
där det hade stått förut-
-trots rädslan för de omgivande folken.
Och de offrade brännoffer åt Jehova på
det, morgonens och kvällens brännoffer.
Sedan firade de lövhyddohögtiden
enligt det som stod skrivet i lagen-
-och dag efter dag offrade de
det bestämda antalet brännoffer.
Därefter offrade de det dagliga
brännoffret och offren för nymånarna-
-och för alla Jehovas heliga högtider.
Dessutom offrades frivilliga gåvor
som var och en bar fram åt Jehova.
Från och med första dagen
i sjunde månaden-
-började de offra brännoffer åt Jehova-
-trots att grunden till Jehovas
tempel ännu inte hade blivit lagd.
Lade du märke till att judarna började
återupprätta sann tillbedjan av Jehova-
-trots rädslan för de omgivande folken?
Tack vare att de är så modiga
blir det här en tid av stor glädje.
Det är precis som Mose sa-
-när han berättade för nationen
hur de skulle fira lövhyddohögtiden.
”Du kommer att fyllas av glädje.”
Året därpå var de verkligen modiga-
-när de med stor glädje
lade grunden till templet.
Vi kan läsa om det i Esr. 3:10–13.
När grunden till
Jehovas tempel var lagd-
-steg prästerna fram i ämbetskläder
och med trumpeter-
-och leviterna, Asafs söner, steg fram
med cymbaler för att lovprisa Jehova-
-enligt Davids,
Israels kungs, anvisningar.
De lovprisade och tackade Jehova
i växelsång och sjöng:
”För han är god, hans lojala
kärlek till Israel varar för evigt.”
Och hela folket började jubla högt
och lovprisa Jehova-
-för att grunden till
Jehovas hus var på plats.
Många präster, leviter
och släktöverhuvuden-
-som var så gamla att de
hade sett det förra templet-
-grät högljutt när de såg grunden-
-men många andra ropade ut sin glädje.
Man kunde inte höra skillnaden
på glädjerop och gråt-
-för ljudet var så högt
att det hördes vida omkring.
Så några av de äldre judarna
har svårt att se hur det här templet-
-ens skulle kunna komma i närheten
av hur storslaget Salomos tempel var.
Men deras gråtande
överröstas av de andras glädjerop.
De omgivande folken däremot,
de är inte glada.
De gör i stället upp planer för
att dämpa judarnas entusiasm.
Vi ska se hur i Esr. 4:1–3.
Nu fick Judas och Benjamins fiender
höra att de som hade återvänt-
-från landsflykten höll på att bygga
ett tempel åt Jehova, Israels Gud.
Då gick de genast till Serubbabel
och släktöverhuvudena och sa:
”Vi vill bygga tillsammans med er,
för vi tillber också er Gud.”
”Vi har offrat till honom ända sedan den
assyriske kungen Esarhaddons dagar”-
-”han som förde oss hit.”
Men Serubbabel och Jesua
och Israels andra släktöverhuvuden sa:
”Ni har ingen rätt att delta i arbetet
med att bygga ett hus åt vår Gud.”
”Det är vi och inga andra som
ska bygga det åt Jehova, Israels Gud”-
-”precis som Kyros,
Persiens kung, har befallt oss.”
Serubbabel förstår att
deras fiender har dåliga motiv-
-när de erbjuder sig att hjälpa till.
När han inte går med på det-
-försöker de hindra judarna
från att arbeta på templet.
Det kan vi se när vi läser vers 4–7.
Då gjorde invånarna i landet allt
för att slå ner modet på Judas folk-
-och avskräcka dem från att bygga.
De betalade rådgivare
för att hindra deras planer-
-så länge Kyros,
kungen i Persien, levde-
-och ända tills Dareios,
kungen i Persien, började regera.
I början av Ahasveros regering skrev
de en anklagelse mot invånarna-
-i Juda och Jerusalem.
Och när Artaxerxes var kung i Persien
skrev Bislam, Mitredat, Tabeel-
-och de övriga av hans
kolleger till Artaxerxes.
Brevet översattes till arameiska och
skrevs med arameiska bokstäver.
Vi ska se vad Rehum, den
högste regeringsämbetsmannen-
-och andra fiender till Israel
skriver till kungen.
Vi ska nu läsa Esr. 4:11–16.
Och lägg märke till de falska
anklagelserna de kommer med.
Det här är en avskrift
av brevet de sände:
”Till kung Artaxerxes från dina
tjänare, männen väster om Eufrat:”
”Vi önskar informera kungen om”-
-”att judarna som gav sig i väg från
dig har kommit fram till Jerusalem.”
”De är nu i full färd med att bygga upp
den rebelliska och onda staden.”
”De arbetar på murarna,
och de reparerar även grunderna.”
”Men om Jerusalem
och dess murar byggs upp”-
-”kommer folket varken
att betala skatt, avgifter eller tull.”
”Och detta kommer att minska
inkomsterna till kungarnas skattkamrar.”
”Eftersom vår lön utgår från kungen
och det är vår skyldighet”-
-”att skydda dina intressen,
skriver vi nu för att informera dig”-
-”så att man kan göra efterforskningar
i dina förfäders krönikor.”
”Där kommer du att se att Jerusalem
är en upprorisk stad som vållar”-
-”kungar och provinser skada.”
”Det har funnits rebeller i staden
ända sedan forna tider.”
”Det var därför den
jämnades med marken.”
”Vi vill uppmärksamma kungen på att
om Jerusalem och dess murar byggs upp”-
-”kommer du inte att ha någon kontroll
över området väster om Eufrat.”
Känner du igen såna här anklagelser?
Våra fiender i dag riktar ofta
liknande anklagelser mot oss.
”De betalar inte skatt.”
”De motarbetar staten.”
”De gör uppror och försöker
även få andra att göra det.”
”De är oregerliga.”
Det här är såklart bara
falska anklagelser.
Men på den tiden skapade
det här problem för judarna.
Kungen befallde att arbetet skulle
upphöra, och tempelbygget stannade av.
Verkligen tragiskt.
Till en början, när judarna precis
hade kommit tillbaka till Jerusalem-
-lät de inte människofruktan hindra
dem från att göra Jehovas vilja.
Men nu gjorde de det.
Många av oss i dag-
-märker att motståndet mot
Jehovas arbete bara ökar.
Men att ge efter för
påtryckningar och ge upp-
-har aldrig gjort nån lycklig,
snarare tvärtom.
Men man kan känna sig nöjd
och glad när man håller ut-
-trots våldsamt motstånd.
Hur kommer det sig?
Här är ett exempel från verkliga livet.
Kan du se framför dig
en mamma och en dotter-
-som har blivit omringade
av en grupp arga män-
-som kräver att de köper partikort?
Vad ska systrarna göra?
Om de ger efter
och köper partikorten-
-kommer männen att
bli nöjda och glada.
Men efteråt skulle systrarna
ha känt sig väldigt ledsna.
För de skulle veta att de hade
svikit sin himmelske Far.
Men systrarna gav inte efter.
Självklart kändes det inte roligt
att bli hånad och illa behandlad.
Men efteråt kunde de
ha ett gott samvete.
Och de kände sig innerligt glada-
-för de visste att de
hade varit trogna mot Jehova.
Hur var det för judarna på Esras tid?
Många kan ha haft
ett bekvämt liv i Babylon-
-innan de gjorde den
svåra resan till Juda.
Förbudet har precis trätt i kraft.
Och det konstanta motståndet
under de omkring 14 år som har gått-
-sen grunden till templet lades-
-har gjort att judarna tappat
gnistan i arbetet för Jehova.
Halvhjärtat och mekaniskt frambär
de visserligen offer åt Jehova.
Men de gör inte det
han sa åt dem att göra-
-nämligen att återuppbygga templet.
När de möter så mycket motstånd
så tänker judarna att det betyder-
-att Jehova inte vill att
de ska slutföra arbetet just då.
Tydligen behöver även
ståthållaren Serubbabel-
-och översteprästen Jesua uppmuntran.
Så därför skickar Jehova
dit profeten Haggaj.
Vi ska nu läsa från Haggaj, kapitel 1.
Haggaj profeterar under en period
på omkring fyra månader.
Och hans budskap är
tydligt och kraftfullt.
Och han tar itu med grundproblemet.
Vi läser Hagg. 1:2–11:
Så här säger arméernas Jehova:
”Folket säger: ’Tiden för att bygga
Jehovas hus är inte inne än.’”
Och Jehovas ord kom ännu en gång
genom profeten Haggaj:
”Är det tid för er att bo i hus
med panelade väggar”-
-”medan mitt hus ligger i ruiner?”
”Nu säger arméernas Jehova:”
”’Stanna upp och
tänk noga på er situation.’”
”’Ni har sått mycket,
men skördar lite.’”
”’Ni äter, men blir inte mätta.’”
”’Ni dricker, men är
fortfarande törstiga.’”
”’Ni tar på er kläder,
men håller inte värmen.’”
”’Arbetaren lägger sin lön
i en börs full med hål.’”
”Så här säger arméernas Jehova:”
”’Stanna upp och
tänk noga på er situation.’”
”’Gå upp i bergen och hämta timmer.’”
”’Bygg mitt hus, så att jag kan
glädja mig över det och bli ärad’”-
-”säger Jehova.”
”’Ni förväntade er en stor skörd,
men fick inte mycket.’”
”’Och det ni fick med er hem
blåste jag bort.’”
”’Varför det?’
säger arméernas Jehova.”
”’Därför att mitt hus
ligger i ruiner’”-
-”’medan ni är fullt upptagna
med era egna hus.’”
”’Därför har himlen hållit tillbaka
sin dagg och jorden sin gröda.’”
”’Och jag har låtit en torka
drabba jorden och bergen’”-
-”’så att det är brist på säd,
vin, olja och växtlighet.’”
”’Både människor och
boskap drabbas’”-
-”’och allt ert hårda arbete
är förgäves.’”
Jehova liknar judarna och resultatet
av deras själviska ansträngningar-
-vid en inhyrd arbetare som
lägger sin lön i en maläten påse.
Eftersom judarna
försummar Jehovas hus-
-så håller han tillbaka sin
välsignelse från dem.
Judarna lyckas inte åstadkomma
särskilt mycket när de arbetar.
Och de är inte särskilt glada.
Uppenbarligen så försöker
några fylla det tomrummet-
-genom att fixa till sina egna hem.
Men pengar och saker, det kan
aldrig fylla nåns andliga behov.
Skulle vi kunna lära oss
nåt av det här?
Det är inte fel att ha fina saker.
Men materiella saker kan aldrig ge
oss sann glädje som håller i längden.
Särskilt inte om vi skaffar oss dem
på bekostnad av vårt arbete för Jehova.
Tänk på det som står i Ps. 127:1:
Men om man i stället är osjälvisk-
-och sätter Guds rike och
hans rättfärdighet främst i livet-
-kommer han att ge oss det vi verkligen
behöver, och i precis rätt tid.
Det är som det står i Ords. 10:22:
Men skulle det här återuppbyggda
templet inte bli lika storslaget-
-som det förra, som en del menade?
Genom Haggaj garanterar Jehova
att det här templet i framtiden-
-skulle fyllas med ännu större
härlighet än det förra.
Vi kan läsa vidare i Hagg. 2:3–9:
”’Är det någon av er som minns hur
praktfullt det här huset var förut?’”
”’Hur tycker ni att det ser ut nu?’”
”’Är det inte obetydligt
i jämförelse?’”
”’Men var nu stark, Serubbabel’,
säger Jehova”-
-”’och var stark, Josua, Jehosadaks
son, du som är överstepräst.’”
”’Och var starka, alla ni invånare
i landet’, säger Jehova, ’och arbeta.’”
”’Jag är med er!’
säger arméernas Jehova.”
”’Kom ihåg vad jag lovade er
när ni lämnade Egypten’”-
-”’och min ande
vägleder er fortfarande.’”
”’Var inte rädda.’”
”För så här säger arméernas Jehova:”
”’Inom kort ska jag än en gång
skaka himmel och jord’”-
-”’och hav och torra land.’”
”’Jag ska skaka alla nationer’”-
-”’och nationernas alla
dyrbara skatter ska komma in.’”
”’Jag ska fylla det här huset med
härlighet, säger arméernas Jehova.’”
”’Silvret tillhör mig, och guldet
tillhör mig’, säger arméernas Jehova.”
”’Det här huset kommer att fyllas
med större härlighet än det förra’”-
-”säger arméernas Jehova.”
När den som äger och har skapat hela
universum säger vad han tänker göra-
-vem eller vad skulle nånsin kunna
hindra honom från att utföra det?
Inget och ingen.
Jehovas budskap är klart och tydligt.
Men judarna behöver
ännu mer uppmuntran.
Så Jehova skickar sin ängel
till en annan profet, Sakarja.
Vad snäll och slå upp Sak. 1:12–16-
-så kan vi tillsammans läsa
ängelns uppmuntrande ord till Israel.
Så Sak. 1:12–16:
Då sa Jehovas ängel:
”Arméernas Jehova, hur länge ska
du hålla tillbaka din barmhärtighet”-
-”från Jerusalem och
från Judas städer”-
-”som du har varit vred på i 70 år?”
Jehova svarade ängeln
som talade med mig-
-med vänliga och tröstande ord.
Sedan sa ängeln som talade med mig:
”Ropa ut: ’Så här säger
arméernas Jehova:’”
”’”Med brinnande iver
beskyddar jag Jerusalem och Sion.”’”
”’”Jag är fylld av vrede mot
de sorglösa nationerna”’”-
-”’”för min vrede mot
mitt folk var måttlig”’”-
-”’”men nationerna
förvärrade olyckan.”’”
”Därför säger Jehova:”
”’Jag ska vända tillbaka till
Jerusalem i barmhärtighet’”-
-”’och mitt hus ska byggas där’,
säger arméernas Jehova”-
-”’och ett mätsnöre ska
sträckas ut över Jerusalem.’”
I kapitel 2, vers 7–9-
-fortsätter ängeln att betona hur
Jehova kommer att beskydda sitt folk.
Kom, Sion!
Sätt dig i säkerhet,
du som bor i Babylon.
För så här säger arméernas Jehova-
-som efter att ha blivit ärad har sänt
mig till de folk som plundrade er:
”Den som rör vid er,
han rör vid min ögonsten.”
”För nu ska jag lyfta
min hand mot dem”-
-”och de ska bli sina
egna slavars byte.”
Ni ska inse att det är arméernas
Jehova som har sänt mig.
Skulle du låta nån peta dig i ögat?
Självklart inte!
På samma sätt kommer Jehova inte
att låta Israels fiender skada dem.
Och sen, i Sak. 3:1, 2-
-avslöjar ängeln vem som
verkligen ligger bakom motståndet.
Och han visade mig översteprästen
Josua, som stod inför Jehovas ängel.
Satan stod vid hans högra sida
och motarbetade honom.
Jehovas ängel sa till Satan:
”Må Jehova tillrättavisa dig, Satan”-
-”ja, må Jehova, som har utvalt
Jerusalem, tillrättavisa dig!”
”Är inte Josua ett brinnande vedträ
som ryckts ur elden?”
Sägs allt det här för att judarna
ska börja tro mer på sig själva-
-och lita på sina egna förmågor?
Tvärtom.
De måste komma ihåg-
-att det bara är med Jehovas hjälp
som de kan utföra nåt.
Lyssna på vad ängeln säger vidare
till Sakarja i kapitel 4, vers 6 och 7.
Detta är Jehovas ord till Serubbabel:
”’Inte genom militär styrka,
och inte genom mänsklig kraft’”-
-”’utan genom min ande’,
säger arméernas Jehova.”
”Vem är du, du stora berg?”
”Inför Serubbabel
ska du bli plan mark.”
”Och han ska föra fram
slutstenen under höga rop:”
”’Så vacker! Så vacker!’”
Judarna får ny energi-
-och blir mycket motiverade av det
Jehova säger genom sina två profeter.
Deras tro stärks, och de
börjar bygga på templet igen.
Inte helt oväntat är det här nåt
som får Israels fiender att reagera.
Och de leds av Tattenaj
och Shetar-Bosenaj.
Vi kan gå tillbaka till Esra
och läsa i kapitel 5, vers 3–5.
Vid den tiden kom Tattenaj,
ståthållaren väster om Eufrat-
-och Shetar-Bosenaj och deras
kolleger till dem och frågade:
”Vem har utfärdat en befallning om
att ni ska bygga detta hus”-
-”och färdigställa
detta byggnadsverk?”
Sedan frågade de:
”Vad heter de män
som arbetar på byggnaden?”
Men Gud vakade över judarnas äldste-
-så arbetet fick fortsätta medan
man skickade en rapport till Dareios-
-och väntade på att han skulle svara
genom en officiell skrivelse.
Här finns en annan
lärdom för oss i dag.
När vi är modiga och trots motstånd
fortsätter utföra Jehovas arbete så-
-välsignar han våra ansträngningar och
hjälper oss att fortsätta tjäna honom.
Men än så länge måste judarna fortsätta
sitt arbete på templet under förbud.
Men den kung som utfärdade
förbudet blev lönnmördad-
-efter att bara ha regerat
i sju månader.
Så Tattenaj och hans kumpaner
måste nu ha att göra med en ny kung:
Dareios I.
För att svärta ner judarna använder de
Serubbabels egna ord emot honom-
-däribland det han hade sagt
om att Kyros befallt dem-
-att återuppbygga templet.
Så de ber kung Dareios att
undersöka hur det ligger till.
Så han ger order om
att man ska undersöka saken.
Vad ska kung Dareios komma fram till?
Och kommer judarnas stärkta tro och
beslutsamhet att ge dem glädje?
Eller kommer det bara
att leda till problem?
Dareios får reda på
att Kyros hade befallt-
-att templet skulle återuppbyggas.
I Esr. 6:6–12 kan vi läsa
Dareios tydliga svar.
”Till Tattenaj, ståthållare
väster om Eufrat”-
-”och till Shetar-Bosenaj
samt till era kolleger”-
-”underståthållarna väster
om Eufrat, säger jag därför:”
”Håll er borta därifrån.
Hindra inte arbetet på templet.”
”Judarnas ståthållare
och judarnas äldste”-
-”ska återuppbygga templet
på dess ursprungliga plats.”
”Jag utfärdar härmed en befallning om
vad ni ska göra för judarnas äldste”-
-”så att templet kan återuppbyggas:”
”Ersättning för kostnaderna ska
omgående betalas till dessa män”-
-”från den kungliga skattkammaren”-
-”från skatten som drivs in
väster om Eufrat”-
-”så att arbetet kan
fortsätta utan avbrott.”
”Och allt det som prästerna i
Jerusalem säger att de behöver”-
-”ska man ge dem varje dag utan
undantag – ungtjurar, baggar”-
-”och lamm till brännoffren
åt himlens Gud samt vete, salt”-
-”vin och olja – så att de alltid kan
frambära offer till himlens Gud”-
-”och kan be för kungen
och hans söner.”
”Min befallning är också
att om någon bryter mot detta”-
-”ska man riva loss en bjälke ur hans
hus och hänga upp honom på den”-
-”och hans hus ska
bli en offentlig latrin.”
”Och må den Gud som väljer
att fästa sitt namn vid templet”-
-”störta varje kung och folk som
försöker överträda denna förordning”-
-”och förstöra templet i Jerusalem.”
”Det är jag, Dareios,
som utfärdar denna befallning.”
”Verkställ den omgående.”
När svaret från kungen kommer-
-så har Tattenaj och hans
kumpaner inget val.
Inte nog med att de måste
sluta hindra arbetet på templet.
De måste dessutom vara med
och finansiera det.
Vilken lycklig vändning
för de trogna judarna!
Så år 515 f.v.t.-
-så inviger de templet
och känner stor glädje.
Det kan vi se när vi läser vers 22.
De firade också det osyrade
brödets högtid i sju dagar med glädje-
-för Jehova gav dem
stor anledning att glädja sig.
Han hade gjort Assyriens kung positivt
inställd så att han gav dem stöd-
-i arbetet på den sanne
Gudens, Israels Guds, hus.
I dag blir vi på liknande sätt
väldigt glada och tacksamma-
-när olika myndighetspersoner
hjälper oss att få rättvisa.
Men vi är framför allt tacksamma mot
Jehova, som leder saker och ting rätt.
Det är som det
står i Ords. 21:1:
Så vi förlitar oss i slutändan
inte på nån mänsklig ledare-
-eller nån myndighet
i den här världen.
Ingen i den här världen kan
rädda oss på ett bestående sätt.
Faktum är att innan slutet
för Satans världsordning-
-kommer alla nationer att
vända sig emot Jehovas folk.
Men de kommer att
drabbas av nåt värre-
-än det som Tattenaj fick uppleva.
Så vad kan vi lära oss
från det vi nu har läst i Esra-
-Haggaj och Sakarja?
För det första välsignar
Jehova oss när vi är beslutna-
-att fortsätta utföra hans
arbete trots svårigheter.
Men han hindrar våra motståndare.
För det andra
ger Jehova oss sann glädje-
-när vi sätter hans arbete
före materiella saker.
Vilket arbete har Jesus
gett oss att utföra i dag?
Han var tydlig i sina
avslutande ord till sina lärjungar:
”Gå därför och gör människor från
alla nationer till mina lärjungar.”
Visar våra tankar och handlingar att
den här befallningen är viktigare-
-än materiella saker?
Haggaj förutsade att Jehovas
tempel en dag skulle-
-fyllas av större härlighet än
det tempel som Salomo hade byggt.
Det är en profetia som uppfylls i dag.
Jehova använder vårt predikoarbete
till att skaka alla nationer.
Miljontals dyrbara skatter,
nya vittnen, kommer till honom.
De är glada över att få strömma
till Jehovas stora andliga tempel-
-Jehovas anordning
för att tillbe honom-
-och det med Jesus Kristus
lösenoffer som grund.
Nu är det inte rätt tid
att fokusera-
-på att panela väggarna
i vårt hus, så att säga-
-eller att lägga tiden på nåt
annat som är helt onödigt.
Väldigt snart kommer
Satans värld att försvinna-
-på en dag som vi inte förväntar oss.
Och vi kommer att komma in
i Jehovas nya värld.
Så oavsett hur Satan försöker slå
ner modet på oss och distrahera oss-
-så får vi aldrig tillåta
att han tar ifrån oss vår glädje-
-i tjänsten för Jehova.
Vi vill i stället fortsätta tjäna
Jehova ända in i den nya världen-
-där vi kommer att kunna tjäna
honom för evigt och med glädje-
-och i lugn och ro.
Serubbabel, Jesua,
Haggaj och Sakarja-
-har så här långt gjort mycket
för att hjälpa judarna-
-att tillbe Jehova
på ett sätt som han godkänner.
Senare, år 468 f.v.t.,
kommer Esra till Jerusalem-
-för att understödja sann tillbedjan.
Men folket behöver
fortfarande mer vägledning.
Så Jehova skickar dit
en annan modig ledare.
Senare under sammankomsten
kommer vi att lära oss mycket-
-från den här trogne och
handlingskraftige mannen: Nehemja.

”Jehova gav dem stor anledning att glädja sig”