JW subtitle extractor

Som vi hörde i den
dramatiserade bibelläsningen-
-återvände judarna till Jerusalem
för att bygga upp templet år 537 f.v.t.
Och år 515 f.v.t. var
templet äntligen färdigställt.
Men murarna låg fortfarande i ruiner.
Så småningom såg Jehova till
att arbetet med murarna kom i gång.
Och den trogne mannen Nehemja blev
den som skulle ta ledningen i arbetet.
Judarna stod inför en enorm uppgift.
Och precis som under tempelbygget
fanns det motståndare.
Nehemja försäkrade folket att
den glädje Jehova ger var deras styrka.
Hur hjälpte han dem att fokusera
på den glädjen när de fick motstånd?
Och vilka lärdomar kan vi ta med oss?
Det finns många, men fokusera på
de här tre medan du tittar på filmen:
Hur hjälpte bönen Nehemja att modigt
stå upp för Jehova och göra hans vilja?
Vilka strategier använde
deras motståndare-
-för att få dem att sluta bygga,
förutom de direkta hoten?
Vad var Nehemjas främsta källa
till glädje, trots alla motgångar?
Fick du med det där?
Då så, då lutar vi oss tillbaka och
njuter av den här inspirerande filmen-
-”Den glädje Jehova ger är er styrka”.
Det känns otroligt stort att få ha hjälpt
Jehovas folk att börja tillbe honom igen.
Att vi byggde upp
muren igen känner många till.
Men det finns
så mycket mer att berätta.
Vi tar det från början.
Det var kung Artaxerxes
Longimanus 20:e regeringsår.
Och jag var i palatset Susa.
Jag var munskänk åt kungen.
Så han hade verkligen
stort förtroende för mig.
Jag var långt ifrån Jerusalem.
Men bara vetskapen om att mitt folk
tjänade Jehova där gjorde mig glad.
Men så en dag fick jag
besök av min bror Hanani.
Och det besöket förändrade allt.
Vad har hänt, Hanani?
Hur är det med folket?
–Illa.
–Situationen är fruktansvärd.
Jerusalems murar är nedrivna,
och portarna är uppbrända.
Och templet då?
Det står kvar, men tjänsten där
är bara ett spel för gallerierna.
De flesta av folket och prästerna
struntar i Guds lag.
Du måste följa med oss tillbaka.
Jag kunde inte tänka
på nåt annat på flera dagar.
Fanns det ens en möjlighet
att kungen skulle släppa i väg mig?
Folket hade syndat
genom att inte lyda Jehova.
Men nu kändes det som
att det var jag som syndade-
-som inte hjälpte dem
när de behövde det som mest.
Jag bad innerligt till
Jehova om hans välsignelse.
Nehemja, varför ser du så
dyster ut när du inte är sjuk?
Det måste betyda att
ditt hjärta tyngs av sorg.
Hur skulle jag annars se ut?
Staden där mina förfäder
är begravda ligger i ruiner.
–Och stadsportarna är uppbrända.
–Nehemja, vad menar du?
Säg som det är. Vad är det du önskar?
Genast bad jag till himlens Gud.
Om det behagar kungen, och om kungen
vill visa välvilja mot sin tjänare ...
... så sänd mig till Juda-
-till staden där mina förfäder är
begravda, så att jag kan bygga upp den.
Det går bra.
Det var tydligt att Jehova var med oss.
Kungen såg till att vi fick
det byggmaterial vi behövde.
Han skickade med soldater.
Och han utnämnde mig till ståthållare.
Nu var vi på väg. Vi skulle
återuppbygga Jerusalems murar.
Jag hade sett en del av staden.
Men det var först på natten
när jag inspekterade murarna-
-som jag insåg hur illa det
egentligen var ställt med Guds stad.
Vänta här.
Jag blev helt chockad när jag
såg hur förstörda murarna var.
Tiden var inne för att berätta
vad Jehova ville att vi skulle göra.
Jag samlade folkets ledare.
Vem är det där?
Jag tror att det är Nehemja,
han som är munskänk åt kungen.
Och vad i hela världen gör han här då?
Bröder!
Den heliga staden står helt utan skydd.
Jerusalems murar måste bli uppbyggda
igen så att vi inte behöver skämmas.
–Men vad ska grannfolken säga?
–Ja, vi har många mäktiga fiender.
Artaxerxes har beordrat mig
att bygga upp staden och murarna.
Såg ni inte alla hästar och allt timmer?
Det var han som skickade med det.
Bröder, det var tydligt
att Gud var med mig.
Det är honom
vi ska frukta, inte människor.
Han kommer att hjälpa oss med det här.
Men det var inte alla som
var glada för att vi hade kommit.
Så det är det Nehemja försöker med.
Gesem, förstår du vad det här innebär?
Utan en mur har vi
kontroll över judarna.
Men med en mur kommer de inte
att behöva oss över huvud taget.
–Det här är ett solklart uppror.
–Som vi måste stoppa.
Om vi går samman kan vi stoppa dem.
–Är ni med mig?
–Mig kan du räkna med.
Mig också, som alltid.
Bra. Vi tar oss till Jerusalem
och undersöker saken närmare.
Våra motståndare ville behålla kontroll
över Guds folk och utnyttja dem.
Så det dröjde inte länge förrän
de kom och försökte skrämma oss.
Vilka är de där?
Det där är Sanballat.
Han är ståthållare i Samaria.
Han bredvid är Tobia, en ammonit.
Många judar bor på hans mark
och ser upp till honom.
Och det där är araben Gesem.
Han är väldigt förmögen
och står nära Sanballat.
Nehemja, gör ni uppror mot kungen?
–Det är på hans uppmaning vi gör det.
–Att bygga upp staden, ja, men muren?
Han vill att vi bygger upp
både muren och staden.
Varför har ni inte pratat med mig?
Jag är ju ståthållare i Samaria.
Ja, fast kungen har utsett
Nehemja till ståthållare i Juda.
Varför har ni inte bett om hjälp?
Vi tillber också Jehova.
Vi har offrat till honom länge.
Samtidigt som ni offrar
till era andra gudar, ja.
Himlens Gud är med oss, och det är
han som kommer att ge oss framgång.
Och vi, hans tjänare,
tänker sätta i gång och bygga.
Ingen borde låta religiösa uppfattningar
gå före lojaliteten mot sitt land.
Ni har aldrig kunnat göra
anspråk på nåt i Jerusalem.
Sanballat, kan det
vara så att det är du-
-som gör uppror mot
den högste kungen av alla?
Alla gillade inte det vi gjorde,
men folket fortsatte att ge allt.
Var ska vi göra av
de här grejerna nånstans?
Men murbygget var inte
det enda de kämpade med.
Personer som Peleth
kommer Jehova aldrig att glömma.
Att se hur han hanterade sina problem
gjorde stort intryck på mig.
–Peleth.
–Raham.
Vi kommer aldrig att bli klara.
Det är lönlöst.
Vi gör i alla fall nåt åt situationen.
Alltid så positiv.
Förresten, du är sen med hyran, igen.
Raham, jag är ledsen men jag behöver
mer tid. Jag har ju jobbat på muren …
Ja, fast det är inte mitt problem.
Har jag inte fått hyran vid slutet av
månaden så åker du och din familj ut.
Men vi måste kunna lösa det här.
Jag kanske kan arbeta av skulden
tills vi kommit i kapp?
Seriöst?
Du har inte tid att arbeta av skulden.
Men din dotter däremot,
hon skulle kunna bo hos oss.
Som slav?
Nej, hon kan bara hjälpa Asuba lite
där hemma, för att betala din skuld.
Jag försöker vara schyst.
Det är ju inte som att du har så
många andra alternativ. Tänk på saken.
–Raham kom och pratade med mig förut.
–Om vad då?
Han säger att han vill anställa
Simka som hjälpreda åt Asuba-
-och att han kommer att ta hand
om henne som sin egen dotter.
Imma, jag har känt Raham och Asuba
ända sen jag kom hit med Esra.
Raham har ställt upp för oss.
Det är han som äger vårt hus.
En man som jag inte litar på
vill att vår Simka ska bo hos honom?
–Älskling ...
–Och Jehovas befallning då-
-om att föräldrar
ska uppfostra sina barn?
Vill du inte
att hon ska få ett bättre liv?
Såklart, men jag vill verkligen inte
att vår dotter ska bo nån annanstans.
Det spelar ingen roll
hur enkelt vi behöver leva.
Frågan är om vi kommer
att leva över huvud taget.
Tänk på att Jehova alltid tar hand
om dem som älskar och lyder honom.
Såna som Peleth litade på Jehova
och fortsatte arbeta.
Sanballat slog läger utanför Jerusalem
för att kunna hålla ett öga på arbetet.
Jaha, berätta nu!
–Min herre.
–Ja?
Muren, den har nått
halva sin höjd runt hela staden.
Det här har gått för långt.
Gesem, hur lång tid skulle det ta
att få hit en militärstyrka?
En militärstyrka?
Min herre Sanballat, en attack
mot judarna är en attack mot kungen.
Äh, överdriv inte.
Jag håller med. Nehemja har
bemyndigande från Artaxerxes.
–Du såg själv alla soldaterna.
–Precis.
Skulle du ha föreslagit det
om de var här?
–Och de kan komma tillbaka.
–Dumheter! Vem bryr sig om soldaterna?
Det här är min provins.
Här är det jag som bestämmer.
De behöver känna av vår närvaro.
Gesem, du hämtar samariska trupper
och kommer in från det här hållet ...
De tänker attackera oss!
–Hur vet du det?
–Jag hörde dem prata om det.
Bröder, lugna er lite.
Har de attackerat nån än?
Det har de säkert.
Han såg ju nåt sa han.
Tänker du att vi ska vänta på
att de dödar oss?
Såklart inte. Såklart inte!
Hanani.
Ställ upp männen vid de lägsta delarna
av muren, det är där vi är sårbara.
–Ja, Nehemja.
–Det kommer inte att funka.
Bröder, om vi låter dem skrämma oss
så har ju de uppnått sitt mål.
Det är lönlöst. Fattar du inte?
De kommer att göra allt
för att stoppa det här.
Du behöver ju inte vara omgiven
av dem varje dag som vi.
Bröder, har ni ingen tro? Att vi
bygger den här muren är Jehovas vilja.
Jaså, det säger du?
Så varför allt detta motstånd?
Det kanske inte är läge för det här.
Dessutom är det
alldeles för mycket jobb.
Varför ska vi ens ha
en mur över huvud taget?
För att skydda Jehovas folk.
Bröder.
Kom igen, var inte rädda för dem.
Glöm inte att Jehova är
kraftfull och vördnadsbjudande.
Och strid för era bröder-
-för era söner och döttrar-
-för era hustrur och hem.
När ni hör signalen från hornet
ska ni komma till platsen där vi är.
Vår Gud kommer att strida för oss.
Lyssna efter den här signalen.
Hoten biter inte på dem.
Nästa sak de kommer
att få höra är vårt stridsrop.
Men du, vi har redan pratat om det här.
En attack skulle uppfattas som uppror.
Dessutom är de beväpnade nu.
Vänta. Men, Sanballat.
Han har rätt.
Vi skulle aldrig komma undan med det.
Minns du inte vem
som skickade Nehemja?
Det var kungen, Persiens kung,
världens härskare?
Nehemja beter sig
som att han vore kung.
Jag föreslår att vi i stället anklagar
Nehemja för att göra uppror mot kungen.
Det är ingen dum idé.
Ja, han kommer att be om vår hjälp.
Vi återvänder till Samaria.
Hanani.
Det ser ut som att du har jobbat.
–Det luktar som det också va?
–Ja, det kan man lugnt säga.
Bröder!
Bröder, vi är på god väg
att få färdigt den här muren.
Jehova hjälper oss,
men vi får inte förlora modet.
Från och med nu ska vi alla övernatta
i Jerusalem. Vi turas om att hålla vakt.
Hanani ger närmare instruktioner.
Bra jobbat i dag.
Alla jobbade hårt med muren.
Men det skulle dyka upp fler problem.
Mina bröder, vad kan jag göra för er?
Nehemja, vi har
stora familjer med många barn.
Och vi har inte tillräckligt med mat.
Vi var tvungna att lämna
våra åkrar, vingårdar och hus-
-i pant för att få spannmål
under matbristen.
Vi har belånat våra åkrar och vingårdar
för att kunna betala skatt till kungen.
Vi har till och med behövt sälja
en del av våra barn som slavar.
Vi kan inte göra nåt åt det.
För vi äger inte våra
åkrar och vingårdar längre.
Tack för att ni uppmärksammade mig.
Jag ska tänka över saken.
Tack!
Hanani, be alla de förnäma männen
och styresmännen att komma till mig.
Med Guds hjälp
kan vi ställa allt till rätta.
Judas män.
Ni kräver ränta av era bröder.
Ni borde skämmas.
Borde inte ni respektera Gud?
Så att nationerna, våra fiender,
inte har nåt att kritisera oss för.
Låt oss nu bara
sluta låna ut mot ränta.
Jag ber er att lämna tillbaka deras
åkrar, vingårdar, olivlundar och hus ...
... och räntan.
Nehemja, jag ska lämna tillbaka deras
åkrar redan i dag innan solen går ner.
Vi kommer alla att lämna tillbaka
allt det här till våra bröder.
Kan ni svära på, inför Jehova,
att ni kommer att hålla det här löftet?
Ja.
Om nån inte håller detta löfte ska den
sanne Guden skaka ut honom ur hans hus.
Amen.
Mesullam, vi måste
informera Tobia om det här.
Det här kommer att bli bra.
Jehova kommer att välsigna det.
Raham.
–Jag har goda nyheter.
–Jaså?
Ja.
–Vi har fått ihop hyran nu.
–Har ni?
Det är bara att komma och hämta den.
Men alltså, hur blir det med Simka då?
Hon kommer att stanna hos oss.
Men hur lyckades ni
få ihop till hyran så snabbt?
Jehova tar alltid hand om dem
som älskar och lyder honom.
Ända sen Nehemja kom hit
har allt bara blivit bättre och bättre.
Nehemja verkar tro att vi är lika
unga som när vi kom hit med Esra.
Jag har jobbat hårt.
Men Nehemja beter sig som att allt
vi kämpat för fallit ner från himlen.
–Jag har slitit för det jag har.
–Ja, du har jobbat hårt.
Om jag lämnar tillbaka
mina åkrar, vad ska jag äta?
Vad ska jag dricka?
Vad är problemet? Man lånar,
man betalar – med ränta.
Jehova vill bara att vi
ska behandla varandra rättvist.
Hör du ingenting eller?
Jag behandlar alla rättvist.
–Men varför är du så arg då?
–Jag är inte arg!
–Varför tar du ut det här på mig för?
–Jag känner mig sviken bara.
–Av vem?
–Av dem jag lånat pengar till.
Vad kan jag göra åt det då?
Ja, kanske det som en fru
borde göra: föda en son-
-eller åtminstone en dotter.
Jag kan inte ge dig
nåt som Jehova inte ger oss.
En dag kommer det att vara för sent.
–Jag tycker vi skriver till kungen.
–Vi kan se hur rapporten lyder först.
–Min herre Sanballat.
–Vad nu då?
–Muren har inga öppningar längre.
–Det kan inte vara sant.
Hur kan de vara så snabba?
Sen har jag ett brev till Tobia.
Nehemja har fått jordägarna
att lämna tillbaka sina åkrar.
–Vi måste göra nåt.
–Lugn.
Säg detta till Nehemja:
”Kom och låt oss mötas
i byarna på Onos dalslätt.”
De försöker komma åt mig
genom att lura ut mig ur staden.
Mitt meddelande: ”Jag är upptagen med
ett stort projekt och kan inte komma.”
”Skulle jag lämna arbetet och låta
bygget stanna av för att träffa er?”
De skickade samma
meddelande flera gånger.
Och varje gång gav jag samma svar.
Min herre, han har avböjt
din inbjudan för fjärde gången.
Gesem, det är dags
att sätta din plan i verket.
Tobia, skriv ner det här:
”Det går ett rykte i nationerna”-
-”om att du och judarna
planerar att göra uppror.”
”Gesem säger också det.
Det är därför du bygger muren.”
Ja?
Ge det här till Nehemja.
Meddela det här till din herre:
”Det här är bara nåt du hittat på.”
”Ingenting av det har nånting
med verkligheten att göra.”
De bluffar. De försöker bara
skrämma oss så att vi slutar bygga.
Ja, de vet att kungen
inte kommer att ändra sig.
Men de kommer inte att ge sig.
Jag lovar.
Nu ber jag, gör mig stark och modig.
Hur ska vi få stopp på dem?
Nu är det riktigt bråttom.
Deras mur är nästan klar.
Sanballat.
Jag har en idé.
Semaja, du ville träffa mig?
Bra.
Skynda!
Du är i stor fara,
och jag med eftersom jag vet om det.
Va? Vad då för fara?
De tänker döda dig mitt i natten.
Vi måste ta skydd i templet
och stänga dörrarna.
Semaja, skulle en man som jag fly?
Det är enda chansen.
Hur tror du folket skulle reagera?
Det är den enda säkra platsen.
Och dessutom är jag ingen präst.
Om jag gick in i templet
skulle man ha rätt att döda mig.
Jag tänker inte gå in dit.
Du kommer att ångra dig, Nehemja.
Nu förstår jag.
Tobia och Sanballat sa åt dig att säga
det här. Visst gjorde de, din hycklare?
Hoppas Jehova kommer ihåg dem-
-och alla er falska profeter
som försöker skrämma mig.
Kom Hanani, vi går nu.
Vi arbetade dygnet runt.
Och innan vi visste ordet av
hade vi fått den sista stenen på plats.
Med Jehovas hjälp
blev det omöjliga möjligt.
Vi var trötta. Men vi hade fått
tillbaka nåt vi förlorat ...
... glädjen.
Nehemja, muren är klar.
–Vi klarade det.
–Ja, och på bara 52 dagar.
Min herre, det här är från Semaja.
Vad står det då?
Muren är klar.
Det är bara portarna kvar.
–Vi måste göra nåt fort. Sanballat!
–Lägg ner, Tobia.
Det finns fortfarande tid.
Skriv det där brevet.
Tobia, fattar du inte?
Det måste vara Gud som hjälper judarna.
Det är över.
Men vi förlorar ju kontrollen över dem.
Det är inte alls över.
Att återuppbygga murarna
var bara början.
Inför det som låg framför oss
skulle vi definitivt behöva Guds hjälp.

Nehemja: ”Den glädje Jehova ger är er styrka” (del 1)