JW subtitle extractor

Jakob – en man som älskade frid

Video Other languages Share text Share link Show times

Har du nån gång blivit
orättvist behandlad eller förtryckt?
Har du nån gång blivit riktigt arg
över nåt som nån sagt eller gjort?
Det har vi nog alla.
I såna här situationer-
-reagerar många som inte
tjänar Jehova på ett sätt-
-som är långt ifrån fridsamt.
De ger igen,
de bråkar, de vill hämnas.
Men Jehova ser allt som händer.
Han kan se till att vi får rättvisa.
Vi tänker på det Jesus lärde oss:
”Lyckliga är de som skapar frid.”
”Lyckliga är de ödmjuka.”
Bibeln berättar om en man
som var väldigt mild och fridsam-
-trots att han gick igenom
väldigt svåra och jobbiga situationer.
Gång på gång
valde han att inte ge igen.
Han ansträngde sig
för att bevara friden.
Och mannen i fråga är Jakob.
Jakob lärde sig hur viktigt det är att
ha frid med andra av sin pappa, Isak.
När det blev svält tog Isak
sin familj och flyttade till Gerar.
Där styrde Abimelek,
som var kung över filistéerna.
Vi ska läsa om
vilka problem som uppstod-
-och se hur Isak hanterade dem.
Följ gärna med när
vi läser från 1 Mos. 26:12.
Och Isak sådde där i landet, och det
året skördade han hundra gånger mer-
-än han hade sått,
för Jehova välsignade honom.
Det fortsatte att gå bra för honom,
och hans rikedomar växte.
Till slut var han mycket förmögen.
Han skaffade sig hjordar av får
och nötboskap och många tjänare-
-och filistéerna började
bli avundsjuka på honom.
Därför tog filistéerna jord
och fyllde igen alla de brunnar-
-som hans fars tjänare
hade grävt på Abrahams tid.
Till sist sa Abimelek till Isak:
Flytta härifrån, för du har
blivit mycket mäktigare än vi.
Då flyttade Isak
och slog läger i Gerardalen-
-och där bosatte han sig.
Isak grävde upp de brunnar som man
hade grävt på hans far Abrahams tid-
-men som filistéerna hade
fyllt igen efter Abrahams död.
Och han gav brunnarna samma namn
som hans far hade gett dem.
När Isaks tjänare
höll på att gräva i dalen-
-hittade de en brunn med friskt vatten.
Men herdarna i Gerar började bråka
med Isaks herdar och sa:
Det är vårt vatten!
Så han kallade brunnen Esek, eftersom
herdarna hade grälat med honom där.
Och Isaks tjänare grävde en brunn till,
men det blev bråk om den också.
Så han gav den namnet Sitna.
Senare flyttade han därifrån
och grävde en brunn till-
-men den bråkade de inte om.
Därför gav han den
namnet Rehobot och sa:
Nu har Jehova gett oss
tillräckligt med utrymme-
-så att vi kan bli många
och breda ut oss i landet.
Senare flyttade Isak
vidare till Beersheba.
Den natten visade sig
Jehova för honom och sa:
Jag är din far Abrahams Gud.
Var inte rädd, för jag är med dig,
och jag ska välsigna dig-
-och göra dina efterkommande
många för min tjänare Abrahams skull.
Filistéerna var avundsjuka på Isak-
-så de fyllde igen de
brunnar som Abraham hade grävt.
Och kungen ber
Isak att flytta därifrån.
Där och då behövde
Isak fatta ett beslut.
En del kanske tyckte
att han skulle sätta hårt mot hårt.
Tänk dig in i hur de kan ha resonerat.
”Du har inte gjort nåt fel, Isak.”
”Och Jehova har ju lovat att ge dig
och dina avkomlingar det här landet.”
”Du har inget att vara orolig för.”
”Och tänk på hur många tjänare du har.”
”De är ju mäktigare än filistéerna.”
”Du borde hämnas på dem
som har fyllt igen dina brunnar.”
Vad skulle du ha gjort
om du var i den situationen?
Isak agerar på ett fridsamt sätt.
Han bestämmer sig
för att flytta därifrån.
Men det här var inte lätt för Isak.
Han har många tjänare, och han
har hjordar med får och nötboskap.
Han har lagt mycket arbete på att odla,
och han har fått stora skördar.
Men nu lämnar han allt
det här och beger sig därifrån.
Men problemen är inte över.
På det nya stället gräver
Isaks tjänare nya brunnar.
Och de hittar friskt vatten.
Men herdarna i området
säger: ”Det där vattnet är vårt!”
Så Isak gräver ytterligare en brunn-
-men herdarna gör samma sak
igen och bråkar om den också.
Återigen gör Isak
ingen stor sak av det här-
-utan han drar vidare-
-och till slut hittar han ett ställe
där han kan slå sig ner-
-i lugn och ro.
Jakob såg hur bra det gick för
hans pappa när han valde fridens väg.
Och han såg att Jehova var
med Isak och välsignade honom.
Vad lär vi oss?
Ni föräldrar, glöm aldrig
hur mycket det kan betyda för era barn-
-att ni föregår med gott exempel.
De lär sig mycket av er.
Jakob har en tvillingbror, Esau.
Nu var det så att Esau föddes först-
-men Jehova förutsade nåt som
kan ha verkat märkligt på den tiden.
Han sa att Esau skulle tjäna
Jakob trots att Jakob var yngre.
Jehova kunde förutse vilka
personlighetsdrag de skulle utveckla.
Han kunde se att Esau inte skulle
visa uppskattning för andliga saker.
Det blir uppenbart när Esau byter bort
sin förstfödslorätt mot en linsgryta.
Och han ger till och med Jakob
en ed på den här överenskommelsen.
I den här förstfödslorätten
ingick nåt viktigt-
-nämligen rätten att få en
profetisk välsignelse av Isak.
Så Esau gav upp den
när han sålde förstfödslorätten.
Åren går och Isak blir gammal.
Han bestämmer sig för att det är dags
att ge den förstfödde välsignelsen.
Och han kanske inte vet om
att Esau har sålt sin förstfödslorätt.
Hur det än är så säger Isak till
Esau att han ska välsigna honom.
Men han ber honom först att
gå ut och fälla ett djur-
-så att han kan tillaga
en av hans favoriträtter.
Rebecka, mamma till tvillingarna,
råkar höra det här samtalet-
-och övertalar Jakob att gå in till
Isak medan Esau är ute och jagar-
-och låtsas att han är Esau.
Planen går i lås, och Isak
välsignar Jakob i tron att det är Esau.
När Esau får höra
det här blir han vansinnig.
Vi fortsätter att läsa skildringen
i 1 Moseboken-
-kapitel 27 och från vers 41.
Esau hatade Jakob från den dag
Jakob blev välsignad av sin far.
Esau tänkte ofta:
Min fars död närmar sig.
Då ska jag döda min bror Jakob.
När Rebecka fick reda på
sin äldste son Esaus planer-
-kallade hon på
sin yngste son Jakob och sa:
Din bror Esau ruvar på hämnd
och tänker döda dig.
Min son, lyssna på mig nu.
Fly genast till min bror Laban i Haran.
Stanna hos honom ett tag
tills din brors vrede har lagt sig-
-tills han har lugnat ner sig
och glömt vad du har gjort mot honom.
Då ska jag sända bud efter dig.
Varför skulle jag mista er
båda på samma dag?
Sedan sa Rebecka till Isak:
De hettitiska kvinnorna
har förpestat mitt liv.
Om Jakob också skulle
gifta sig med en hettitisk kvinna-
-en av landets döttrar,
vad är det då för mening med mitt liv?
Isak kallade därför på Jakob och
välsignade honom och befallde honom:
Du ska inte gifta dig
med en kvinna från Kanaan.
Ge dig av till Paddan-Aram
till din morfar Betuels familj-
-och välj en hustru bland
din morbror Labans döttrar.
Den allsmäktige Guden
kommer att välsigna dig-
-och ge dig många avkomlingar,
och du kommer att bli till många folk.
Och han ska ge Abrahams välsignelse
till dig och dina efterkommande-
-så att du får överta det land--
-där du nu bor som utlänning,
det land som Gud gav Abraham.
Isak sände i väg Jakob-
-och han gav sig av mot Paddan-Aram,
mot Laban, aramén Betuels son-
-som var bror till Rebecka,
Jakobs och Esaus mor.
Jakobs föräldrar säger åt honom
att flytta till sin morbror, Laban-
-så att han kan hitta en hustru där.
Men den största anledningen
är ju såklart konflikten med Esau.
Som vi sa tidigare hade ju
Isak haft ett problem med filistéerna-
-och det var ett problem
som inte gick att lösa fridsamt.
Så vad gjorde Isak i det läget?
Han flyttade därifrån.
Och nu är alltså Jakob
i en liknande situation.
Hans bror Esau är riktigt arg på honom.
Så han beger sig av.
Det innebär att han får
lämna sitt hem och sin familj.
Och han får göra en
lång resa till ett avlägset land.
Jakob kunde ha valt att stå på sig.
Förstfödslorätten var ju hans!
Han kunde ha börjat argumentera
med sin mamma och pappa.
”Jag är inget barn,
jag är ju 77 år gammal!”
Men Jakob gjorde inte det.
I stället säger Bibeln att ”Jakob lydde
sin far och sin mor och gav sig i väg”.
Vad lär vi oss?
Vi kanske kan
hamna i situationer-
-som inte kan lösas
på ett fridsamt sätt.
Då behöver vi förmodligen inte
fly för vårt liv och lämna landet.
Men det vi kan behöva göra
om vi hamnar i en sån situation-
-är att gå därifrån,
att ta ett steg tillbaka.
I Ords. 17:14 står det:
”Att starta ett gräl är
som att öppna en fördämning”-
-”så dra dig undan
innan striden bryter ut.”
När Jakob är på väg
till sin morbror Laban-
-så visar sig Jehova
för honom i en dröm.
Jehova försäkrar honom om
att han ska skydda och hjälpa honom.
Men det här innebär inte
att problemen är över för Jakob.
När han väl är framme så flyttar
han in hos Laban och hans familj.
Så småningom-
-utvecklar det sig en situation som
återigen visar att Jakob älskar frid.
Vi kan läsa om det här i
1 Moseboken 29, från vers 16.
Laban hade två döttrar.
Den äldsta hette Lea,
och den yngsta hette Rakel.
Leas ögon hade ingen lyster-
-men Rakel var en mycket
vacker och attraktiv kvinna.
Jakob hade blivit
förälskad i Rakel, så han sa:
Jag är villig att arbeta för dig
i sju år för din yngsta dotter Rakel.
Då sa Laban:
Jag ger henne hellre till dig
än till någon annan man.
Stanna kvar hos mig.
Och Jakob arbetade
i sju år för att få Rakel-
-men han älskade henne så mycket
att det bara kändes som några dagar.
Sedan sa Jakob till Laban:
Nu är tiden inne.
Ge mig min hustru,
så att jag kan få ligga med henne.
Då samlade Laban folket
på orten och ordnade en fest.
Men under kvällen
tog han sin dotter Lea-
-och förde henne till Jakob,
och han låg med henne.
Och Laban gav sin tjänstekvinna Silpa
till sin dotter Lea som tjänstekvinna.
På morgonen upptäckte
Jakob att det var Lea.
Så han sa till Laban:
Vad har du gjort?
Var det inte för Rakel
som jag arbetade hos dig?
Varför har du lurat mig?
Då sa Laban:
Här på orten brukar vi inte gifta bort
den yngre dottern före den äldre.
Fira först Leas bröllopsvecka.
Sedan ska du få Rakel också, om du
lovar att arbeta för mig i sju år till.
Jakob gjorde så och firade Leas vecka.
Sedan gav Laban honom
sin dotter Rakel till hustru.
Och Laban gav sin tjänstekvinna Bilha
till sin dotter Rakel som tjänstekvinna.
Jakob har all anledning att vara arg.
Han hade gått med på att arbeta
sju år hos Laban för att få Rakel.
När det hade gått sju år
ordnade man med en bröllopsfest.
Men den beslöjade kvinna som förs
in till Jakob är inte Rakel, utan Lea.
Tänk vilken chock Jakob måste
ha fått när han upptäckte det.
Laban vägrar erkänna
att han har gjort nåt fel-
-i stället kommer han med ursäkter.
Vilka tankar kan ha
snurrat i Jakobs huvud?
Tänkte han att det här var ett sätt
för Jehova att uppfylla sitt löfte-
-att Jakobs avkomlingar skulle bli
lika många som stoftkornen på jorden?
Det vet vi inte.
Men det slutar i alla fall
med att Lea får sex söner-
-däribland Levi och Juda-
-som blir överhuvuden för de två
mest framträdande stammarna i Israel.
Det här kunde Jakob
såklart inte veta på förhand.
Men eftersom Jakob älskar frid-
-så tar han hand om Lea-
-och han går med på
Labans fullständigt orimliga begäran.
Han arbetar ytterligare
sju år hos honom, för Rakel.
Vad lär vi oss?
Vi blir besvikna när andra inte
håller sånt som de har lovat oss.
Men kan vi då-
-göra precis som Jakob
gjorde och förlåta dem-
-och göra allt vi kan
för att bevara friden med dem?
Jakob arbetar hos Laban i
14 år för att få sina två hustrur.
Och sen arbetar han i ytterligare
sex år för att även få boskap.
Men så, på Jehovas befallning-
-så samlar han sin familj
och alla sina djur-
-och utan att informera Laban
beger han sig hemåt.
När Laban får reda på
det blir han rasande.
Han sätter efter Jakob
och hinner i kapp honom.
Det här är en riktigt farlig situation
som lätt kan spåra ur och bli våldsam.
Försök att leva dig in i det här.
Jakob har slagit läger
uppe bland bergen.
Kanske är det tidigt på morgonen,
och luften är fortfarande sval.
Du känner alla dofterna
och hör alla ljuden från djuren.
Där finns får, åsnor och kameler.
Tjänarna har fullt upp
med att utfodra djuren-
-och göra dem redo för dagens etapp.
Men plötsligt hörs det
rop och skrik i lägret.
Laban har kommit,
och han är inte ensam.
Han och alla de som följer med honom
galopperar in i lägret på sina kameler-
-och sitter av.
Det här är verkligen
inte nåt vänskapligt besök.
Labans män står beredda och
väntar på en signal från honom.
Jakobs tjänare kommer
rusande för att hjälpa honom.
Alla har sina blickar riktade
mot Laban och Jakob som grälar.
Natten innan hade
Jehova varnat Laban i en dröm-
-och sagt åt honom att vara
försiktig med vad han sa till Jakob.
Trots det så är Laban
väldigt arg och hotfull.
Laban kommer med två anklagelser.
Först säger han: ”Vad har du gjort?”
”Varför har du lurat mig”-
-”och fört bort mina döttrar
som om de vore krigsfångar?”
”Varför lurade du mig och gav dig
i väg i hemlighet utan att säga nåt?”
På den anklagelsen
hade Jakob ett ärligt svar.
Han sa: ”Jag sa inget när jag
gav mig av, för jag var rädd.”
”Jag tänkte att du kanske skulle
ta dina döttrar ifrån mig med våld.”
Jakob anklagas också för stöld-
-för Laban tror att han
har tagit hans husgudar.
Rakel har faktiskt
stulit de här husgudarna-
-men det är nåt som
Jakob inte har en aning om.
Laban letar överallt,
men han hittar inga gudar nånstans.
Då sätter Jakob
i gång och försvarar sig.
Vi ska fortsätta vår läsning i
1 Moseboken 31 och börja i vers 36.
Då blev Jakob arg
och började kritisera Laban.
Han sa till honom:
Vad har jag gjort för ont?
Varför förföljer du mig
som om jag var en brottsling?
Nu har du letat igenom allt jag äger.
Vad har du hittat som tillhör dig?
Lägg det framför mina släktingar
och dina släktingar-
-så får de döma mellan oss.
Under de 20 år jag har varit hos dig-
-har dina får och getter
aldrig fått missfall-
-och jag har aldrig tagit en bagge
ur din hjord för att äta den.
Jag kom aldrig någonsin till dig med
ett djur som blivit dödat av rovdjur.
Jag fick själv stå för förlusten.
Oavsett om något blev stulet
på dagen eller på natten-
-så krävde du ersättning av mig.
På dagarna plågades jag
av hettan och på nätterna av kölden-
-och det blev inte mycket sömn.
I 20 år har jag bott hos dig.
Jag har arbetat 14 år för dina döttrar-
-och 6 år för småboskapen-
-och du har ändrat min lön tio gånger.
Om inte min fars Gud, Abrahams Gud
och den Gud som Isak fruktar-
-hade stått vid min sida skulle du
ha skickat bort mig tomhänt.
Gud har sett mitt lidande
och mitt slit och släp-
-och därför varnade han dig i natt.
Då svarade Laban:
Kvinnorna är mina döttrar,
barnen är mina barnbarn-
-och fåren och getterna är mina-
-och allt som du ser
tillhör mig och mina döttrar.
Vad skulle jag väl kunna göra mot dem
eller mot de barn som de har fött?
Låt oss nu sluta ett förbund, du och jag,
och det ska vara ett vittne mellan oss.
Sedan reste Jakob en minnessten.
Och Jakob sa till sina släktingar:
Samla ihop stenar.
Och de byggde ett röse av stenarna.
Sedan åt de där på stenröset.
Och Laban kallade det Jegar-Sahaduta,
men Jakob kallade det Galed.
Laban sa:
Det här stenröset är ett vittne
mellan dig och mig i dag.
Det var därför Jakob
gav det namnet Galed.
Det fick också namnet Vakttornet,
för Laban sa:
Jehova ska vara vår väktare
när vi är utom synhåll för varandra.
Om du behandlar mina döttrar illa
och om du gifter dig med andra kvinnor-
-kom då ihåg att även om
ingen människa ser det-
-så ser Gud det, han som
är vittne mellan dig och mig.
Laban sa vidare till Jakob:
Här är stenröset-
-och här är minnesstenen som jag
har rest som tecken på vårt förbund.
Det här stenröset
och den här minnesstenen-
-är vittnen om att jag inte ska passera
dem på väg mot dig med onda avsikter-
-och att du inte ska passera dem
på väg mot mig med onda avsikter.
Må Abrahams Gud och Nahors Gud,
deras fars Gud, döma mellan oss.
Och Jakob svor eden vid den Gud
som hans far Isak fruktade.
Sedan offrade Jakob där på berget
och bjöd sina släktingar på en måltid.
De åt tillsammans och stannade
på berget över natten.
Men tidigt nästa morgon steg Laban upp-
-och kysste sina döttrar och
barnbarn farväl och välsignade dem.
Sedan vände Laban hemåt igen.
Jakob hade arbetat hårt
och stannat kvar hos Laban i 20 år-
-trots att Laban hade
utnyttjat honom och lurat honom.
Laban kommenterar inte det.
Han påstår helt fräckt
att det egentligen är han-
-som faktiskt äger
allt det som Jakob har.
Laban föreslår sen att de ska
göra en överenskommelse om frid.
Han vill att de ska sluta
ett förbund om att inte skada varandra.
Det var egentligen inte för att Laban
älskade frid som han gjorde det här.
Han kan ha varit rädd att Jakob skulle
komma tillbaka efter att han hade dött-
-och använda husgudarna
för att ta Labans söners arv.
Hur det än var med den saken så
går Jakob med på att sluta ett förbund.
Alla andas ut, för nu vet de
att det kommer att vara fred.
Och de reser ett monument så att det
här förbundet inte ska glömmas bort.
Jakob har blivit illa
behandlad i många år.
Men trots det går han med på
att sluta det här fridsförbundet.
Han lägger allt som hänt bakom sig
och har inte en tanke på hämnd.
Då var det problemet
ur världen för Jakob.
Men så plötsligt dyker ett annat upp.
Jakob sänder
budbärare till sin bror Esau.
Han berättar att han
är på väg hemåt igen-
-och att han vill ha en
bra relation till sin bror.
Budbärarna kommer tillbaka-
-och berättar att Esau
är på väg emot honom-
-och att han har 400 man med sig.
Oj, hjälp!
Är Esau fortfarande arg?
Inte konstigt att Jakob blir orolig.
Han vill inte ha
nån konflikt med sin bror.
Vi ska se hur han
hanterar den här situationen.
Vi kan slå upp 1 Mos. 32:13.
Jakob stannade kvar där över natten.
Sedan valde han ut en del av
sina djur som gåva åt sin bror Esau:
200 getter, 20 bockar, 200 tackor-
-20 baggar, 30 kameler
som gav di åt sina föl-
-40 kor, 10 tjurar, 20 åsneston-
-och 10 fullvuxna åsnehingstar.
Han överlämnade dem åt sina tjänare,
en hjord i taget, och han sa till dem:
Gå före mig, och se till
att hålla avstånd mellan hjordarna.
Han befallde den förste tjänaren:
Om du möter min bror Esau
och han frågar: ”Vem är din herre”-
-”och vart är du på väg, och vem äger
hjorden som du driver framför dig?”-
-då ska du svara:
”Jag tillhör din tjänare Jakob”-
-”och djuren är en gåva
från honom till min herre Esau”-
-”och han kommer själv efter oss.”
Och han befallde även
den andre och den tredje-
-och alla andra
som följde hjordarna-
-att de skulle säga
samma sak när de träffade Esau.
Han befallde dem också att säga:
Din tjänare Jakob kommer efter oss.
Han tänkte nämligen:
Den här gåvan som jag skickar
i förväg kanske kan lugna honom-
-så att han är vänlig
när jag möter honom.
Jakob vill verkligen
ha frid med sin bror.
Han skickar en stor gåva
i förväg, hundratals djur-
-för att visa att han vill honom väl.
Betyder det här att Jakob
var vek och konflikträdd?
Vågade han inte stå upp mot sin bror?
Nej, så var det inte.
För innan han skulle
möta sin bror, Esau-
-så brottades han med
en ängel en hel natt-
-och kämpade verkligen
för att få Jehovas välsignelse.
Nu ska vi se hur det gick
när de här två bröderna möttes.
Följ med här när vi
läser från 1 Mos. 33:1.
Jakob fick se Esau komma på långt håll,
tillsammans med de 400 männen.
Då delade han upp barnen mellan Lea
och Rakel och de två tjänstekvinnorna.
Han placerade tjänstekvinnorna
och deras barn främst-
-Lea och hennes barn efter dem-
-och Rakel och Josef sist.
Själv gick han före dem, och han
bugade sig ner till marken sju gånger-
-medan han närmade sig sin bror.
Men Esau sprang emot Jakob-
-och omfamnade honom och
kysste honom, och de började gråta.
Sedan lyfte Esau blicken och fick syn
på kvinnorna och barnen och sa:
Vilka är det som du har med dig?
Han svarade:
Det är barnen som Gud
i sin godhet har gett din tjänare.
Då gick tjänstekvinnorna fram
tillsammans med sina barn-
-och bugade sig.
Lea gick också fram med
sina barn och bugade sig-
-och sedan gick Josef fram
tillsammans med Rakel-
-och de bugade sig.
Esau sa:
Vad var tanken med hela
den karavan som jag har mött?
Jakob svarade:
Att jag skulle få
din välvilja, min herre.
Då sa Esau:
Jag har mer än nog, min bror.
Behåll det som är ditt.
Men Jakob sa:
Nej, snälla, jag ber dig.
Ta emot min gåva, om jag nu
har fått ditt godkännande.
Jag tog med gåvan
för att få träffa dig-
-och när jag såg ditt ansikte-
-var det som att se Guds eget ansikte,
för du har tagit emot mig välvilligt.
Jag ber dig, ta emot gåvan
som jag har tagit med-
-för Gud har varit god mot mig
och jag har allt jag behöver.
Och eftersom Jakob insisterade
tog Esau emot gåvan.
Tänk vad bra det blev ändå.
I stället för en hetsig konfrontation
blir det ett kärt återseende.
De börjar gråta båda två
och kramar om varandra.
Här visar Jakob igen att han
verkligen är en som älskar frid.
Hur visade han det?
Han bad, men sen gjorde
han också det han kunde själv.
Han skickade gåvor-
-och han var otroligt
ödmjuk och respektfull-
-och bugade sig för
sin bror sju gånger.
Så vad lär vi oss?
Visar inte det här att vi
måste vara beredda att göra-
-stora ansträngningar för att
bevara friden med våra vänner-
-och inte ha spända
relationer till dem?
Vi kan lära oss så mycket av Jakob
om hur viktigt det är att skapa frid.
När hans bror hotade honom
när de bodde hemma-
-flyttade han.
När Laban lurade honom
att gifta sig med Lea-
-gjorde han det
bästa av situationen.
När Laban satte efter honom
och kom med anklagelser-
-gick han med på
att sluta ett fridsförbund.
Och när Esau kom emot honom
skickade han honom en stor gåva.
Och kom ihåg att inte i
nån av de här situationerna-
-var det Jakob som
behövde be om ursäkt.
Hela livet igenom
så älskade Jakob frid.
Han litade helt på Jehova,
och Jehova välsignade honom.
Jehova övergav aldrig Jakob.
Han såg hur mycket han gjorde
för att skapa frid med andra.
När vi gör samma sak,
när vi också skapar frid-
-när vi drabbas av orättvisor,
när vi drabbas av förföljelse-
-när vi ställs inför små problem
eller inför stora problem-
-kommer Jehova aldrig
att överge oss heller.
Han kommer verkligen
att välsigna oss om vi älskar frid-
-precis som Jakob älskade frid.