JW subtitle extractor

Bibelstället som månadens ämne
bygger på är 2 Kor. 1:3, 4:
Ända sen vi föddes
har vi varit i behov av tröst.
Du minns inte första gången
du grät för att du var hungrig-
-nåt var obekvämt
eller du behövde närhet.
Men du minns säkert senaste
gången du var i behov av tröst.
Och vi är nog många som känner
att vi behöver tröst just nu.
Det är helt förståeligt.
Ps. 90:10 beskriver
på ett poetiskt sätt-
-hur livet är för en
ofullkomlig människa.
Det kan vara många saker
som gör att vi känner oss sorgsna-
-nere, besvikna eller oroliga.
En del saker kanske
vi tycker är helt normala-
-eftersom alla ofullkomliga
människor måste hantera dem.
Vi blir gamla. Vi blir sjuka.
Nån vi älskar så mycket dör.
Andra saker som gör oss ledsna
kanske inte drabbar alla: olyckor-
-skilsmässa, vi får ekonomiska problem,
drabbas av naturkatastrofer-
-utsätts för brottslighet, misshandel,
upplever oroligheter eller krig.
Och dessutom kan vi få lida
för att vi tjänar Jehova.
Vi kanske lever i ett religiöst
delat hem, utsätts för förföljelse-
-sätts i fängelse, blir mobbade
i skolan eller på arbetet.
Eller så kanske nån i vår familj
eller en nära vän lämnar Jehova.
Och såna som kommer tillbaka
till församlingen behöver också tröst.
Ja, oavsett om det vi
upplever är vanligt, ovanligt-
-eller beror på att vi tjänar Jehova
så behöver vi alla få tröst.
Och så är det överallt i världen.
Det kommer fram i 1 Petr. 5:9,
för där står det att alla-
-våra ”medtroende i hela världen
får gå igenom samma svårigheter”.
Men i vers 6 och 7 kommer
det fram varifrån vi kan få tröst.
Där står det:
Det bästa sättet att få tröst har
alltid varit att vända sig till Jehova.
Mose var övertygad om att
Jehova skulle trösta och hjälpa honom-
-oavsett vad han ställdes inför.
Den här övertygelsen märks
i det han skrev i 5 Mos. 33:27:
När vi är nere och
har svårt att resa oss-
-så lägger Jehova
sina armar under oss-
-lyfter oss försiktigt upp och
hjälper oss att komma på fötter igen.
Jehovas kärlek och
förmåga att trösta oss-
-lyfts fram många gånger i Psalmerna.
Till exempel så uttrycker en av
psalmisterna sin tacksamhet-
-mot Jehova i Ps. 94:19.
Och i Rom. 15:4 står det:
Oavsett vad det är vi får kämpa med-
-så finns det bibelställen
som kan ge oss tröst.
Boken ”Bibelverser för alla tillfällen”
innehåller ämnet ”tröst”-
-och tar upp många olika orsaker
till att vi kan känna oss nere.
Där kan vi hitta bibelställen som
visar att Jehova bryr sig om oss.
Vi får också hjälp att
hitta exempel från Bibeln-
-på personer som gick igenom
svårigheter och hur Jehova hjälpte dem.
Nåt av det bästa vi kan göra
för att få tröst från Jehova-
-är att be honom om det.
Vi kan läsa i Psalm 145-
-hur kung David lovprisar Jehova
för hur han besvarar böner.
Vi kan läsa vers 18 och 19.
David säger där:
Precis som kärleksfulla föräldrar
reagerar när deras barn gråter-
-så lyssnar Jehova på oss och
känner med oss när vi ber till honom.
I 1 Samuelsboken, kapitel 1 och 2-
-kan vi läsa om den
israelitiska kvinnan Hanna.
Hon var så förtvivlad och bedrövad
över att hon inte kunde få barn-
-att hon inte ens kunde äta.
När hon kom till tälthelgedomen-
-så började hon be till Jehova
och gråta förtvivlat.
Jehova lyssnade, och han
besvarade Hannas fina bön.
Och efter det här
så ”gick hon sin väg”-
-”och hon började äta igen och
såg inte så sorgsen ut längre”.
Jehova kommer även
att trösta oss när vi-
-tömmer ut våra innersta
känslor för honom i bön.
Så med tanke på vad Bibeln
har att säga om tröst-
-är det inte konstigt att det står
som det gör där i 2 Kor. 1:3, 4.
Det var ju det som det här
resonemanget grundar sig på.
Vi ska läsa det en gång till.
Tänk på hur de orden kan motivera oss
så att vi i vår tur kan trösta andra-
-samtidigt som vi har egna
svårigheter att kämpa med.
Så 2 Kor. 1:3, 4:
Uttrycket ”innerliga barmhärtighetens”
kommer från ett ord-
-som har att göra med att
känna sorg över nån annans lidande.
Så det visar vilka
varma känslor Jehova har-
-för sina trogna tjänare
som har det svårt.
Och Paulus sa också att
Jehova är ”all trösts Gud”.
Så all tröst kommer
faktiskt från Jehova.
Och vers 4 visar ett speciellt
sätt som Jehova ger tröst på-
-nämligen genom
våra bröder och systrar.
Vi tittar på det igen.
Det står här att Jehova
”tröstar oss i alla våra prövningar”-
-så att vi i vår tur ”kan trösta andra
oavsett vad de drabbas av”-
-”med hjälp av den tröst
vi själva får av Gud”.
Lade du märke till kopplingen
mellan att vi får tröst-
-och att vi kan ge tröst till andra?
Jehova tröstar oss, och vi
är ju skapade till Guds avbild-
-så hans heliga ande motiverar oss
att i vår tur trösta andra.
Med andra ord är det inte så
att det finns två olika grupper-
-en som får tröst
och en annan som ger.
Nej, vi är alla skyldiga
att ge andra tröst-
-även om vi själva är i behov av tröst.
Hur kan vi lyckas med det här?
Tänk på hur det var för Paulus.
När han satt fängslad
i Rom första gången-
-uttryckte han hur tacksam
han var för flera bröder-
-som stöttade och uppmuntrade honom.
I Kolosserna, kapitel 4,
så nämner han några av dem:
Aristarkus, Tykikos och Markus.
Vi kommer att få höra mer om de här
tre bröderna lite senare i ett inslag.
Paulus var som sagt tacksam
för det olika bröder gjorde för att-
-komma och besöka honom,
trösta honom och ge praktisk hjälp.
Men Paulus tog inte bara
emot tröst och hjälp.
Han tog vara på tiden i fängelse-
-för att styrka dem
som kom och besökte honom.
Och han skrev brev för att
uppmuntra församlingarna.
En syster i Sydafrika
som heter Clodean-
-efterliknade Paulus exempel efter att
ha genomgått en stor operation.
På grund av covid-19-pandemin så kunde
ingen komma och besöka henne.
Men hon bestämde sig för att
inte tycka synd om sig själv.
Istället bad hon till Jehova om att
få styrkan att kunna trösta andra.
Hon tog kontakt med en kvinna
som hade studerat Bibeln tidigare.
Och hon ville börja studera igen och
var med på mötena via videokonferens.
Och sen började Clodean studera
med den här kvinnans lillasyster.
Och hon berättade om fyra
andra kvinnor som ville studera.
Tack vare att Clodean
gick in för att trösta andra-
-trots att hon hade egna problem-
-så lyckades hon börja studera
med sammanlagt 16 kvinnor.
Ibland så kan det vara så
att de som skulle behöva tröst-
-är lite avvisande.
Till exempel så ville israeliterna
som var slavar i Egypten-
-till en början inte lyssna på Mose-
-när han berättade att Gud
hade lovat att de skulle bli befriade.
För de var modfällda.
Men senare så lyssnade de.
Och Noomi, vars namn
betyder ”min ljuvlighet”-
-bodde i ett annat land på grund av
att det var svält i Israel.
Hon sörjde, för både hennes man
och hennes båda söner hade dött.
Och när hon sen
kom tillbaka till Israel-
-var det några kvinnor
i Betlehem som frågade:
”Är det verkligen Noomi?”
Hon tänkte att det var Jehova som
bar skulden för att hon mådde dåligt.
Så hon svarade dem med sorg
i rösten: ”Kalla mig inte Noomi.”
”Kalla mig Mara, för den Allsmäktige
har gjort livet bittert för mig.”
Men det dröjde inte länge-
-förrän hon kom nära Guds folk och
tog emot deras hjälp och kärlek.
Och så vändes
hennes bitterhet i glädje.
Om du har det svårt, försök då
undvika den naturliga reaktionen-
-att dra dig undan
och isolera dig från andra.
Det kanske inte är helt lätt.
Men erfarenheten har visat
att när man ändå gör det-
-och är tillsammans med andra
kan man ta emot den tröst och hjälp-
-Jehova ger genom bröderna
och systrarna i församlingen-
-som kan visa sin kärlek
i ord och handling.
Den tröst och det stöd
Jehova ger oss i svåra tider-
-kan hjälpa oss att bli mer
uppmärksamma på andras behov.
Och det är faktiskt första steget
mot att kunna ge andra tröst-
-att man är observant och ser
vilka som är i behov av tröst.
I en del fall är det kanske uppenbart.
Nån har varit med om en olycka
eller blivit av med jobbet-
-eller förlorat en när och kär i döden.
Men i andra fall kanske
det inte är lika uppenbart.
Nån kanske agerar lite ovanligt.
Du kanske ser i deras ansiktsuttryck
att det är nåt som bekymrar dem.
Vi vill inte snoka.
Men vi kan ställa frågor,
för vi bryr ju oss.
Och så kanske de vill berätta.
En del kanske inte känner sig bekväma
med att berätta vissa saker på en gång.
Så vi får ha tålamod.
Nästa steg för att
ge nån tröst är att be-
-om att förstå hur vi kan hjälpa.
Det kanske inte finns
så mycket vi kan göra-
-för att ta bort orsaken
till att de mår dåligt.
Till exempel var det en missionär
som förlorade sin fru som sa:
”Jag vill inte komma över sorgen.”
”Jag vill bara lära mig
att hantera den.”
Det viktiga är att vi tänker på
det som står i Ords. 3:27.
Där står det:
”Neka inte den behövande din hjälp
om du har möjlighet att göra något.”
Det kan kännas obekvämt.
Vi kanske inte vet
vad vi ska säga och göra.
Men kom ihåg vad det grekiska ordet-
-som ofta återges med ”tröst”
i Bibeln egentligen betyder.
Det betyder ordagrant
”det att kalla till sin sida”.
Med andra ord: Gör det
som är steg nummer 3:
Finns där för personen.
Tänk inte att du måste säga massa
förståndiga saker till personen.
Det de behöver är nån som bryr sig.
Så bara det att du är där
kan betyda mycket.
Han eller hon kanske bara
behöver få nån att prata med.
Om det är så, var då en bra lyssnare.
Om ni läser några
bibelställen tillsammans-
-lyft då fram att verserna visar hur
Jehova känner för situationen.
Det handlar inte så mycket om
vad du säger eller gör-
-utan det viktiga är att du visar att
du ser att personen har det svårt-
-och att du känner
med honom eller henne.
Ett exempel:
Det var en syster vid huvudkontoret
som under pandemin-
-förlorade båda sina föräldrar.
Efter en lång dag på hospis
hos sin döende mamma-
-kom hon hem och såg att
de hon arbetade med på Betel-
-hade kommit med en stor fruktkorg.
Och hon sa:
”Det handlade inte
så mycket om själva frukten”-
-”som jag hade ätit många gånger förut,
eller hur fint paketerad korgen var.”
”Utan det som påverkade mig i en
av de svåraste stunderna i mitt liv”-
-”var att se själva
kärleken bakom gåvan”-
-”att de brydde sig och tänkte på mig.”
När en jordbävning och en tsunami slog
till mot Japans östkust i mars 2011-
-så reagerade vännerna i Japan
och andra länder på en gång.
2,5 år senare så
besökte jag och min fru-
-några av församlingarna
i det drabbade området.
En av församlingarna hade fått
meddelanden från vännerna i Nepal.
En annan församling visade
en tavla med liknande meddelanden-
-som var skrivna på språk
som talas i Filippinerna.
Några sa: ”Vi kan inte
läsa de här språken.”
”Men vi vet vad det står.”
Meddelandena var korta och enkla
men gav vännerna stor tröst.
När vi var där orsakade tyfonen Haiyan
stor förödelse i Filippinerna.
Och med tanke på det här
så sa de japanska vännerna:
”Nu är det vår tur att finnas där för
bröderna och systrarna i Filippinerna.”
Situationen i världen blir bara sämre
och sämre nu under de sista dagarna.
Så behovet av tröst
kommer bara att öka.
Visst är vi tacksamma för att Jehova
är den ömma barmhärtighetens Far-
-och all trösts Gud.
Han är så generös
och har gett oss bönen-
-många otroligt fina bibelställen
och bröder och systrar världen över-
-som älskar oss.
Vi vill ta emot de här
kärleksfulla gåvorna-
-och samtidigt vara uppmärksamma
på andra som behöver tröst och hjälp.
Ja, fundera på vad du
skulle kunna göra för dem.
Använd de steg som vi har
nämnt i den här genomgången-
-samtidigt som du
hanterar dina egna problem.

James Mantz: Ge och få tröst under dessa ”kritiska tider”
- 

James Mantz: Ge och få tröst under dessa ”kritiska tider”

Bibelstället som månadens ämne
bygger på är 2 Kor. 1:3, 4:
Ända sen vi föddes
har vi varit i behov av tröst.
Du minns inte första gången
du grät för att du var hungrig-
-nåt var obekvämt
eller du behövde närhet.
Men du minns säkert senaste
gången du var i behov av tröst.
Och vi är nog många som känner
att vi behöver tröst just nu.
Det är helt förståeligt.
Ps. 90:10 beskriver
på ett poetiskt sätt-
-hur livet är för en
ofullkomlig människa.
Det kan vara många saker
som gör att vi känner oss sorgsna-
-nere, besvikna eller oroliga.
En del saker kanske
vi tycker är helt normala-
-eftersom alla ofullkomliga
människor måste hantera dem.
Vi blir gamla. Vi blir sjuka.
Nån vi älskar så mycket dör.
Andra saker som gör oss ledsna
kanske inte drabbar alla: olyckor-
-skilsmässa, vi får ekonomiska problem,
drabbas av naturkatastrofer-
-utsätts för brottslighet, misshandel,
upplever oroligheter eller krig.
Och dessutom kan vi få lida
för att vi tjänar Jehova.
Vi kanske lever i ett religiöst
delat hem, utsätts för förföljelse-
-sätts i fängelse, blir mobbade
i skolan eller på arbetet.
Eller så kanske nån i vår familj
eller en nära vän lämnar Jehova.
Och såna som kommer tillbaka
till församlingen behöver också tröst.
Ja, oavsett om det vi
upplever är vanligt, ovanligt-
-eller beror på att vi tjänar Jehova
så behöver vi alla få tröst.
Och så är det överallt i världen.
Det kommer fram i 1 Petr. 5:9,
för där står det att alla-
-våra ”medtroende i hela världen
får gå igenom samma svårigheter”.
Men i vers 6 och 7 kommer
det fram varifrån vi kan få tröst.
Där står det:
Det bästa sättet att få tröst har
alltid varit att vända sig till Jehova.
Mose var övertygad om att
Jehova skulle trösta och hjälpa honom-
-oavsett vad han ställdes inför.
Den här övertygelsen märks
i det han skrev i 5 Mos. 33:27:
När vi är nere och
har svårt att resa oss-
-så lägger Jehova
sina armar under oss-
-lyfter oss försiktigt upp och
hjälper oss att komma på fötter igen.
Jehovas kärlek och
förmåga att trösta oss-
-lyfts fram många gånger i Psalmerna.
Till exempel så uttrycker en av
psalmisterna sin tacksamhet-
-mot Jehova i Ps. 94:19.
Och i Rom. 15:4 står det:
Oavsett vad det är vi får kämpa med-
-så finns det bibelställen
som kan ge oss tröst.
Boken ”Bibelverser för alla tillfällen”
innehåller ämnet ”tröst”-
-och tar upp många olika orsaker
till att vi kan känna oss nere.
Där kan vi hitta bibelställen som
visar att Jehova bryr sig om oss.
Vi får också hjälp att
hitta exempel från Bibeln-
-på personer som gick igenom
svårigheter och hur Jehova hjälpte dem.
Nåt av det bästa vi kan göra
för att få tröst från Jehova-
-är att be honom om det.
Vi kan läsa i Psalm 145-
-hur kung David lovprisar Jehova
för hur han besvarar böner.
Vi kan läsa vers 18 och 19.
David säger där:
Precis som kärleksfulla föräldrar
reagerar när deras barn gråter-
-så lyssnar Jehova på oss och
känner med oss när vi ber till honom.
I 1 Samuelsboken, kapitel 1 och 2-
-kan vi läsa om den
israelitiska kvinnan Hanna.
Hon var så förtvivlad och bedrövad
över att hon inte kunde få barn-
-att hon inte ens kunde äta.
När hon kom till tälthelgedomen-
-så började hon be till Jehova
och gråta förtvivlat.
Jehova lyssnade, och han
besvarade Hannas fina bön.
Och efter det här
så ”gick hon sin väg”-
-”och hon började äta igen och
såg inte så sorgsen ut längre”.
Jehova kommer även
att trösta oss när vi-
-tömmer ut våra innersta
känslor för honom i bön.
Så med tanke på vad Bibeln
har att säga om tröst-
-är det inte konstigt att det står
som det gör där i 2 Kor. 1:3, 4.
Det var ju det som det här
resonemanget grundar sig på.
Vi ska läsa det en gång till.
Tänk på hur de orden kan motivera oss
så att vi i vår tur kan trösta andra-
-samtidigt som vi har egna
svårigheter att kämpa med.
Så 2 Kor. 1:3, 4:
Uttrycket ”innerliga barmhärtighetens”
kommer från ett ord-
-som har att göra med att
känna sorg över nån annans lidande.
Så det visar vilka
varma känslor Jehova har-
-för sina trogna tjänare
som har det svårt.
Och Paulus sa också att
Jehova är ”all trösts Gud”.
Så all tröst kommer
faktiskt från Jehova.
Och vers 4 visar ett speciellt
sätt som Jehova ger tröst på-
-nämligen genom
våra bröder och systrar.
Vi tittar på det igen.
Det står här att Jehova
”tröstar oss i alla våra prövningar”-
 -så att vi i vår tur ”kan trösta andra
oavsett vad de drabbas av”-
-”med hjälp av den tröst
vi själva får av Gud”.
Lade du märke till kopplingen
mellan att vi får tröst-
-och att vi kan ge tröst till andra?
Jehova tröstar oss, och vi
är ju skapade till Guds avbild-
-så hans heliga ande motiverar oss
att i vår tur trösta andra.
Med andra ord är det inte så
att det finns två olika grupper-
-en som får tröst
och en annan som ger.
Nej, vi är alla skyldiga
att ge andra tröst-
-även om vi själva är i behov av tröst.
Hur kan vi lyckas med det här?
Tänk på hur det var för Paulus.
När han satt fängslad
i Rom första gången-
-uttryckte han hur tacksam
han var för flera bröder-
-som stöttade och uppmuntrade honom.
I Kolosserna, kapitel 4,
så nämner han några av dem:
Aristarkus, Tykikos och Markus.
Vi kommer att få höra mer om de här
tre bröderna lite senare i ett inslag.
Paulus var som sagt tacksam
för det olika bröder gjorde för att-
-komma och besöka honom,
trösta honom och ge praktisk hjälp.
Men Paulus tog inte bara
emot tröst och hjälp.
Han tog vara på tiden i fängelse-
-för att styrka dem
som kom och besökte honom.
Och han skrev brev för att
uppmuntra församlingarna.
En syster i Sydafrika
som heter Clodean-
-efterliknade Paulus exempel efter att
ha genomgått en stor operation.
På grund av covid-19-pandemin så kunde
ingen komma och besöka henne.
Men hon bestämde sig för att
inte tycka synd om sig själv.
Istället bad hon till Jehova om att
få styrkan att kunna trösta andra.
Hon tog kontakt med en kvinna
som hade studerat Bibeln tidigare.
Och hon ville börja studera igen och
var med på mötena via videokonferens.
Och sen började Clodean studera
med den här kvinnans lillasyster.
Och hon berättade om fyra
andra kvinnor som ville studera.
Tack vare att Clodean
gick in för att trösta andra-
-trots att hon hade egna problem-
-så lyckades hon börja studera
med sammanlagt 16 kvinnor.
Ibland så kan det vara så
att de som skulle behöva tröst-
-är lite avvisande.
Till exempel så ville israeliterna
som var slavar i Egypten-
-till en början inte lyssna på Mose-
-när han berättade att Gud
hade lovat att de skulle bli befriade.
För de var modfällda.
Men senare så lyssnade de.
Och Noomi, vars namn
betyder ”min ljuvlighet”-
-bodde i ett annat land på grund av
att det var svält i Israel.
Hon sörjde, för både hennes man
och hennes båda söner hade dött.
Och när hon sen
kom tillbaka till Israel-
-var det några kvinnor
i Betlehem som frågade:
”Är det verkligen Noomi?”
Hon tänkte att det var Jehova som
bar skulden för att hon mådde dåligt.
Så hon svarade dem med sorg
i rösten: ”Kalla mig inte Noomi.”
”Kalla mig Mara, för den Allsmäktige
har gjort livet bittert för mig.”
Men det dröjde inte länge-
-förrän hon kom nära Guds folk och
tog emot deras hjälp och kärlek.
Och så vändes
hennes bitterhet i glädje.
Om du har det svårt, försök då
undvika den naturliga reaktionen-
-att dra dig undan
och isolera dig från andra.
Det kanske inte är helt lätt.
Men erfarenheten har visat
att när man ändå gör det-
-och är tillsammans med andra
kan man ta emot den tröst och hjälp-
-Jehova ger genom bröderna
och systrarna i församlingen-
-som kan visa sin kärlek
i ord och handling.
Den tröst och det stöd
Jehova ger oss i svåra tider-
-kan hjälpa oss att bli mer
uppmärksamma på andras behov.
 Och det är faktiskt första steget
mot att kunna ge andra tröst-
-att man är observant och ser
vilka som är i behov av tröst.
I en del fall är det kanske uppenbart.
Nån har varit med om en olycka
eller blivit av med jobbet-
-eller förlorat en när och kär i döden.
Men i andra fall kanske
det inte är lika uppenbart.
Nån kanske agerar lite ovanligt.
Du kanske ser i deras ansiktsuttryck
att det är nåt som bekymrar dem.
Vi vill inte snoka.
Men vi kan ställa frågor,
för vi bryr ju oss.
Och så kanske de vill berätta.
En del kanske inte känner sig bekväma
med att berätta vissa saker på en gång.
Så vi får ha tålamod.
Nästa steg för att
ge nån tröst är att be-
-om att förstå hur vi kan hjälpa.
Det kanske inte finns
så mycket vi kan göra-
-för att ta bort orsaken
till att de mår dåligt.
Till exempel var det en missionär
som förlorade sin fru som sa:
”Jag vill inte komma över sorgen.”
”Jag vill bara lära mig
att hantera den.”
Det viktiga är att vi tänker på
det som står i Ords. 3:27.
Där står det:
”Neka inte den behövande din hjälp
om du har möjlighet att göra något.”
Det kan kännas obekvämt.
Vi kanske inte vet
vad vi ska säga och göra.
Men kom ihåg vad det grekiska ordet-
-som ofta återges med ”tröst”
i Bibeln egentligen betyder.
Det betyder ordagrant
”det att kalla till sin sida”.
Med andra ord: Gör det
som är steg nummer 3:
Finns där för personen.
Tänk inte att du måste säga massa
förståndiga saker till personen.
Det de behöver är nån som bryr sig.
Så bara det att du är där
kan betyda mycket.
Han eller hon kanske bara
behöver få nån att prata med.
Om det är så, var då en bra lyssnare.
Om ni läser några
bibelställen tillsammans-
-lyft då fram att verserna visar hur
Jehova känner för situationen.
Det handlar inte så mycket om
vad du säger eller gör-
-utan det viktiga är att du visar att
du ser att personen har det svårt-
-och att du känner
med honom eller henne.
Ett exempel:
Det var en syster vid huvudkontoret
som under pandemin-
-förlorade båda sina föräldrar.
Efter en lång dag på hospis
hos sin döende mamma-
-kom hon hem och såg att
de hon arbetade med på Betel-
-hade kommit med en stor fruktkorg.
Och hon sa:
”Det handlade inte
så mycket om själva frukten”-
-”som jag hade ätit många gånger förut,
eller hur fint paketerad korgen var.”
”Utan det som påverkade mig i en
av de svåraste stunderna i mitt liv”-
-”var att se själva
kärleken bakom gåvan”-
-”att de brydde sig och tänkte på mig.”
När en jordbävning och en tsunami slog
till mot Japans östkust i mars 2011-
-så reagerade vännerna i Japan
och andra länder på en gång.
2,5 år senare så
besökte jag och min fru-
-några av församlingarna
i det drabbade området.
En av församlingarna hade fått
meddelanden från vännerna i Nepal.
En annan församling visade
en tavla med liknande meddelanden-
-som var skrivna på språk
som talas i Filippinerna.
Några sa: ”Vi kan inte
läsa de här språken.”
”Men vi vet vad det står.”
Meddelandena var korta och enkla
men gav vännerna stor tröst.
När vi var där orsakade tyfonen Haiyan
stor förödelse i Filippinerna.
Och med tanke på det här
så sa de japanska vännerna:
”Nu är det vår tur att finnas där för
bröderna och systrarna i Filippinerna.”
Situationen i världen blir bara sämre
och sämre nu under de sista dagarna.
Så behovet av tröst
kommer bara att öka.
Visst är vi tacksamma för att Jehova
är den ömma barmhärtighetens Far-
-och all trösts Gud.
Han är så generös
och har gett oss bönen-
-många otroligt fina bibelställen
och bröder och systrar världen över-
-som älskar oss.
Vi vill ta emot de här
kärleksfulla gåvorna-
-och samtidigt vara uppmärksamma
på andra som behöver tröst och hjälp.
Ja, fundera på vad du
skulle kunna göra för dem.
Använd de steg som vi har
nämnt i den här genomgången-
-samtidigt som du
hanterar dina egna problem.


-