JW subtitle extractor

Välkomna till JW Broadcasting!
Den 13 september 2025 gick
den 158:e gileadklassen ut-
-efter att i fem månader
ha studerat Bibeln på djupet.
Man kan ha blandade känslor
under avslutningsdagen.
Det kan kännas skönt att
ha klarat av hela Gileadskolan.
Man kan känna sig glad över att
få dela dagen med familj och vänner.
Men kanske känner man sig
också lite orolig över vad som väntar.
Nu ska vi få vara med och höra
talen som bröderna höll för klassen.
Vi är säkra på att ni kommer att tycka
om de andliga skatter som kom fram.
Jag är verkligen glad att
få hälsa er alla välkomna.
Idag håller vi avslutningen
för den 158:e klassen-
-av Vakttornets bibelskola Gilead.
Jag vill börja med att rikta några ord
till er 52 elever i den här i klassen.
Och jag har satt ett litet tema
på de här inledande orden:
”Fortsätt att vara jordens salt.”
Det grundar sig på en tanke som
Jesus lyfte fram i Matt. 5:13.
Vi ska bara läsa första delen.
Här säger han: ”Ni är jordens salt.”
Jesus sa de viktiga och intressanta
orden när han höll sin bergspredikan.
Det var ju en stor folkskara på plats
som fick nytta av hans fina råd.
Men vilka var det egentligen
som han framför allt riktade sig till?
Jo, men det var ju lärjungarna,
och framför allt de 12 apostlarna.
Han hade ju precis valt ut dem, och
de satt säkert där väldigt nära honom.
Ja, det var framför allt de
som behövde få övning-
-så att de kunde bli fina exempel
för andra och andliga tillsyningsmän.
Men även om de här orden
”ni är jordens salt” riktades-
-till lärjungarna och i synnerhet
apostlarna, så gäller de även er.
Och det är det vi ska prata om lite
nu under de här inledande minuterna.
Det är lite intressant att Jesus
inte direkt använde en liknelse.
Han sa inte att ”ni är som salt”.
Nej, det var en metafor:
”Ni är … salt.”
Han sa inte att de var som nånting,
utan att de var nånting.
Vad var det Jesus ville
få sagt med den här metaforen?
Han ville betona hur viktigt det var
att de påverkade människor-
-på samma sätt som salt påverkar saker.
Vad tänkte han på egentligen?
Jo, jag tänkte att vi nu ska titta på
tre olika saker han kan ha tänkt på-
-när han använde den här metaforen.
Och ni, kära elever, kommer att
se att ni också kan vara som salt-
-på de här tre sätten.
Vi kan börja med
att titta i Kolosserna 4.
Kolosserna, kapitel 4, och
så ska vi läsa vers 6 och se-
-vad Jesus helt säkert tänkte på:
”Se till att ni alltid uttrycker er
på ett vänligt sätt”-
-”och kryddar era ord med salt.”
”Då kommer ni alltid att veta
hur ni ska svara andra.”
Så vilken egenskap
hos salt är det vi ser här?
Jo, men det är ju en krydda.
Det förbättrar smaken.
Ja, det kan göra att en
maträtt blir mycket godare.
Ja, den blir mer tilltalande.
Och ni gileadelever kan ha
en lite liknande effekt på andra.
Ni har lärt er mycket
under den här skolan.
Ni kommer att göra
saker på ett smakfullt sätt.
Ni kommer att uttrycka er
på ett smakfullt sätt-
-eller ”på ett vänligt sätt”,
som det stod i versen-
-både i församlingen ni kommer vara i
och i betelfamiljen ni kommer vara i.
Ja, ni kommer inte att
krydda era ord med peppar.
Nej, det stod inte krydda med
peppar, inte svartpeppar-
-cayennepeppar, jalapeño,
habanero, utan salt.
Så inte starkt, utan smakfullt.
Det är så ni kommer att uttrycka er,
till exempel när ni håller tal-
-eller kanske när ni svarar på mötena
eller när ni pratar med andra.
Ni kommer att vara en
förhöjande krydda i den församling-
-eller betelfamilj där ni
kommer att tjäna efter skolan.
Nu till den andra egenskapen hos salt.
Vi ska inte läsa det,
men i Hes. 16:4 ser man-
-att det var vanligt på Bibelns tid att
man gnuggade in nyfödda barn i salt.
Visste du det? Man tog den nyfödde
och gnuggade in i salt, men varför?
Jo, en orsak är att salt
har antiseptiska egenskaper.
Det är alltså bakteriedödande.
Tänk på hur det är idag.
Många som har ont i halsen,
de gurglar saltvatten-
-för att döda bakterier och
för att minska inflammation.
Och många tvättar
sina grönsaker i saltvatten.
Orsaken är att man vill
desinficera de här grönsakerna.
Så salt kan motverka och döda bakterier
och andra farliga organismer.
Men ni elever, ni har säkert
inte tänkt på er själva-
-som bakteriedödande,
eller antiseptiska.
Men i andligt avseende så är ni det!
Tänk till exempel i betelfamiljen
eller i församlingen-
-att det är nån som börjar
skvallra på ett otrevligt sätt.
Det är en bacill, eller hur?
Och du vill få bort den.
Ja, du vill döda den där bacillen.
Du byter ämne eller
försvarar den det handlar om.
Ja, på ett eller annat sätt
så dödar du bacillen.
Nån skulle kunna säga:
”Alltså den där äldstebrodern ska då
alltid gå över tiden på sina punkter.”
Då säger du: ”Nja, det vet jag inte,
men visst bara älskar man honom!”
”Han är så snäll och kärleksfull
och bryr sig verkligen om vännerna.”
”Han anstränger sig verkligen.
Man kan inte annat än älska honom.”
Du dödar den otäcka bacillen.
Ja, andligt sett är du bakteriedödande.
Och likadant ute i tjänsten,
du dödar treenighetsbacillen-
-helvetesläran, den odödliga
själen och andra falska läror.
Ja, du dödar de där bacillerna.
Nu till den tredje saltegenskapen
som Jesus säkert tänkte på:
3 Moseboken, kapitel 2.
3 Moseboken 2,
och så ska vi läsa vers 13.
Där kan vi se att det står så här:
”Alla dina sädesoffer ska saltas.”
”Du får inte utelämna
saltet i ditt sädesoffer”-
-”för det påminner dig
om ditt förbund med Gud.”
”Tillsammans med alla
dina offergåvor ska du offra salt.”
Så i den här versen så såg vi att
enligt den lag som israeliterna fick-
-så skulle alla offer som frambars
på altaret åt Jehova saltas.
Och judiska historiker säger att
därför fanns det en stor salthög-
-vid rampen som ledde upp till altaret.
Och det fanns ett stort
förråd på tempelområdet-
-som kallades saltkammaren.
Där fanns det också salt
som man kunde använda-
-för att följa Jehovas befallning.
Då är frågan: Varför?
Ja, varför skulle de salta offren?
Varför befallde Jehova det här?
I Vakttornet kan man läsa:
”Detta gjordes inte”-
-”för att förhöja smaken
på offren, utan sannolikt”-
-”därför att salt representerade
frihet från förgängelse eller förfall.”
Och så är det verkligen.
Och det är den tredje saken:
Det konserverar.
Ja, det förhindrar
nedbrytning och förruttnelse.
Man kan till exempel konservera kött.
Det kan hålla jättelänge
helt utan kylskåp.
Det enda du behöver är salt.
Ja, hållbarheten blir lång, eftersom
salt är ett konserveringsmedel.
Och i andligt avseende
kan ni öka andras hållbarhet.
Ja, vi är övertygade om att ni kan det.
Tänk till exempel att
ni startar en bibelkurs.
Han röker, så hjärtat och
lungorna är i dåligt skick.
Eller nån som håller på med droger:
hjärnan har skadats.
Eller en alkoholists lever har skadats.
Eller nån som lever ett omoraliskt liv
kan också utsätta sig för många risker.
Men så undervisar du om sanningen.
Och med Jehovas hjälp så
slutar han med såna saker.
Och det där förfallet,
det upphör.
Och många gånger så avbryts
inte bara den nedåtgående spiralen-
-utan personen blir
till och med mycket friskare.
Han börjar må bättre
både mentalt och fysiskt.
När ni fortsätter studera och han
får ett nära förhållande till Jehova-
-så förlänger du
hållbarheten på hans liv.
Han kan få leva för evigt.
Så du är ett konserveringsmedel
i tjänsten och även på Betel.
Tänk om du ser att
nån börjar slå in på fel kurs.
Han är riktigt illa ute.
Eftersom du är andlig och mogen-
-försöker du föra personen
till rätta på ett milt sätt-
-och därigenom bevara eller
rädda den här personens liv.
Det här är bara några exempel på hur
du kan vara ett konserveringsmedel.
Så som vi har sett
har salt fina egenskaper.
Vi har sett att det kan
användas som en krydda-
-det är bakteriedödande
och ett konserveringsmedel.
Ja, det är ett bildspråk
vi kan lära oss mycket av.
Det här var i själva
verket en fin komplimang.
Och så vill vi att
ni också ska se det.
Ja, vi vill verkligen berömma er
med orden: ”Ni är jordens salt.”
Men även om det här är nåt bra
så gav Jesus samtidigt en varning.
Vi kan läsa det här
en gång till i Matt. 5:13.
Matt. 5:13.
Vi läser hela versen.
Där säger Jesus: ”Ni är jordens salt.”
”Men om saltet förlorar sin sälta,
kan det då få tillbaka sin kraft?”
”Nej, det duger inte till annat än att
kastas ut och trampas ner i marken.”
Så ja, det är så att salt
skulle kunna förlora sin effekt.
Det kan bli förorenat,
utblandat och tappa sältan.
Och i så fall fyller det inte längre
den funktion som man vill.
Så är det med oss också.
Andligt sett måste
vi ha kvar vår sälta.
Vi måste se upp
så vi inte tappar den.
Hur kan ni lyckas med det?
Gå in för att tillämpa
de fantastiska saker-
-som ni har lärt er
under de här fem månaderna.
För då kommer ni att bevara sältan.
Nu har det blivit dags
för oss att se ett inslag-
-som vi verkligen har
uppskattat de senaste åren.
Och det heter ”The Inside Story”.
Och den som leder intervjuerna
är broder Joel Kelly-
-en av våra fina
lärare vid Gileadskolan.
Så titta uppmärksamt nu
när vi ser ”The Inside Story”.
Välkomna till ett nytt avsnitt av
”The Inside Story”.
I Jes. 64:8 så beskrivs Jehova
som vår ”krukmakare”.
Och vi beskrivs som ”leran”.
Vi är lite som lera,
vi är inte perfekta.
Men Jehova kan ändå forma oss.
Och så länge vi låter honom göra det-
-kan han hjälpa oss att bli vad som än
behövs för att kunna göra hans vilja.
Vi ska få höra hur Jehova format fem
av eleverna i den 158:e gileadklassen.
Och lägg märke till vad det de
berättar säger oss om Jehova-
-och om hur han har hjälpt dem
under deras andliga resa genom livet.
Vi börjar med
Mark och Melissa Gratrix-
-från avdelningskontoret
i Storbritannien.
Ni ska känna er varmt välkomna
hit till ”The Inside Story”.
Ni är ju på Betel i Storbritannien,
men är ni britter båda två?
Jag är från trakterna kring
Manchester i England.
Fast jag kommer från Detroit i USA.
Så ni kommer från olika
sidor av Atlanten alltså?
Hur träffades ni?
Jag var delegat på en
internationell sammankomst-
-ungefär där Melissa är ifrån,
så vi träffades då, 1998.
Men sen tog det kanske
sju år innan vi gifte oss.
Okej. Och hur skulle ni säga att ert
andliga fokus var på den tiden?
Jag hade underbara föräldrar
och en bra uppväxt.
Men andligt sett
gick det nog inte så bra.
Ända sen jag var liten hade jag
drömt om att bli modedesigner.
Så jag satsade på det.
Jag pluggade vidare i fyra år-
-och utbildade mig till modedesigner.
Och sen, efter det,
så började jag jobba som det.
Men det här hjälpte mig inte direkt
att utveckla fina egenskaper.
Jag var väldigt materialistisk.
Jag valde kanske inte de bästa
vännerna att umgås med.
Och jag valde att vara på en del
ställen som inte var så bra.
Och jag hade inga andliga mål.
Hur var det för dig, Mark?
Tyvärr hade inte jag
så bra fokus heller.
Mamma lärde mig sanningen, och när
jag var runt 13 så döpte jag mig.
Men efter det började
jag leva ett dubbelliv.
Och det blev bara värre
för varje år som gick-
-trots att jag hade
bra exempel i familjen-
-och bra vänner som fortsatte
vara lojala mot Jehova.
Det var bara Jehova som visste
vad jag gjorde, vilka jag umgicks med-
-och att jag inte var samma person
som jag verkade vara på utsidan.
Tack för att ni berättar
och är så öppna-
-även om det inte alltid
är lätt att prata om sånt här.
Men vad var vändpunkten för er?
Det var lite
tack vare min pappa.
Även om han inte var ett vittne
visade han vad det innebär-
-att vara en bra pappa
och en bra man.
Så när vi blev tillsammans ville jag
försöka bli en så bra man som möjligt.
Så vi började direkt studera
tillsammans som par varje vecka-
-på distans, över telefon.
Det var egentligen första gången
jag gjorde nåt andligt av rätt motiv.
Och det kändes som att det var
först då jag började lära känna Jehova.
Men det ledde också till att jag insåg
hur mycket jag hade sårat honom.
Det var lite samma för mig.
När vi hade gift oss
och jag blivit pionjär-
-började jag få dåligt samvete för
en del saker jag hade gjort tidigare.
Så vi båda kände att
vi ville prata med de äldste.
Det är jag glad att vi gjorde, för de
hjälpte oss att bli andligt starka.
Vad fint att höra.
Studium kan verkligen påverka
ens samvete och andlighet.
Men vad hände sen?
Vi kunde känna oss så där glada som
man ska känna när man tjänar Jehova.
Så vi knackade på alla dörrar.
Vi ansökte till Gilead, det kunde man
som pionjär på den tiden-
-vi ansökte till byggprojekt,
och vi ansökte till Betel.
Och vi kände oss så glada över det här.
Men sen så hörde vi ingenting.
Men sen var det några vänner som
gav oss idén att flytta till Nicaragua-
-där det var stort behov,
så det gjorde vi.
Hur var livet i Nicaragua?
Jag har tagit med mig ett litet foto.
Det här är när vi är ute i tjänsten.
Det var så roliga distrikt.
Människor var så snälla,
och vi fick många bibelstudier.
Ja, vi älskade det verkligen.
Det var ett fantastiskt år för oss.
Som du ser här så cyklar vi,
och det var ofta så vi tog oss runt.
Och om vi gick kunde vi inte
gå förbi nån av vännernas hus-
-utan att de bjöd in oss på mat.
Vi lärde oss så mycket av dem.
Trots att de inte hade så mycket
var de alltid gästfria.
När jag tittar på den här
bilden så slår det mig-
-hur glada ni ser ut, båda två.
Det lyser om er!
Det märks att ni trivdes med att
hjälpa till där behovet var större.
Tack för det.
Och lite efter att ni
kom hem från Nicaragua-
-hamnade ni ju på Betel i England.
Kan ni berätta lite om
vilken uppgift ni har på Betel?
Jag är på juridiska avdelningen.
Och jag hjälper dem i särskild
heltidstjänst som ska ansöka om visum.
Det är en väldigt givande uppgift-
-för man får se
hur Jehova hjälper till.
Det kan vara en utdragen process,
men Jehova löser det alltid till slut.
Härligt att höra.
Du då, Mark?
Jag är på informationsavdelningen.
Vi jobbar bland annat med att ge
information om Jehovas vittnen-
-till myndigheter och dem som jobbar
inom media och på universitet.
Oj, det låter som en svår uppgift!
Ja, så kändes det i början. Jag var
livrädd när jag fick den uppgiften.
Jag minns en natt
när jag inte kunde sova-
-för att jag tänkte på
vad det skulle innebära.
Då gick jag ut i vardagsrummet och
läste 2 Moseboken, kapitel 3 och 4.
Jag tänkte att Mose
var ett exempel på nån-
-som typ hamnade på
informationsavdelningen.
Han skulle ju prata med farao.
Men varje gång Mose sa
att han inte var stark nog-
-försäkrade Jehova honom om
att han skulle bli det Mose behövde-
-för att han skulle klara det.
Jag har känt att Jehova
gjort samma sak för oss-
-varje gång vi på avdelningen
har känt oss små och otillräckliga.
Då har han gett oss
precis det vi har behövt.
Och det har verkligen stärkt min tro.
Och det stärker vår tro
att se hur Jehova använder er.
Vilken resa ni har gjort!
Ni har verkligen låtit Jehova
forma er genom livet.
Är det nåt särskilt ni har lärt er
om honom längs vägen?
Ja, Jehova har haft otroligt
stort tålamod med mig.
Han visste att jag
ville ha ett spännande liv-
-och älskar att lära mig saker.
Och han lät mig testa på min dröm.
Även om det absolut
gjorde mig lycklig på ett sätt-
-blir man lyckligare när man
gör saker på Jehovas sätt.
Man får egenskaper han tycker om,
och man får ett spännande liv.
Jehova har gett mig uppgifter och
lärt mig saker jag aldrig hade fått-
-göra annars, om jag hade fortsatt
att leva mitt liv på mitt sätt.
Och jag är så tacksam att Jehova låtit
mig smaka och se hur bra livet kan bli-
-och att han inte
släppte taget om mig.
Vad fint. Och du då, Mark?
Jag har lärt mig hur
otroligt barmhärtig Jehova är.
I efterhand inser jag varför jag inte
vågade be om den hjälp jag behövde.
Jag hade en skev bild av
hur Jehova ser på såna-
-som är i den situation jag var i.
Men en vän visade
en vers som hjälpte mig.
–Är det okej att jag läser den?
–Javisst.
Det är Jesaja, kapitel 28. Jag älskar
verserna från vers 24 och framåt.
Men poängen kommer fram i vers 24.
Där står det: ”Plöjer bonden
dag efter dag utan att så?”
Det är självklart att en bonde inte
bara åker runt och plöjer hela dagarna.
Han plöjer ju för att kunna så
och är intresserad av slutresultatet.
Det var så Jehova
jobbade med mig också.
Han var inte mest intresserad
av att tillrättavisa mig.
Han ville hjälpa mig
så att jag kunde känna mig ren-
-glad och användbar för honom.
Vi är så tacksamma att vi fått uppleva
hur det ska kännas att tjäna Jehova.
Ja, vilken intressant
koppling till den versen.
Och för att spinna vidare
på det Mark sa-
-så fastnade jag för Hebr. 9:14,
som vi pratade om under skolan.
Den versen visar hur Jehova
hjälper oss att ha ett rent samvete-
-så att vi kan utföra helig tjänst.
Och det fick vi uppleva.
Ja, tänk vad viktigt det är att
man inte fastnar i tidigare misstag-
-utan att man ser framåt och
fokuserar på tjänsten för Jehova.
Det är tydligt att han använder er
och har hjälpt er på vägen.
Tack för att ni var så öppna
och berättade det här för oss.
Nästa gäst är från det
östafrikanska avdelningskontoret.
Välkommen in, Wanjiku Waichigo.
Wanjiku, vi vet ju att du
kommer från Kenya.
Och vi har hört att vännerna där
kallar dig för Sheko, stämmer det?
Ja, Sheko, så kalla mig gärna Sheko.
Okej, Sheko.
Vill du berätta lite om dig själv?
Mamma fick sanningen
när jag var liten-
-så jag växte upp i sanningen.
Pappa är inget vittne, så för honom
var det väldigt viktigt med utbildning.
Och jag tyckte det var
intressant med juridik.
–Juridik?
–Precis.
Jag ville hjälpa de utsatta
och vara en röst för dem.
Jag visste att det var
det jag ville jobba med.
Men att plugga juridik låter ju ganska
krävande, sånt som tar tid.
Påverkade det din relation till Jehova?
Ja, det gjorde det, för i skolan var
jag så inriktad på att få bra betyg-
-och bygga upp min karriär.
Och det gjorde ju att
sanningen blev lidande.
Så vad var det som
fick dig att tänka om?
När jag hade gått ut skolan
råkade jag hitta ett boende-
-som låg precis bredvid Rikets sal.
Och en dag när jag var
på väg hem från jobbet-
-jag var helt slut efter en lång dag-
-såg jag en grupp vänner som var
på väg till mötet, några småsprang.
Och då tänkte jag:
”Det var så det var.”
”Det var så jag växte upp.
Jag borde verkligen gå dit.”
Så nästa gång det var möte
så gjorde jag det.
Så för en gångs skull
var det bra att följa strömmen?
För tack vare det
kom du till Rikets sal.
Men när du kom in där,
hur var det?
Hur kändes det att vara
tillbaka bland vännerna?
Församlingen jag kom till hade en
väldigt varm och kärleksfull atmosfär.
De tog hand om mig.
Och de välkomnade mig
så att jag kände mig hemma.
Man kan säga att de räddade mig.
Så underbart att höra!
Men hur kom det sig
att du började i heltidstjänsten?
Vad fick dig att göra det?
Jo, jag hade som mål att
läsa igenom hela Bibeln på ett år.
Och jag hade ett schema som jag följde.
Jag åkte till jobbet
tidigt på morgnarna.
Och då brukade jag läsa
avsnittet för den dagen.
När jag var klar med den biten-
-använde jag Watchtower Library
och forskade lite om de verserna.
Det gjorde jag hela det året,
och sen har jag fortsatt med det.
Det låter ju som
du studerade på djupet.
Det var där det började alltså.
Vad mer hjälpte dig?
Jag gick i tjänsten med
pionjärerna i församlingen.
Och det var en av dem
som jag gick ganska ofta med-
-som brukade säga att jag också
skulle bli pionjär en dag.
Men vid den tiden
så jobbade jag heltid-
-så det fanns ingen chans
att kunna börja med det då.
–Men hon var på dig?
–Ja, hon gav sig inte.
Okej.
Jag började faktiskt
som pionjär till sist.
Och jag fick också gå Pionjärskolan,
och här är en bild på oss.
Ja, här står du,
och du håller i pionjärboken.
Vem är hon bredvid?
Systern som inte gav sig,
hon som tjatade på mig.
Så hon gick skolan för andra gången,
och nu kunde vi gå tillsammans.
Det verkar som
hennes taktik fungerade.
Ja, och det var en fin skola,
en gåva från Jehova.
Det ser ut som ni
fortfarande är vänner!
–Ja, det är vi.
–Bra!
Efter ett tag fick du börja på Betel,
först på deltid och sen på heltid.
–Och på vilken avdelning är du?
–Jag är på juridiska avdelningen.
Så om man tänker på din situation-
-så har du fått möjligheten att
använda din utbildning inom juridik-
-på en världslig arbetsplats.
Men du har också fått göra det
för Jehova och hans organisation.
Vad är den största skillnaden?
Det går inte att jämföra.
När man arbetar i världen-
-handlar allt om pengar och att
klättra på den där karriärstegen.
Men när man arbetar för Jehova
kämpar man för vännerna.
Man älskar dem
innan man ens sett dem.
Och när man träffar dem
så älskar man dem ännu mer.
Det är så trosstärkande-
-så tillfredsställande,
och ger en enorm glädje.
Det är oslagbart!
Tack för att du har berättat det här,
om hur Jehova har använt dig.
Och tack för att du varit
så självuppoffrande.
Och till dig och Mark och Melissa-
-ja alla tre, vad uppmuntrande det har
varit att se hur Jehova har format er.
Tack för allt ni har berättat.
Vår nästa gäst kommer från
Dominikanska republiken.
Välkommen in, broder Tito Abreu.
–Varmt välkommen, Tito.
–Tack.
Berätta lite om dig själv.
Är du uppvuxen i sanningen?
Mamma är ett Jehovas vittne.
Men det är inte pappa,
även om han är stöttande-
-eftersom han sett hur
sanningen har förändrat vårt liv.
Och eftersom mamma
älskade Jehova så mycket-
-och hon älskade tjänsten,
så lärde hon oss att göra det också.
Därför kändes det naturligt för mig
att sätta upp som mål att bli pionjär.
Sen, 2010, så fick jag gå MTS.
–Okej, MTS?
–Ja.
Och vilket förordnande fick du?
Jag fick bli specialpionjär
i en församling mitt på ön.
Det var så vackert där.
Jag har en bild jag kan visa.
Vad fint!
Så här är jag tillsammans
med broder José.
Och det är mitt i djungeln!
Just nu så är José specialpionjär.
Men då, när bilden togs,
var han odöpt förkunnare.
Här gick vi och letade
efter såna som var döva.
Ser du det lilla huset i bakgrunden?
I det huset så var det faktiskt så
att föräldrarna pratade haitisk kreol.
Några av barnen pratade spanska,
men så var det en liten kille-
-han pratade inte alls,
vi var tvungna att teckna till honom.
Så för att nå alla i det huset
behövde vi predika på tre olika språk.
–Så du kan teckenspråk?
–Ja, precis.
Min syster är döv, så hela min familj
har fått lära sig teckenspråk.
När man kommer till ett sånt
förordnande, hur kommer man igång?
Går man bara från dörr till dörr
och letar efter döva?
Ja, jag tog hjälp av de lokala
vännerna för att leta efter döva.
Så vi började med att
gå till tre olika platser.
Vi gick till polisen, till borgmästaren
och så till militäranläggningen.
–Så ni gick direkt till höjdarna?
–Ja.
–Hur gick det då?
–Jomen det gick bra.
Det var så att många kände
redan till Jehovas vittnen-
-och uppskattade dem,
för de uppförde sig väl.
Och sen, när vi visade att vi även
brydde oss om de döva i samhället-
-så blev de väldigt imponerade.
Ja, det var en härlig tjänstedag-
-för det var faktiskt så att jag fick
tre återbesök den dagen.
Det var nämligen tre döva
som jobbade för borgmästaren.
Så det var serverat!
Så du fick tre studier där alltså,
på en dag? Oj!
–Så hur gick det för dem?
–Jag tänker särskilt på ett par.
De var inte gifta-
-men när de började studera
ville de göra saker på Jehovas sätt.
Så det gjorde att de gifte sig.
Och sen fortsatte de
göra andliga framsteg.
Och de började även hjälpa andra
döva i samhället att lära känna Jehova.
Åh, vad kul att höra.
Ja, det är tydligt att det är full fart
i teckenspråksverksamheten.
Och även på det spanska distriktet
i Dominikanska republiken-
-går det väldigt bra och
även i andra språkgrupper.
Ja.
Nu ska vi titta på en video som
handlar om en av språkgrupperna.
Ön Hispaniola består av två länder:
Dominikanska republiken och Haiti.
I båda de här länderna
arbetar våra vänner flitigt i tjänsten.
I Dominikanska republiken
så går predikoarbetet framåt-
-även bland dem
som pratar haitisk kreol.
Många haitier kommer till
Dominikanska republiken-
-för att de flyr från de problem
som finns i hemlandet.
Haitier tror på Gud, men de känner
att han inte bryr sig om dem.
Och det är sorgligt.
Men det är där vi kommer in i bilden.
Vi förstår dem, och vi kan prata
med dem och lyssna till dem.
Och när vi får prata med dem
fler gånger, så kan vi ge dem ett hopp.
Vi hjälper dem att lära känna Gud.
Och vi kan visa dem från Bibeln
att Gud ser dem och bryr sig om dem.
När vi kommer hem till människor
välkomnar de oss med ett stort leende.
Och de bjuder alltid in oss.
Även om vi är ute i tjänsten
i två, tre timmar-
-hinner vi inte med
så mycket av distriktet-
-för vi får stanna så länge
i varje hus som vi besöker.
Man behöver aldrig fundera på
vad man ska prata om.
Det är så lätt att starta
samtal med människor.
Vi bara ställer frågor som:
Hur mår du?
Hur är det med familjen?
Det behövs inte mer, så har
vi ett trevligt samtal igång.
Allteftersom människor
lär sig mer om Bibeln-
-så börjar de göra
förändringar i livet.
Det ger sån glädje
och tillfredsställelse.
Ja, det är svårt att beskriva.
En gång i tjänsten träffade vi
en kvinna som var så ledsen-
-för hon hade mist sitt nyfödda barn.
Det betydde mycket för henne att få
veta att inte Jehova låg bakom det.
Hon var så tacksam för att hon hade
fått lära känna sanningen om Jehova.
Längre fram så sa hon
att det bästa sättet att visa det-
-var att börja tjäna honom.
Nu är hon vår syster.
Vi älskar henne väldigt mycket.
Det är underbart att se hur
hon ler mycket mer nu för tiden.
För nu har hennes liv fått en mening.
Det är fantastiskt att se nån
komma upp ur vattnet efter sitt dop-
-och tänka på att Jehova hjälpte
honom eller henne att komma dit.
Att få vara med och hjälpa nån
att förändra sitt liv till det bättre-
-ja, den känslan slår allt.
Vi var bara omkring
30 förkunnare i församlingen.
Men vi brukade ändå
vara runt 70 på mötena.
På minneshögtiden var det
inte ovanligt att vi var över 300-
-vilket är tio gånger fler
än antalet förkunnare.
Jag förstår varför Jehova
inte har ingripit än.
Det finns fortfarande
så mycket att göra.
Och det är likadant över hela landet.
Människor tar emot
budskapet när vi kommer.
Precis som Jesus sa
i Johannes, kapitel 4-
-så är skörden stor, och det finns
ett stort behov av arbetare.
Men vi som utför det här arbetet-
-gläder oss verkligen över att få
ha en del i den här globala skörden.
Det är fantastiskt att se hur Jehova
välsignar arbetet på fältet-
-och drar människor
till sig på det sättet.
Men nu kanske vi kan få höra
lite om vad du gör på Betel?
Jag är på hälsovårdsavdelningen-
-som ser till att de i särskild
heltidstjänst får den vård de behöver.
Så vi hjälper missionärer,
specialpionjärer-
-och dem i resetjänsten
inom vårt avdelningskontors område.
Men eftersom det är en väldigt
svår situation i grannlandet Haiti-
-hjälper vi dem i särskild
heltidstjänst även där.
Jaha, så de kommer till er?
Men de vänner som
kommer över till er nu-
-alltså från Haiti till
Dominikanska republiken-
-för att få vård,
hur skulle du vilja beskriva dem?
Vi vet ju att de är
i en svår situation-
-så vi försöker få dem att slappna av
så att de kan ha lite trevligt.
Sen försöker vi se till att de får
den vård de behöver också.
Men för att belysa vilken
fin inställning de har-
-skulle jag vilja berätta om ett par.
En av dem hade tyvärr fått
en väldigt allvarlig diagnos-
-som vi behövde tolka åt dem.
När de förstått situationen och
vilken behandling som behövdes-
-så var deras första fråga:
Kommer behandlingen att ta lång tid?
Då frågade läkaren
varför de ville veta det.
Och det var så härligt
att höra dem förklara det.
De sa: ”Våra vänner, våra bröder
och systrar i Haiti, behöver oss.”
”Och vi vill stötta dem.”
”Så om vi kan göra det här lite fort
kan vi komma tillbaka”-
-”så att vi kan fortsätta
samarbeta med dem i tjänsten.”
Det var rörande att se att även
om de var i en svår situation-
-så tänkte de på sina
bröder och systrar.
Vilket fint exempel på kärlek.
Tack för att du berättade.
Du har alltså en del kopplingar
till Haiti i din uppgift på Betel.
Men det finns fler.
Jag tänker på din
rumskompis här på Gilead.
–Är det inte så att han är från Haiti?
–Jo, det är han.
–Ska vi inte ta in honom?
–Jomen visst.
Då välkomnar vi broder Francklin Aimé
från avdelningskontoret i Haiti.
Kul att ha med dig
i ”The Inside Story”.
Vill du berätta lite om dig själv?
Växte du upp i sanningen?
Ja, jag växte upp med en ensamstående
mamma, och hon lärde oss sanningen.
Och jag är yngst av fem syskon.
Och nåt som gjorde intryck på mig
var att se min mammas starka tro-
-och att hon arbetade så hårt.
Ibland visste hon inte hur hon skulle
ordna fram mat till oss till nästa dag.
Men hon litade helt
och fullt på Jehova.
Jag såg ofta att hon bad till Jehova
och lade allt i hans händer.
Och Jehova gav oss
alltid det vi behövde.
Hennes exempel hjälpte mig att
se Jehova som en verklig person-
-och få en stark tro på honom.
Ja, man kan lära sig mycket
av goda förebilder.
Har du fått utbildning
på nåt annat sätt?
Jag fick gå MTS 2010.
2010? Var inte det samma år
som du gick, Tito?
Ja, samma år, men på en annan
del av ön. Och vet du?
Vi döpte oss också samma helg faktiskt.
–Va? Samma helg?
–Ja, 1997.
Jaha, det var som att ni levde
parallella liv på olika sidor av ön.
Ja.
Men i januari 2010, då var
det ju en stor jordbävning.
Och man minns den enorma förödelsen.
Det var många som miste livet.
Hur påverkade det MTS?
På grund av jordbävningen
ändrades schemat på skolan.
På förmiddagarna hade
vi lektioner som vanligt.
Men på eftermiddagarna hjälpte
vi alla till med nödhjälpsarbete.
Jag har med mig en bild
som du kan få se om du vill.
Okej, och vad är det vi ser på bilden?
Det är en eftermiddag då
några från klassen hjälpte till.
De lastade av förnödenheter
som de drabbade bröderna-
-och systrarna skulle få.
Så man kan säga att ni lärde er om
Jesus och hans exempel på förmiddagen-
-och sen fick ni praktisera
på eftermiddagen?
–Ja, det kan man säga.
–Fint. Så var hamnade du efter MTS?
Jag blev specialpionjär
och kom till en liten stad.
Jag tyckte verkligen om det, för man
kunde se hur Jehova välsignade arbetet.
Det var fantastiskt att hjälpa
människor att lära känna Jehova.
Många haitier har ett andligt
intresse och vill lära känna Gud.
Men hur har oroligheterna
i landet påverkat tjänsten?
Ja, trots oroligheterna så är
vännerna i Haiti entusiastiska-
-och fortsätter att gå i tjänsten.
Även om det totala antalet
förkunnare minskat de senaste åren-
-eftersom en del vänner
har flytt landet-
-så kan man säga att det har
varit en ökning på andra områden.
Vi kan ta några exempel.
Under tjänsteåret 2024-
-så hade antalet bibelkurser ökat
med 18 procent jämfört med 2021-
-trots att det hade varit mycket
oroligheter under de här åren.
Och antalet hjälppionjärer 2024
var fyra gånger högre än 2021-
-och dubbelt så många
hade blivit döpta.
Det visar verkligen att Jehova har
välsignat arbetet trots svårigheterna.
Så underbart!
Men du nämnde oroligheterna, och
de har ju bara ökat de senaste åren.
Det kan inte vara lätt.
Hur går det för våra vänner egentligen?
Många bröder och systrar har behövt
fly från sina hem flera gånger.
En del har haft med nödväskan, och
andra bara kläderna de har haft på sig.
De har flytt till ett annat område.
Och sen efter några veckor eller
månader har de behövt fly igen.
Men trots att de går igenom
såna här svåra saker-
-så har de sinnesfrid, och de är glada.
Och det är jag imponerad av.
Tidigare i år, till exempel,
så var det 300 bröder och systrar-
-som bodde nära vår största stad
som behövde fly till den näst största.
Och under samma vecka-
-skickade avdelningskontoret dit
två medlemmar från kommittén-
-för att de skulle hålla uppmuntrande
tal och ordna ett specialinsatt möte.
–Jag har med en bild från det också.
–Kan du berätta lite mer om den?
Ja, det är från det här
specialinsatta mötet.
Man kan se alla bröder och systrar,
och alla var så finklädda.
Och bröderna från
avdelningskontorets kommitté-
-tyckte det var helt fantastiskt
att se att Rikets salen var helt fylld-
-med vänner som precis
hade flytt från sina hem.
Vännerna var vid gott mod
och ville hålla igång i sanningen.
Ja, jag blir också så imponerad.
Trots att de flytt för livet ville de
komma till ett möte på Rikets sal.
Vilka föredömen! Det är tydligt
att de hämtar styrka från Jehova.
Visst är det fint att se hur
Jehova använder organisationen-
-och ansvariga bröder?
Vi ska titta på en video
som visar situationen i Haiti-
-och höra vad en kretstillsyningsman
som hjälper till där har att säga.
Haiti ligger på
västra sidan av Hispaniola.
Våra vänner här går
igenom många svårigheter.
Men de är modiga, ödmjuka
och litar på Jehova.
Det är väldigt uppmuntrande
att se deras tro.
Vi förberedde oss för den första
vanliga kretssammankomsten-
-efter covid-19-pandemin.
Men vissa av våra vänner-
-bodde i områden
där det var mycket oroligheter.
För dem skulle det vara
väldigt svårt att lämna sina hem-
-och komma till sammankomsthallen.
Det skulle krävas väldigt mycket mod.
Men när vi kom till
sammankomsthallen-
-så såg vi att många
av vännerna var där.
Och det var sån härlig stämning.
Alla vänner kramade om varandra och
berättade uppmuntrande erfarenheter.
Det var så länge sen de hade
haft möjlighet att träffa varandra-
-och umgås på det här sättet.
Det var en underbar andlig fest!
Talen vi fick höra
på kretssammankomsten-
-var så uppmuntrande.
Vi känner att det gav oss
den styrka vi behövde-
-för att klara av de utmaningar
som låg framför oss.
För under de två följande åren kunde
vi inte ha några kretssammankomster-
-i sammankomsthallen
på grund av oroligheterna.
Jag är oerhört glad att se att
vännerna håller sig nära Jehova-
-och är lojala mot honom.
Äldstebröderna är ödmjuka-
-och följer snabbt de anvisningar
som de får från organisationen.
När de får vägledning anstränger
de sig för att följa den direkt-
-särskilt om det är nåt som handlar om
hur man ska hjälpa vänner-
-som har påverkats av våldet.
När man ser vännerna här,
så ser man vilken stark kärlek de har-
-en kärlek som aldrig har svalnat.
De tar verkligen hand om varandra.
Och även om vännerna
har det svårt på olika sätt-
-så kan man se att deras förhållande
till Jehova har blivit ännu starkare.
Det är så tydligt att de litar
ännu mer på Jehova nu-
-och att de verkligen vill följa den
vägledning de får från organisationen.
De här vännerna har en uthållighet
som är utöver det vanliga.
Jag och min fru har lärt oss så mycket.
Vi inser att det bästa man kan göra
är att låta Jehova visa vägen.
Vi vet att Jehova aldrig
kommer att lämna oss.
Han kommer aldrig att överge oss,
vilken situation vi än hamnar i.
Och därför är vi övertygade om
att vi alltid kan lita på Jehova-
-oavsett vad vi går igenom.
En ö med två länder,
där Jehovas folk lojalt tjänar honom.
Berättelserna från Hispaniola-
-påminner oss om att
Jehova alltid hjälper sitt folk.
Och med hans hjälp kommer vi
att kunna stå starka-
-och klara av vad som helst.
Det var väldigt rörande.
Vi ser att vännerna i Haiti
inte bara går igenom svårigheter-
-utan de gör också
som det står i Kol. 1:11:
De uthärdar allt med glädje.
Och det visar att de har Jehovas ande-
-och att han hjälper dem
och ger dem den styrka de behöver.
Ja, ni ska båda ha tack för er
uthållighet, ert fina exempel-
-och den kärlek som ni visar vännerna
i Dominikanska republiken och i Haiti.
Erfarenheterna vi har hört idag-
-är inte bara fem vänners
personliga berättelser-
-utan det är egentligen
en berättelse om Jehova.
Vi har sett hur han använder
sin kraft för att hjälpa sina vänner-
-att klara av prövningar de inte
hade klarat av på egen hand.
Vi har också sett hur han
drar människor till sig-
-genom predikoarbetet.
Och vi har sett hur Jehova är en
kärleksfull, barmhärtig och tålmodig-
-krukmakare som formar
personer så att de kan bli-
-det han vill att de ska bli.
Ingen av oss är perfekt,
precis som lera.
Vi har alla våra begränsningar.
Men om vi låter Jehova forma oss-
-kan han få oss att bli vad vi än
behöver bli för att hans vilja ska ske.
Så frågan är:
Vad vill Jehova att du ska bli?
Vi ser fram emot att ses igen
i nästa avsnitt av ”The Inside Story”.
Vi vill verkligen tacka dig, Joel,
och alla dina medverkande-
-för det där fina inslaget,
mycket fint.
Vi ska nu fortsätta
det här fina programmet-
-med att lyssna till själva
huvudtalet för den här avslutningen.
Talare är broder Jody Jedele, som är
medlem av den styrande kretsen.
Och temat är bara tre ord:
”Fortsätt vinna uppskattning.”
Var så god.
Nu är ni snart klara med er utbildning.
Och jag är säker på att ni är otroligt
tacksamma för all övning ni fått-
-här under tiden på Gilead.
Ni kanske till och med saknar ord-
-för att beskriva uppskattningen
ni känner för att få djupdyka i Bibeln-
-och komma ännu närmare
Jehova än ni var innan.
Men vi har förstått det på era
kommentarer ändå, att ni har trivts.
Och det är inte konstigt
med tanke på det stöd ni fått-
-från era lärare och
andra som lett lektioner-
-men även från andra
avdelningar på Betel.
Och säkert är det också många
beteliter som hjälpt er personligen.
Men varför gjorde de då det?
Varför har de stöttat er?
För att de älskar er-
-och ville att ni skulle
få ut mesta möjliga av er utbildning.
Ja, ni har verkligen fått mycket.
Och tack vare det
kommer ni att kunna stärka-
-och ge stabilitet åt andra-
-och på det sättet
bidra till vårt andliga paradis-
-som redan omfattar mer än nio
miljoner och fortsätter att växa-
-en utveckling som vår motståndare,
Satan, absolut inte tycker om.
Så nu har ni på olika sätt
fått uppmuntran och stöd.
Det har gjort att ni nu är redo
att använda det ni lärt er-
-för att kunna bidra med styrka
och stabilitet i era förordnanden.
Hur ska ni göra det då?
Ni ska försöka göra det som
alla Jehovas tjänare försöker göra-
-alltså efterlikna Jehova, varje dag
och oavsett vad vi ägnar oss.
Det gjorde ni
innan ni kom till Gilead.
Och det kommer ni att göra i ännu
högre grad när ni nu lämnar Gilead.
Och hur lyckas man med det då?
Vi ska titta på ett antal scenarion-
-som visar hur man bidrar
med styrka och stabilitet.
Och vi kan börja i Ordspråksboken 13.
Och där ska vi läsa den
första delen av den 15:e versen.
Där står det så här:
”Klokhet vinner uppskattning.”
Vad är då innebörden i det,
att klokhet vinner uppskattning?
Ja, vi kan fundera lite på det.
Som kristna vill vi ju att andra
ska uppskatta oss, men framför allt-
-vill vi ha Jehovas uppskattning,
hans godkännande, bekräftelse-
-och hans välsignelse.
Och han ger oss det mer än gärna.
Han letar aktivt efter
möjligheter att visa-
-att han uppskattar sina elever,
eller ja, dem som tjänar honom.
Det har ni ju redan fått uppleva
innan ni kom till Gilead.
För ni är andliga människor
som Jehova verkligen uppskattar.
Och när ni nu lämnar Gilead så vill
vi att ni ska fortsätta tänka klokt-
-så att ni kan
fortsätta vinna uppskattning.
Vad innebär det här med
klokhet när det talas om det i Bibeln?
Det hebreiska ordet, som också kan
återges ”insikt” eller ”förståelse”-
-beskriver enligt ett uppslagsverk
”förmågan att ha gott omdöme”.
Enligt ett annat uppslagsverk är det-
-”förmågan att förstå en
situation på ett djupare plan”.
Det handlar om att man har ”kunskap
om orsaken” till saker och ting.
Det är ”den typ av kunskap som gör”-
-”att man kan handla vist
och ha framgång”.
Det här är inget konstigt.
Alla håller med om-
-att vi ska visa gott omdöme
och väga in orsakerna.
Så principen bakom att visa insikt
är inte raketforskning direkt.
Så varför tar vi upp
den här tanken?
Därför att det inte är
så lätt att tillämpa det här.
Vi har olika uppgifter och
ska hantera helt olika situationer.
Dessutom är vi alla ofullkomliga
och har olika åsikter.
Vi har skiftande bakgrund och kultur.
Vi behöver samarbeta
med andra avdelningar-
-som inte har samma
prioriteringslista som vi.
Sen kan det vara att du eller den andra
personen inte sov bra senaste natten.
Så visst är det så?
Det är inte så lätt att visa klokhet.
Tänk på Mose.
Vi skulle nog beskriva honom
som en trogen och andlig man.
Och på det hela taget var han
uppskattad av Jehova.
Men hur var det då han
skulle försöka få fram vatten-
-åt israeliterna vid Meriba?
Vad tyckte Jehova då?
Man kan ju tänka att han välsignade
Mose för att det faktiskt kom vatten.
Men tyvärr agerade Mose
inte så klokt den dagen.
För han gav inte Jehova äran.
Han bemötte inte folket på rätt sätt.
Han var varken
stärkande eller stabiliserande.
Det kan belysa att även om vi har
Jehovas uppskattning rent generellt-
-så kan det finnas situationer
då Jehova inte uppskattar det vi gör.
Mose förlorade inte sitt förordnande.
Han fick vara kvar som ledare.
Men han blev tillrättavisad och
förlorade ett framtida uppdrag-
-på grund av hans agerande.
Så vi behöver visa klokhet,
framför allt när vi är pressade.
En sak som krävs för att vi ska kunna
göra det tas upp i en av psalmerna-
-den 32:a psalmen.
Och där är det vers 8.
Ps. 32:8.
Jehova säger så här:
”Jag ska ge dig insikt och
undervisa dig om den väg du ska gå.”
”Jag ska ge dig råd,
min blick ska följa dig.”
Så nåt grundläggande är att vi inser
att Jehova är källan till klokhet.
Och han undervisar oss
genom Bibeln, sin heliga ande-
-sin organisation och våra medtroende.
Och det gör att vi kan
anpassa våra uppfattningar-
-våra åsikter, efter
Jehovas sätt att se på saker-
-innan vi sätter igång
att göra nånting.
Och sen gör vi det på hans sätt
och efterliknar honom.
Och det här är ju ni bra på, och därför
har ni fått Jehovas uppskattning.
Så fortsätt vinna hans uppskattning.
Fortsätt visa klokhet.
Då kommer ni att bli en stärkande
och stabiliserande kraft.
Nu ska vi se på ett antal scenarion-
-på hur man skulle kunna
visa insikt och klokhet i praktiken-
-och får Jehovas uppskattning.
Först ska vi se hur vi kan vara en
stabiliserande faktor i församlingen.
Du som är äldste,
tänk dig att en viss syster-
-inte kommer lika ofta på mötena
längre. Henne vill du hjälpa.
Så du och en annan broder
bokar in ett herdebesök.
Och så berättar ni hur mycket
vännerna saknar henne på mötena.
Ni visar bibelställen om vikten av
att komma till mötena. Och ni ber.
Självklart var det bra att ni gjorde
ett herdebesök hos systern.
Men visade ni insikt och klokhet?
Ska man vara ärlig, så inte riktigt.
Ni hade goda intentioner.
Men vad var det som blev fel?
Ni tog er inte tid att ta reda på
att hennes icke-troende man-
-inte lät henne ta bilen till mötena.
Så egentligen behövde hon bara skjuts.
Men det vågade hon inte fråga om
eftersom hon bodde en bit bort-
-och inte ville bli en börda för nån.
Om vi tänker på definitionen av klokhet
så var det ju så att man behövde ha-
-kunskap om orsaken innan
man satte igång med nåt.
Hon behövde inte höra
att mötena var viktiga-
-utan att hon absolut inte
var en börda för vännerna-
-och att det var okej att be om skjuts-
-och att vännerna
gärna skulle ställa upp.
Ni kanske tänkte att ni
gav sunda råd från Bibeln.
Men problemet, att hon
behövde skjuts, det kvarstod.
Och vilken effekt fick råden?
De kanske blev nedslående.
Hur hade man kunnat visa
klokhet i det här fallet?
Man hade behövt få
en bättre bild av situationen-
-och visat mer intresse
för systern som individ.
Slutsatsen är att om vi lyssnar och tar
reda på de bakomliggande orsakerna-
-det är då vi kan visa klokhet.
Men att stärka
och stabilisera församlingen-
-är det bara brödernas ansvar?
Inte alls. Systrar har
en stor roll när det gäller det.
Hälften eller fler av förkunnarna
är i allmänhet systrar-
-alltså en stor
del av församlingen.
Och ni systrar kan ofta göra
mer än bröderna för den gruppen.
Följ med till Tit. 2:3.
”De äldre kvinnorna”
talas det om här.
Och det sägs att de ska visa respekt
för Gud genom sitt uppförande.
Och ni här är ju alla andliga systrar-
-som har visat att ni respekterar
Gud och hans organisation.
Nu är det inte så att jag menar
att nån av er skulle vara äldre.
Så mycket har jag lärt mig, att man
inte ska prata om systrars ålder.
Men hur som helst, på era förordnanden-
-kommer ni nog upptäcka
att det finns systrar-
-som är yngre än vad ni är.
Och i vers 4 sägs det
att ni som är lite äldre-
-ska ”ge de unga kvinnorna vägledning”.
Med andra ord, ni systrar som har
varit med lite längre i sanningen-
-ni kan hjälpa de yngre systrarna
så att de blir starka och stabila.
Vi kan ta ett exempel.
I församlingen finns
det en fin ung syster-
-som bor hemma med sina föräldrar,
som inte är med i sanningen.
Och ibland har det hänt, även om
det inte varit nån katastrof-
-att hon haft på sig kläder som kanske
kunde varit lite mer blygsamma.
Och kom ihåg
att för att handla klokt-
-ska man försöka
se saken på ett djupare plan.
Några systrar går in för det och inser
att det här kan handla om ekonomi.
Hennes föräldrar vill nämligen inte
köpa nya kläder till henne-
-bara för att hon ska på möten.
Så det är inte en fråga
om andlighet, det här.
Därför gör några systrar en insamling
och tar med henne på en shoppingtur.
Shopping kan såklart inte automatiskt
likställas med klokhet.
Men i det här fallet
kunde det faktiskt det.
Men i de här exemplen kunde man lätt
ha tänkt att man behöver ge råd-
-om mötesnärvaro
och om blygsam klädsel.
Men om man tar sig tid att se
de bakomliggande orsakerna-
-så kan man visa klokhet
i kontakten med andra.
Och nu är det faktiskt dessutom så
att exemplen var verkliga.
Den första systern
började få skjuts till mötena.
Och med tiden
visade hennes man intresse.
Och i den yngre systerns fall
så kom hela hennes familj med.
Ska vi slå fast lärdomen?
För att visa klokhet så behöver vi
ta oss tid och visa intresse.
Då kommer Jehova att uppskatta
vårt sätt att hjälpa vännerna.
Nu ska vi se på ett annat område där
det kan vara klurigt att visa klokhet.
Och det har att göra med
vårt arbete på Betel.
För vi skulle kunna gå upp
så mycket i vår egen uppgift-
-att vi inte ser hur det vi gör
påverkar andra.
Vi arbetar hårt
för att fullgöra våra uppgifter.
Vi ser det till och med som en del av
vår tillbedjan. Och det är helt rätt.
Men skulle vi ibland behöva
ta ett steg tillbaka för att se-
-hur vårt arbete
passar in i Herrens arbete?
Vi återgår till
innebörden av klokhet.
I ett uppslagsverk sägs det att det
handlar om att man ”ägnar sig åt”-
-”en lång rad överväganden som
resulterar i att man handlar klokt”.
Så ribban sätts rätt högt här:
”en lång rad överväganden”.
Men kom ihåg: ”Av den som har fått
mycket ska man också kräva mycket.”
Så det är en hel del vi behöver
väga in för att kunna handla klokt.
Det är inte bara vårt
eget arbete som ska bli gjort.
Utan vi ska också tänka på hur
vårt arbete påverkar andra avdelningar-
-så att de också kan få
sitt arbete gjort på ett bra sätt.
Då är vi en stärkande
och stabiliserande kraft.
Så om vi alltså visar klokhet,
vi väger in det större perspektivet-
-vi samarbetar med andra
avdelningar, då blir jobbet gjort.
Hur kan vi då tillämpa
det här i praktiken?
Följ med här så
slår vi upp Filipperna, kapitel 2 ...
... och så verserna 3 och 4.
Fil. 2:3, 4:
”Var inte omedgörliga
eller självupptagna”-
-”utan var ödmjuka och tänk högre
om andra än om er själva.”
”Tänk inte bara på ert eget bästa,
utan också på andras.”
Det här rådet kommer att
stärka andligheten hos alla parter.
Och vad var det i praktiken
som var nyckeln?
Jo, det var ödmjukhet.
Vi behöver intressera oss för andra.
Det här innebär att vi ska se andras
arbete, andra avdelningars arbete-
-som viktigare än vårt
och tänka högre om dem.
Och så tänker de samma om oss.
Ett lite tankeexperiment:
Tänk om vi får vårt arbete gjort-
-på bekostnad av
en annan avdelnings arbete.
Skulle vi vinna
Jehovas uppskattning då?
Det är ju samma organisation.
Båda avdelningarna är Jehovas.
Så vem är det
egentligen vi förstör för?
Kom ihåg att när Mose slog på klippan
fick han jobbet gjort.
Men Jehova tyckte inte om
hur det blev gjort. Så frågan är:
Skulle han tycka om ifall
vi tänkte att vårt jobb var viktigare-
-mer komplicerat, mer brådskande än
andras och att deras jobb är simplare-
-och att de bara borde
göra det vi ber dem göra?
Ödmjukhet kommer att hjälpa oss
att ha ett gott samarbete sinsemellan-
-och hitta lösningar tillsammans.
I klokhet ingick det ju också
att visa gott omdöme.
Det är inte alltid så lätt, men vi vill
såklart göra ett ärligt försök.
Och nån som har gott omdöme
inser att kommunikation-
-minskar risken för missförstånd.
Tänk till exempel att du
behöver en brandsläckare.
Men den du pratar med
vet inte ifall du behöver en-
-för att den förra är uttjänt
eller om det faktiskt härjar en brand.
Så om du vill ha den fort,
var tydlig med att det brinner.
Visst är det gott omdöme?
Sammanhanget spelar roll.
Tydlig kommunikation
är klokhet i praktiken.
Att vara ödmjuk och tänka högre
om andra är ett framgångsrecept.
Och om vi kombinerar den tanken med
det vi sa om att ta sig tid för andra-
-och visa intresse
för deras arbete-
-då kommer samarbetet
att flyta på väldigt smidigt.
Så istället för att bara
införa en förändring-
-och tänka att andra får anpassa sig,
kan man planera tillsammans.
Det kommer att
leda till bra sammanhållning.
Och det i sin tur kommer
att ha en stabiliserande effekt.
Guds syn på samarbete
har vi ju i Ps. 133:1:
”Vad underbart, vad vackert det är!”
Han uppskattar det.
En annan situation
där det behövs stabila vänner-
-är när det sker förändringar.
Det kan handla om
boende, förordnande-
-uppgifter eller
hur uppgifterna ska utföras-
-vilka verktyg som ska användas.
Och sånt här kan göra oss oroliga.
Det är normalt.
Och ni här står ju alla
inför förändringar i nån form.
Så hur kan ni vara en stabiliserande
kraft under tider av förändring?
Vi börjar med er bröder.
Det kan hända att ni kommer
att vara med och fatta beslut-
-som kommer att leda till
förändringar för andra.
Och det är ett stort ansvar
man inte får ta lätt på.
Vi vill ju att Jehova
ska uppskatta såna beslut.
Klokhet hjälper oss att stärka vännerna
när det ska göras förändringar.
Hur då? Vi ska titta på
ett ställe i Jesaja, kapitel 60.
Jes. 60:17:
”I stället för koppar ska jag föra in
guld, i stället för järn silver”-
-”i stället för trä koppar
och i stället för sten järn.”
”Jag ska insätta frid
som dina tillsyningsmän”-
-”och rättfärdighet
som dina arbetsledare.”
Det här betyder att Jehova själv
kommer att orsaka förändringar.
Och det är tydligt idag. Det känns
som att varje vecka händer det nåt.
Och vi är glada för att det är så här.
Koppar är ju visserligen ett
bra material, men guld är bättre.
Så vi vill att Jehova
ska förbättra saker.
Men det medför samtidigt förändringar
som skulle kunna få oss att känna oro.
Vad kan hjälpa oss
att ta oss igenom det då?
Vi kan tänka oss en förändring:
Den nya tryckpressen kan trycka
mer men med färre personer.
Och det innebär förstås att en del
kommer att få nya uppgifter.
Och det är här tillsyningsmännen
kommer in i bilden.
Jehova skulle insätta
frid som tillsyningsmän-
-och rättfärdighet som arbetsledare.
Med andra ord, ni bröder kan
hjälpa vännerna igenom förändringar.
Vi ska titta på en tanke som visar
hur Jehova ser på dem som tjänar honom.
Den finns i Hebr. 6:10.
Hebr. 6:10:
”För Gud är inte orättvis.”
”Han glömmer inte det ni har gjort och
den kärlek ni har visat mot hans namn”-
-”genom att tjäna de heliga,
precis som ni fortfarande gör.”
Intressant: det skulle vara orättvist
att glömma nåns hårda arbete.
Samtidigt tar vi bort andras möjlighet
att jobba hårt genom förändringar.
Poängen är att när förändringar görs
får vi inte glömma människorna.
Rättfärdighet som arbetsledare-
-innebär att när förändringar
genomförs, när koppar blir guld-
-så kommer vi ihåg personerna som
berörs och allt som de har gjort.
Vi visar medkänsla
när vi genomför förändringar.
Vi kan inte bara sätta på skygglapparna
och fokusera enbart på arbetet.
Vi måste känna dem vi jobbar med
för att kunna stärka dem.
Som tillsyningsman kan det vara bra
att titta ut från kontoret ibland-
-och prata med bröderna och systrarna.
Fråga dem om deras utmaningar-
-deras familj,
deras åsikter och förslag.
Du lär märka att en del tycker
om förändringarna och andra inte.
Vet du vilka som tillhör vilken grupp
och hur du kan hjälpa var och en?
Förändringarna i sig är inget negativt.
Jehova vill att saker ska förbättras.
Men eftersom Jehova inte glömmer
det arbete hans tjänare lagt ner-
-måste vi se till att vi inte heller
glömmer allt det fina de gjort.
Om vi hjälper dem
genom förändringarna-
-då kommer vi att
vinna Jehovas uppskattning.
Hur kan ni systrar hjälpa till?
Oavsett hur ni själva påverkas
av en förändring kan ni ha-
-en positiv inställning
som stabiliserar dem omkring er.
Och när ni ser
vad bröderna vill åstadkomma-
-får ni gärna komma med förslag på hur
förändringarna kan implementeras.
Det här var ett antal
områden där klokhet-
-kommer att hjälpa oss
att vinna Jehovas uppskattning-
-så att vi kan ha ett stabiliserande
inflytande på andra.
Ta dig tid och
intressera dig för andra.
Försök se andras arbete
som viktigare än ditt eget.
Det kommer att göra det lättare att
samarbeta och stärka sammanhållningen.
Och stötta bröderna och systrarna
under tider av förändring.
Om ni visar klokhet
kommer det att gå bra för er.
Och vi vill inget hellre än att det
ska gå bra för er på era förordnanden.
Det Jehova åstadkommer
idag är fantastiskt!
Och vi har ett stort privilegium
som får tjäna honom-
-i det här fantastiska
andliga paradiset.
Och vi kan hjälpa andra
att bli kvar i det paradiset-
-och dessutom hjälpa ytterligare
andra att komma in i det.
Kära elever i den
158:e gileadklassen-
-ni har fått mycket värdefull
erfarenhet under er tid här.
Försök ta vara på den här
enastående möjligheten ni har nu-
-att hjälpa och stötta
era bröder och systrar.
Vi älskar er och är övertygade om att
ni kommer att fortsätta visa klokhet-
-och fortsätta
vinna Jehovas uppskattning.
Nu har det blivit
dags för en väldigt trevlig-
-och spännande del av programmet.
Ni kanske har sett här att
kuverten har kommit fram.
Och det här är ju såklart
inte vilka kuvert som helst.
För de innehåller ju elevernas diplom.
Och när ni elever har kommit fram
och fått det här diplomet-
-då är ni faktiskt inte längre elever.
Då är ni klara, ni är
utexaminerade från Gileadskolan.
Nu har det alltså blivit dags att
komma fram och få de diplomen.
Så varsågod, David, med den första.
Broder Abreu kommer att återvända-
-till avdelningskontoret
i Dominikanska republiken.
Broder Aimé kommer att återvända
till avdelningskontoret i Haiti.
Broder Alatorre kommer att tjäna
på avdelningskontoret i USA.
Paret Arencibia kommer att fortsätta
på avdelningskontoret i USA.
Broder Arulappa kommer att tjäna
på avdelningskontoret på Sri Lanka.
Paret Barrett kommer att återvända
till avdelningskontoret i Mikronesien.
Broder Bundavica kommer att återvända
till avdelningskontoret i Kroatien.
Paret Carrillo kommer att återvända
till avdelningskontoret i Peru.
Paret Connell kommer att återvända-
-till avdelningskontoret
i Kongo-Kinshasa.
Broder Dallmann kommer att återvända-
-till det centraleuropeiska
avdelningskontoret.
Broder François kommer att tjäna
på avdelningskontoret i Moçambique.
Broder Gołąb kommer att återvända
till avdelningskontoret i Polen.
Paret Gratrix kommer att tjäna
på avdelningskontoret i Japan.
Paret Hadad kommer att återvända
till avdelningskontoret i Paraguay.
Paret Iewago kommer att återvända-
-till avdelningskontoret
i Papua Nya Guinea.
Broder Katsantonis kommer att återvända
till avdelningskontoret i Grekland.
Paret Koch kommer att återvända
till avdelningskontoret i Chile.
Broder Mattusch kommer att återvända-
-till det centraleuropeiska
avdelningskontoret.
Paret Momo kommer att återvända
till avdelningskontoret i Kamerun.
Broder Musona kommer att återvända
till avdelningskontoret i Zimbabwe.
Broder Muthami kommer att återvända-
-till det östafrikanska
avdelningskontoret.
Broder Ndayisaba kommer att återvända
till avdelningskontoret i Rwanda.
Broder Njewa kommer att återvända
till avdelningskontoret i Malawi.
Broder Ortega kommer att återvända
till avdelningskontoret i Spanien.
Paret Pavlov kommer att återvända
till avdelningskontoret i Bulgarien.
Paret Peinado kommer att återvända
till avdelningskontoret i Venezuela.
Paret Pijalović kommer att återvända
till avdelningskontoret i Kroatien.
Paret Raymond kommer att återvända-
-till avdelningskontoret
i Trinidad och Tobago.
Syster Şiriner kommer att återvända
till avdelningskontoret i Turkiet.
Broder Székely kommer att återvända
till avdelningskontoret i Ungern.
Paret Uriarte kommer att återvända
till avdelningskontoret i Myanmar.
Broder van der Veen kommer att tjäna
på avdelningskontoret i Kongo-Kinshasa.
Syster Waichigo kommer att återvända-
-till det östafrikanska
avdelningskontoret.
Paret Youquoi kommer att återvända
till avdelningskontoret i Liberia.
Ja, det där var väldigt trevligt,
och jag hade den lätta delen.
Jag kommer ihåg förra gången
jag var ordförande vid en avslutning.
Det var fem år sen,
det var den 148:e klassen.
Det var precis innan
pandemin bröt ut.
Ni kanske kommer ihåg
att jag fick inte ta i hand-
-utan istället var jag tvungen
att använda armbågen.
Men det var härligt att få ta
de här fina eleverna i hand-
-och gratulera dem för att de nu
gått klart den här fantastiska skolan.
Och nu ska vi få se hela klassen.
Det är tydligt att
alla är stolta över er-
-och det ni har gjort nu under skolan.
Och vi vet att ni kommer att fortsätta
göra fantastiska saker framöver.
Men nu tror jag det har blivit
dags för broder Senad Pijalović.
Jag hoppas det blev rätt.
Det är av en anledning som broder
Schafer får ta hand om namnen.
Men i alla fall, Senad Pijalović
kommer nu att läsa upp klassbrevet.
Kära bröder i den styrande kretsen!
Våra hjärtan svämmar
över av kärlek till er.
Och vi är så tacksamma
för att vi fått gå Gileadskolan.
Er värme och lojala kärlek
har verkligen berört var och en av oss.
Innan vi kom hit för att
bli undervisade av Jehova-
-hade vi höga förväntningar.
Men som det står i Ef. 3:20-
-så gör Jehova oändligt mycket mer
än vad vi kan tänka oss.
Ju mer vi studerade Bibeln,
desto mer kom Jehovas och Jesus-
-personligheter till liv.
Och vi fick en helt ny syn på hur
mycket de älskar oss människor.
Det här är nåt vi alltid
kommer att ha med oss.
Och därför vill vi göra vårt bästa
för att visa andra samma kärlek.
Den här utbildningen har verkligen
varit en otrolig gåva från Jehova.
Precis som en kärleksfull
pappa vägleder sitt barn-
-så har våra lärare väglett oss och
förberett oss för kommande uppgifter.
Och den tid som ni,
bröderna i den styrande kretsen-
-generöst lade på oss elever
förgyllde verkligen undervisningen.
Vi är så tacksamma för er omtanke
och ser det fantastiska arbete ni gör.
Dessutom har vi haft enorm nytta av-
-lektioner och besök från
medhjälpare och andra bröder.
Med hjälp av de här
olika lärarna och bröderna-
-är det som att Jehova
har skapat en vacker symfoni-
-gjord för att nå hjärtat
på var och en av oss.
Och vi kommer aldrig att glömma det.
Även utanför klassrummet har
vi lärt oss mycket av betelfamiljen.
Ni har verkligen
efterliknat Jehova i att visa-
-kärlek, värme
och gästfrihet mot oss.
Och det har inspirerat oss
att få andra vänner att-
-alltid känna sig välkomnade och
älskade, precis som vi har känt.
Med tanke på alla
de här fina välsignelserna-
-så är tanken i Ps. 116:12
väldigt passande.
”Vad kan jag göra för Jehova,
som har gjort så mycket för mig?”
Vi kommer aldrig kunna ge lika mycket
till Jehova som han har gett till oss.
Men det vi kan göra är
att ha samma fina inställning-
-som Rebecka hade:
vara villiga att ge oss av.
Det är inte enkelt att åka härifrån,
för vi har blivit som en familj.
Men vi är redo att göra Jehovas vilja,
tillämpa det vi har lärt oss-
-och leva upp till
förtroendet som ni har gett oss.
Med djup kärlek och tacksamhet-
-era bröder och systrar,
den 158:e gileadklassen.
Verkligen ett fint brev!
Och det förmedlade helt säkert
känslorna hos alla er elever.
Ni säger att ni är glada över att
ha varit med oss i fem månader.
Men vi är också glada att ni varit här.
Glädjen har varit ömsesidig.
Det har varit ett utbyte av uppmuntran.
Men nu avslutningsvis skulle jag vilja
att vi går tillbaka till Matt. 5:13.
Det var ju där Jesus sa
att ”ni är jordens salt”.
Och vi instämmer verkligen i de orden.
Vi pratade om de egenskaper salt har.
Det är en krydda
som förbättrar smaken-
-det är nåt som dödar bakterier
och det är ett konserveringsmedel.
Men nu tänkte jag att vi ska prata
om en egenskap till, och det är värdet.
Salt är värdefullt.
I uppslagsverket ”Insikt” står det-
-att ”det inte alltid varit
lätt att få tag på salt”.
”Det har utkämpats krig och brutit ut
revolutioner på grund av det.”
”I det gamla Kina var det
bara guld som var mer värt.”
”Hustrur och barn har sålts
som slavar för vanligt salt.”
”Romerska soldater fick
pengar för att köpa salt”-
-”och beloppet kallades ’salarium’.”
Och därifrån kommer det
engelska ordet ”salary”, alltså lön.
Hur var det med salt på Jesus tid?
Jo, det var lättillgängligt, men
han kände helt säkert till historien.
Ja, han visste nog att salt
historiskt sett hade varit värdefullt.
Även på hans tid var det värdefullt,
även om det då fanns mycket av det.
Man kunde ju få tag på det
i och omkring Döda havet-
-genom att till exempel ta vatten
och sen låta det avdunsta.
Så han kände med
andra ord till historien-
-att det hade varit värdefullt
och att det även på hans tid-
-fortfarande var värdefullt.
Ja, han visste att salt,
precis som idag-
-kunde användas
till många olika saker.
Och det gör det ju
till nånting värdefullt.
Och nåt annat intressant som
han säkert tänkte på och kom ihåg-
-det är att det finns
omkring 230 gram-
-alltså ett fjärdedels kilo, salt
i en genomsnittlig människokropp.
Han var ju en ”skicklig arbetare”
som hade varit med när allt skapades-
-däribland människorna.
Så han måste ha vetat att vi
har 230 gram salt i kroppen-
-och att vi utan salt dör.
Ja, det är farligt med för lite salt.
Är det i obalans
och man har för lite av det-
-kan man till exempel bli illamående,
förvirrad och få muskelkramper-
-hjärnan kan svälla, man kan
hamna i koma och till och med dö.
Helt säkert visste Jesus allt det här
när han sa: ”Ni är jordens salt.”
Han hade ju varit med
när människan skapades.
Och som jag nämnde tidigare
var det här en komplimang.
Ni är värdefulla, och det
tycker verkligen vi också.
Vi älskar er!
Ni är så fina och dyrbara.
Vi älskar det underbara
ni har gjort hittills-
-och allt fantastiskt ni
kommer att göra i framtiden.
Så som avslutning
vill jag citera den bön-
-som finns i
4 Moseboken, kapitel 6:
”Må Jehova välsigna
dig och skydda dig.”
”Må Jehova låta sitt ansikte
lysa på dig och visa dig välvilja.”
”Må Jehova se på dig med
godkännande och ge dig frid.”
Det är vår önskan
för var och en av er-
-ni 52 bröder och systrar som
gått den 158:e gileadklassen.
Vi är övertygade om att eleverna kommer
att göra en bra insats där de hamnar.
Snart kommer fler tal från
avslutningen att läggas ut-
-på vår webbplats jw.org
och i JW Library-appen.
Men innan vi avslutar ska vi
hälsa på våra vänner i Zimbabwe.
Det här kustlösa landet
har tre olika klimatzoner.
Det är milt väder
i de centrala högländerna-
-varmt och torrt i Zambezidalen-
-och kallt och regnigt
i de östra högländerna.
Landet har också väldigt
många officiella språk: 16 stycken.
Man odlar majs över hela landet och
använder den till en mängd olika saker.
Man kokar den, rostar den-
-och fermenterar den för att kunna
göra en dryck som kallas mahewu.
En sak de ofta äter är sadza.
Då gör man först ett mjöl av vit majs-
-som man sen kokar långsamt
tills det blir en tjock gröt.
Man äter ofta sadza med händerna.
Den passar bra som
tillbehör till många olika rätter-
-som kofötter, kött
och grönsaker i jordnötssås.
Sanningen kom till Zimbabwe
i början på 1900-talet.
Arbetare från Malawi och Sydafrika
tog med sig litteratur in i landet.
Och ganska snart bildades
det olika studiegrupper.
År 1924 döpte sig en av de första
förkunnarna, Nason Mukaronda.
Men kort därefter vände sig
myndigheterna emot Jehovas vittnen-
-för de tyckte inte om att de
höll möten med både svarta och vita.
Och år 1940 förbjöds
Jehovas vittnens litteratur.
Efter det greps många av våra vänner
och ställdes inför rätta.
Men de höll ut. Och sex år senare
blev litteraturen tillåten igen.
De goda nyheterna fortsatte spridas-
-fram tills det bröt ut
krig på 70-talet.
Eftersom våra bröder
ville vara neutrala-
-hamnade många av dem i fängelse.
Den här bibeln gick från broder till
broder under tiden de satt i fängelse.
Tack och lov har det varit
lugnt här nu i flera årtionden.
Idag finns det 50 000
förkunnare i Zimbabwe-
-som leder över
103 000 bibelstudier.
En av församlingarna är Waterfalls-
församlingen i huvudstaden Harare.
De har sina möten på den första
Rikets sal som byggdes i landet.
Vännerna här leder
ungefär 200 bibelstudier.
Och de har en
speciell hälsning till oss.
Det var på shona, och det betyder:
”Hej, alla vänner! Vi älskar er!”
Och vi vill också säga
att vi älskar er väldigt mycket.
Det här är JW Broadcasting från
Jehovas vittnens huvudkontor.

JW Broadcasting (december 2025): Avslutning för den 158:e gileadklassen