JW subtitle extractor

Välkomna till JW Broadcasting!
Hur är Jehova som far?
Det kommer vi ta upp
i det här programmet.
Och vi ska se varför vi kan
känna oss lugna och trygga-
-som en del av hans familj.
Vi kommer få träffa en syster
som var lojal mot Jehova-
-trots alla tuffa
utmaningar hon fick möta.
Vi kommer gräva på djupet.
Den här gången i bibelboken Nahum.
Och vi är så glada att få presentera
två nya serier i det här programmet.
Den första tar upp hur
Jehova kärleksfullt övar oss-
-när vi visar att vi vill hjälpa till
i nån form av heltidstjänst.
Och i den andra får vi en inblick
i olika uppdrag inom organisationen-
-och får se vad det kan
innebära att ha en sån uppgift.
Det här är JW Broadcasting!
Vad tänker du på
när du hör ordet ”far”?
En varm och kärleksfull man som
bryr sig mycket om sin familj?
Eller en kall och frånvarande och
kanske till och med våldsam man?
Ja, mycket hänger på vad slags människa
din egen pappa är eller var.
Varför pratar vi om det här ordet
far eller pappa?
Ett skäl är att Bibeln omtalar
Jehova som en far.
Det är sant, Bibeln använder
många titlar för att beskriva Jehova.
Men det att Jesus
ofta använde ordet far-
-visar hur Jehova
vill att vi ska se på honom.
På liknande sätt använder Bibeln
många titlar för att beskriva Jesus-
-skicklig arbetare, Ordet,
ärkeängeln Mikael.
Men han är kanske mest
känd som Jehovas son.
Och tack vare Jesus lösenoffer-
-så kan Jehova också se oss, trots att
vi är ofullkomliga, som sina barn.
Likt förhållandet
en pappa har till sitt barn-
-så vill Jehova ha ett varmt och
nära förhållande till dig.
Att Jehova beskriver sig som vår Far,
visar hur han känner för oss.
Jehova älskar familjeanordningen.
Och tänk på hur Jehova
beskrivs i Jes. 64:8:
”Men du, Jehova, är vår Far.
Vi är leran, och du är vår Krukmakare.”
”Vi är alla ett verk av din hand.”
Visst är det vackert uttryckt?
”Du, Jehova, är vår Far.”
Och oavsett vad vi känner när vi
tänker på vår egen pappa-
-så är Jehova en helt underbar far.
Och att Jehova är vår Far
är ett återkommande tema i Bibeln.
Visste du till exempel att
bara i evangelierna-
-så kan vi läsa att Jesus använde
ordet far över 160 gånger?
Vad är poängen?
Jo, Jehova ser oss som familj.
Och ju bättre förståelse vi får
för hur Jehova är som far-
-hur han är som person och
hur mycket han älskar oss-
-desto mer kommer vi lita på
och älska honom-
-och se honom
som vår himmelske Far.
Och om vi har med oss den tanken-
-ska vi prata lite om vad som gör att
vi kan ha en nära relation till Jehova.
Vi kan börja med att titta på det
som står i 1 Mos. 1:26.
Och det här är precis innan
Jehova och Jesus-
-skulle börja skapa
de första människorna.
”Sedan sa Gud:”
”Låt oss göra människor till
vår avbild, så att de liknar oss.”
Jehova skapade oss
till att likna honom.
Och det är ju logiskt!
Barn delar ofta många
drag med sina föräldrar.
Så vilka drag har vi
gemensamt med Jehova?
Det är inga fysiska drag,
för Jehova är ju en andevarelse.
Men i 1 Joh. 4:8 får vi en ledtråd.
Där står det:
”Den som inte älskar har inte lärt
känna Gud, eftersom Gud är kärlek.”
Vi är skapade till Guds avbild och kan
visa samma egenskaper som han-
-som hans främsta egenskap – kärlek.
Jehova är en varm och omtänksam Far,
som älskar sin familj.
Och som hans barn
så liknar vi honom-
-och har fått förmågan att älska honom
och känna oss älskade.
Ja, kärlek är det som gör att vi kan
ha en nära relation till Jehova.
Vi ska prata om tre sätt som Jehova
visar att han älskar sina barn.
För det första: Som en kärleksfull far,
så bryr Jehova sig om oss.
I 1 Pet. 5:7 står det:
”Kasta alla era bekymmer på honom,
eftersom han bryr sig om er.”
Nån som bryr sig om nån annan ser till
att han har det han behöver fysiskt.
Och det är ju viktigt.
Men hur är det egentligen?
Bryr sig Jehova bara om
våra fysiska behov?
Nej.
Tänk på vad som står
i 2 Kor. 1:3, 4:
”Vår Herre Jesus Kristus Gud
och Far förtjänar all lovprisning.”
”Han är den innerliga barmhärtighetens
Far och all trösts Gud”-
-”som tröstar oss i alla våra prövningar.”
Jehova är ”den innerliga
barmhärtighetens Far”-
-”och all trösts Gud”.
Visst, Jehova ser till att våra
fysiska behov är täckta.
Men han gör mycket mer än så.
Han känner att han verkligen
vill ta hand om oss.
Han tröstar oss.
Så Jehova tar hand om oss fysiskt,
känslomässigt och andligt.
Tänk dig att du råkar skada dig
och måste gå till läkaren.
Läkaren säger att du behöver
behandling för din skada.
Men han försäkrar dig om att
han ska ta väl hand om dig.
Men tänk om han inte bara
är en erfaren läkare-
-utan han är också din pappa.
Självklart blir den här behandlingen
extra viktig för honom.
Dessutom så kommer han
inte bara behandla dig nu.
Han kommer fortsätta att
ta hand om dig varje dag.
Det är tröstande.
För för en pappa som älskar dig
är det ju personligt.
Och så är det med Jehova.
Han är ju en skicklig läkare.
Och han har satt ett datum för
när han ska ta bort sorg och smärta.
Men han gör så mycket mer.
Han är ”den innerliga barmhärtighetens
Far och all trösts Gud”.
Han bryr sig om oss
var och en personligen.
Och han tar hand om oss varje dag-
-både nu, innan slutet,
och ända in i evigheten.
Har du upplevt hur Jehova har
tagit hand om dig och tröstat dig?
Han kanske har gjort det genom
dina andliga syskon-
-dina bröder och systrar
i församlingen-
-som tagit efter
Jehovas kärlek och omtanke.
Eller så kanske han har tröstat dig-
-med hjälp av en
särskild skildring i Bibeln.
Eller du fick upp ögonen
för en bibelvers-
-som handlade om Jehovas löften.
Att Jehova tar hand om oss är ett
uttryck för hans kärlek till oss.
Och eftersom hans kärlek är evig, så
kommer han aldrig sluta ta hand om oss.
Nu kommer vi till det andra sättet som
visar att Jehova är en kärleksfull Far:
Han låter oss prata öppet med honom.
Öppen kommunikation är viktigt
för att familjer ska må bra.
Många tycker om att äta tillsammans,
för att prata om hur dagen har varit.
Tidigare läste vi i 1 Petrus 5-
-att Jehova vill att vi ska ”kasta alla
våra bekymmer på honom”.
Men om han är i himlen,
hur kan vi då prata öppet med honom?
Jo, genom bön.
När vi ber kan vi berätta för Jehova
vad vi tänker på-
-vad som oroar oss, vad som gör oss
glada, vilka andliga mål vi har-
-och tacka honom för allt han gör.
Jehova lyssnar på våra böner-
-precis som en kärleksfull pappa
lyssnar till sina barn.
Men Jehova gör mycket mer än att
bara lyssna på våra böner.
Han besvarar dem också.
Jehova såg till att hans tankar
blev nedskrivna i Bibeln-
-så att vi kan läsa dem.
När vi läser och begrundar Bibeln-
-och den andliga maten som vi får av
den trogne och förståndige tjänaren-
-så använder Jehova sin heliga ande-
-för att rikta vår uppmärksamhet på
vad vi behöver höra-
-så att vi ska förstå
hur han tänker.
Han kan också använda sina tjänare,
eller dem som ännu inte är hans tjänare-
-till att besvara böner.
Vi vill gärna hålla utkik efter hur
Jehova besvarar våra böner.
Vi kanske kan göra en lista på
bönesvaren, som vi kan titta på ibland?
Men varför känns det ibland som
att vi måste vänta på ett bönesvar?
Betyder det att vår situation
inte är viktig för Jehova-
-att vi är längst ner på hans
lista, så att säga?
Såklart inte!
Vi kanske bara behöver ha lite tålamod.
Kan det vara så att vi inte har fått
exakt det svaret som vi tänkte?
Föreställ dig en familj som ska
besöka sina far- eller morföräldrar.
Föräldrarna vet att resan
kommer ta tio timmar.
Men vad är det första barnen frågar:
Är vi framme snart?
Det är helt normalt att man vill
komma fram så fort som möjligt.
Men det är ju bara så att resan
kommer ta tio timmar.
De kommer komma fram.
De måste bara ha tålamod och
ha nåt att göra under resans gång.
Vi ber ju om att slutet ska komma.
Och vi skulle ju vilja
att slutet kom idag.
Det är som att vi frågar Jehova:
Är vi framme snart?
Och vi ska ju be om att
slutet ska komma.
Och medan vi väntar på svaret
så behöver vi ha tålamod-
-precis som barnen på resan.
Och dessutom ska vi komma ihåg
att barnen inte är ensamma på resan-
-föräldrarna är ju med.
På samma sätt behöver
vi också tålamod.
Och vi måste också komma ihåg att
Jehova är med oss på den resan vi gör.
Slutet kommer i rätt tid.
Det är ingen tvekan!
Och om vi har fullt upp i tjänsten
så kommer tiden att gå fortare.
Föräldrar som älskar sina barn
måste ibland säga nej till dem.
Det är likadant med Jehova.
Han älskar oss.
Men han måste ibland säga nej
när vi ber honom om nåt.
Tänk på Paulus.
Han kämpade med nåt som han
kallade ”en törntagg i köttet”.
Jehova gav honom kraft att
utföra underverk för andra.
Men samtidigt så berättade Paulus
att han tre gånger-
-hade bett om att få
slippa sin törntagg.
Och vad var svaret?
Nej.
Jehova sa att det skulle vara
tillräckligt med hans generösa omtanke.
Jehova tog inte bort törntaggen.
Men han gav Paulus
all den kraft han behövde-
-för att orka hålla ut.
Jehova kommer hjälpa oss också
att vara trogna och hålla ut.
Och när vi håller ut så visar vi hur
mycket vi älskar vår Far, Jehova.
Oavsett om vi måste vänta på ett svar
eller om svaret är nej, som för Paulus-
-så är vi säkra på
att Jehova älskar oss.
Lägg märke till vad Jehova fick
Johannes att skriva ner i Joh. 14:21.
Det är Jesus som säger det här:
”Den som har tagit emot mina bud
och håller dem, han älskar mig.”
Och sen säger han:
”Och den som älskar mig, han
kommer att bli älskad av min Far.”
När vi gör vårt bästa
för att efterlikna Jesus-
-säger Jehova att han älskar oss.
Och när Jehova säger att han älskar oss
så menar han det.
Det är en fantastisk förmån att öppet
kunna prata med Jehova-
-vår kärleksfulle Far.
Nu ska vi titta på ett sista sätt
Jehova visar att han är-
-en kärleksfull Far.
Han anstränger sig hårt
för dem i sin familj.
Om du är förälder så vet du att
det ger stor glädje att ha barn.
Men det är också hårt arbete.
Och det är det ju även om
barnen uppför sig väl.
Men vissa av oss gjorde det säkert inte
alltid så lätt för våra föräldrar.
Vi kan tänka på några av de saker
föräldrar gör för sina barn.
De ger dem till exempel mat och kläder,
tid för att leka och ha kul.
De följer också med dem på läkarbesök,
ger dem utbildning och fostran.
Vänta nu, fostran?
Vi kanske ofta förknippar fostran
med tillrättavisning-
-vilket ibland kan ingå i fostran.
Men visste du att Bibeln kopplade ihop
fostran och tillrättavisning-
-med vägledning, undervisning
och övning och även korrigering?
Så fostran och tillrättavisning
är nåt positivt.
Det är nära förknippat med
undervisning och övning.
Jehova vill ju att
vi ska få leva för evigt-
-och därför tillrättavisar
han oss ibland.
Så han vägleder, undervisar och
övar oss och korrigerar oss-
-så att vi kan gå framåt
och bli andligt mogna.
Han gör det genom Bibeln-
-andlig mat från den trogne
och förståndige tjänaren-
-och genom mogna vänner i församlingen-
-som hjälper oss att
slipa på vår personlighet.
Ni som är föräldrar arbetar hårt.
Och det gör ni så gärna
för ni älskar era barn.
Och Jehova uppskattar det ni gör.
Han arbetar också hårt för vår skull.
Vår kärleksfulle Far har
arbetat hårt för oss i tusentals år.
Tänk på nåt i skapelsen som
du tycker särskilt mycket om.
En vacker solnedgång, en god måltid,
sång och musik-
-vackra blommor, att umgås
med vänner och familj-
-men också allt vi får
för att stärka vår tro.
Allt det här är gåvor
från vår Far, Jehova.
Han arbetar alltid hårt för sin familj
för han älskar oss.
Vi började ju det här
talet med att fråga:
Vad kommer du att tänka på
när du hör ordet ”far”?
Och vi sa att svaret hängde mycket på
hur din egen pappa behandlade dig.
Men hur är det om du av nån anledning
inte har nån pappa?
Då kan vi läsa några fina ord
tillsammans i Psalm 68:5-
-där det står så här:
”En far för de faderlösa och en beskyddare
av änkorna”-
-”är Gud i sin heliga boning.”
Jehova ser din situation
från ”sin heliga boning” i himlen.
Och han nämner dig specifikt som
en viktig del av sin familj.
Tänk på hur det stod i versen-
-att förutom att Gud är en ”beskyddare
av änkorna” så är han också-
-”en far för de faderlösa”.
Det är som att Jehova säger till dig:
”Jag vet att du inte har nån pappa”-
-”eller att du kanske har en pappa
som inte bryr sig om dig.”
”Men du har mig.”
”Jag är din pappa.”
Eller du kanske
har en pappa eller en familj-
-men de motarbetar dig
för att du tjänar Jehova.
Då finns ett fantastiskt löfte i
Mark. 10:29, 30, där Jesus säger:
”Jag försäkrar er: Det finns ingen som har
lämnat hus eller bröder eller systrar”-
-”eller mor eller far eller
barn eller åkrar för min skull”-
-”och för de goda nyheternas skull”-
-”som inte ska få 100 gånger
mer nu i den här tiden”-
-”hus, bröder, systrar,
mödrar, barn och åkrar”-
-”tillsammans med förföljelse – och
i den kommande tiden evigt liv.”
Så om dina föräldrar eller din familj-
-har tagit avstånd från dig
för att du är ett vittne-
-kom då ihåg att du är
en del av Jehovas familj.
Världen över har du miljontals
bröder och systrar som älskar dig.
Och vi slutar aldrig hoppas
att även dina familjemedlemmar-
-ska lära känna Jehova och
börja älska honom.
Så oavsett vilken situation vi är i
tjänar vi Jehova-
-och är en del av
hans underbara familj.
Jehova älskar sina barn, och han
kommer alltid att älska sina barn.
Snart tar han bort den här
onda världen och inför en ny värld-
-där synd och död och
alla andra problem är borta.
Men till dess tar han
på alla sätt hand om oss.
Han lyssnar på våra böner och
besvarar dem på ett eller annat sätt.
Och han arbetar hårt för vår skull.
Han förbereder sin familj
för evigt liv.
Jehova gör det här
och mycket, mycket mer-
-eftersom han älskar sin familj.
Vi är otroligt tacksamma
och säger som Jesaja sa:
Du, Jehova, du är vår Far.
Syster Bethel Rodish var 22 år gammal-
-när hon fick en inbjudan
att få hjälpa till på Betel.
Men planerna ändrades
när hon fick en hjärntumör.
Du kan läsa om hennes
upplevelse i Vakna för 22 april 1990.
Syster Rodish har sen dess
fått ännu fler bevis-
-på att Jehova verkligen
är hennes kärleksfulle far.
En morgon i slutet av september
så ringde en broder från Betel i Brooklyn-
-och frågade om jag ville komma
och hjälpa till där i tre månader.
Tyvärr var jag tvungen att
avsluta samtalet väldigt snabbt-
-för jag hade en läkartid
jag behövde passa.
Efter en stund kom läkaren
och kallade in mig.
Och sen sa han: ”Bilderna visar
att du har en stor hjärntumör.”
”Har du nån närstående vi kan ringa?”
Kirurgen som opererade mig
var superduktig.
Det krävdes två operationer.
Men efter den andra operationen var
kirurgen väldigt glad att kunna berätta-
-att han hade lyckats
få bort hela tumören.
Inom ungefär ett år så var jag
i stort sett på banan igen.
På våren 1990 flyttade jag till Brooklyn
och då träffade jag Bob Rodish.
Vi förlovade oss och ansökte om
att få tjäna på Betel tillsammans-
-och blev överlyckliga när
vår ansökan blev godkänd.
Efter ett par år
så blev jag gravid.
Och snart så var vi
en härlig liten familj.
Vi hade två barn och
jag var gravid med det tredje.
Men i fjärde månaden så
hände det som inte fick hända.
Vi förlorade vårt barn.
Min mamma hade passat barnen
medan vi var på sjukhuset.
Och vi var så tacksamma för
hon hade berättat för barnen-
-att vi inte skulle
ha med oss bebisen hem.
När vi kom hem sprang barnen till oss
och jag fick inte fram ett ord.
Jag var alldeles för känslosam.
Men Bob kramade om oss allihopa-
-och berättade för barnen
att bebisen hade dött.
Vi kände att det bästa för våra barn
var att vi förklarade på ett tydligt-
-men mjukt sätt vad som hade hänt och
att såna hemska saker tyvärr händer.
För det gjorde att vi sen kunde påbörja
läkningsprocessen tillsammans som familj.
När jag kom in i sovrummet
och fick se alla bebiskläder-
-som jag hade vikt
dagen innan, så tänkte jag:
”Vad ska jag göra med dem nu?”
Ungefär fem månader efter
att vi hade förlorat barnet-
-var vi på väg till mötet.
Så jag gick in på Rikets sal
men jag kunde inte hålla tillbaka tårarna.
Så jag vände nästan direkt
och gick tillbaka till bilen.
Men två underbara systrar
såg vad som hände.
Och de kom ut och
satte sig i bilen med mig.
Och sen lyssnade de när jag
berättade om bebisen och om barnen.
Och de höll mig i handen.
De fick mig att skratta.
Och efter en stund så gick vi
tillsammans in på Rikets sal igen.
Vi kände verkligen att
Jehova tog hand om oss.
Han såg till att vi hade
vänner som brydde sig.
Fast vi visste att de hade fullt upp-
-så kunde de komma över en
fredagskväll och äta mat med oss-
-och bara sitta och prata om
lättsamma saker och om församlingen.
Det hjälpte mig att tänka på nåt annat än-
-allt det där tunga som jag
gick runt och bar på hela tiden.
Jag har fått uppleva Jehovas kärlek
genom mina bröder och systrar.
Och det har fått mig att inse
att jag kan göra samma sak för andra.
Det kan handla om att skicka
ett sms eller kanske ett kort-
-eller bara säga: ”Vi älskar dig.”
”Vi bryr oss om dig.”
”Vi finns här för dig.”
Ja, det är nåt som jag försöker göra
så ofta som jag kan.
Det finns många tillfällen när jag har
känt att Jehova har gett mig av sin kraft.
Jag tror vi alla haft dagar
när vi vaknar och känner-
-att vi är för trötta för att komma ut
i tjänsten eller ta oss till mötet.
Men när jag behövde kraft rent fysiskt
så gav Jehova mig det.
Och när jag behövde mentalt
och känslomässigt stöd så fick jag det.
Jag har verkligen fått uppleva
det som står i 5 Mos. 33:27:
”Gud har varit en tillflykt
ända sedan forna tider”-
-”hans eviga armar håller dig uppe.”
Det jag har gått igenom i mitt liv
har fått mig att inse-
-att det inte finns nånting som
jag inte klarar av med Jehovas hjälp.
Precis som syster Rodish exempel visar-
-så kan stark tro och
andra kristna egenskaper-
-hjälpa oss genom svårigheter i livet.
Ett annat sätt som vi kan
utveckla såna här egenskaper på-
-är genom att börja i
nån form av heltidstjänst.
En sån här förmån kan
hjälpa oss att växa andligt-
-och att slipa på vår personlighet
så att vi blir mer lika Jehova.
Därför är vi glada att få
presentera en helt ny serie:
”Heltidstjänsten hjälper oss
att utveckla fina egenskaper”.
Den här serien kommer visa
hur olika uppgifter i organisationen-
-har hjälpt bröder
och systrar att utveckla-
-och visa olika delar
av andens frukt i sina liv.
Vi kan nu tillsammans titta
på det första avsnittet av-
-”Heltidstjänsten hjälper oss att
utveckla fina egenskaper – Kärlek”.
Jag växte upp i en liten stad-
-där det i huvudsak bodde
människor från en och samma kultur.
Och det gjorde att jag var van vid
att man gjorde saker på ett visst sätt-
-och att man tänkte på ett visst sätt.
Men det ändrades när
jag började i en byggrupp.
Jag gick från att träffa människor
som i huvudsak kom från en kultur-
-till att vara med människor
med olika språk, kultur och etnicitet.
Då insåg jag att jag var lite fördomsfull-
-och att jag inte visade kärlek fullt ut.
Jag hade bara visat kärlek mot
dem som kom från min kultur-
-och hade en liknande bakgrund.
Jag är också med i byggruppen.
Det är en så härlig miljö att vara i.
Vi jobbar tillsammans,
och vi bor tillsammans.
Och ibland gråter vi tillsammans.
Vi är verkligen en familj.
När jag började i byggruppen så var
det som att lämna trygghetszonen.
Vi fick lämna både
vännerna i församlingen-
-och dem runt omkring
oss där vi bodde.
Jag började känna att jag inte fick den
kärlek jag var van vid i mitt nya uppdrag.
Men 1 Kor. 13:4 påminde mig om
hur jag kanske behövde bredda mig-
-i att visa kärlek och att det fanns
en del jag behövde jobba på-
-för att visa genuin, kristen kärlek.
Nåt av det viktigaste jag har lärt mig
i kretstjänsten är att visa kärlek-
-och empati ännu mer.
Det var till exempel en broder som
brukade komma för sent när jag hade tal.
Och under talet så
slumrade han till också.
Jag menar inte att jag är den bästa
talaren i världen, men både att han-
-kom för sent och satt
och sov gjorde mig irriterad.
Jag visste att det inte var
kärleksfullt att tänka så-
-utan jag behövde komma ihåg att
brodern kanske jobbade sex dagar i veckan-
-och kanske hade jobbat
16 timmar den dagen.
Eftersom jag inte har familj i sanningen-
-så ser jag bröderna och
systrarna som min familj.
Det är inte alltid så lätt för dem;
de får kämpa för att vara lojala.
Jag vill bara lära känna dem
så snabbt som möjligt.
Men ibland kan det vara svårt.
Det händer till och med
att jag blir lite frustrerad-
-och undrar varför de inte vill
öppna sig så att vi kan bli nära vänner.
Men Mike har påmint mig
om att jag är likadan-
-och också har svårt
att öppna upp mig ibland.
Så jag har insett att
det stämmer ju verkligen.
Och det har lärt mig att visa
mer tålamod, vara mer kärleksfull-
-och verkligen försöka
förstå vännerna bättre.
Jehova formar oss alla.
Men jag känner verkligen att
det att få vara med på byggprojekt-
-har gjort att Jehova har
kunnat forma mig ännu snabbare.
Och nu fokuserar jag mer
på andras fina egenskaper-
-istället för på deras
hudfärg, språk eller etnicitet.
När jag började i byggruppen
var det som att Jehova sa till mig:
”Cebo, du tror att du
vet hur man visar kärlek.”
”Och du tror att du
förstår vad genuin kärlek är.”
”Men jag ska visa dig vad
genuin kärlek verkligen är.”
Så oavsett vilken plats vi kommer till
känner jag att jag kommer nära vännerna.
Och de blir som familj.
Vi båda har verkligen haft stor
nytta av att vara i heltidstjänsten.
Det har hjälpt oss att
visa ännu mer kärlek-
-och att ha medkänsla
med våra bröder och systrar.
Heltidstjänsten har hjälpt mig
att älska vännerna mer-
-för att man umgås mer med dem,
och det gör att man förstår dem bättre.
Det här har också
hjälpt oss i vårt äktenskap.
För när jag försöker bli bättre på
att lyssna på systrarna i kretsen-
-och försöker förstå dem
så hjälper det mig också-
-att bli en bättre lyssnare där hemma.
Såg du vilka fina resultat
det ger när man visar kärlek?
Man får större medkänsla,
förståelse och tålamod med andra.
Man blir mer som en familj.
Vi hoppas att den här serien
kommer motivera oss alla-
-att se över våra egna möjligheter-
-att kanske kunna börja
i nån form av heltidstjänst.
Som vi sa i inledningen av
programmet så ger Jehova oss fostran-
-och tillrättavisning
som en kärleksfull far.
Det gör han ofta genom
att ge oss påminnelser.
Broder Troy Snyder förklarar i
den morgontillbedjan vi ska se nu-
-hur vi kan ha rätt syn
på Jehovas påminnelser.
Vad tänker du på när du hör
nån som säger:
”Jag vill påminna dig om ...”
”Bara en liten påminnelse.”
Eller: ”Glöm inte det här.”
Kopplar du bara bort då och tänker att
det här har jag hört förr?
Eller blir du irriterad-
-för att du blir påmind om nåt
som du inte har gjort än?
Eller så kanske du
känner dig otillräcklig-
-för att det ger dig en känsla av
att du har misslyckats?
Men Jehovas påminnelser är annorlunda-
-och vi måste lära oss
att se dem på ett annat sätt.
Vi kan slå upp våra biblar till
Psalm 119 och se vilken inverkan-
-som Jehovas påminnelser
kan ha på nån.
Psalm 119, och titta i vers 2 och 3.
”Lyckliga är de som rättar sig
efter hans påminnelser”-
-”som söker honom av hela sitt hjärta.”
”De handlar inte orätt,
utan vandrar på hans vägar.”
Ja, vi blir lyckliga när vi följer
påminnelserna från Jehova.
För de gör att vi förstår saker bättre,
ger oss ett annat perspektiv.
De motiverar oss
att fortsätta vara lojala-
-och som det står i vers 3, så hjälper
de oss att vandra på Jehovas vägar.
Och det är hans påminnelser som
hjälper oss när vi har det svårt.
Ja, Jehovas påminnelser är
som skyltar på en trafikerad väg.
De visar vart det är vi ska nånstans,
mitt i en kaotisk värld.
De bekräftar att vi har
fattat rätt beslut.
Och om vi hamnar på avvägar
så hjälper de oss att hitta tillbaka igen.
Tänk på dagens bibelvers.
Den är ett exempel på en påminnelse.
Vi kan slå upp Första Petrus, kapitel 2,
och läsa vers 13 och 14 i sin helhet-
-och se vilken påminnelse vi får där.
Så från kapitel 2, vers 13:
”Underordna er för Herrens skull
allt som människor har skapat.”
”Det gäller oavsett om det är
kungen, som är den högste”-
-”eller ståthållarna, som är
sända av honom”-
-”för att straffa dem som gör det onda
och belöna dem som gör det goda.”
Det här var en påminnelse till de
första kristna om att hålla sig neutrala-
-och att underordna sig de myndigheter
som Jehova har tillåtit styra.
Det här var ingen ny tanke.
Nej, det var en påminnelse-
-för de hade ju förstått det Jesus hade
sagt om att stötta Guds rike-
-och vad han menade med att
”ge kejsaren det som tillhör kejsaren”-
-”men ge Gud det som tillhör honom”.
Och de visste ju att
apostlarna hade sagt-
att ”vi måste lyda Gud
mer än människor”.
Så varför behövde de
den här påminnelsen?
Det skulle hjälpa dem att hantera livet
i en väldigt splittrad värld.
De levde nämligen i ett samhälle-
-där man förväntades och pressades
att ta ställning i olika frågor.
Och därför behövde de bli påminda om
hur viktigt det var att vara neutral.
Och hur hjälpte den här
principen dem?
Titta där i vers 13 igen.
Där står det: ”För Herrens skull.”
Så det här hjälpte dem
att höja blicken.
Att de underordnade sig
myndigheterna-
-innebar inte att de stöttade
deras politik eller krig.
Det var bara ett sätt att visa respekt
för Jehova, som tillät dem att finnas.
För de kristna väntade ju
på Jehovas lösning.
Det hjälpte dem också att inte
motarbeta myndigheterna-
-utan att vara fokuserade
på det som var viktigt-
-på Guds rike och på att
predika om det.
Men det här var bara en av flera
påminnelser om det här.
Några år tidigare hade de kristna
i Rom fått ett brev-
-med vägledning kring de överordnade
myndigheterna, principen kring det-
-och hur de skulle förhålla sig
till de myndigheterna.
Det var också ungefär vid den här tiden
som Titus fick sitt brev-
-som påminde de kristna om att
underordna sig myndigheterna.
Alla de här påminnelserna skulle
hjälpa dem att vara neutrala-
-och att fortsätta följa
Jehovas vägledning.
Det här skulle också komma till nytta-
-eftersom förföljelse snart skulle
bryta ut, som var riktad mot de kristna.
Och om de lyssnade till påminnelsen,
skulle Jehova hjälpa dem.
Lägg märke till
hur det kommer fram i vers 15.
I vers 13 och 14 i Första Petrus,
kapitel 2, har vi redan sett att vi ska-
-underordna oss myndigheterna.
Men titta här i vers 15:
”För Guds vilja är att ni ska göra gott
och på så sätt få oförnuftiga”-
-”och okunniga människors
tal att tystna.”
Ja, att de lyssnade till påminnelsen
kunde vara till stor nytta för dem.
Jehova kunde använda
deras fina uppförande-
-för att hjälpa dem i
en svår situation.
Och det var säkert nåt som
de första kristna fick uppleva.
Och den här principen
gäller även för oss idag.
Till exempel hade våra
bröder och systrar i ett land-
-fått påminnelser om att
hålla sig neutrala.
Inte långt därefter
så bröt det ut ett inbördeskrig.
Och för att de hade lyssnat
till påminnelserna-
-kunde de vara neutrala
och underordna sig myndigheterna.
Efter att kriget var slut-
-infördes flera nya lagar för att
försöka förena människor.
Och en av de lagarna innebar att man-
-när man skulle registrera sitt
äktenskap eller gifta sig-
-skulle behöva ta del i en ceremoni
där flaggan var en viktig del.
Men det skulle ju gå emot
deras neutrala hållning.
Så vad gjorde de?
De förklarade för myndigheterna att
de hade varit neutrala under kriget-
-och ville fortsätta vara det.
Det var myndigheterna fullt
medvetna om och respekterade.
En av dem sa:
”Vi vill inte göra så här mot er.”
Och strax efter det
skrev de om lagen-
-så att vännerna inte
skulle behöva bryta sin neutralitet.
Allt på grund av deras goda uppförande-
-och att de hade lyssnat till
Jehovas påminnelser.
Vi som Jehovas folk är vana vid att få
påminnelser med jämna mellanrum-
-som rapporterna från styrande kretsen.
Till exempel har vi uppmuntrats
att förbättra vår tjänst-
-och att vittna för människor överallt,
för att vi älskar dem.
Vilka fina påminnelser,
som ger oss glädje i tjänsten.
Och vi har blivit påminda om hur Jehova
ser på dem som har syndat-
-eller kommit bort från honom-
-och hur vi kan samarbeta med Jehova
och välkomna dem tillbaka.
Det hjälpte oss att förstå
principerna på ett bättre sätt.
Vilka bra påminnelser.
Vi har också fått påminnelser om att
vårt yttre alltid ska ära Jehova-
-även om vi nu har fått större
valmöjligheter när det gäller det här.
Vi har fått påminnelser om att be
för dem som sitter i fängelse-
-och att vi ska fortsätta vittna om
det är vi som blir förföljda-
-eller hamnar i fängelse.
Och för ett tag sen blev vi påminda
om hur viktigt det är att vi är neutrala-
-precis som bröderna och systrarna
i det första århundradet var.
Och det är för att vi lever i en
otroligt splittrad värld.
Man har olika åsikter och tar ställning
i politiska och sociala frågor.
Så här sades det i den rapporten:
”Den styrande kretsen ville ta upp
de här påminnelserna”-
-”eftersom Satan … pressar
Jehovas folk” att ta ställning.
Sen blev vi uppmanade att
titta på principerna-
-i ”Bibelverser för alla tillfällen”,
under rubriken ”Myndigheter”.
Om vi följde det, skulle de principerna
sjunka ner i vårt hjärta-
-och hjälpa oss att ge ett svar
till dem som kräver det-
-och att vara enade som Jehovas folk.
Vi som är i heltidstjänsten
får många påminnelser.
Vi påminns om att vara
förlåtande mot varandra-
-och att reda ut sånt som kan
störa friden om vi inte kommer överens-
-med en annan person eller
en annan avdelning.
Och vi mår bra när vi följer
de här påminnelserna.
Vi påminns också om att
läsa Bibeln varje dag.
Varför då?
För att vi är upptagna.
Och vi behöver bli påminda om att låta
Jehova tala till oss varje dag.
Och som tillsyningsmän blir vi påminda
om att det viktigaste är att vara herdar.
Varför måste vi tänka på det?
För att det är så lätt att vi bara
fokuserar på uppgifter-
-och glömmer att ta hand om Jehovas får.
Och vi har blivit påminda om att
när vi känner oss värdelösa-
-så måste vi övertyga oss
om att Jehova älskar oss.
Han ser det goda i oss.
Han är förlåtande.
Och han tröstar oss, särskilt
när vi känner oss ledsna.
Så när vi får påminnelser från Jehova
vill vi inte strunta i dem.
Vi vill lyssna uppmärksam till dem,
som psalmisten som skrev Psalm 119:111.
”Dina påminnelser ser jag
som min egendom för all framtid”-
-”för de är mitt hjärtas glädje.”
Ja, Jehovas påminnelser gör oss glada.
De förenar oss och de hjälper oss
att vandra på hans vägar-
-och att hålla oss nära honom.
Det där var väldigt bra påminnelser om
hur vi ska se på Jehovas påminnelser.
När vi lyssnar till Jehova
så växer vi andligen-
-och då kommer också vår
önskan att hjälpa andra att växa.
Har du nånsin funderat på hur det är
att ha en uppgift inom organisationen?
Du kanske redan har
eller har haft det-
-men funderar på hur det skulle
vara att ha en annan uppgift?
Vi är glada att presentera ännu en serie-
-som kommer öka vår
uppskattning för såna uppgifter.
Den heter: Följ med under en dag ...
I varje avsnitt så får vi
titta in bakom kulisserna-
-och följa med i vardagslivet hos duktiga
och självuppoffrande bröder och systrar-
-från hela världen
i en mängd olika uppgifter.
Och vi drar igång den här serien med:
Följ med under en dag
som översättare.
Hej, jag heter Han Na Kim.
Jag jobbar som översättare för
det koreanska teckenspråksteamet.
Översättningsavdelningen översätter
andlig mat-
-från engelska till olika andra språk.
Vi försöker använda uttryck som
ger rätt tanke och känsla-
-och som är lättförståeliga och naturliga.
När det gäller teckenspråksöversättning
så gör vi om text till video.
Vi använder gester och ansiktsuttryck
för att uttrycka tankarna visuellt.
Just nu sitter jag och läser
det vi ska översätta idag.
Jag försöker analysera texten och
se vilken ordningsföljd saker kommer i-
-vad huvudtankarna är och hur man
bäst uttrycker det på teckenspråk.
Som översättare behöver man ha
bra koll på språket man översätter till.
Och för min del så var jag
rätt självsäker i början-
-för jag kände att jag var ganska duktig
på det här med teckenspråk.
Men under upplärningstiden så insåg jag
hur mycket jag hade att lära.
För då började jag tänka mer på
grammatik och språkets uppbyggnad-
-på vilka tecken
de döva faktiskt använder-
-och på hur andra språkteam
har översatt saker.
Allt det hjälpte mig att kunna uttrycka
saker på ett tydligt och naturligt sätt.
Oftast är man tre i ett översättningsteam.
Vi har ett gemensamt ansvar att översätta
och se till så att vår översättning-
-förmedlar rätt tanke och känsla
och är naturlig.
Eftersom man inte kan skriva ner
saker på teckenspråk-
-så spelar vi in
vår översättning allteftersom.
Idag handlar det vi översätter om valar.
Och alla vi tre tecknar val
på lite olika sätt.
Så vi försöker komma fram till vilket
tecken som flest förstår och använder.
Ibland är det svårt att veta hur man
ska översätta ett uttryck på bästa sätt.
När det händer försöker vi
bolla idéer tillsammans som team.
Och när vi har landat i
ett uttryck som alla gillar-
-så känner vi verkligen att
det var Jehova som hjälpte oss.
Det är en så skön känsla.
Bröderna och systrarna i vårt språkteam
har väldigt olika bakgrund.
Vi arbetar tillsammans,
går på mötena tillsammans-
-och går i tjänsten tillsammans.
Vi är verkligen som en familj.
Tre, två, kör!
Nyligen förenklades
översättningsprocessen.
Så nu sköter vi översättare
även inspelningen och redigeringen.
I början var jag orolig för att
jag inte skulle klara av det-
-för det kändes så svårt.
Men vi får jättebra träning
och massa stöd-
-så jag lär mig hela tiden.
Och sådär. Bra jobbat!
Jag delar rum med
en syster som heter Hyun Ji.
Vi jobbar på samma avdelning
och tillhör samma församling.
Jag älskar att jag kan
prata med henne om allt.
När jag översätter så fokuserar jag inte
på hur jag kan ha nytta av materialet-
-utan på hur jag kan
översätta det på ett naturligt sätt.
Men längre fram,
när jag själv studerar materialet-
-så funderar jag över
vad Jehova vill lära mig-
-och hur jag kan använda det i mitt liv.
Även material som jag har gått igenom
många gånger under översättningsstadiet-
-kan kännas helt nytt för mig
när jag själv studerar det.
För att jag ska få ut så mycket
som möjligt av den andliga maten-
-behöver jag ta mig tid att tänka på
hur det jag studerar berör mig.
Mina föräldrar är döva, så jag lärde mig
teckenspråk när jag var väldigt liten.
Och när jag började som översättare
blev jag så imponerad av att se-
-hur många bröder och systrar
det är som arbetar hårt för de döva-
-trots att de är så få.
Och jag blir så berörd av att se
vilken kärlek Jehova visar dem.
Jag vill verkligen göra mitt bästa
när jag översätter-
-så att de döva lätt kan förstå materialet
och så att det kan nå deras hjärtan.
Jag blir så glad och det känns
otroligt meningsfullt-
-att få hjälpa bröder och systrar
som använder teckenspråk.
Och nåt som gör mig extra glad-
-är att se hur det hjälper mina föräldrar
att komma närmare Jehova.
Jag uppskattar verkligen
att få vara översättare.
Det är så häftigt att få se med egna ögon
allt fantastiskt som Jehova gör.
Och jag hoppas att andra också ska få
testa på den här formen av tjänst-
-och se hur kul det är.
Syster Kim lyfte fram
en väldigt viktig tanke:
Även om hon jobbar med
den andliga maten i sin uppgift-
-så måste hon ändå
ta sig tid för att studera-
-och själv ta till sig
av samma andliga mat.
Och det här är nåt som alla som jobbar
inom organisationen kan tänka på.
Och ni som är unga, vi hoppas
verkligen att den här serien-
-kommer öka er motivation
att vilja göra mer för Jehova.
Månadens musikvideo lyfter fram
hur viktigt ett ord i rätt tid kan vara.
För oavsett om vi är ute
i tjänsten och vittnar för nån-
-eller om vi uppmuntrar nån i församlingen
så vet vi att våra ord har stor betydelse.
♪ Ord lyfter upp eller drar oss ner
♪ stärker en vänskap
♪ eller sätter den på spel
♪ Ord kan ge tröst eller såra oss djupt
♪ Så snälla se upp,
♪ sätt hårda ord i bur!
♪ För, åh, så bra det känns att få
♪ peppande ord, som ett
♪ ”Wow, du kämpar på!”
♪ Sånt som blir sagt
♪ med tajming och med takt
♪ ger energi, som en härlig melodi
♪ Ja, tänk att våra ord
♪ kan göra någons dag
♪ Så säg nånting fint som gör nån glad
♪ Stilen i världen är väldigt sval
♪ Men när vi studerar
♪ lär vi oss va som Jehova
♪ Då blir våra ord som en värmande eld
♪ Vi tänder den gärna igen och igen
♪ För, åh, så bra det känns att få
♪ peppande ord, som ett
♪ ”Wow, du kämpar på!”
♪ Sånt som blir sagt
♪ med tajming och med takt
♪ ger energi, som en härlig melodi
♪ Ja, tänk att våra ord
♪ kan göra någons dag
♪ Så säg nånting fint som gör nån glad
♪ Åh, så bra det känns att få
♪ peppande ord, som ett
♪ ”Wow, du kämpar på!”
♪ Sånt som blir sagt
♪ med tajming och med takt
♪ ger energi, som en härlig melodi
♪ Ja, tänk att våra ord
♪ kan göra någons dag
♪ Så säg nånting fint som gör nån glad
Nu är det dags att gräva på djupet.
Bibelboken Nahum
är nummer sju i serien-
-där vi lär oss mer om de
tolv mindre profeterna i Bibeln.
Fundera på vad du kan tillämpa-
-eller om det finns nånting som
du skulle vilja lära dig mer om.
Jag ser alltid fram emot att gräva djupare
i veckans bibelläsning tillsammans.
I Nahums bok finns det
många viktiga sanningar.
Verkligen.
Och den lyfter fram Jehovas rätt
att styra och upphöjandet av hans namn.
Ska vi sätta igång?
Ett av de fina råd som vi har fått
från den trogne tjänaren-
-är att läsa Bibeln långsamt
och med en rejäl dos nyfikenhet.
Bra tips. Är man för snabb
får man inte ut lika mycket.
Vi kan läsa kapitel 1 och vers 1:
”Ett budskap mot Nineve.”
Vänta lite, kan vi stanna där?
–Nineve, det känner man ju igen.
–Mhm.
Jehova hade ju redan skickat Jona dit.
Och vi vet ju vad han
tyckte om det uppdraget.
Ja, assyrierna var skrämmande,
så Jona flydde.
Ja, precis.
Man kan bara tänka sig
vad Nahum kände-
-när han fick det här
budskapet från Jehova.
Jag undrar verkligen hur han reagerade.
Han var säkert orolig.
Och det kan man ju förstå
om man läser på lite om Nineve.
Jag sökte på Nineve i Index-
-och så tittade jag på underrubriken
”blodsutgjutelsens stad”.
Bra förslag, att använda Index
för att få mer information.
I en av hänvisningarna
citeras en forskare som skrev:
”Pojkar och flickor brändes levande ...
män spetsades på pålar-”
-”flåddes levande och berövades händer
och fötter eller ögon, öron och näsa.”
Vad fruktansvärt!
Han var nog minst sagt orolig.
Och det var nog inte bara
Nahum som kände så.
Om man tittar på tidslinjen ser man
att han profeterade när Josia var kung.
Och Josia hade ju jobbat hårt för
att få bort falsk tillbedjan från landet.
Jag undrar om Josia
och israeliterna kände nån oro-
-när de började tillbe
Jehova på rätt sätt igen.
Speciellt med tanke på att
Assyrien var den tidens stormakt.
De kunde göra precis vad de ville.
Israeliterna kanske oroade sig för-
-att allt de gjorde för att få bort
falsk tillbedjan skulle reta upp Assyrien.
De kanske var rädda för att också
bli flådda levande, som de i Samaria.
Tänk vad orolig man
skulle varit för sina barn!
Men titta vad som
sägs om Jehova i vers 3.
Han ville hjälpa sitt folk
att förstå hur han utövar sin makt.
Han försäkrar dem om att han är
tålmodig men att hans makt är stor.
Jag läste lite om det här, och
det är ett av de få ställen i Bibeln-
-där Jehova direkt kopplar
sitt tålamod med sin stora makt.
Hm, Jehova ville nog att de skulle
fokusera på hans makt och styre-
-inte på hotet från Assyrien.
Det måste ha känts bra.
Och i vers 15 säger Jehova nåt
som är ännu mer tröstande:
”Fira dina högtider, Juda,
och infria dina löften”-
-”för onda människor ska
aldrig mer invadera dig.”
”De ska bli
fullständigt tillintetgjorda.”
Det är som att Jehova säger:
”Jag har inte förstört Assyrien än”-
-”men fortsätt tillbe mig utan
att vara rädda, fira era högtider.”
Det är som att han sa: ”Lita på mig.”
Ja. Och så småningom
visade han sin stora makt-
-genom att förstöra
Nineve fullständigt.
En del tvivlade till och med på
att staden hade funnits överhuvudtaget.
Det måste ha varit en lättnad för Josia,
Nahum och alla andra som tjänade Jehova.
De visste att de skulle
få tillbe honom i lugn och ro.
Om de fokuserade på Jehovas styre-
-kunde de känna sig
trygga istället för oroliga.
Vilket bra andligt guldkorn.
Det ska jag skriva ner:
Jehovas sätt att styra gör oss trygga.
Och visst blir lärdomen
ännu mer värdefull-
-när vi tänker på hur vi kan tillämpa den?
Ja, verkligen.
Jehovas sätt att styra säger mycket
om hur han är som person.
Ja, jag tänker på de där orden-
-att Jehova är tålmodig
och att hans makt är stor.
Så brukar det ju inte vara
när det gäller människor.
Men om Jehova är
tålmodig mot sina fiender-
-till och med mot
assyrierna som var så onda-
-borde han väl också
vara tålmodig mot mig?
När jag gör misstag ibland-
-så kan min första känsla vara
att Jehova inte godkänner mig.
Men när jag begrundar
den här skildringen-
-så hjälper det mig att se Jehova
som en kärleksfull och tålmodig pappa.
Han har tålamod med mig
för att han älskar mig.
Det gör mig trygg och
säker på att han är min vän.
Fin tanke.
Det är lätt att bli självkritisk
och hård och dömande mot sig själv.
Men så ser inte Jehova på oss.
Så jag tänker att om Jehova
är tålmodig mot mig-
-måste jag också vara det.
Ibland måste jag anstränga mig-
-för att ha samma syn
på mig själv som Jehova har.
Och om man har nån typ av ansvar
i familjen eller församlingen-
-så skulle man kunna fråga sig:
”Är jag tålmodig?
Hur ser Jehova på mig?”
”Om jag lätt blir arg,
vem efterliknar jag då?”
Det är en viktig lärdom.
Och jag tänker på Jehovas makt.
Israeliterna hade
ingen anledning att vara rädda.
För Assyriens makt
var ingenting jämfört med Jehovas.
Så även om vi lever i Satans värld,
som kan vara skrämmande-
-har vi inte heller
nåt att vara rädda för.
För Jehova kommer att hjälpa oss.
När jag får problem vill jag
fokusera på Jehovas sätt att styra.
Då kommer jag inte att bli rädd
för att en prövning känns för stor-
-utan jag kommer att känna mig trygg,
för jag vet att Jehova är mycket större.
Jag håller med.
Och jag tycker det är
viktigt att läsa på jw.org-
-om våra bröder och systrar
som klarar av förföljelse här och nu.
Det gör mig säker på att Jehova
kommer att hjälpa mig också-
-när jag gör mitt bästa
för att klara av förföljelse.
Deras exempel är ett bevis på-
-hur Jehova använder sin makt
för att hjälpa sitt folk idag.
Han är verkligen tålmodig,
och hans makt är stor.
Okej, här är några saker
som jag antecknade idag:
Läs långsamt och var nyfiken.
Använd Index för att ta reda på mer.
Fundera på vad Jehovas styre
lär oss om hans personlighet.
Och det finns mer detaljer
att gräva fram. Till exempel:
På vilket sätt stärker det vår tro-
-att detaljerna i Nahums profetia
om Nineves fall gick i uppfyllelse?
Ja, men ska vi
fortsätta ett litet tag till?
Jag hittade en sak som var …
I den här månadens program
så har vi blivit påminda om-
-att vi har världens mest
kärleksfulle Far, Jehova.
Och det är värt allt att få vara
en del av hans andliga familj.
Vi jobbar på den kristna
egenskapen kärlek för att skapa-
-ett fullkomligt föreningsband
till våra bröder och systrar.
Och vi ser till att
bygga upp oss andligen-
-för att kunna hjälpa till med olika
uppgifter inom organisationen.
Och när vi plötsligt
drabbas av svårigheter-
-så kommer vi ihåg att
Jehova är vår Far och vår klippa.
Slutligen, den här månadens
videohälsning kommer från Gabon-
-som ligger på västkusten i Centralafrika.
Gabon kallas ibland för Afrikas Eden.
Och omkring 85 procent av
landet är täckt av regnskog.
Och där hittar man också
de majestätiska Kongoufallen.
I Luango nationalpark så kanske du kan
se skogselefanter som går längs stranden.
De här elefanterna är utrotningshotade.
Och de flesta av dem finns i Gabon.
I Gabon finns också gorillor, färgstarka
mandriller och tusentals schimpanser.
Det finns också ett rikt
djurliv i havet utanför Gabon.
Till exempel så finns det över
20 arter av delfiner och valar.
Så om man vill se de här
majestätiska djuren på nära håll-
-så är det här en bra plats för det.
Men akta dig för Gabonhuggormen.
Den har längre gifttänder än
nån annan orm, upp till 5 cm långa.
Som tur är så är den väldigt lugn av sig
och biter sällan människor.
Huvudstaden heter Libreville-
-och grundades på
1800-talet av frigivna slavar.
Staden är känd för
sin moderna arkitektur-
-sina parker och vackra stränder.
I sydöstra delen av landet ligger
Franceville som man åker igenom-
-för att komma till Poubarafallen
och många andra vackra platser.
1957 så var det två bröder
från Kongo Brazzaville-
-som reste genom södra
Gabon på jakt efter jobb.
Där vittnade de för Antoine Moubanga.
Han gjorde snabba framsteg
och blev döpt i juni samma år.
Han blev då det första
Jehovas vittnet i Gabon.
Runt den tiden var det vittnen från
Kongo som jobbade för ett byggföretag-
-som flyttade till Gabon.
Tillsammans med broder Moubanga
så började de vittna-
-och ha möten i ett litet trähus de hyrde.
På lördageftermiddagar så
höll bröderna offentliga föredrag.
Och då ställde de ut bänkar utomhus
som folk kunde sitta på.
Det här gjorde att de fick smeknamnet-
-”Bänkarnas religion”.
1964 blev Jehovas vittnen
lagligt erkända.
Och missionärer skickades till landet.
Varje söndag sände
man bibliska tal på radio-
-för att nå så många som möjligt.
Men i april 1970-
-förbjöd plötsligt regeringen
vittnena att predika och hålla möten.
Och missionärerna blev utvisade.
Under den här perioden så
fortsatte våra bröder och systrar-
-att brinna för sanningen.
I hemlighet så samlades de på nätterna-
-och höll möten och ibland
hela sammankomster.
Med tiden så blev situationen bättre.
Våra vänner kunde börja bygga
Rikets salar, hålla sammankomster-
-och även börja sända i radio igen.
Det här radioprogrammet
blev så pass populärt-
-att en av landets största
tidningar skrev om det 2004.
En av bröderna som höll i programmet sa
att människor ibland kände igen hans röst-
-och att det ledde
till flera bibelstudier.
Idag så finns det över 4 600 förkunnare
som sprider de goda nyheterna i Gabon.
De leder mer än 8 000
bibelkurser på flera olika språk.
Däribland franska, fang,
myene, punu, nzebi och teke.
Och nyligen så fick 28 bröder och
systrar gå den första SKE-klassen i Gabon.
Skolan hölls i Okala, Libreville,
i en Rikets sal som kan utvidgas.
De 116 förkunnarna i Okalaförsamlingen
rapporterade nyligen ett rekord-
-på mer än 140 bibelstudier.
Och det var mer än 287 som
var med på minneshögtiden.
Bröderna och systrarna
i Okalaförsamlingen-
-skickar sina varma
hälsningar till er alla.
Det här är JW Broadcasting
från Jehovas vittnens huvudkontor.

JW Broadcasting (maj 2026)