JW subtitle extractor

Vi är nog alla glada att det här talet
heter ”Fyra lärdomar från 9 700 män”-
-och inte ”9 700 lärdomar
från fyra män”.
Det hade varit lite jobbigt.
Men vilka är de här 9 700 männen,
och vad kan vi lära oss av dem?
Jo, vi kan slå upp och se
i våra biblar i Domarboken, kapitel 7.
Så vi slår upp Domarboken, kapitel 7,
och så ska vi läsa vers 7.
Så vilka är männen?
Jo, vi ska alltså se på
det nu i Dom. 7:7:
”Jehova sa nu till Gideon:”
”Jag ska rädda er med hjälp av de
300 männen som lapade i sig vattnet”-
-”och jag ska låta er besegra Midjan.
Men alla de andra kan återvända hem.”
Så här har vi Gideon och de 300 männen.
Men vi ska inte fokusera på Gideon
och inte heller på de 300 männen-
-utan vi ska fokusera på alla de andra-
-de 9 700 män som här
fick ett omvälvande besked-
-att de skulle återvända hem.
Så vad kan vi
egentligen lära oss av dem?
Jo, nu ska du åka iväg-
-för att ge styrka och
stabilitet åt ett avdelningskontor.
Och där är det nog många
som får besked om nya uppgifter.
Och du själv kanske får uppleva stora
förändringar just nu eller i framtiden:
Ny uppgift, nytt avdelningskontor,
nytt land, nytt språk-
-eller nåt annat
som förändras i livet.
En del förändringar
kanske känns spännande.
Men andra, inte lika kul.
Vad kan hjälpa oss
att vara anpassningsbara-
-när förändringens vindar blåser?
Och hur kan vi styrka andra?
Vi ska se vad de här
männen kan lära oss.
Hur tror du att de kände
när de fick det här beskedet?
Vi ska nu försöka
tänka oss in i deras situation.
Och vi får lite sammanhang
om vi tittar i kapitel 6.
I vers 1–6 ser vi att israeliterna
har haft det tufft i sju långa år-
-då midjaniterna har skrämt dem
och förtryckt och anfallit dem.
De får gömma sig i grottor,
och odlingarna förstörs.
De är på botten fysiskt,
känslomässigt och ekonomiskt.
Men i vers 14 får Gideon
ett uppdrag från Jehova.
Och så ser vi i vers 34 och 35-
-att han blåser i hornet och
skickar budbärare till abiesriterna-
-Manasses, Asers, Sebulons
och Naftalis områden.
Och det här blir en grupp på 32 000-
-som sluter upp bakom
Gideon och stöttar honom.
De lämnar allt bakom sig
för att vara där och hjälpa till.
Och det här var ju stort. De skulle inte
gömma sig i några grottor längre.
Och sen i Dom. 7:3
så får männen ett erbjudande.
Om de känner sig rädda
eller oroliga kan de återvända hem.
Och 22 000 män gör det-
-men inte de här männen.
De är inte rädda.
De har hört om hur
Jehova har räddat tidigare.
De kan få uppleva nåt som liknar det
som hände vid Röda havet och Jeriko.
Det vill de inte missa.
Ja, det är därför de har
lämnat allt och vill vara med.
Ja, det här är stort.
Men så händer det vi läste i vers 7.
Hur taggade de än är,
så får de beskedet att återvända hem.
Varför då?
Jo, i vers 6 så står det-
-att de ”ställde sig på knä”
när de skulle dricka.
Hur tror du de kände?
”Snälla, ge mig en chans till.”
”Jag ska aldrig mer
dricka vatten knästående.”
”Det är orättvist.”
”Jag är starkare än han och snabbare
än han och mycket mer erfaren.”
”Jag måste få vara med!”
Och tänk i vers 8
om de började gå hem-
-och så var det nån
som ropade tillbaka dem:
”Jo, förresten! Era horn och
förnödenheter och allt det andra”-
-”vi skulle behöva det.”
”Skulle ni bara kunna lämna det?
Och sen kan ni gå hem.”
Ja, hur tror du de kände?
Var de besvikna?
Tror du att de kanske
kände sig lite ledsna?
Ja, det vore helt naturligt.
De hade ju gjort uppoffringar
och ville så gärna vara där.
Och där har vi första lärdomen.
Det är helt normalt att nån är ledsen-
-när de har blivit av
med en uppgift de tyckte om.
De saknar inte tro eller
har en dålig inställning-
-utan det visar bara deras engagemang.
De värdesatte arbetet.
De lade ner hela sin själ i det.
De har offrat mycket.
De brydde sig.
Så hur kan vi stötta dem?
De behöver nog inte
nån som är snabb med-
-att peka på allt det positiva
med den här förändringen.
Det kommer med tiden.
Men vi kanske kan lyssna
och känna med dem.
Berätta hur mycket du uppskattar
allt det fina arbete de har gjort.
Vi vill visa att de är värdefulla
och att vi älskar dem-
-och framför allt att Jehova älskar dem.
Men även om det är
normalt att bli ledsen-
-när man är med om
en jobbig förändring-
-så, om det är vi som är drabbade-
-så vill vi ju inte
fortsätta vara ledsna för alltid.
Så vad kan hjälpa oss?
Nu kommer den andra lärdomen.
Varför behövde de återvända hem?
Var det verkligen för
att de drack vatten på fel sätt?
Vi kan se om vi läser Dom. 7:2:
”Jehova sa nu till Gideon:
’Du har för många män med dig.’”
”Jag tänker inte
låta dem besegra Midjan”-
-”för då kanske Israel
börjar skryta och säga till mig:”
”Jag besegrade dem på egen hand.”
Så varför fick de återvända hem?
Jo, armén skulle bli så liten-
-att det blev uppenbart att det var
Jehova som gav dem segern.
Så det här med vattnet
var bara en urvalsprocess.
Och målet var att
Jehovas namn skulle bli ärat.
Det kan ha varit anledningen
till att de var där-
-och ville vara med i striden,
att de ville ge ära åt Jehova.
Så de kan mycket väl
ha känt sig lite besvikna-
-men kanske inte så mycket.
För det att de återvände hem-
-det skulle ära Jehova på
ett ännu mer storslaget sätt-
-än nåt de hade kunnat
åstadkomma ute på fältet.
Så det var den andra lärdomen.
Vår främsta uppgift,
det är att ge ära åt Jehova.
Ja, så är det.
Och det kommer det alltid att vara.
Det finns ingenting som kan ändra på det.
Ingen kommer att kunna ta det ifrån oss.
Och vi kan aldrig bli
för gamla för att göra det.
Ja, vårt främsta mål
är att ge ära åt Jehova.
Det är det allt ska kretsa kring.
Det är det som ska ge oss glädje.
Och även om vi då
blir lite besvikna emellanåt-
-så kommer vi ändå kunna känna glädje,
oavsett var vi tjänar.
Den tredje lärdomen:
Alla är med om förändringar, alla.
Det var inte bara de 9 700 männen.
Hur var det med de 300 som blev kvar?
Vi kommer ihåg den häftiga situationen
med facklorna, krukorna-
-och de jagade midjaniterna.
Ja, det var bara en natt.
Vi kan se nåt intressant i Dom. 8:28.
När de hade besegrat midjaniterna
så hade landet fred i 40 år.
Och vers 29 visar att även Gideon
”återvände hem och stannade där”.
Så alla är med om förändringar.
Så vad behöver vi tänka på
om en förändring påverkar vår uppgift?
Vi har några vänner som
behövde lämna Burkina Faso-
-efter att ha varit
missionärer där i 30 år.
Och de blev såklart ledsna, men sa:
”Oavsett om du älskar din uppgift
eller tycker den är utmanande”-
-”så leta efter det positiva.”
”Njut av det så länge det varar.”
Och för att belysa det
tänkte jag berätta om Kenneth.
Han var en ung broder som alltid
hade drömt om att få vara på Betel.
Och så småningom
fick han börja på Betel i Wallkill.
Han var så glad.
Han älskade det-
-tills han fick problem med hälsan
och var tvungen att återvända hem.
Han blev så ledsen.
Det var ju inte det han ville.
Han berättar att han
varje dag tänkte på-
-och bad om att få
komma tillbaka till Betel.
Han ville det så gärna, och vet du?
Fem år senare fick han
komma tillbaka till Betel.
Men han säger nåt intressant,
nämligen att han ångrar en sak:
Att han inte värdesatte
den här perioden mer.
Han inser nu att det här
var ju en otrolig förmån-
-att han fick vara pionjär tillsammans
med sin mamma och syster.
Så kom ihåg att det finns positiva saker
med alla uppgifter, även de svåra.
Uppskatta inte de här
sakerna bara i efterhand.
Den fjärde lärdomen, och det här
är nog min favoritdel av skildringen:
De 300 männen, de blåser i hornen-
-slår sönder krukorna,
midjaniterna börjar fly.
Men vad är det som händer då?
Vi går tillbaka till kapitel 7
och läser vers 23:
”Och Israels män kallades samman
från Naftali, Aser och hela Manasse”-
-”och de förföljde midjaniterna.”
Vad är det som är
så speciellt med det här?
Jo, känner du igen stammarna?
Det var ju några av de
stammarna som vi läste om tidigare-
-som männen kom ifrån och dit
männen sen hade fått återvända.
Det fanns mer att göra-
-så de kallades tillbaka
för att sätta efter midjaniterna-
-om de nu var villiga att anpassa sig.
Det är det som är den fjärde lärdomen.
Behoven i organisationen förändras.
Så var flexibel, var anpassningsbar.
Var villig att engagera dig i vilken
som helst uppgift som kan behövas.
Det är sant att vi kan
bli besvikna när saker förändras.
Men låt inte det övergå i bitterhet.
Fortsätt ha den där fina, ödmjuka
inställningen som du alltid har haft-
-och som Jehova älskar.
Då kan han fortsätta att använda dig,
oavsett vad som händer.
Så vad har vi lärt oss av de 9 700 männen?
Fortsätt lyssna på och känna med
dem som drabbas av förändringar.
Och om det är du som drabbas,
fokusera på det du har framför dig-
-leta efter det positiva
och njut av det.
Och glöm inte din huvuduppgift:
att ge Jehova ära.
Ja, bestäm dig för att
göra det i all evighet.

D’Arcy MacEwan: Fyra lärdomar från 9 700 män (159:e gileadavslutningen)