JW subtitle extractor

Kommer de bli imponerade?
Ja, det var en fråga
som Jesus ville besvara.
När han fick sitt
uppdrag på jorden hade han ett mål.
Och det var att ära Gud.
Vad betyder det?
I Bibeln kan ordet ära syfta på att
man får nån annan att verka imponerande.
Jesus var aldrig imponerad av sig själv.
Men han var imponerad av sin Far.
Han var så berörd av sin Fars kärlek,
hans stora hjärta-
-och han ville att andra
skulle känna på samma sätt som han gjorde.
Men hur gjorde han det då?
Och vad kan vi lära oss av honom?
I Romarna står det en sak
som Jesus gjorde.
Vi kan slå upp Romarna, kapitel 15-
-och så ska vi se hur Jesus ärade Gud.
I Rom. 15:7, står det:
”Så välkomna varandra”-
-”precis som Kristus
också har välkomnat er”-
-”till ära för Gud.”
Jesus ärade Gud
genom sättet han välkomnade andra på.
Jesus behandlade andra
på ett sätt som hjälpte dem-
-att förstå hur snäll Jehova är,
hur generös han är, hur barmhärtig han är.
Jehova tog ju emot alla
som ville komma nära honom.
Han tog villigt emot
alla slags människor.
Och det här beskrivs
så vackert i studienoten.
Det jämförs där med
att ta emot nån i sitt hem vänligt-
-eller att ta emot nån
i sin vänskapskrets.
När Jesus välkomnade andra-
-så kunde de känna
att Jehova älskade och godkände dem.
Man kan faktiskt läsa om flera tillfällen
när Jesus botade människor-
-och sen gick de iväg och ärade Gud.
Med andra ord kan man säga
att de blev imponerade av Jehova.
Så hur välkomnade Jesus andra?
Vi ska se på två skildringar
och se vad vi kan lära oss-
-så att vi också kan få andra
att bli imponerade av Jehova.
Först ska vi läsa i Markus, kapitel 10.
Ni får gärna slå upp det med mig.
Markus, kapitel 10.
Vid den här tidpunkten
hade Jesus fullt upp.
Han hade bara en kort tid kvar
på jorden innan han skulle dö.
Han hade precis haft en intensiv
diskussion med fariséerna och lärjungarna.
Och då hände nåt
som skulle kunna ha skapat irritation.
Titta i Mark. 10:13:
”Folk tog med sig små barn till Jesus
för att han skulle lägga händerna på dem”-
-”men lärjungarna tillrättavisade dem.”
Eller som det står
i en annan översättning:
”Lärjungarna körde bort dem.”
Lärjungarna var inga dåliga människor.
De hade bara inte riktigt förstått
vad Jehova tycker om barn.
På den tiden var det en del
som tyckte att barn var oviktiga-
-för de hade ingen hög status, ingen makt.
De tyckte inte att barn hade nåt att ge.
Men hur reagerade Jesus
när han såg det här-
-när han såg vad lärjungarna gjorde?
Han blev inte glad.
I vers 14 står det att han blev upprörd.
Så för att visa människor
hur stort hjärta Jehova har-
-så gjorde Jesus det som står i vers 16:
”Sedan tog han barnen i sin famn”-
-”lade händerna på dem
och välsignade dem.”
Vilken underbar skildring!
Säkert mångas favorit.
Visst ser man framför sig
hur barnen först blir ivägschasade-
-men sen blir de
varmt välkomnade av Jesus.
Ett uppslagsverk beskriver Jesus så här:
”Han måste ha haft lätt
för att le och skratta gott.”
Visst hade man dragits till honom?
Och trots att han hade
väldigt begränsat med tid kvar-
-och det var mycket som han behövde göra-
-så var han vänlig,
och han tog sig tid för barnen.
Han fick dem att känna sig älskade
och att Jehova brydde sig om dem.
Och tänk vilket intryck
det här måste ha gjort på barnen.
Om de sen tjänade Jehova
troget under sina liv-
-så är de nu förmodligen
i himlen i Jehovas vänskapskrets.
Och snart kommer de att få oss-
-att imponeras ännu mer
av Jehova i Harmageddon.
Vad är lärdomen?
Efter Gilead kommer ni
att ha mycket att göra.
Precis som det var för Jesus kommer ni
att ha många ansvarsuppgifter-
-och många saker
som ni behöver ta hand om.
Och mitt i allt det här
kommer ni att möta människor.
Och en del av dem kanske känner sig små.
De kanske känner sig oviktiga.
De har inte gått Gilead eller SKE.
Och de kanske undrar i det tysta
om Jehova verkligen bryr sig om dem.
Och i såna situationer-
-har vi möjligheten att göra så
att de imponeras av Jehova.
Vi kan välkomna dem som Jesus gjorde.
Vi kan ge dem ett leende
och ta oss tid att prata-
-och försäkra dem om att de
har en plats i Jehovas vänskapskrets.
De betyder mycket för Jehova.
Kände du dig liten när du kom till Gilead?
Var det nån som fick övertyga dig om
att din inbjudan inte var ett misstag?
Och tackade du sen Jehova
för den uppmuntran du fick?
Då inser du värdet av
att välkomna andra som Jesus.
Nu ska vi titta på den andra skildringen,
i Lukas, kapitel 23.
Och här kan vi läsa
om Jesus sista prövning.
Nu är det inga barn runt omkring honom-
-utan det är två brottslingar som
hänger på pålar bredvid honom.
Och de börjar förolämpa honom.
De säger till och med
hånfulla saker till Jesus.
Sen händer det nåt oväntat, i Luk. 23:42.
En av brottslingarna ändrar inställning.
Och så säger han:
”Jesus, kom ihåg mig
när du kommer in i ditt rike.”
Vilken speciell situation.
Man kan säga att hela mänsklighetens
framtid vilade på Jesus axlar.
Och om det är nån
som skulle ha haft anledning-
-att så att säga hänga upp en
”stör ej”-skylt för att kunna fokusera-
-så var det förmodligen Jesus.
Men han ville att den här mannen
skulle bli imponerad av Jehova.
Så Jesus välkomnar honom,
som vi ser i vers 43.
Han sa:
”Du ska vara med mig i paradiset.”
Vilket fint svar
och kanske oväntat.
Och Jesus sa inte bara: ”Oroa dig inte.
Du kommer att få vara med i paradiset.”
Utan han sa:
”Du ska vara med mig i paradiset.”
Så Jesus lovade den här mannen
att han inte skulle glömma bort honom.
Han skulle välkomna honom
in i Jehovas vänskapskrets på jorden.
Jesus ord förändrade inte
mannens situation, men det gav honom hopp.
Hans ben skulle krossas
men inte hans hjärta.
Han skulle dö
men få liv igen i paradiset.
Vad är lärdomen?
Efter Gilead kommer inte
alla problem att försvinna.
En del problem kanske faktiskt blir värre-
-på grund av
att vi flyttar till ett nytt land-
-vi måste lära oss ett nytt språk
och lära oss en ny uppgift.
Och kanske vi
eller nån vi älskar blir sjuk.
Och precis som det var för Jesus-
-så kommer vi,
mitt i våra egna prövningar-
-att möta människor som
kämpar med sina egna problem.
Och en del av dem kanske känner sig
oviktiga eller kanske bortglömda.
De kanske skäms över sin bakgrund.
Eller så kämpar de med svagheter
som slår ner modet på dem.
I såna lägen har vi möjlighet
att göra dem imponerade av Jehova.
Genom det vi säger,
genom omtänksamma ord-
-kan vi försäkra dem om
att de inte är ensamma.
Vi kämpar tillsammans
med dem sida vid sida.
Och Jehova har inte glömt oss.
Våra ord kanske inte
förändrar deras situation-
-men det kan ge dem hopp.
Och det kan
bygga upp deras självförtroende-
-så att de känner att de har
en plats i Jehovas vänskapskrets.
Visst är det två underbara skildringar
om hur Jesus ärade Gud?
Och vi gör inte det här lika bra
som Jesus. Vi är ofullkomliga.
Så vi kommer inte att
kunna välkomna människor-
-precis lika bra som vi skulle vilja.
Men vi kan ha samma mål som Jesus:
Att behandla andra
på ett sätt som ärar Jehova.
Om vi är stressade, går igenom prövningar-
-om vi möter ett litet barn eller
en person som bara vill bli ihågkommen-
-ja, oavsett vem det skulle kunna vara-
-så vill vi, som Jesus, göra så
att andra blir imponerade av Jehova.
Sammanfattningsvis-
-en engelsk översättning
återger Rom. 15:7 så här.
Den säger:
”Så välkomna därför
varandra till Guds ära.”
”Jesus gjorde det; nu är det er tur!”

David DeGuzman: Kommer de att bli imponerade? (159:e gileadavslutningen)