JW subtitle extractor

Känn er varmt välkomna
till JW Broadcasting!
Visst vill vi alla fatta bra beslut så vi
kan känna oss trygga inför framtiden?
För att lyckas med det
behöver vi bra vägledning.
Och den här månaden ska vi prata om
var vi kan hitta den-
-och hur man kan följa den.
Vi ska få träffa familjen Tshomba
som följde vägledningen de fick-
-och få höra hur
de blev välsignade för det.
Vi ska också gräva på djupet
i bibelboken Habackuk-
-och lära oss hur vi kan vara lugna när
en uppgift eller situation känns svår.
Och vi ska få följa med
under en dag på ett behovsdistrikt-
-tillsammans med en ung broder
som flyttat till Dominikanska republiken.
Så det finns mycket att se fram emot
i det här avsnittet av JW Broadcasting!
Vet du vilken väg du ska gå?
Temat för det här talet
grundar sig på Jos. 3:4.
Sammanhanget visar att israeliterna
är på väg in i det utlovade landet-
-nåt som de har väntat på i omkring 40 år.
Men det som låg
framför dem skulle inte bli lätt.
Det skulle krävas
ansträngning, tro och mod-
-för att komma fram
till det utlovade landet.
Hur visste de vad de skulle göra?
Vi kan slå upp och läsa Jos. 3:2–4-
-för att se hur Jehova vägledde sitt folk
vid den här avgörande tidpunkten.
Där står det:
”Efter tre dagar gick förmännen
igenom lägret och befallde folket:”
”Så snart ni ser de levitiska prästerna
bära Jehovas, er Guds, förbundsark”-
-”ska ni bryta upp
från er plats och följa den.”
”Den ska visa er vägen, för ni
har ju inte gått den vägen tidigare.”
”Men håll ett avstånd till den på omkring
2 000 alnar, kom inte närmare än så.”
Som vi läste så behövde de
följa förbundsarken-
-för att veta vilken väg de skulle gå.
Och det här kan ju
ha verkat som en lätt sak.
Men israeliterna hade
lite svårt att följa vägledning.
De valde ofta att tänka på
ofullkomligheterna hos dem som ledde dem.
De ville vara oberoende och lät ibland
stolthet påverka deras beslut.
Men vad har det här med oss att göra?
Vi står också inför nåt
väldigt viktigt och avgörande.
Allting tyder på att vi lever
långt fram i de sista dagarna.
Och snart kommer den stora prövningen
att börja, som leder till Harmageddon.
Att följa vägledning
kommer att vara livsviktigt.
Hur vet vi vilken väg vi ska gå?
Jo, precis som på Josuas tid-
-är det viktigt att vi förstår vilka
Jehova använder för att vägleda sitt folk-
-och lyssna på dem.
Och med tanke på det ska vi
ta upp tre frågor i det här talet.
1) Hur vet vi vilken väg vi ska gå?
2) Hur håller vi oss kvar på den vägen?
3) Hur fortsätter vi framåt?
Vi kan börja med den första frågan:
Hur kan vi veta vilken väg vi ska gå?
När Mose och Aron
ledde israeliterna i vildmarken-
-så behövde de inte tvivla på
vilken väg Jehova ville att de skulle ta.
Vi kommer ihåg att de hade molnpelaren
om dagen och eldpelaren om natten.
Men nu förändrade Jehova
sitt sätt att vägleda folket.
Och det krävdes verkligen tro
av israeliterna att acceptera-
-att det var Josua
som nu skulle visa dem vägen.
Men för att folket skulle vara säkra på-
-att det fortfarande var
Jehova som vägledde dem-
-lät Josua förbundsarken gå framför dem.
Vem använder Jehova idag?
Jesus svarar på den frågan.
Vi kan slå upp Matt. 24:45.
”Vem är egentligen den
trogne och förståndige tjänaren”-
-”som hans herre
har satt över sitt tjänstefolk”-
-”för att ge dem mat i rätt tid?”
”Den trogne och förståndige tjänaren.”
Vilka är det?
Idag är det
Jehovas vittnens styrande krets.
De förser Jehovas vittnen världen över-
-med andlig mat,
vägledning och praktisk hjälp.
Det här vet ju vi, för vi har
studerat om det många gånger.
Men har vi verkligen
tänkt igenom varför vi tror det?
Lektion 54 i boken
”Ett hopp om en ljus framtid” heter-
-”Den trogne och förståndige tjänaren”.
Där finns det några frågor
vi kan ställa till dem vi studerar med:
”Vad gör dig övertygad om att det är
Jesus som leder den styrande kretsen?”
Och: ”Tror du att den styrande kretsen
är ’den trogne och förståndige tjänaren’?”
Det här är frågor vi måste ta på allvar.
Hur skulle du besvara dem?
Du kanske skulle kunna
gå igenom den här lektionen-
-och även delen ”Ta reda på mer”-
-under er familjekväll
eller på ditt personliga studium.
Varför är det här så viktigt?
Tänk efter. Israeliterna
skulle ju följa efter de män-
-som bar förbundsarken ner i
en flod som var översvämmad.
De behövde alltså lita fullständigt
på att Jehova var med männen.
På samma sätt så måste vi följa
den styrande kretsens vägledning-
-allteftersom svårare tider närmar sig.
Och då måste vi vara övertygade om att det
är Jehova som leder den styrande kretsen-
-genom sin son Jesus Kristus.
Så vad är svaret på den första frågan?
Hur vet vi vilken väg vi ska gå?
Precis som det var för israeliterna-
-så följer vi dem som Jehova
använder för att vägleda oss.
Då kommer vi till den andra frågan:
Hur håller vi oss kvar på vägen?
Det är inte så svårt att följa vägledning
när vi håller med om det som sägs.
Men det kan vara
svårare att följa vägledning-
-när det inte riktigt
stämmer med vad vi tycker.
Vad gör vi då?
Aposteln Paulus är ett fint exempel
på hur man ska reagera.
I Apostlagärningarna 21 kan vi
läsa om när Paulus kom till Jerusalem-
-och berättade för Jakob och
de äldste om sina missionsresor.
Och de blev väldigt glada
av att höra hans erfarenheter.
Men det fanns också ett problem.
Lägg märke till vad de sa
om några av de kristna judarna.
Vi kan läsa om det i Apg. 21:21:
”Men de har hört rykten om att
du lär alla judar bland nationerna”-
-”att de ska överge Moses lag”-
-”och sluta omskära sina barn”-
-”och inte längre
leva efter våra seder och bruk.”
Det är inget som tyder på
att anklagelserna stämde.
Men det gick tydligen rykten.
Så vad fick de för råd?
Titta vad som sägs vidare i vers 24:
”Ta med dig dem och rena dig
ceremoniellt tillsammans med dem.”
”Och bekosta deras utgifter
så att de kan låta raka sina huvuden.”
”Då kommer alla att förstå
att ryktena om dig inte stämmer”-
-”och att du följer lagen
och lever efter den.”
Så vad gjorde Paulus?
Han började inte argumentera emot.
I vers 26 står det
att Paulus redan nästa dag-
-tog ”med sig männen
och renade sig ceremoniellt”.
Så för att visa att de här
ryktena inte hade nån grund-
-använde han sina egna pengar-
-och gjorde nåt som han
egentligen inte hade behövt. Varför då?
Han ville vara lojal mot dem
Jehova hade förordnat att ta ledningen.
Vad lär vi oss av det här?
När vi får vägledning,
även om den känns onödig-
-eller om vi inte
skulle hålla med om den-
-litar vi då helt
på Jehova och följer den?
Om du skulle få
tydliga anvisningar, följ dem-
-om det inte går emot
nåt som står i Bibeln.
För vem vet om det är
Jehova som styr händelseutvecklingen?
Och om inte, kommer han ändå
att belöna dig för att du är lojal.
Ibland kan anvisningar rädda våra liv-
-som i videon
”Lägg ditt liv i Jehovas händer”‏.
Det är en verklighetsbeskrivning av-
-hur våra vänner
i Afrika fick fly för sina liv.
Och det här är nåt som bröder
och systrar i olika delar av världen-
-går igenom just nu.
Och vi känner verkligen
med de här vännerna.
Visst fick den här videon oss-
-att tänka över hur vi själva
skulle reagera i en liknande situation-
-om vi skulle få anvisningar som
kändes lite väl överdrivna eller onödiga?
Varför inte titta på den videon
igen på er andliga familjekväll-
-och sen prata om
hur ni skulle ha reagerat?
Varför är det bra att göra det här?
Vi kan tänka så här:
Kommer vi också
att få tydliga anvisningar-
-om vad vi ska göra och vad vi
inte ska göra under den stora prövningen?
Hur kommer vi i så fall att få dem?
Och kommer vi att hålla med?
Om vi litar helt
på Jehova och hans son-
-så är vi redo att följa
den vägledning som vi får.
Så vi har pratat om
hur vi vet vilken väg vi ska gå-
-och hur vi håller oss kvar på den.
Då kommer vi till den tredje frågan:
Hur fortsätter vi framåt?
Vi vill absolut inte låta besvikelser,
förföljelse eller andra problem-
-få oss att stanna upp eller inte
ta den vägledning som vi får på allvar.
Om vi till exempel får höra nåt
direkt från styrande kretsen-
-är vi snabba att ta till oss det.
Men hur är det om vägledningen
kommer från de äldste i vår församling-
-eller kretstillsyningsmannen?
Vi känner ju dem
och vet hur ofullkomliga de är.
Får det oss att strunta i vägledningen
eller inte ta den på så stort allvar?
Ser vi det fortfarande
som vägledning från Jehova?
Vi behöver hålla oss
nära Jehovas organisation.
Varför är det så viktigt?
Har du nån gång
kört efter nån för att hitta vägen?
Och så blev det massa trafik.
Och plötsligt så ser du
inte längre bilen du följer efter.
Och rätt vad det är så inser du att bilen
har svängt av, men du kör rakt fram.
Hur gick det till?
Du var inte tillräckligt nära.
På samma sätt måste vi
hålla oss nära Jehovas organisation.
Så hur gör vi det?
Tänk så ofta vi blir påminda om
att vi ska hålla vår andlighet stark.
Och hur gör vi det?
Jo, vi går förstås på mötena.
Vi ser till att försöka
läsa Bibeln varje dag.
Och vi ber och vi studerar.
Och så går vi i tjänsten.
Det här hjälper oss att hålla oss
nära Jehovas organisation.
Men ibland har en del bröder
och systrar blivit kritiska-
-till hur saker sköts i organisationen.
Och det har fått vissa att dra sig undan-
-bli overksamma eller helt
sluta umgås med församlingen.
Men då missar man nånting viktigt-
-som israeliterna också missade:
att saker blir inte alltid perfekt.
För faktum är att de
Jehova använder är ofullkomliga.
Men vart vänder man sig
om man är ute efter perfektion?
Den enda perfekta människan var ju Jesus.
Så i organisationen
har vi ofullkomliga människor-
-som gör sitt bästa
för att följa ett perfekt exempel.
En erfaren kretstillsyningsman brukade
säga så här om Jehovas organisation-
-att det är ”världens bästa
ofullkomliga organisation”.
Bra sagt.
Det här kanske påminner oss om
det som står i Johannes, kapitel 6.
Där läser vi om att Jesus berättade att de
skulle äta hans kött och dricka hans blod.
Och det gjorde
att en del tog illa vid sig.
Och det står: ”På grund av detta
gick många av lärjungarna”-
-”tillbaka till det de hade lämnat
och ville inte längre följa honom.”
Så Jesus vänder sig till apostlarna
och frågar: ”Vill ni också gå er väg?”
Vad fick han till svar?
Petrus svarade med beundransvärd
övertygelse det vi läser i Joh. 6:68:
”Herre, vem skulle vi gå till?
Dina ord leder till evigt liv.”
”Vem skulle vi gå till?”
Petrus och de andra apostlarna-
-kanske egentligen inte förstod
det Jesus sa bättre än nån annan gjorde.
Men de var övertygade om att
det fanns inget bättre alternativ.
Detsamma gäller idag.
Glöm aldrig vad du har.
Var skulle vi annars få den vägledning,
andliga mat och uppmuntran-
-som vi får genom Jehovas organisation?
Det finns ingen annanstans.
Fastna inte vid sånt som du inte förstår-
-utan fokusera på vad du har
och vad du är en del av.
Så vad är tanken med det här talet?
Allting pekar på att vi är
i slutet av de sista dagarna.
Och snart kommer vi att få leva
det liv som vi har längtat efter.
Och precis som israeliterna
som stod vid Jordan-
-så måste vi
följa de anvisningar vi får.
För det kan rädda våra liv.
Det är nu vi måste vara övertygade om
hur Jehova leder sin organisation.
Låt inte besvikelse eller
andras ofullkomligheter hindra dig.
Tänk ofta på vilket privilegium
det är att få vara en del av den här-
-ofullkomliga men enade
världsvida organisationen.
Och kom ihåg: Vi vet
att vi har tuffa tider framför oss.
Men om vi håller oss nära Jehovas
organisation och följer vägledningen-
-så kommer vi alltid
att veta vilken väg vi ska gå.
Syskonen Loic och Yohari Tshomba,
från Kongo, gjorde precis det.
Och de fick uppleva att anvisningarna
de fick faktiskt räddade deras liv.
När jag såg videon
”Lägg ditt liv i Jehovas händer”-
-blev jag verkligen berörd-
-eftersom det var precis det jag och
min familj hade gått igenom.
I början på 90-talet så
var livet helt okej.
De flesta av oss var fortfarande
små när kriget bröt ut.
Och då var min familj tvungen
att fly från Kongo.
Anvisningarna vi fick från
avdelningskontoret-
-var enkla och tydliga.
Vissa följde dem inte.
Och det gjorde att de och
deras familjer miste livet.
Pappa hade inte tillräckligt
med pengar-
-för att ta hela familjen
till en säkrare plats.
Så vi var tvungna att dela på oss.
Mamma, fyra av mina syskon och jag
flydde tillsammans till Tanzania.
Vi fick instruktioner av pappa.
Och han sa var vi skulle träffas.
Och när vi lyssnade på de instruktionerna-
-så kunde vi hitta
varandra igen och återförenas.
Så när vi såg barnen återförenas med sina
föräldrar i flyktinglägret där i videon-
-så kändes det som att vi såg precis
det som vi hade upplevt.
Man kände sig aldrig riktigt
trygg i flyktinglägret.
Man visste aldrig när soldater
skulle dyka upp i lägret.
Det kunde verkligen vara en utmaning
att hålla sig andligt stark.
Så vi behövde flytta igen, den här gången
från Tanzania till Moçambique.
Mitt tidigaste minne var när vi
reste på flaket av en bil.
Vägen var inte i så bra skick.
Det var gropigt och skakigt.
Men till slut så stannade bilen,
och då tänkte jag:
”Nu kanske vi äntligen får sova.”
För klockan var typ tre på morgonen.
Men pappa sa till oss att hoppa av bilen-
-för vi skulle läsa dagens text
tillsammans.
Vi var ju barn, så det var inte direkt
nåt som vi ville göra.
Vi ville bara gå och lägga oss och sova.
Det var bara en sån där stund som
jag alltid kommer komma ihåg.
För oavsett vilka omständigheter vi hade
så hjälpte pappa alltid oss-
-att prioritera våra andliga rutiner.
Det var tydligt i allt som pappa gjorde
att han verkligen litade på Jehova.
För pappa kretsade hela livet kring bönen.
Oavsett vad han gick igenom så bad han
och väntade på bönesvar.
Under tiden vi var i Moçambique
så blev mamma sjuk.
Och hon var tvungen att åka
till Kapstaden i Sydafrika-
-för att få rätt behandling.
Men behandlingen hjälpte inte,
så tyvärr dog hon 2003.
Och pappa blev lämnad ensam kvar
att ta hand om alla oss barn.
Men trots att han kände stor sorg
så förlitade han sig alltid på Jehova-
-och fokuserade på honom och på att hjälpa
oss barn att komma närmare Jehova.
Och han sa alltid att han ville att vi
skulle få träffa mamma igen.
En annan sak pappa brukade säga var
att den här världen är inget att satsa på.
Det är bättre att satsa på den som kommer.
Och det han menade var att vi ska göra
vårt bästa för Jehova nu-
-för den här världen har inget att ge oss.
Och det var det som pappa alltid
uppmuntrade oss att göra-
-att tjäna Jehova i heltidstjänsten.
När jag hade slutat skolan så bestämde
jag mig för att börja som pionjär.
Nåt jag uppskattade med
pionjärtjänsten-
-var att jag också fick
hjälpa till på LDC.
Nu har jag den fantastiska möjligheten
att få tjäna på Betel.
Jag får bokstavligen använda all min tid
till att göra mitt bästa för Jehova.
Jag bestämde mig för att ställa upp
som byggvolontär-
-så att jag kunde få hjälpa till på Betel.
Jag är så glad att alla mina barn
tjänar Jehova.
Jag har sett hur Jehova har hjälpt mig
i mitt liv även under prövande tider.
Ofta visste vi inte vart vi var på väg
eller vad som skulle hända härnäst.
Och så hade vi ju våra små barn
att ta hand om.
Men Jehova var alltid med oss.
Och vi tvivlade aldrig på
att han skulle hjälpa oss.
Videon ”Lägg ditt liv i Jehovas händer”-
-har visat mig att Jehova inte bara ser
det vi går igenom-
-utan också känner med oss.
Vi kanske inte alltid förstår varför vi
måste följa vissa anvisningar.
Men vi litar på att Jehova vet bäst
och följer dem ändå.
För det kan faktiskt rädda liv.
Broder Leon Tshomba satte ord på vad
det var som gjorde att han och hans barn-
-kunde fortsätta ha en stark tro
när de flydde för sina liv.
Minns du vad han sa?
Han sa att ”vi tvivlade aldrig på
att Jehova skulle hjälpa oss”.
Familjen Tshomba sa också att
videon ”Lägg ditt liv i Jehovas händer”-
-påminde dem om vad
de själva hade fått vara med om.
Och vi vill uppmuntra er alla
att se den gripande videon igen-
-och fundera på varför det är så viktigt
att lyssna på och följa vägledning.
Det kan dock vara svårt
att följa vägledning-
-när man känner sig orolig eller osäker.
Men Habackuk var ett bra exempel
på att man trots såna känslor-
-kan hålla sig lugn, fokuserad och trogen.
Det ska bli väldigt intressant
att gräva djupare i Habackuks bibelbok.
Ja, och även om man
inte använder några studieverktyg-
-så kan man hitta lärdomar i Bibeln.
Ska vi börja med
att kolla på översikten till boken?
Okej, det står: ”Profetens rop på hjälp”,
”Jehova, hur länge?”
Hm, de orden känner man igen.
Men varför kände han så?
Ska vi kolla på tidslinjen-
-och se om vi kan koppla ihop händelser
med saker vi redan känner till?
Bra idé!
Det ser ut som att Habackuk
levde under slutet av Josias regeringstid-
-och en bit in på Jehojakims.
Under stora delar av
Josias styre kommer jag ihåg-
-att folket lyssnade på Jehovas profeter
och respekterade dem.
Det måste ha varit en väldigt
trevlig och bra tid för Habackuk.
Men en enda pil ändrade på det.
Josia blev dödad
och onda kungar började styra.
Och då började folket direkt göra
onda saker igen och tillbe falska gudar.
Mm, innerst inne hade de inte ändrat sig.
Och speciellt Jehojakim
förföljde profeterna-
-och dödade till och med Uria.
Undra hur det var för Habackuk
om han också blev förföljd på det sättet.
Tänk, ena dagen är allt frid och fröjd-
-men nästa dag blir man
motarbetad eller flyr för sitt liv.
Ja, då är det inte så svårt att förstå
varför Habackuk ropade på hjälp.
Det är verkligen sant.
Men hur reagerade Jehova på det då?
Hm.
När du läste igenom boken, tyckte du det
kändes som att Jehova klandrade Habackuk-
-eller att han ifrågasatte hans känslor?
–Nej, absolut inte.
–Inte jag heller.
Jag tycker man kan lära sig
mycket av vad Jehova inte säger.
Ja, Jehova lyssnade bara på Habackuk.
Han avfärdade inte hans känslor.
Jehova förstod varför
han kände som han gjorde.
Dessutom ville Jehova att han
skulle skriva ner sina rop på hjälp-
-så att det skulle
bli till nytta för andra.
Tänk hur det
måste ha känts för Habackuk.
Men det är så Jehova är.
Han uppskattar ärliga ord
som kommer från hjärtat.
Ja, Jehova är väldigt tillgänglig.
Det är som att han säger till oss:
”Så här bemötte jag Habackuk,
och så kommer jag att bemöta dig också.”
”Jag uppskattar
att du berättar hur du känner.”
”Jag förstår varför
du känner som du gör.”
Och jag fastnade för en sak
som Jehova säger i kapitel 2, vers 4:
”Men den rättfärdige ska leva
på grund av sin trohet.”
Det är en viktig lärdom.
Jag har faktiskt gjort
en anteckning här där det står:
”Det här är inte bara en allmän tanke,
det är en viktig biblisk sanning.”
Jehova försäkrade Habackuk att han aldrig
kommer att överge dem som tror på honom.
–De skulle få leva.
–Och de fick leva.
Jeremia, Baruk, Ebed-Melek och rekabiterna
överlevde när Jerusalem förstördes.
Man kan verkligen lita på Jehova.
Men vi kan fortsätta gräva lite.
Parallellhänvisningarna är jättebra.
Titta här. Paulus hänvisar till de orden
tre gånger för att uppmuntra kristna-
-under det första århundradet
som gick igenom svårigheter.
Så tänk, Jehova ville
att Habackuks ord skulle skrivas ner igen-
-så att vi kan ha nytta av dem.
Han vill verkligen inte
att vi ska glömma dem.
Och titta hur Habackuk
reagerade på Jehovas svar.
I de två sista verserna säger han att
han ska ”jubla i Jehova” och ”glädjas”.
Jag minns en
morgontillbedjan där det nämndes-
-att det här uttrycket ordagrant betyder
”hoppa av glädje” eller ”dansa runt”.
Det är fantastiskt, för Habackuks
situation hade ju inte förändrats.
Men hans känslor förändrades-
-när han öppnade sitt hjärta
för Jehova och litade på honom.
Ja, eftersom Jehova
är tillgänglig och pålitlig-
-behövde inte Habackuk
känna sig orolig längre.
Han kunde känna sig trygg.
Det är väldigt fint.
Så vad kan vi lära oss av det här?
Vad tar du med dig?
Jag fastnade för
att Jehova är så tillgänglig.
Jag kan verkligen berätta
precis hur jag känner när jag ber.
Jag behöver inte linda in nånting
eller hålla nåt tillbaka-
-eller försöka uttrycka mig perfekt.
Jehova vet ju redan hur jag känner.
Han vill att jag ska berätta allt-
-även sånt jag kanske
inte skulle säga till nån annan.
Han värdesätter det.
Vad fint. Det får mig att vilja bli
mer tillgänglig, som Jehova är.
Jag vill inte bara
visa det med det jag säger-
-utan också med det jag inte säger-
-som i min framtoning
och mina ansiktsuttryck.
Jag vill att du och andra ska kunna
prata med mig om vad som helst.
Och även om nån är ledsen och uttrycker
sig lite hårt, som Habackuk gjorde-
-så kan jag ändå visa att jag förstår dem-
-och fokusera mer på
varför de känner som de gör.
Vilken bra lärdom.
Jag blev också berörd av
att Jehova är så pålitlig.
Jag litar på att det Jehova säger
ska hända i framtiden kommer att hända.
”Den rättfärdige ska leva.”
Det är ju en viktig biblisk sanning.
Så oavsett vad som händer
kan jag fortsätta vara glad-
-precis som Habackuk var.
När vi tänker på
vad Jehova har gjort tidigare-
-som Habackuk gjorde i kapitel 3-
-så vet jag att vi tålmodigt kan lita
på Jehova och följa hans anvisningar-
-även när allt blir värre.
Det spelar ingen roll när slutet kommer.
Det viktiga är
att vi håller oss nära Jehova.
Det är fantastiskt.
Jehova är tillgänglig och pålitlig,
det är precis vad vi behöver nu.
Vad mycket nytt man kan lära sig när
man använder verktyg som finns i Bibeln-
-och gör kopplingar
till sånt man redan känner till.
Och vi har inte ens pratat om
Jehovas tålamod när han blev ifrågasatt-
-eller varför Habackuk
förväntade sig att bli tillrättavisad.
Vi kan lära oss jättemycket av honom.
Vi har ju tid över,
så ska vi fortsätta gräva lite?
Jag undrar hur Habackuk kände …
Ja, ”den rättfärdige ska leva
på grund av sin trohet”.
Habackuk visade att han trodde
på det här, och det kan vi också göra.
Hur hänger förtröstan ihop
med att vara trogen?
Vi ska se hur broder William Turner
förklarade det under en morgontillbedjan.
När det gäller att visa förtröstan-
-så är det helt självklart att vi
helt och fullt vill förtrösta på Jehova.
Men det är ganska intressant-
-om man läser lite
om förtröstan i våra publikationer.
För då ser man att det också är viktigt
att visa förtröstan på andra områden-
-som att förtrösta på
Jehovas namn, hans ord-
-hans organisation och hans sons ledning.
Så om vårt primära fokus är
att helt förtrösta på Jehova-
-varför behöver vi visa förtröstan
på de här andra områdena också?
Ska vi börja med att se vad det
betyder att helt förtrösta på Jehova?
Du får gärna följa med i din bibel
till Ordspråksboken 3.
Och det här är verser vi känner igen.
Vi ska läsa Ords. 3:5, 6:
”Förlita dig på Jehova
av hela ditt hjärta”-
-”och stöd dig inte
på ditt eget förstånd.”
”Tänk på honom i allt du gör,
så ska han göra din väg rak.”
Ni har säkert alla uppskattat den fina
artikelserien ”Vad betyder bibelversen?”.
Den finns ju i vår app JW Library.
Ska vi se hur
den här versen förklaras där.
För att hitta den går du till startsidan
i appen och trycker på ”Bibliotek”.
Under fliken ”Publikationer”
trycker du på ”Artikelserier”.
Välj ”Vad betyder bibelversen?”
och skrolla ner till ”Ordspråksboken”.
Och när du trycker på
Ordspråksboken 3:5, 6-
-kan du lägga märke till
vad som står under underrubriken-
-”Förlita dig på
Jehova av hela ditt hjärta”.
Och vi börjar ungefär halvvägs in,
från fjärde meningen. Där står det:
”Att lita på Gud av hela sitt hjärta”-
-”handlar därför inte bara om
att följa sina känslor.”
”Det är ett medvetet val man gör”-
-”för att man är fullständigt övertygad om
att Gud vet vad som är bäst.”
Så vår förtröstan är
inte bara grundad på känslor.
Det är ett val.
Vi fattar ett medvetet beslut
att lita på Jehova-
-baserat på vad vi känner till om honom-
-även i situationer när vi inte
känner att vi förstår precis allting-
-eller har alla fakta.
Och vi kan ta ett exempel
från Bibeln som belyser det här.
Det är från 2 Kungaboken, kapitel 9.
Och här i 2 Kungaboken 9 står det om det
tillfälle då Jehu blir utvald till kung.
Och om du tittar där i början av kapitlet,
i vers 1–3-
-så ser man hur Elisa ger instruktioner
till en av profetsönerna-
-att smörja Jehu till kung.
Och han får väldigt
detaljerade instruktioner-
-om hur den här uppgiften skulle utföras.
Och när han hade utfört sin uppgift,
enligt alla instruktioner han hade fått-
-så kan man läsa samtalet mellan
Jehu och de andra befälhavarna.
Vi kan läsa om det i 2 Kung. 9:11:
”När Jehu kom tillbaka till kungens
övriga befälhavare undrade de:”
”Är allt som det ska?
Varför kom den där galningen till dig?”
”Han svarade: ’Ni vet ju hur
sådana som han är och hur de pratar.’”
”Men de sa:
’Försök inte, säg som det är!’”
”Så Jehu berättade
vad tjänaren hade sagt och tillade:”
”Han sa också: ’Så här säger Jehova:’”
”Jag smörjer dig till kung över Israel.”
Om vi bara stannar till här lite ...
Efter att ha läst de här verserna
kan vi konstatera två saker.
För det första är det är tydligt-
-att befälhavarna inte alls
förstod vad profeten gjorde.
De tyckte han betedde sig som en galning.
Och för det andra
så förstod de trots allt att det han sa-
-inte kom från honom själv,
utan från nån som de kunde lita på.
De såg på Jehus sätt att agera
att det var nåt viktigt som hade hänt.
Så hur reagerade de när
Jehu berättade vad som var sagt-
-vad Jehova hade sagt
via sin representant?
Vi kan läsa det i vers 13:
”Genast bredde de ut sina mantlar
framför honom på de kala trappstegen”-
-”och de blåste i horn och sa:
’Jehu har blivit kung!’”
Även om de inte hade alla fakta
och det var saker de inte helt förstod-
-så tänkte de på det de faktiskt visste.
De förstod var anvisningen kom ifrån.
Och de visade direkt
att de ville följa den.
Men fundera lite grann
på vad som hade hänt-
-om befälhavarna
hade visat att de var skeptiska-
-eller om de bara hade
låtit sig styras av sina känslor.
Tror du att det hade
påverkat Jehu på ett negativt sätt?
Som vi såg i vers 11 så hade Jehu
försökt få det att verka som-
-att profetens besök inte var så viktigt.
Och Bibeln säger ingenting om varför
Jehu försökte tona ner det som hände-
-när han blev smord till kung.
Men eftersom befälhavarna valde
att så snabbt ge Jehu sitt stöd-
-och litade på
att profetens ord kom från Jehova-
-så hade det en positiv inverkan på Jehu,
och han blev stärkt.
Man ser i vers 14
att han verkligen blev motiverad.
Omedelbart så satte han igång med
sin uppgift som han hade fått från Jehova.
Vad kan vi lära oss
av den här bibliska skildringen?
Ja, de senaste åren så har vi
fått många anvisningar-
-här på Betel och i församlingarna-
-för att världsförhållandena
hela tiden förändras.
Och Jehova vet att vi i vissa situationer
skulle kunna bli lite fundersamma-
-kanske till och med oroliga.
Speciellt om det är nåt
vi inte riktigt förstår-
-eller om vi inte känner till
alla detaljer om en viss sak.
Så tänk hur Jehova måste känna när vi,
precis som befälhavarna-
-litar på vägledningen som han ger
genom sin organisation-
-och visar att vi vill stötta den.
För när vi gör ett medvetet val och litar
på den vägledning vi får och följer den-
-så blir Jehova inte bara glad för det,
för det blir han ju-
-utan det är också värdefullt för honom-
-för det visar att vi älskar honom
och litar på honom helt och fullt.
Och dessutom har det en
positiv inverkan på dem runt omkring oss-
-och det stärker dem.
Vi har nog alla upplevt att det är så.
Men hur hänger det här ihop-
-med att visa förtröstan
på de där andra områdena vi nämnde-
-som på Guds namn,
hans ord, hans organisation?
Det är ju så att i alla relationer kan
man visa att man menar det man säger-
-genom det man gör.
Och Jehova uppskattar såklart
när vi säger till honom i våra böner-
-att vi älskar honom
och förtröstar på honom.
Men vi kan visa att vi menar det vi säger-
-och vi kan få
en närmare relation till honom-
-när vi gör saker
som visar att vi litar på honom.
Och det innebär såklart
att vi samarbetar med Jehova-
-och litar på hans sätt
att göra olika saker-
-att vi litar på hans sons ledarskap
och hur han leder församlingen-
-att vi litar på den jordiska delen
av Jehovas organisation-
-som leds av den trogne tjänaren-
-att vi litar på äldstebröderna
som ger oss vägledning i församlingen.
Och även om de här
bröderna inte är perfekta-
-så vill vi alltid försöka komma ihåg
att Jehova litar på dem.
Så tänk vilket bra föredöme vi kan vara-
-när vi gör ett medvetet val
och visar att vi litar på dem också.
Vi kommer att få uppleva
många fantastiska saker i framtiden.
Men just nu ser vi tydligt-
-att det fortfarande är
kritiska tider som är svåra att hantera.
Därför är det viktigare än nånsin-
-att vi fortsätter att begrunda
och tillämpa det som sägs i Jes. 30:15.
Vi ska få styrka om vi håller oss lugna-
-och förtröstar, helt och fullt,
på vår underbare Gud, Jehova.
Förtröstan är inte bara en känsla,
det är ett val.
Och det valet är baserat på att vi vet
att Jehova alltid vill vårt bästa.
Och när vi alla litar på honom
och hans organisation så blir vi enade.
Månadens musikvideo lyfter fram
vilket stöd vi har i vår enade familj-
-när situationen i världen
förändras snabbt.
♪ Lyssna en stund,
♪ jag har stött på grund
♪ Jag sjunker ner och är nära botten
♪ Gud älskar mig,
♪ och hans son dog för mig
♪ Men varför känns det
♪ som jag aldrig håller måttet?
♪ Be för mig, snälla du
♪ Och stanna hos mig nu
♪ Dra mig upp ur dyn
♪ och hjälp mig att andas
♪ När min oro stiger,
♪ hjälp mig att landa
♪ Jehova finns där och alla vänner
♪ Så vad kan väl gå fel
♪ när vi har varandra?
♪ Vi har varandra
♪ Vännen, jag såg
♪ att du grät och var låg
♪ Men kom ihåg:
♪ du tillhör bästa laget
♪ Jag finns här alltid,
♪ och din Gud går bredvid
♪ Han håller hårt och släpper aldrig taget
♪ Jag ber för dig, kära du
♪ och stannar hos dig nu
♪ Jag drar dig upp ur dyn och
♪ hjälper dig andas
♪ så din oro släpper
♪ och du kan landa
♪ Jehova finns där och alla vänner
♪ Så vad kan väl gå fel?
♪ Du drar mig upp ur dyn och
♪ hjälper mig andas
♪ Och min oro släpper
♪ Jag drar dig upp ur dyn och
♪ hjälper dig andas
♪ så din oro släpper
♪ och du kan landa
♪ Jehova finns där och alla vänner
♪ Så vad kan väl gå fel
♪ när vi har varandra?
♪ Varandra
♪ Vi har varandra
♪ Varandra
När en katastrof inträffar är stödet
från vår andliga familj helt ovärderligt-
-och när vi litar på Jehovas organisation
så stärker vi dem omkring oss.
Ni som är unga,
har ni kompisar som tänker-
-att det är okej att tillbe Gud
på vilket sätt som helst?
Vad kan du göra för att
känna dig trygg i vad du tror?
Vi ska höra vad två ungdomar gjorde
för att ta tag i tvivel som de hade.
I skolan försöker de få en att tycka att
alla religioner och sätt att leva är rätt.
En gång, ute i tjänsten, blev
en man arg på oss och sa:
”Vi bygger sjukhus, och vi arbetar
med välgörenhet. Men vad gör ni?”
Och det var ju sant, de gjorde det.
Varför gör inte vi sånt?
Om andra religioner också gör bra saker-
-är vi då verkligen den
enda sanna religionen?
Det här fick mig att tvivla.
När jag gick vårdprogrammet
så ingick det en etikkurs.
Där pratade vi om hur
religiösa uppfattningar-
-påverkar hur vi tar hand om patienten.
En dag pratade vi om olika
sexuella läggningar och könsidentiteter.
Och då gick läraren runt i klass-
rummet och frågade var och en-
-hur vi kände för det här personligen.
Jag satt bara där och
önskade att jag kunde försvinna.
Jag hoppades att jorden skulle
öppna sig och sluka mig.
Det var helt fruktansvärt,
och jag var så stressad.
Matt. 7:13, 14 pratar om två vägar.
Men bara en av vägarna är rätt.
Jag visste att jag behövde
stärka min tro och välja rätt.
Jag behövde välja den smala vägen.
Under mitt personliga studium tänkte
jag på vad mannen i tjänsten hade sagt.
Och jag skrev ner
alla frågor han hade.
Och jag tog reda på
svaren på de här frågorna.
Jag hittade också en
bibelvers, Matt. 7:22, 23-
-där Jesus själv varnade att inte alla
som gjorde underverk i hans namn-
-skulle bli godkända.
Jag tänkte på vad
vi vittnen faktiskt gör.
Vi håller oss politiskt neutrala,
älskar alla människor-
-predikar de goda nyheterna – sånt
som Jesus faktiskt bett oss att göra.
Jag började be på en gång.
Och Jehova gav mig styrka.
Han hjälpte mig att vara modig-
-och förklara att jag valt att
leva efter Bibelns principer.
I Joh. 18:38 frågade Pilatus lite
sarkastiskt Jesus: ”Vad är sanning?”
Han trodde inte att det fanns nån
sanning eller att Jesus hade den.
Det har alltid funnits människor som
tror att det inte finns nån sanning-
-och som tycker att ingen annan ska
bestämma vad som är rätt eller fel.
I Ords. 22:3 står det att ”den
kloke ser faran och tar skydd”.
Så jag började gå igenom vad vi
skulle ta upp på lektionerna i förväg.
Jag insåg att jag behövde vara förberedd
för att kunna förklara vad jag tror på-
-på ett bra sätt.
Så jag gjorde research på jw.org.
Och där hittade jag olika
artiklar jag kunde använda-
-för att förklara vad jag tror på
på ett bra sätt.
Jag visste att jag inte
kunde låta det här stoppa mig.
Jag behövde komma ut i tjänsten igen.
Några veckor senare fick jag
en ny chans att försvara min tro.
Även om man hamnar i en diskussion
och inte kan övertyga nån annan-
-så kan man övertyga sig själv
om att det man tror på är sant.
När man är blyg som jag så
kanske man inte vågar ha en åsikt.
Och det är lätt att
bli påverkad av andra.
Men Jehova har alltid bara
haft ett sätt att tillbe honom på.
I 1 Kor. 1:10 står det att vi ska
”vara förenade i samma tänkesätt”.
Det kan alltså inte
finnas flera sanningar.
Jag är så otroligt tacksam att Jehova
har låtit mig lära känna honom-
-och att jag har fått veta vilken
som är den sanna religionen.
Så jag vill verkligen göra mitt bästa
för att berätta om Jehova för andra-
-så att fler kan lära känna honom.
Att jag tror på en sann religion
har gett mig ett stabilt liv-
-och gjort det enklare
för mig att ta bra beslut.
Jag behöver inte vara osäker på
om jag har sanningen eller inte-
-för jag har Guds ord, Bibeln.
Och den ger mig alltid
svar på mina frågor-
-och vägleder mig,
oavsett vad som händer i livet.
Vår organisation kanske inte bygger
sjukhus, men vi räddar faktiskt liv-
-för vi hjälper människor att lära
känna Jehova och bli nära vän med honom.
Har dina lärare eller klasskamrater
frågat dig liknande frågor?
Försök i så fall att stärka din tro,
precis som Naomi och Vince gjorde.
Om du bara ger dig lite tid så kommer
Jehova garanterat att hjälpa dig-
-både med dina tvivel
och att komma närmare honom.
Jehova belönar också dem
som går utanför sin bekvämlighetszon-
-och vill göra mer för honom.
De som flyttar till ett behovsdistrikt
kan bekräfta att det är så.
Hej, jag heter Robert McGee.
Och jag tjänar på ett behovsdistrikt.
Jag flyttade till Dominikanska republiken.
Och det är en fantastisk plats
att gå i tjänsten på.
Det är otroligt vackert här, men det är
människorna som gör det så speciellt.
När jag var liten ville jag bli missionär-
-och vittna för människor på
andra platser i världen.
Och nu får jag göra det varje dag.
Det finns vissa utmaningar när man är
på ett behovsdistrikt.
Och man kan få lite hemlängtan.
Men vännerna här har verkligen
blivit som en familj för mig.
De är alltid villiga att hjälpa andra,
även såna som de inte känner.
Och jag har ofta behövt hjälp.
När jag var ny här till exempel så
hjälpte de mig att hitta nånstans att bo.
Och de kom ofta förbi med mat
och kollade hur jag mådde.
Så även om jag ibland längtar hem-
-så har det hjälpt att jag har
fått en ny familj här.
Och tjänsten gör det verkligen
värt alla ansträngningar.
Följ med mig och se hur
en vanlig dag kan se ut här.
Jag går upp ungefär kvart över sju.
Och sen går jag hemifrån halv nio.
Många här har ingen bil, så att ta
motorcykeln är faktiskt inte ovanligt.
Dessutom är det billigare.
Jag hade inte kört motorcykel
innan jag kom hit.
Och jag trodde aldrig
jag skulle göra det i tjänsten.
Men vännerna här lärde mig
att köra på ett säkert sätt.
Och nu är det så jag tar mig runt.
Det tar mig ungefär en kvart
att åka till Rikets sal.
Jag är i en teckenspråksförsamling.
Och vi använder amerikanskt
teckenspråk, som även kallas ASL.
Efter möte för tjänst så åker vi
direkt ut på distriktet.
Det är enkelt att gå i tjänsten här.
Människor här är väldigt vänliga
och lätta att prata med.
När vi letar efter döva-
-så är människor ofta villiga att
hjälpa oss och visa var de bor.
Ibland får vi gå riktigt långt
för att hitta dem.
I början gjorde det här mig ganska nervös.
Men vännerna jag var med
var alltid så lugna.
Och det hjälpte mig att slappna av.
Jag förstod att människor verkligen ville
hjälpa oss att hitta dem som är döva-
-för de var glada för att vi
gjorde nåt snällt för dem.
De flesta här respekterar Bibeln,
så det är inte svårt att starta samtal.
Efter förmiddagstjänsten-
-så åker alla hem och vilar under
de varmaste timmarna på dagen.
Den här delen av kulturen älskar jag.
Jag brukar också passa på
att äta lunch då.
En favoriträtt är ”la bandera”-
-som ofta består av ris, bönor
och nån typ av kött.
När jag ätit brukar jag ta en kopp kaffe,
vila eller ha personligt studium.
Efter några timmar så träffas vi igen och
leder bibelkurser fram till kvällen.
Man kan få leda hur många
bibelkurser man vill.
Och det tycker jag är det absolut
bästa med att bo här.
När man funderar på att flytta
till ett behovsdistrikt är det lätt-
-att bara fokusera på uppoffringarna.
Men man måste också tänka på
vad man kommer få.
Jag får göra det jag älskar
och lära andra om Jehova.
Och några av dem jag studerat med
har till och med blivit döpta.
Den glädjen är oslagbar.
Jag har också fått mycket erfarenhet och
många fina minnen med församlingen.
Det hade jag aldrig fått
om jag inte flyttat hit.
Jehova har gett mig bröder och systrar,
mammor och pappor-
-så jag aldrig behöver känna mig ensam.
Vi pratar ofta om att vi har
en världsvid familj.
Men det är nåt helt annat
att få uppleva det själv.
I Ps. 34:8 står det:
”Smaka och se att Jehova är god.”‏
När vi gör det så får vi tillgång till
en hel buffé av välsignelser-
-där allt är supergott.
Ja, det är inte mycket som kan slå känslan
att få lära andra sanningen om Jehova.
Och om du inte kan
flytta nånstans just nu-
-så kanske det finns andra sätt
som du kan utöka din tjänst på.
I det här programmet har vi pratat om att
vi behöver fortsätta följa vägledningen-
-från Jehovas organisation,
för det kan faktiskt rädda vårt liv.
Precis som Habackuk så behöver vi
öppna vårt hjärta för Jehova-
-för att kunna känna ett inre lugn
och fortsätta lita på honom.
Vi fick också höra familjen Tshomba
berätta hur de följde vägledningen-
-och litade på Jehova
under en väldigt svår period.
Och vi påmindes om att vi behöver bevisa
för oss själva att det vi tror på är sant-
-för att kunna fortsätta följa
vägledningen från Jehova-
-som kommer genom den trogne tjänaren.
Vår videohälsning den här månaden
kommer från Serbien.
Serbien är ett land utan kust.
Här finns bördiga slätter i norr-
-kalkstensområden med sjöar
i öster, böljande kullar i väster-
-och berg i söder.
Serbien är ett väldigt bördigt land.
Till exempel är de en av
världens största exportörer av hallon.
Och man har stora rapsfält
som ger mat åt boskapen.
En populär rätt på Balkan
är en kötträtt som heter ćevapi.
Den består av köttfärs
som blandas med kryddor-
-och som sen formas till avlånga biffar.
Biffarna serveras i bröd
tillsammans med kajmak-
-som är en slags kräm gjord av
mjölkprodukter med en lite syrlig smak.
Och så här kan en söndagslunch se ut.
Det är tradition i Serbien att träffas
för att äta en sen lunch tillsammans-
-för att umgås
och komma närmare sin familj.
Det var många som hjälpte till så att
de goda nyheterna skulle kunna spridas-
-i det forna Jugoslavien,
där Serbien ligger nu.
En av dem var en soldat
som hette Nica Tralea.
Han tjänstgjorde i
den österrikisk-ungerska armén 1918-
-men tillfångatogs av den ryska armén
och blev skickad till Sibirien-
-som låg hundratals mil bort.
Där lärde han känna sanningen.
Och när han blev frisläppt och kom hem
började han att organisera möten.
Ett annat exempel var en ung barberare
som hette Franz Brand.
Ni kanske minns honom från
videohälsningen från Montenegro.
Han var en av de barberare som var kända
för att vittna för sina kunder.
Franz och hans tjänstekamrat Rudolf Kalle,
som även hade varit en tidigare kund-
-blev senare tillsyningsmän
tillsammans för avdelningskontoret.
På 30-talet skickades
20 erfarna pionjärer hit för att predika.
Och en av dem var Martin Pötzinger.
De kunde inte serbokroatiska, så de
använde vittnesbördskort för att vittna.
Martin Pötzinger berättade att han brukade
gå långa sträckor mellan avlägsna byar-
-med en ryggsäck full med litteratur
för att predika för alla som ville lyssna.
Även idag är det många som anstränger sig
för att nå ut med sanningen till andra.
I Vojvodina till exempel är bönderna
väldigt upptagna under skördetiden.
Så vännerna här cyklar långa sträckor
för att nå dem när de är ute och jobbar.
Serbien har med tiden blivit
mer och mer mångkulturellt.
Så det finns många här som pratar ryska,
kinesiska, urdu, persiska och romani.
För att nå romer brukar vänner bege sig
till platser där många av dem bor-
-vilket ofta är kvarter med
många små hus byggda tätt intill varandra.
Vännernas ansträngningar
har gett fina resultat.
Den romska församlingen i Belgrad
leder 46 bibelstudier.
Och de brukar vara fler på mötena
än de är förkunnare i församlingen.
Våra bröder och systrar
i den romska församlingen i Belgrad-
-skickar sina kärleksfulla hälsningar.
Och det gör vi också!
Det här är JW Broadcasting
från Jehovas vittnens huvudkontor.

JW Broadcasting (juli 2026)