JW subtitle extractor

Välkomna till JW Broadcasting!
I den här månadens program
ska vi se hur det är till nytta för oss-
-att vara villiga
att ändra vårt tänkesätt.
Vi ska också träffa två familjer som
öppnade sina hjärtan och sina hem-
-och se hur de blev välsignade för det.
Vi ska gräva på djupet
för att bättre förstå-
-hur Jehova renar oss
och sin organisation-
-och så ska vi se vad
vi kan lära oss av det.
Och sen ska vi också se hur
det är till vår familjs bästa-
-att vi sätter sanningen
på första plats i vårt liv.
Det här är JW Broadcasting.
Temat för det här talet är
”Se till att minnas rätt saker”.
Men då kanske nån undrar:
”Hur är det möjligt?”
”Jag kan väl inte
välja vad jag ska minnas?”
Och till viss del är det sant.
Men det är faktiskt så att vi kan
välja vad vi ska fortsätta att tänka på.
I det här talet ska vi se
vad vi kan lära oss av Jehova-
-när det gäller hur
vi använder vårt minne.
Och sen ska vi resonera om
hur vi kan använda vårt minne-
-för att visa att vi
älskar och vill hjälpa andra.
Okej, vad väljer Jehova då
att minnas om oss?
Följ med är du snäll
när jag läser Hebr. 6:10.
Det står så här där:
”För Gud är inte orättvis.”
”Han glömmer inte det ni har gjort och
den kärlek ni har visat mot hans namn”-
-”genom att tjäna de heliga,
precis som ni fortfarande gör.”
Såg du vad Jehova väljer att minnas?
Han fokuserar på det goda som vi gör.
I en studienot till den här versen
så står det så här:
”Gud skulle tycka
att det var orättvist”-
-”att sluta bry sig om
det goda som hans ... tjänare gör.”
Visst hjälper det här oss att förstå hur
mycket Jehova bryr sig om sina tjänare?
Och det är klart,
Jehova känner till allt om oss-
-även de misstag och fel som vi gör.
Men Jehova väljer inte
att fokusera på det negativa.
Vi kan göra en jämförelse.
Tänk dig att alla dina minnen
är som böckerna i ett bibliotek.
Jehova känner till precis
varenda bok på varje hylla.
Vissa böcker beskriver
våra misstag och synder-
-och i andra böcker finns
berättelser om det goda vi har gjort.
Och Jehova vet var böckerna med det
negativa finns, han kan hitta dem.
Men han väljer att fokusera på-
-och läsa de berättelser
som handlar om det positiva vi har gjort.
Hur kan Jehovas exempel hjälpa
dig och mig att välja vad vi ska minnas?
I Hebr. 6:10, som vi läste förut-
-så kan vi se två saker
som vi kan välja att fokusera på.
Den första saken är
att visa kärlek mot hans namn.
Det är ett fantastiskt privilegium
att vi får kallas Jehovas vittnen.
Och vi har ett ansvar att hjälpa andra
att få en bra bild av Jehova.
Vad vi säger, hur vi klär oss eller vad vi
gör kan påverka andras syn på honom-
-positivt eller negativt.
Därför blir vi påminda i 1 Kor. 10:31
att vad vi än gör-
-så vill vi göra allt till Guds ära.
Vi vill att alla
runt omkring oss ska förstå-
-att vi tycker Jehovas namn är heligt
och att det betyder mycket för oss.
Vi visar också kärlek mot Guds namn
genom att berätta om det för andra.
Det gör vi när vi predikar
om de goda nyheterna om Guds rike.
Så därför vill vi göra allt vi kan
för att bli skickligare i vår tjänst.
Vi vill komma ihåg att ta
oss tid att förbereda oss för tjänsten.
Vi har ju som mål att starta samtal,
men vi vill heller inte glömma bort-
-att ha nåt meningsfullt
att dela med oss av till dem vi träffar.
Vi vill också ta vara på möjligheter-
-att prata om sanningen
med människor informellt-
-kanske sätta upp
nåt personligt mål i tjänsten.
Och om vi har möjlighet vill vi komma ihåg
att sätta av tid i vårt schema-
-så att vi kan
vara med i tjänsten varje vecka.
Vårt mål är att göra
allt för de goda nyheternas skull-
-och för att visa andra hur mycket
vi älskar Jehova och hans namn.
En till sak som nämns i Hebr. 6:10-
-som vi kan välja att fokusera på
är att fortsätta att tjäna de heliga.
Och de heliga här som det står om syftar
alltså på smorda efterföljare till Jesus.
De första kristna tjänade sina
smorda medkristna på många olika sätt.
De gav med största sannolikhet
materiell eller ekonomisk hjälp-
-till dem som behövde.
Och Paulus berömde vännerna-
-för att de hade stöttat sina
bröder och systrar så här förut-
-och att de också fortsatte att göra det.
Den här principen i Hebr. 6:10
gäller alla Guds tjänare idag.
Så därför vill vi verkligen komma ihåg
att göra gott mot andra.
Vi uppskattar när nån annan
gör nåt snällt eller generöst mot oss.
Men vi kan faktiskt
uppleva en ännu större glädje-
-när vi gör nåt snällt för andra.
Och saker som vi kan göra för andra-
-hur vi rent praktiskt kan
hjälpa våra vänner, ja den listan är lång.
Det kan handla om att vi ger
mat, kläder eller husrum-
-till dem som just nu
går igenom nåt svårt.
De kanske har drabbats av en katastrof,
kämpar med dålig hälsa-
-eller blir förföljda på grund av sin tro.
En annan sak vi kan göra-
-är att berömma och uppmuntra
vännerna vi har i vår församling.
Och en särskilt viktig sak som vi alla kan
göra för våra vänner är att be för dem.
Poängen är att oavsett
vilka omständigheter vi har-
-så kan vi alla
tillämpa det som står i Ords. 3:27.
Där står det så här:
”Neka inte den behövande din hjälp
om du har möjlighet att göra något.”
När vi väljer att visa kärlek mot
Jehovas namn och hjälpa våra vänner-
-så visar vi att vi kommer ihåg
vad som är verkligt viktigt.
En utmaning när det gäller vårt minne,
som vi nog alla känner av-
-är att vi ofta minns saker
som vi skulle vilja glömma.
Och så kanske det speciellt är om vi
har blivit illa behandlade eller sårade.
Bara tanken på en person, eller vad
han har gjort, skulle kunna göra en arg.
Man kanske fryser honom i tiden
och så kan man inte riktigt gå vidare.
Nu ska vi kolla på två helt olika exempel.
Vi börjar med skildringen
om kung David och Simei.
Simei var släkt med kung Saul.
Han hade varit arg
på David under flera år-
-för han tyckte det var Davids fel
att ingen av Sauls avkomlingar-
-skulle kunna bli kung längre.
I 2 Samuelsboken, kapitel 16,
så står det om ett tillfälle-
-då Simei kastade sten
på David och hans män och förbannade dem.
Det som Simei gjorde
var extremt respektlöst.
Och faktum är
att en av Davids män, Abisaj-
-frågade om han fick lov att döda Simei.
Men David lät honom inte göra det.
David var ödmjuk och
stod emot frestelsen att hämnas.
Han lät istället Jehova
ta hand om den här saken.
David kunde bevara lugnet
och visade en otrolig självbehärskning.
Lite senare kom Simei till David igen-
-men den här gången
för att be om förlåtelse.
Och ännu en gång
ville Abisaj döda honom.
Men återigen tillät David inte det.
David svor till och med en ed
att han inte skulle döda Simei.
Jehova måste ha varit väldigt glad-
-när han såg hur David
hanterade den här situationen.
Men innan David dog
sa han så här till sin son Salomo-
-i 1 Kung. 2:8, 9:
”Du har också Simei hos dig, som är son
till Gera, benjaminiten från Bahurim.”
”Det var han som vräkte förbannelser över
mig när jag var på väg till Mahanajim.”
”Men när han kom ner och mötte mig
vid Jordan svor jag vid Jehova:”
”’Jag ska inte döda dig med svärd.’”
Men sen säger han:
”Låt honom inte slippa undan ostraffad”-
-”för du är en vis man
och vet vad du bör göra med honom.”
”Med blod ska du låta hans grå hår
fara ner i graven.”
David var förmodligen drygt 60 år-
-den gången Simei
behandlade honom respektlöst.
Och han var 70 år när han dog.
Så under många år hade David
fortsatt tänka på det som hänt.
Han valde att komma ihåg
det Simei hade gjort.
Det står inte i Bibeln
varför David gjorde som han gjorde.
Men visst belyser det här en sak.
Om man har blivit sårad av nån
eller illa behandlad-
-så kan det vara svårt att gå vidare
och glömma det som har hänt-
-även om man hanterade
situationen bra när det hände.
Och den här känslan att man är sårad
skulle kunna sitta i väldigt länge.
Så vad kan då hjälpa oss att gå vidare
och förlåta den som har sårat oss?
Jesus sätt att behandla Petrus
lär oss mycket om förlåtelse.
Samma kväll som Jesus blev gripen-
-så hade Petrus lovat
att han aldrig skulle överge Jesus.
Men bara timmar senare
så förnekade Petrus Jesus-
-inte bara en eller två gånger,
utan tre gånger.
Tänk bara!
Det här var den svåraste stunden
för Jesus under hans liv här på jorden.
Och när han som allra mest
behövde nån vid sin sida-
-så övergav alla lärjungar honom,
däribland hans nära vän Petrus.
Så fort Petrus insåg vad han hade gjort-
-så bröt han ihop av skuldkänslor
och grät förtvivlat.
Men vad gjorde Jesus sen?
Efter att han hade
blivit uppväckt står det i 1 Kor. 15:5-
-att han visade sig för Petrus.
Gjorde han det för att få en chans
att skälla på Petrus-
-för att berätta för honom
hur besviken han var på honom?
Vi kan få en ledtråd
om vi läser vad som hände i Mark. 16:7.
Lägg märke till vad ängeln sa
till kvinnorna som kom till Jesus grav.
Det står så här:
”Men gå och säg
till hans lärjungar och till Petrus:”
”’Han går före er till Galileen.’”
”’Där kommer ni att träffa honom,
precis som han har sagt till er.’”
En del av studienoten
till den här versen säger så här:
”Jesus visade sig tydligtvis för Petrus
då Petrus var för sig själv”-
-”innan han visade sig
för hela gruppen av lärjungar.”
”Den här personliga uppmärksamheten”-
-”och att ängeln specifikt
hade nämnt Petrus vid namn”-
-”försäkrade utan tvivel Petrus
om att han hade blivit förlåten”-
-”för att han tre gånger
hade förnekat att han kände Jesus.”
Tänk bara vad glad och
lättad Petrus måste ha blivit.
Och det är klart, Jesus glömde inte
bort det Petrus hade gjort.
Men det Jesus valde att komma ihåg
var inte hans misstag-
-utan de goda sidor som han hade.
Jesus förlät inte bara Petrus-
-utan han gav honom också en
viktig uppgift, att ta hand om vännerna.
Jesus är verkligen ett
fantastiskt föredöme för oss.
Om vi har blivit sårad
av nån av våra vänner-
-så vill vi efterlikna Jesus
och välja att minnas rätt saker.
Vi ska titta på ett sista exempel på hur
vi kan använda vårt minne på ett bra sätt.
Och det handlar återigen om David.
David tänkte på saker
som han hade varit med om i sitt liv-
-som visade att Jehova hade hjälpt honom.
De minnena gjorde honom säker på-
-att Jehova skulle hjälpa
honom i framtiden också.
Tänk på hans ord i Ps. 27:2, 3.
Det står så här:
”När de onda anföll mig för att slita mig
i stycken, mina motståndare och fiender”-
-”var det de själva som snavade och föll.”
”Om så en armé omringar mig
fruktar jag inte.”
”Om så krig bryter ut mot mig
känner jag mig trygg.”
Lade du märke till hans inställning?
Han sa: ”Jag fruktar inte.”
Och dessutom: ”Jag känner mig trygg.”
Kan vi också känna oss lika
trygga och säkra som David gjorde?
Ja, det kan vi,
om vi väljer att minnas rätt saker.
Vi kan ta ett exempel.
Har du nån gång varit med om nåt väldigt
jobbigt och bett till Jehova om hjälp-
-och sen har du märkt att du har fått
kraft och vishet att klara av problemet-
-eller att Jehova till och med
har löst det på ett oväntat sätt?
Se till att minnas det.
Eller har du nån gång
velat göra mer i tjänsten-
-och så har du sett hur Jehova
har tagit bort berglika hinder-
-och så har det blivit möjligt
för dig att nå dina mål?
Kom ihåg det också.
Genom livet samlar vi
på oss massor av minnen.
Och när vi tänker
på våra bröder och systrar-
-så vill vi komma ihåg
att fokusera på deras goda sidor-
-och alla bra saker som de har gjort.
Och när vi analyserar oss själva-
-så vill vi se till att inte
hålla fast vid några negativa känslor-
-som bitterhet och avundsjuka-
-utan vi vill istället jobba på
att vara kärleksfulla och förlåtande.
Och dessutom vill vi alltid komma ihåg
hur Jehova har hjälpt oss förut-
-och hur han hjälper oss här och nu.
Vi kan vara övertygade om
att vi kommer att klara av-
-vilka svårigheter vi än
skulle kunna möta i framtiden-
-om vi väljer att minnas rätt saker.
Förutom exempel som finns i Bibeln
så finns det många exempel i modern tid-
-på såna som har
valt att minnas rätt saker.
En av dem är broder Don Schwenning.
Efter ett helt liv i tjänsten för Jehova-
-så minns han många förändringar som
har skett i Jehovas organisation.
Vad har det lärt honom?
Det har varit många
förändringar och förbättringar-
-i Jehovas organisation i modern tid.
Jag har fått uppleva många förändringar.
Och jag kan skriva under på att det
varit spännande och ibland lite läskigt.
Men det har alltid blivit till det bättre.
Jag har sett saker
gå från koppar till guld.
Jag heter Don Schwenning.
Jag har tjänat Jehova i över 70 år,
och jag har precis bara börjat.
Min pappa fick sanningen-
-i och med att han fick
en av vittnenas böcker av sin kollega.
Och snart gick hela familjen på mötena.
Det var en stor förändring för oss.
Men församlingen gav oss
ett varmt välkomnande.
Bröderna och systrarna var så vänliga-
-och fick mig att känna
att jag var en del av församlingen.
Mötena gjorde mig verkligen glad,
för där kände jag mig sedd och uppskattad.
Vissa förändringar i organisationen
har varit lätta att förstå och acceptera.
När vi fick Nya världens översättning-
-så förstod jag direkt att det
var en mycket bra förändring.
Jag älskade den, och varje dag
läste jag ett kapitel ur den.
Den nya översättningen
var så enkel och lättläst-
-inte alls som King James Version,
som jag hade läst tidigare.
Det här hjälpte mig att förstå
att Jehova var en verklig person-
-och att man kunde bli vän med honom.
Tack vare det så kom jag närmre Jehova
och kunde bli döpt när jag var 16.
När jag fyllde 18
blev jag biträdande tjänare-
-det som nu kallas församlingstjänare.
Och en av mina första uppgifter
var att ta hand om en bokstudiegrupp.
Många av vännerna i gruppen var äldre
än mig och mer erfarna än vad jag var.
Ja, så det kändes lite nervöst.
Ja, välkomna vänner!
Eh ... Då börjar vi, eh ...
Ibland var det svårt.
Vissa gånger visste jag inte
vad jag skulle säga.
Men vi gick i alla fall igenom materialet.
Trots att jag var så nervös så var
bröderna och systrarna så stöttande.
Och jag kände att Jehova
hjälpte mig i min nya uppgift.
De flesta förändringarna i organisationen
påverkar oss på ett eller annat sätt.
Och 1972 kom det en sån förändring.
Jag var det som då
kallades församlingstjänare-
-alltså den broder som mer eller mindre
ensam hade ledningen i församlingen.
Och jag hade mycket ansvar.
Men det året kom det en ny förståelse-
-att varje församling
skulle ha en äldstekrets.
Jag hade svårt för den här förändringen,
och det gav mig dåligt samvete.
Jag ville se det positiva med den,
men det behövde jag jobba på.
Jag bad mycket till Jehova
om det här, om hjälp att förstå.
Och alla böner gjorde nog
att jag kom närmare honom.
Jag insåg att jag behövde
jobba på min andlighet-
-och att den här förändringen
egentligen var nåt väldigt bra.
Det är fantastiskt att få vara
en del av en äldstekrets.
Ju fler som hjälps åt med att ta hand om
vännerna i församlingen, desto bättre.
Och det har verkligen
blivit en välsignelse.
Det har varit ett nöje att få ta del av
de äldres erfarenhet och de yngres energi.
Det som står i Ordspråksboken
stämmer verkligen:
”Med många rådgivare lyckas man.”
Det kommer alltid ske förändringar,
och vi behöver samarbeta med Jehova.
Han vet att det alltid
blir till vårt bästa.
Vi kanske inte ser fördelarna direkt,
men det kommer vi i sinom tid.
Och de största förändringarna
är ju framför oss.
Det här är den mest spännande perioden
i Jehovas organisation i modern tid.
Du som är ung,
slösa inte bort den här tiden.
Försök lära dig allt du kan om Jehovas
organisation, och bli en del av den.
Var engagerad i din församling.
Lär känna äldstebröderna.
Berätta för dem att du är villig att göra
vilken uppgift som helst i församlingen.
Låt Jehova vägleda dig.
Om du litar på honom, då kommer du
att få ett spännande och roligt liv.
Om ni ursäktar mig
så ska jag arbeta vidare.
Det är mycket kvar som ska göras.
De flesta av oss idag skulle
säkert ha svårt att ens-
-tänka sig en församling
utan en äldstekrets.
Men för broder Schwenning var det svårt-
-att anpassa sig efter
den här förändringen.
Vad var det som hjälpte honom
att kunna tänka mer som Jehova?
Han bad om det-
-och ansträngde sig för att kunna
se det visa med förändringen.
Nu ska vi se hur
bönen hjälpte två familjer-
-att se hur de kunde göra
mer för sina bröder och systrar-
-och vilken nytta de hade av
att öppna upp sina hem-
-för delegater under
en specialsammankomst.
2015 så hade vi en
specialsammankomst i vår stad, Medellín.
Vi erbjöds möjligheten att ha
delegater boende hemma hos oss.
Men där och då var jag
involverad i så mycket annat.
Så det kändes som att
dygnets alla timmar inte räckte till.
Vid den tiden var vår son elva år-
-och min fru hade precis börjat
återhämta sig efter en del hälsoproblem.
Så hon var orolig för att inte räcka till.
Det kändes som att det inte var rätt läge
att ha delegater boende hemma hos oss.
Det hade ju varit fantastiskt,
men det skulle bara bli för mycket.
Ända sen vår son föddes
så har vi bett mycket till Jehova-
-om hjälp att kunna
undervisa honom på bästa sätt.
Vi ville göra det vi kunde
för att få honom att älska Jehova.
En dag sa min fru:
”Jehova är så generös mot oss, så vi borde
efterlikna honom och också vara generösa.”
Så vi bad om det.
Och sen kom vi fram till
vad var och en av oss behövde göra-
-för att vi skulle kunna
ha delegater hemma hos oss.
Vännerna som kom till oss
var så kärleksfulla och genuina.
Det kändes som att vi
hade känt varann i flera år.
Vi blev så uppmuntrade
av att ha dem hos oss-
-och att se hur mycket
de älskade Jehova.
Och det märktes att
de hade fina andliga rutiner.
Och vi såg att vår son påverkades
positivt av de här vännerna-
-och alla fina samtal vi hade.
Och en dag så kom han och sa till mig:
”Pappa, jag vill berätta nåt.”
”Det är viktigt.”
Och så berättade han
hur mycket han älskade Jehova.
Så sa han:
”Jag vill döpa mig.”
När jag tänker på
delegaterna som bodde hos oss-
-så är det ingen tvekan om att
de var ett bönesvar från Jehova.
Vi är fortfarande nära vänner
med de här delegaterna.
Vi har varit och hälsat på dem.
Och vi delar så många fina
minnen från sammankomsten.
Och vi är så glada att vi öppnade vårt hem
och våra hjärtan för de här vännerna.
Det går inte ens att sätta ord på
hur mycket glädje det här har gett oss.
Jag trodde aldrig att svaret
på mammas och mina böner-
-skulle vara att visa gästfrihet.
Abraham var gästfri mot främlingar.
Och när jag hörde om
specialsammankomsten tänkte jag:
”Nu har jag chansen!”
För jag har alltid velat ha
delegater boende hos mig.
Jag skulle inte säga att vårt hem
var fullt möblerat på den tiden.
Vi hade bara det mest grundläggande
för att kunna sova och äta.
Och vårt köksbord var pyttelitet.
Men det fanns också ett annat problem.
Jag ville inte alls att
nån skulle bo hos oss.
Så jag tänkte inte hjälpa till.
Min syster var inget Jehovas vittne.
Jag var helt fokuserad på
min utbildning och min karriär.
Men jag kände mig väldigt ensam,
tom och väldigt olycklig.
Paret som vi fick ha boende hos oss
var så härliga och jordnära.
De var roliga och kärleksfulla
och så lätta att prata med.
De var så enkla att ha att göra med.
De åt vad vi än serverade,
och de var öppna för allt.
Ja, det kändes som att vi
hade känt varann i flera år.
Nåt som gjorde intryck på mig
var att de verkade så lyckliga.
Och jag förstod att de var lyckliga
för att de tjänade Jehova.
Mamma och min syster
visade sån gästfrihet.
Och det är jag så tacksam för.
För det gjorde att jag fick
lära känna de här fina vännerna.
Och det gav mig den där knuffen jag
behövde för att dra mig närmare Jehova.
Jag bad om att få en bibelkurs.
Och jag gick verkligen in för det,
och jag gjorde framsteg.
Den 7 mars 2020 blev jag döpt.
Och vi fick vänner för livet,
verkliga vänner.
Vi håller fortfarande kontakten med dem.
Och vi har faktiskt en
gruppchatt tillsammans.
Vi döpte chatten till ”Big family”.
Hela vår familj känner att det här var
en fantastisk välsignelse från Jehova.
Starkare familjer, nya vänner-
-och minnen som vi kommer
att ha med oss i all evighet-
-är bara några av de
välsignelser som vi får uppleva-
-när vi gör gott mot andra.
Men det är klart,
alla minnen är inte så trevliga.
En del saker skulle man
helst vilja glömma.
Lägg märke till lärdomarna
i den här morgontillbedjan-
-med temat
”Vi syndar alla många gånger”.
Det finns mycket vi skulle kunna
säga om den här versen i Jak. 3:2-
-om att vi alla ”syndar … många gånger”.
Men idag ska vi fokusera
lite extra på den andra delen-
-där det står att ”vi syndar [eller
som det står i fotnoten: ”snavar”] i ord”.
Vi har fått många bra
tips och råd genom åren-
-om hur vi kan förbättra vårt tal.
Vi har säkert hört uttryck som
”tänk efter innan du säger nåt”-
-”räkna till tio”,
”lyssna när andra pratar”-
-eller andra bra förslag som
hjälper oss att kontrollera vad vi säger.
Och det har såklart
varit till stor nytta.
Men har du tänkt på att
trots att vi fått såna här fina råd-
-och samlat på oss livserfarenhet-
-så säger vi ändå
sånt som sårar andra?
Vi kanske går i försvarsställning,
och efteråt så tänker vi:
Varför sa jag så där?
Bilden som Jakob målar upp av nån
som snavar eller snubblar är väldigt bra.
Att snubbla är ju lite pinsamt.
Och vi tittar oss gärna omkring
för att se om nån såg oss.
Men vad är det första vi gör
när vi hunnit samla oss?
Jo, vi tittar ner för att se
vad det var vi snubblade på.
Det kanske var nånting
på backen där vi gick.
Eller så var det några ojämnheter
i vägen som fick oss att tappa balansen.
Eller så var vi helt enkelt
inte uppmärksamma-
-och snubblade bara av oss själva.
Jag vet själv att jag har snubblat till
på väg ner i en trappa-
-för att jag har gått i helt andra tankar-
-och inte tänkt alls
på var jag satte fötterna.
Eller i vissa sällsynta fall-
-så kanske vi märker att det faktiskt
var nån som satte krokben för oss.
Och det är den här reaktionen, att titta
ner och se vad som fick oss att snubbla-
-som vi ska fokusera
lite extra på i det här talet.
Det är huvudtanken.
När vi snavar kan vi alltid lära oss nåt.
När vi gjort ett misstag måste vi
stanna upp och fråga oss själva:
Varför reagerade jag så dåligt
i just den här situationen?
Och hur kan jag känna igen
en liknande situation-
-och reagera på
ett bättre sätt nästa gång?
Så om vi förstår vad det är
som får oss att säga nåt dumt-
-så kan det hjälpa oss
att vara förutseende och behärska oss-
-istället för att ångra
det vi sagt i efterhand.
Men om vi skulle upprepa
samma misstag om och om igen-
-då har vi väl egentligen inte
lärt oss nåt, eller hur?
Det är mycket som skulle
kunna få oss att snava och falla-
-som tvivel, rädsla, stolthet.
Men jag tänkte att vi kan titta på
bara ett par av de här sakerna-
-och se hur vi kan identifiera dem,
och också hur vi kan undvika dem.
Det första som vi ska prata om
är när vi känner nån väl.
Vi kanske känner en person så väl-
-att vi ibland missar
att behandla dem med respekt.
Och så kan det ha varit för han som
skrev versen vi pratar om idag, Jakob.
Vi kan försöka
sätta oss in i hans situation-
-hur det var att växa upp
med Jesus som storebror.
Han kanske tänkte:
”Du vill bara vara mammas favorit.”
”Du tror du är så perfekt.”
Ja, och det var han ju också.
Ja, Jakob förstod inte
till en början att Jesus var Messias.
Och det kan ju ha varit för att han
tänkte: ”Jag växte ju upp med honom.”
Och i Mark. 3:21 får vi en uppfattning
om vad familjen kan ha tänkt.
Där står det: ”När hans familj
fick höra om allt som hände”-
-”gick de dit för att hämta … [Jesus].
De sa: ’Han har förlorat förståndet.’”
Om man tittar på studienoten där
så kan det ha varit Jakob-
-som var en av familjemedlemmarna
som sa de här orden.
Men hur tror du Jakob kände det sen-
-med tanke på det
vi kan läsa i 1 Kor. 15:7?
I 1 Kor. 15:7 står det:
”Därefter visade han [Jesus] sig för Jakob
och sedan för alla apostlarna.”
Tänk hur det kändes för Jakob
när Jesus visade sig för honom-
-och de pratade med varandra.
Han mådde säkert dåligt över
en del av det han hade sagt till Jesus.
För nu insåg han ju
att Jesus var Messias.
Det kan vara nåt liknande för oss.
Har du märkt att du kanske
säger nånting till din partner-
-som du aldrig skulle säga till nån annan?
Din familj kanske vet exakt vilka knappar
de ska trycka på för att irritera dig-
-och som får dig att säga nånting dumt.
Antingen gör de det medvetet eller inte.
Fråga dig själv:
Skulle jag ha sagt samma sak
om det här inte var nån i min familj?
Om svaret är nej
så är det här kanske en situation-
-som vi behöver fundera över
och förbereda oss för-
-så att vi kan reagera bättre
en annan gång.
Vi behöver känna igen mönstret
för hur vi brukar agera-
-och sen göra en plan
för att försöka bryta mönstret.
Så precis som vi skulle reagera
när vi ser en spricka i trottoaren-
-så ser vi den och förbereder oss
för att sen välja en annan väg.
En annan situation är
när man känner sig påhoppad.
I ett sånt läge är det väldigt viktigt
att vi försöker identifiera-
-vilka känslor som ligger bakom
att vi reagerar så starkt.
Vad är det som triggar vår reaktion?
Är det stolthet,
avundsjuka eller själviskhet?
Eller blir vi påminda om nåt
som personen har gjort mot oss förut?
Ja, om vi analyserar situationer där
vi känt oss påhoppade eller anklagade-
-och vilka känslor som låg bakom-
-då kan det hjälpa oss att hantera
såna situationer bättre i framtiden.
Här är några exempel på känslor-
-och vilka negativa
reaktioner de kan framkalla:
”Ingen lyssnar på mig!”
Reaktionen:
Vi pratar högre eller skriker.
”Jag känner mig inte respekterad!”
Reaktionen:
Vi respekterar inte dem.
”Jag är falskt anklagad!”
Reaktionen: Vi försvarar oss
och bevisar att vi har rätt.
”Jag känner mig missförstådd!”
Reaktionen:
Vi blir frustrerade och blir tysta.
Men i Jakob, i slutet på kapitel 3,
verserna 14–18-
-så får vi veta hur vi kan byta ut några
av de negativa känslorna mot positiva.
Jak. 3:14–18:
”Om era hjärtan är fyllda av ...
svartsjuka och stridslystnad”-
-”så skryt inte om er vishet,
för det skulle vara lögn.”
”Det återspeglar inte visheten från ovan”-
-”utan en vishet som är
jordisk, djurisk, demonisk.”
”För där det är
svartsjuka och stridslystnad”-
-”där är det också kaos och elände.”
”Visheten från ovan [och här kommer
de egenskaperna vi kan byta ut mot]”-
-”är framför allt ren, men dessutom
fridsam, resonlig, redo att lyda”-
-”full av barmhärtighet och goda
gärningar, opartisk, fri från hyckleri.”
”Och rättfärdighetens frukt blir sådd
under fredliga förhållanden”-
-”för dem som skapar frid.”
Så vad skulle du vilja säga
och hur skulle du vilja reagera-
-nästa gång du känner dig påhoppad?
Du kanske kan ha en övningsstund för dig
själv för att träna på att reagera bättre.
Det är ju så med såna som vi känner väl-
-att vi kan föreställa oss på ett ungefär
hur samtalet kommer att låta.
Vi vet vad de brukar säga
om vi säger så här, och tvärtom.
Och första gången du övar så
kanske det inte går riktigt som du tänkt.
Men fortsätt ändå,
tills du känner att det går bättre.
Sen i verkligheten kommer det antagligen
inte att gå exakt som när du övade.
Men syftet med
en sån praktisk övning-
-är att bli bättre på
att kontrollera dina känslor.
Och det kommer du att ha nytta av.
Det hjälper dig också
att vara fokuserad på målet-
-att skapa frid med andra.
Den här typen av mental förberedelse
och att vi lär av våra misstag-
-kan göra stor skillnad när det gäller
att kunna styra vad vi säger.
Så för att sammanfatta:
Varje misstag är
en möjlighet att lära sig nåt.
Och för att illustrera det kan vi
låna Jakobs illustration i Jak. 3:6-
-där han liknar tungan vid en eld.
Tänk om du fick veta
att du har orsakat en brand.
Det skulle ju kännas hemskt.
Men såklart vill du ju också ta reda på
varför det blev som det blev.
Eller så gör nån annan
den analysen åt dig.
Oavsett så lär du dig nåt.
Du förstår att du aldrig ska lämna en
kastrull eller stekpanna kvar på spisen-
-eller tro att det hjälper
att hälla vatten på varm olja.
Du lär dig alltså vad du
inte ska göra nästa gång.
Och det här kan du faktiskt
använda dig av när du syndar i ord.
Analysera situationen-
-och tänk på vad du kan göra för att
hantera situationen bättre en annan gång.
Så kom ihåg att varje misstag
är en möjlighet att lära sig nåt.
När vi slutar att älta våra misstag-
-och istället fokuserar på
vad vi kan lära oss av dem-
-så kan våra minnen, till och med
smärtsamma minnen, vara till hjälp.
Familjeöverhuvuden har ett stort ansvar.
Det är inte lätt att ge
sin familj allt de behöver-
-fysiskt, känslomässigt och andligt.
Vi ska se hur en pappa hittar
balans i livet i månadens musikvideo.
Den har temat
”Jag litar på min bästa vän”.
♪ Jag litar på min bästa vän
♪ Jag tittar upp och vet:
♪ han leder mina steg
♪ Jag vet att jag får kämpa,
♪ men allting ordnar sig
♪ Han finns där för mig
♪ Han finns där för mig
♪ Livet idag fylls av problem,
♪ oro och stress och tunga besked
♪ Börjar man att tro
♪ att ensam är stark
♪ lurar man sig själv
♪ och dräneras på kraft
♪ När jag tappar modet
♪ ber jag till Jehova
♪ min klippa och min räddning,
♪ som hjälper dag för dag
♪ Jag litar på min bästa vän
♪ Jag tittar upp och vet:
♪ han leder mina steg
♪ Jag vet att jag får kämpa,
♪ men allting ordnar sig
♪ Han finns där för mig
♪ Jag litar på min bästa vän
♪ Allting ordnar sig
♪ Han finns där för mig
♪ Jag litar på min bästa vän
♪ Han finns där för mig
♪ I min tanke blir
♪ små problem till berg
♪ Orosmolnen gör
♪ att vardan tappar färg
♪ Då behöver jag få hans perspektiv,
♪ tänka på allt fint som finns i mitt liv
♪ Jag tappar inte modet nu
♪ Jag ber till Jehova
♪ min klippa och min räddning,
♪ som hjälper dag för dag
♪ Jag litar på min bästa vän
♪ Jag tittar upp och vet:
♪ han leder mina steg
♪ Jag vet att jag får kämpa,
♪ men allting ordnar sig
♪ Han finns där för mig
♪ Jag litar på min bästa vän
♪ Allting ordnar sig
♪ Han finns där för mig
♪ Jag litar på min bästa vän
♪ Allting ordnar sig;
♪ han finns där för mig
♪ Jag tittar upp och vet:
♪ han leder mina steg
♪ Jag vet att jag får kämpa,
♪ men allting ordnar sig
♪ Han finns där för mig
♪ Han finns där för mig
Familjeöverhuvuden, Jehova ser
hur ni älskar och stöttar era familjer.
Det är inte alltid lätt.
Men om ni litar på er bästa vän, Jehova-
-så kommer han att hjälpa er så
att ni får starka och lyckliga familjer.
I videoserien ”Gräv på djupet”-
-har vi lärt oss hur vi kan
få ut mer av vår bibelläsning.
Nu har vi kommit till den sista boken
i de hebreiska skrifterna, Malaki.
Vi ska se hur Jehova renar oss
och vad vi kan lära oss av det.
Tänk att vi redan har kommit till den
sista av de här tolv profeterna.
Ja, det känns som det har gått
så fort att studera om dem.
Ett tips som jag verkligen
tyckt har hjälpt-
-är att ta reda på lite mer om
hur det var när boken skrevs.
Ja, jag håller med.
Hittade du nåt intressant
om Malakis bok?
Ja, Malaki är ju den bok som
ligger sist i de hebreiska skrifterna-
-och det var också den
boken som skrevs sist.
Och Jehova hade ju haft mycket
tålamod med israeliterna under lång tid-
-och skickat flera profeter
för att hjälpa dem.
Men trots det så började de
göra sånt som Jehova hatar igen.
Ja, i de två första kapitlen
ser man vad som hände.
Folket visade verkligen ingen
respekt mot Jehova.
De offrade halta och sjuka djur-
-och en del lämnade
till och med sina fruar-
-kanske för att gifta sig med
kvinnor som inte tjänade Jehova.
Och prästerna gjorde ingenting.
Alltså, jag hade nog
gett upp hoppet om dem.
Men det gjorde inte Jehova.
Det var därför han skickade Malaki.
Exakt.
Vet du vad? När jag läste tyckte jag
det var några ord som stack ut.
Det är fantastiskt vad mycket man kan lära
sig om man lägger märke till ordvalet.
Ja, vad intressant.
Vad var det för ord som du tänkte på?
I kapitel 3, och vers 3,
står det om Jehova:
”Som en som smälter och renar ...
ska han sitta och rena Levis söner.”
De två orden jag tänkte på
är ”sitta” och ”rena”.
Okej.
Jag sökte lite om
det här i Onlinebiblioteket-
-och efter ett tag hittade jag den
här hänvisningen, där det står så här:
”Den forntida luttringsprocessen tog tid.”
”Därför brukade luttraren ofta sitta”-
-”medan han väntade tills den flytande
metallen glänste som en polerad spegel”-
-”och han kunde se
sin egen spegelbild i den.”
Det fick mig att inse att så hade ju
Jehova gjort med israeliterna hela tiden.
Han lät dem gå igenom prövningar,
försökte få dem att tänka rätt-
-och skickade sina profeter gång på gång.
Tålmodigt så renade han deras tillbedjan.
Det är verkligen så Jehova är.
Till och med när människor gör honom
besviken så är han aldrig hård mot dem-
-utan försöker hjälpa dem att ändra sig.
Ja, tålmodigt sitter han och renar.
Han gjorde det med israeliterna,
och han gör det med oss idag också.
Vi kan bli renade med
hjälp av råd från Bibeln-
-eller från personer Jehova använder-
-eller av en prövning vi går igenom.
Det kan vara svårt att få råd-
-och en prövning kan vara tuff
och dra ut på tiden.
Men såna saker kan
rena oss på ett andligt plan.
Det är sant.
Men vad säger det här oss
om hur Jehova är som person?
Att Jehova ser vår potential.
Även om den här
reningsprocessen kan vara jobbig-
-så ser Jehova att vi kan
utvecklas och bli bättre.
Så när Jehova renar oss
är det inte ett straff-
-utan ett bevis på hans kärlek.
Ja, och Malaki blev ju inspirerad
att inleda sin bok så här:
”Jag har visat att jag älskar er.”
Kan vi inte fundera lite mer på det?
Vi kan använda de här frågorna
som finns i Vakttornet för 2018:
Vad känner jag för det här?
Och hur kan jag tillämpa det?
Ja, men det var superbra
frågor att begrunda.
Och när jag tänker på det så
är det ju väldigt jobbigt att få ett råd.
Men om man kommer ihåg att Jehova
vill hjälpa oss för att han älskar oss-
-så blir det mycket lättare att ta.
Han ger oss råd för att
han ser vår potential-
-även när vi själva inte gör det.
Jag tänker på om jag
låter Jehova rena mig.
Jag vet ju att jag skulle behöva
slipa på vissa egenskaper-
-men hur ofta ber jag till
Jehova om hjälp med det?
Tar jag emot råd från Bibeln
eller från organisationen-
-och tänker noga på
hur jag kan tillämpa dem?
Eller struntar jag bara i det?
Eller när jag går igenom en prövning-
-fokuserar jag då för mycket
på den och blir bitter?
Eller låter jag Jehova rena mig
så att jag blir mer mild och tålmodig?
Vad försöker Jehova hjälpa mig att se?
Jättebra frågor.
När metall hettas upp länge
kommer orenheterna upp till ytan.
Så när en prövning, förföljelse
eller en jobbig situation-
-pågår längre än vad vi hade trott-
-kan det vara väldigt jobbigt.
Det kan ta fram känslor eller
sidor hos oss själva vi inte visste fanns.
Jag har varit med om det, och helt
ärligt så hanterade jag det inte så bra.
Jag sa saker som jag ångrade,
och jag gillade inte hur jag kände.
Det var tufft.
Jag trodde nog jag var
mer andligt mogen än så.
Ja, jag fattar.
Vilken jobbig känsla.
Men det är ju därför den här
illustrationen är så tröstande.
Jehova vet att våra dåliga sidor
kan komma upp till ytan.
Han förväntar sig det,
men han fokuserar inte på det.
Han fokuserar på guldet.
Så när Jehova hjälper oss
att upptäcka en svaghet-
-kan vi se det som en
möjlighet att jobba på den-
-inte som en anledning att ge upp.
Bra tanke.
Jehova kanske låter mig gå igenom nåt
jobbigt för att han vet vad jag kan bli.
Tänk hur det måste kännas för honom-
-när han ser hur vi
reflekterar hans egenskaper.
Och vi kan också återspegla
Jehovas personlighet-
-om vi ser andra som han gör.
Ser vi det goda hos andra?
Ser vi deras potential och
hur de kommer att bli i den nya världen?
Eller ser vi bara deras fel?
Ja, kan jag se vad Jehova älskar hos dem?
Det jag ser som brister
kanske är styrkor i rätt uppgift.
Jättefint.
Och det är samma sak i vårt äktenskap.
Jag vill fokusera på guldet, det som
är bra, inte på våra fel och brister.
Ja, Jehova fokuserar ju på
hur vi kan bli i framtiden-
-och det vill jag också göra,
oavsett hur länge vi varit gifta.
Vilka guldkorn vi har hittat,
och bara från en vers!
Ja, tack vare att vi tog reda på
hur det var när boken skrevs-
-lade märke till ordvalet och tänkte på
hur vi kan tillämpa det vi har läst.
Och det finns mer att lära sig.
Till exempel hur profetior i Malakis bok
är kopplade till Messias.
Det är en bok med många djupa profetior.
Ja, och Malaki var ju den sista
profeten i de hebreiska skrifterna-
-innan Messias framträdde.
Men hans budskap är
fortfarande viktigt för oss idag.
Malaki leder oss till Johannes döparen-
-och Johannes döparen
leder oss till Jesus.
Fantastiskt.
Och hur visar boken
att Jehova bryr sig om kvinnor?
Eller det här uttrycket,
”mitt särskilda folk”-
-vad betyder det för dig och mig?
Ja, det finns massor att lära sig.
Det har varit så givande
att studera om de här profeterna.
Vi har lärt oss om Jehovas lojala kärlek-
-barmhärtighet, omsorg och kraft.
Man ser Jehovas personlighet
i varje kapitel.
Vi har lärt oss så mycket om Jehova-
-och ändå har vi bara
skrapat på ytan av Guds ord.
Vi måste fortsätta gräva på djupet.
Jehova renar oss på ett fantastiskt sätt.
Tålmodigt hjälper han oss att
gå framåt som individer och organisation.
Man kan fråga sig själv:
”På vilket sätt renar Jehova mig”-
-”så att jag kan bli en
ännu bättre tjänare till honom?”
I videoserien ”Gräv på djupet”-
-känns det verkligen som de här
tolv profeterna har kommit till liv.
Och för att göra såna här videor-
-behöver produktionsteamen
skapa en realistisk inspelningsmiljö-
-kanske en israelitisk by-
-en modern lägenhet
eller nån helt annan plats.
Har du nån gång funderat över
hur produktionsteamen gör det här?
Ska vi kolla?
Målet med alla våra
videor är att undervisa.
Och då måste de som tittar beröras.
Det betyder att vi måste bygga en miljö
som ser trovärdig ut och känns äkta.
Så väldigt tidigt i processen
behöver vi ta ställning till om vi ska-
-bygga upp kulisser eller om vi
redan har platser vi kan använda.
Eftersom vi använder de bidrag
som kommer in till organisationen-
-är vi noga med att
använda dem på bästa sätt.
Vi vet att vännerna har fått arbeta hårt
för att tjäna ihop de pengar de ger.
Så det känns otroligt viktigt att
ta vara på dem när vi bygger kulisser.
Så innan vi bygger upp nånting kollar vi
om vi redan har en plats vi kan använda.
Ibland finns det vänner i närheten
som låter oss använda deras hem.
Och ibland ansöker vi om tillstånd så
att vi kan använda offentliga platser.
Eller så filmar vi
på nån betelanläggning.
I en video var det ett team som
skulle spela in en sjukhusscen.
Men istället för att bygga upp en kuliss
eller spela in på ett sjukhus-
-så hittade de ett fönster
på Betel som var helt perfekt.
De filmade det och kombinerade med
inköpt material där man ser en bebis.
Så på ett väldigt enkelt sätt
fick de precis det de behövde.
Men för en del projekt går det
inte att använda en befintlig plats.
Då börjar vi planera för
att bygga upp en kuliss.
När man har kommit fram till
att man ska bygga upp en kuliss-
-hjälper en produktionsdesigner
teamet att avgöra vad man behöver.
En filmfotograf arbetar med
sitt team-
-för att skapa en lista med de olika
tagningar och kameravinklar som behövs.
Det kommer hjälpa
produktionsdesignern-
-att förstå vad som ska visas i
varje scen och var fokus ska vara.
Och när vi vet det så bygger vi
bara det vi verkligen behöver.
Om du jobbat i byggbranschen är
du van att bygga sånt som ska hålla.
Med kulisser är det helt annorlunda.
Vi vill att det ska gå snabbt att
bygga upp dem och snabbt att ta ner.
Man vill att det ska se bra ut,
även om det är en tillfällig konstruktion.
Ofta bygger vi så att det ska se
verkligt ut, men det kanske inte fungerar.
I ett kök bygger vi skåpluckor
och lådor, men de går inte att öppna.
Så gör vi med trappor också.
Vi bygger ingen övervåning.
Men vi bygger trappan så att det ska se
ut som att det finns en övervåning.
Det här sparar både tid och pengar.
När man bygger kulisser använder man ofta
en panel, en ram som kan byggas i förväg.
De är lätta att montera och
går snabbt att sätta upp.
När vi är klara så behöver vi
inte göra oss av med den.
Den kan ha varit målad eller
det har hängt saker på den.
Men efter ett projekt
så tar vi bort allt det.
Vi tar bort alla stift
eller vad det nu kan ha varit.
Och sen lägger vi
på en ny plywoodskiva.
Nu har vi en panel
som vi kan återanvända.
Några av de här panelerna
har vi faktiskt använt i över nio år.
När vi bygger nya kulisser-
-tänker vi redan från början på
vad vi skulle kunna återanvända.
När vi gjorde Hiskiavideon-
-ville bröderna att så mycket som
möjligt skulle kunna återanvändas.
Och nu, nästan tio år senare-
-så använder vi faktiskt fortfarande
mycket av det här materialet.
Så det här med
att återanvända material-
-är nåt vi på vår avdelning länge
har försökt jobba med.
En av kulisserna i
Josiavideon till exempel-
-var återanvänd i Nehemjavideon
och även i serien om David.
En kuliss vi hade skulle
föreställa ett nutida klassrum.
Och sen gjorde vi om den till
ett klassrum från förr i tiden.
Och sen blev den
ett sydamerikanskt hem.
Vi har även byggt upp en Rikets sal
som använts till många olika videor.
Den är faktiskt anpassad
för videoproduktion.
Det betyder att den kan se fullsatt ut
trots att det är bara 30 personer-
-till skillnad från
en vanlig Rikets sal.
Biblioteket längst bak har man också
kunnat använda i andra sammanhang.
Vi kan göra den till ett sovrum eller
en plats där man kan intervjua nån.
När man återanvänder en kuliss
är man alltid lite orolig att nån-
-ska känna igen den
från en tidigare video.
Det är där rekvisitan kommer in i bilden.
Med en annan möblering
så blir allt helt annorlunda-
-så att de som tittar tror
att det är ett helt annat rum.
Det är tillfredsställande när man
lyckas designa en bra kuliss.
Men det är nästan
ännu mer tillfredsställande-
-när man hittar kreativa lösningar
på problem som teamet möter.
Det är underbart att vara omgiven
av så fina bröder och systrar-
-som är så skickliga och kreativa
på att lösa många olika problem.
De kan få nåt av det enklaste
att se helt fantastiskt ut i videon.
Och de gör allt det här för att
hjälpa vännerna att se lärdomarna.
Det är helt fantastiskt!
Vilka fantastiska videor
vi får från Jehova.
Vi kommer säkert att
uppskatta dem ännu mer nu-
-när vi förstår hur mycket arbete
våra vänner lägger ner-
-på att skapa såna här
inspelningsmiljöer.
I den här månadens avsnitt-
-så har vi sett hur vi kan
använda vårt minne på ett bra sätt-
-och glädja Jehova genom
att anpassa oss när det sker förändringar-
-genom att göra gott mot andra-
-och genom att låta Jehova rena oss.
Månadens videohälsning
kommer från Kambodja.
Kambodja ligger i
hjärtat av Sydostasien-
-och är känt för sin
färgstarka kultur och goda mat.
På livliga marknader samlas människor
för att köpa färska råvaror-
-så de kan laga
den populära rätten amok trei-
-en känd fiskcurry
som lindas in i bananblad.
Om man reser bortom städerna
kommer man att få se väldigt vacker natur-
-som mäktiga vattenfall
och ett rikt djurliv-
-bland annat asiatiska elefanter
och jätteibisar-
-som lever i de
skyddade skogsreservaten.
Och vackra fält med lotusblommor
finns i nästan varje provins.
I Kambodja finns också ädelstenen zirkon,
som har en väldigt speciell blå färg.
Och för att få fram den här unika nyansen-
-utsätter man stenarna för hög värme,
vilket gör färgen permanent.
I slutet på 50-talet
kom missionärer till landet-
-och började predika de goda nyheterna.
Men 1965 behövde missionärer,
som George och Carol Crawford-
-lämna landet
på grund av politiska oroligheter.
Under en period var det faktiskt omöjligt
att hålla möten eller gå ut i tjänsten.
Och därför fanns det
inga Jehovas vittnen i Kambodja-
-under en period på nästan 25 år.
Men Jehova glömde inte bort alla
uppriktiga människor i Kambodja.
1993 blev Jehovas vittnen lagligt erkända-
-och missionärer fick
återigen komma till landet.
Idag, 33 år senare, så finns det
över 1 200 vittnen i Kambodja-
-som just nu leder 1 400 bibelkurser.
Hundratals bröder och systrar har
flyttat till Kambodja från andra länder-
-för att de uppskattar det vackra landet
och de underbara människorna.
Och det är inte svårt
att förstå varför många besökare-
-snabbt börjar älska de glada och
ödmjuka människorna som bor här.
Nyligen hölls den första
”Skolan för kristna förkunnare” i landet.
20 bröder och systrar
fick del av utbildningen-
-däribland ett missionärspar som hade
sett fram emot att gå en liknande skola-
-ända sen de
utexaminerades från Gilead 1999.
Unga bröder och systrar från Kambodja-
-fick utbildning tillsammans
med erfarna missionärer.
Två av eleverna blev förordnade
till Chbar Ampovförsamlingen.
Den församlingen hjälper till
att gå i tjänsten i provinsen Svay Rieng-
-ett område som ligger
ungefär tolv mil bort.
Vännerna i det här avlägsna området
är med på mötena via videokonferens.
Och förkunnare från Chbar Ampov-
-reser dit ibland för att gå i tjänsten
och uppmuntra vännerna i gruppen.
Vännerna i Chbar Ampovförsamlingen ...
... och gruppen i Svay Rieng skickar
sina varma hälsningar till er alla.
Visst är det uppmuntrande att se
hur vänner i andra länder-
-är fullt upptagna i tjänsten för Jehova.
Det här är JW Broadcasting
från Jehovas vittnens huvudkontor.

JW Broadcasting (november 2026)