JW subtitle extractor

Vi bodde i ett litet
samhälle i Alberta.
Det var där vi fick
våra första barn.
När vi flyttade till Craig i Alaska
hade vi fyra barn.
Och vi fick nio barn allt som allt.
Som förälder har man
ett stort ansvar.
Man måste sätta riket främst
och vara ett bra exempel för barnen.
Och så behöver man vara
regelbunden på mötena och i tjänsten.
Vi förstod att vi
måste älska Jehova-
-för att kunna vara fina
föredömen för våra barn.
De hjälpte oss förstå att det är
andliga saker som gör en lycklig.
De pratade inte bara
om att sätta riket främst.
De visade det i handling.
Med nio barn
är det ju alltid fullt upp.
Och ju fler barn, desto lättare
att hitta ursäkter kanske.
Att ha nio barn är en utmaning
på alla möjliga sätt.
Det fanns ju stunder då mamma
satt i gungstolen och såg helt slut ut.
Jag kommer ihåg en gång
när vi skulle till mötet.
Jag var så fruktansvärt trött.
Men då tänkte jag på Jesaja 40-
-där Jehova lovar att han ska ge
nya krafter åt dem som hoppas på honom.
Jag tänkte att Jehova vill
att jag ska göra det här-
-så han kommer att ge mig
kraft att klara av det.
Så jag bad en bön
och gjorde mig i ordning.
Det var alltid fullt ös!
I Hebréerna får vi uppmaningen
att inte vara borta från våra möten.
Det var nåt som pappa
alltid påminde oss om.
Under nån period när vi
åkte till mötena på vintern-
-kunde det ta nästan
två timmar att ta sig dit.
Sen kom man hem sent på kvällen.
Och ni vet, ungarna var helt färdiga.
Och det var man ju själv också.
När jag såg hur viktiga
mötena var för mina föräldrar-
-så förstod jag att man får
aldrig ta mötena för givna.
Det var nåt de alltid tryckte på-
-att det är viktigt att vara
regelbunden i tjänsten och på mötena.
Det var helt självklart.
Det var inget vi ens diskuterade.
Vi gick upp lördag morgon, och sen
var det bara ut i tjänsten som gällde.
Och vi kunde ju inte bara
sitta och slappa i baksätet.
Vi visste ju att vi var
ute för att predika.
Från det att vi var små
gjorde vi som mamma och pappa-
-och intresserade oss
för människor vi träffade.
Det gjorde att tjänsten blev rolig.
Tjänsten blev meningsfull,
för jag hade egna återbesök.
Så jag behövde tänka ut vad jag
skulle säga och vart jag ville komma.
När vi gick i tjänsten försökte vi ofta
ta små pauser för barnens skull.
Och även för vår egen naturligtvis.
Det var viktigt för oss att
barnen tyckte om tjänsten-
-så vi ville inte köra på för hårt
så att det bara blev tråkigt för dem.
Jag tänker på Ords. 22:6
i Byingtons översättning.
Där står det: ”Ge en pojke den
start han behöver på sin väg.”
De gjorde det genom att sätta
det andliga framför det materiella.
Jehova hjälpte oss att vara
så bra föräldrar som vi bara kunde.
Ibland blev det ju fel såklart.
Men jag tänkte att Jehova
är den bäste föräldern.
Så om vi bara kunde
lära dem att älska honom-
-skulle han ta hand om resten.
Vi hade verkligen fina år
när barnen växte upp-
-eftersom vi hade
Jehova med i vårt liv.
Alla våra barn är stabila i sanningen,
och det gör oss så glada.
Och jag är säker på att
det gör Jehova glad också.

Dale och Nadja Bode: Jehova hjälpte oss uppfostra nio barn i Alaska