JW subtitle extractor

Det här är Birmingham.
Här bodde prästen och forskaren
Joseph Priestley.
1789 slog han sig samman
med några andra begåvade män-
-och började ta fram en
ny översättning av Bibeln på engelska.
I 200 år trodde man att
det här projektet hade misslyckats-
-och allt arbete gått förlorat.
Vad gjorde den översättningen speciell?
Och varför publicerades den aldrig?
Vi pratade med flera experter för att
få reda på mer om Priestley-
-och det här projektet.
Han är mest känd för sin forskning
om elektricitet och gaser-
-och för att han var med
och upptäckte syre.
Joseph Priestley
var en otrolig människa.
I dag är han främst
ihågkommen som forskare.
Men själv hade han föredragit att bli
ihågkommen som präst och teolog.
Det var det han brann för.
Han hade lätt för
att lära sig nya språk.
Och han hade ett fantastiskt minne,
och han arbetade väldigt hårt.
Han lärde sig hebreiska när han
var ung, kanske i 15-årsåldern.
Och sen lärde han sig
grekiska och latin-
-och också de stora semitiska språk
som fanns tillgängliga för honom.
Det hade han otrolig nytta av när han
började undersöka bibeltexten på nytt.
Då kunde han jämföra King James Version
med bibeltexten på originalspråken.
Då fanns det ett flertal handskrifter-
-till de hebreiska skrifterna och
de grekiska skrifterna tillgängliga.
Då kunde man se vissa skillnader-
-jämfört med texten som legat
till grund för King James Version.
Även om King James har
ett väldigt vackert språk-
-så är det ändå tydligt att den
innehåller en del felöversättningar-
-och vissa tillägg
som inte hör hemma där.
Priestley fokuserade inte på vad
andra tyckte, utan på vad som var sant.
Och det var en sanning han
tyckte var särskilt viktig-
-att Bibeln visar att Gud och Jesus
är olika personer.
1783 gav han ut den här lilla skriften-
-där det står:
”Skrifterna lär oss
att det bara finns en Gud”-
-”som ensam är Skaparen
och härskaren över allting”-
-”att Gud är den ende som ska tillbes”-
-”och att han sände Jesus Kristus
för att undervisa mänskligheten”-
-”gav honom kraft att utföra underverk,
uppväckte honom från döden”-
-”och gav honom all den makt
som han någonsin haft eller nu har.”
Han ansåg att King James Version
suddade ut gränsen mellan Gud och Jesus.
Så 1787 kontaktade han sin bästa vän-
-en präst som hette Theophilus Lindsey.
Till en början var Lindsey
präst i Engelska kyrkan.
Men så småningom började han tvivla på
vissa läror, som treenighetsläran.
Så han närmade sig de uppfattningar
om Bibelns läror som Priestley hade.
Priestley skrev till Lindsey:
”Det gläder mig att du är välvilligt inställd
till en ny översättning av Bibeln.”
”Jag ser det inte som en särskilt
överväldigande uppgift.”
”Om du tar hand om Nya testamentet
tar jag det Gamla.”
”Det bör inte ta oss mer än tre år.”
Att bli klara med projektet på tre år
var ett ambitiöst mål.
King James Version hade tagit
47 lärda män sju år att färdigställa.
Så Priestley och Lindsey slog sig
samman med två personer till-
-och gjorde upp en plan för projektet.
Planen var att förbättra
King James Version-
-genom att bara ändra delar som var
i behov av en mer korrekt återgivning.
Gruppen kom överens om några regler
som de skulle följa under arbetet.
En regel skulle göra
att den här översättningen-
-skilde sig från alla andra biblar
som hade getts ut på engelska-
-eller kanske på nåt språk
fram till dess.
Regeln var enkel:
När Guds namn förekommer
på hebreiska i Gamla testamentet-
-ska det inte återges med ”HERREN”,
utan med ”Jehova”.
Och i Nya testamentet ska
namnet Jehova användas-
-”där det är lämpligt
att skilja på Gud och Kristus”.
Det här var ingen ny idé.
Här har vi en bok av Hopton Haynes.
Ungefär 40 år före
Priestleys bibelprojekt-
-föreslog Haynes att man skulle
gå till väga på precis samma sätt.
Haynes ansåg att i King James Version-
-borde grundtextens ”Jehova”
ha lämnats oöversatt-
-och att om ordet ”Jehova” hade
använts i Nya testamentet-
-där ”Herren” ofta använts-
-kunde detta ha tydliggjort skillnaden
mellan Herren, vår Gud-
-och Herren, vår Mästare, Kristus.
Och Priestleys team
instämde helt och fullt.
De insåg att de inte skulle klara av
projektet på egen hand.
Så de vände sig till andra bibelkännare
för att få hjälp.
Men det var inte många som tackade ja.
Och det är inte så överraskande.
Att ta fram en ny bibelöversättning
i 1700-talets England-
-var inte bara ambitiöst-
-det kunde rentav vara farligt.
Att framställa en ny översättning var
en väldigt känslig fråga på den tiden.
Andra hade påbörjat översättningar,
men de färdigställdes sällan.
Engelska kyrkan var ju byggd
på King James Version.
Det var kyrkans
auktoriserade översättning.
Och det var den som låg
till grund för kyrkans läror.
Så om man påstod att den
inte var tillräckligt bra-
-var det som att man
ifrågasatte kyrkan.
Och kom man med en ny översättning-
-var det som att man sa att nu ska vi
tro nåt annat än det kyrkan lär ut.
Inom tre månader efter
första planeringsmötet-
-hade andra bibelkännare
erbjudit sin hjälp.
En av dem skulle visa sig bli väldigt
värdefull: Robert Edward Garnham.
Nu är vi i Cambridge, och vi har bett
forskarna Nicolas Bell och Chris Reid-
-berätta lite om Garnham
och hans arbete.
Robert Garnham började studera på
Trinity College 1769, då han var 16 år.
Året därpå fick han ett stipendium.
Så småningom började
han själv undervisa på skolan.
Och han kan nog ha spenderat
mycket av sin tid här i biblioteket.
På Garnhams tid var mer än
hälften av hyllorna i biblioteket-
-fulla av olika utgåvor av Bibeln-
-bibliska kommentarverk
och teologiska texter.
Det var ju otroligt värdefullt för honom
att ha tillgång till alla såna verktyg-
-i en och samma byggnad.
Priestley och Lindsey uppskattade
verkligen Garnhams arbete-
-dels för att han var
oerhört intelligent-
-men också för att han
arbetade väldigt hårt.
Det är fascinerande-
-att det här var en man som
verkligen hade studerat Bibeln-
-och det som står i den på djupet.
Det är en viktig insikt.
Garnham jobbade på i tysthet,
och han jobbade snabbt.
När han blev klar
med sin första uppgift-
-att översätta breven
i Nya testamentet-
-tog han på sig ännu mer arbete.
Den 25 november 1789 skrev
Priestley i ett brev till Lindsey:
”Herr Garnham är
en värdefull del av vår grupp.”
Och senare skrev Lindsey
till en annan medlem av gruppen-
-att ”ingen annan arbetar
lika hårt som herr Garnham”.
Efter allt arbete började Priestleys
team bli klara med översättningen.
Men då utbröt
Birminghamupploppet 1791-
-ett av de våldsammaste upploppen som
drabbade Storbritannien på 1700-talet.
Priestley och andra dissenter hade
kontroversiella politiska åsikter.
Och de hade öppet
ifrågasatt kyrkans läror.
Det gjorde att prästerna
såg dem som ett hot.
Under det fyra dagar långa upploppet
dog flera av upprorsmakarna-
-och många byggnader förstördes,
däribland Priestleys bostad.
Fairhill, som var hans hem,
brändes ner till grunden.
Han hade tur som klarade sig.
Och de kastade ut
hans papper genom fönstren.
Alla hans böcker och handskrifter,
inklusive hans översättning av Bibeln-
-verkade ha gått upp i rök.
Priestley lämnade England 1794
och flyttade till USA.
Plötsligt var han isolerad, både
geografiskt, socialt och kulturellt.
Han var i en riktigt svår situation.
Priestley förlorade sitt bibliotek
och även sitt team.
Det gjorde att han inte kunde
fortsätta med översättningsprojektet.
Han återupptog det aldrig.
Men hur var det med Garnham
och hans översättning?
För att få svar på den frågan
ska vi resa till London.
Garnham var försiktig och hade
bara publicerat sina skrifter anonymt.
Och efter att Priestleys hem förstörts
och projektet övergetts-
-publicerade inte Garnham sitt arbete.
Under de följande åren förändrades
Garnhams inställning till Bibeln.
Och hans tro försvagades dramatiskt.
Han dog 1802 när han var 49 år.
Men vad hände med det
han hade översatt?
Överlevde nåt av det materialet?
I mer än 200 år verkade det inte så.
Men så i början av 2017 gjorde man
en väldigt oväntad upptäckt-
-på Dr. Williams’s Library
i centrala London.
Så vad var det de hittade?
Två uppsättningar
av välbevarade handskrifter-
-som tillsammans innehöll
nästan hela Nya testamentet.
Den ena uppsättningen var ett utkast,
den andra var en mer finslipad version.
Och en av dem var tydligt
signerad med ”REG”-
-Robert Edward Garnham.
När experterna undersökte
det nyupptäckta materialet-
-insåg de att det här
var nåt helt unikt:
De enda bevarade handskrifterna
från Priestleys projekt-
-som nånsin har hittats.
Det är väldigt ovanligt att man
hittar den typen av handskrifter-
-för de överlever sällan.
Så det här är
verkligen anmärkningsvärt.
Garnhams översättning
var unik på flera sätt.
Den hade nya moderna
formuleringar av välbekanta verser.
Där det i King James Version står:
”Hela världen ligger i ondska”-
-står det i Garnhams översättning:
”Hela världen är i den ondes våld.”
Och i stället för att använda
ordet ”helvetet”-
-översatte Garnham det grekiska
ordet ”Hades” med ”graven”.
Men det mest anmärkningsvärda
är att Garnham använde namnet Jehova.
Där det i King James Version stod:
”Du ska älska Herren, din Gud,
av hela ditt hjärta”-
-skrev Garnham: ”Du ska älska Jehova,
din Gud, av hela ditt hjärta.”
Medan andra översättningar använde
Guds namn några enstaka gånger-
-gjorde Garnham som teamet
kommit överens om-
-och använde namnet Jehova omkring
200 gånger i Nya testamentet.
Vi hade ju hela tiden trott att den här
översättningen hade gått förlorad.
Så när vi upptäckte Garnhams
översättning av Nya testamentet-
-bland hans papper i vår samling
så var det en otrolig överraskning.
De här handskrifterna
är oerhört spännande.
Bibelkännarna som drog i gång projektet
var väl insatta i hebreiska och grekiska.
Allt det här är så fascinerande
och nåt som fler borde känna till.
Materialet Garnham
lämnade efter sig-
-är en spännande pusselbit
av Bibelns historia:
En översättning av Nya testamentet
från 1700-talet-
-som om den publicerats
hade varit helt banbrytande.

Banbrytande bibelöversättning återfunnen