JW subtitle extractor

Vi hade det väldigt roligt ihop.
Vi hade två barn, min man var äldste
och jag var pionjär.
Vi var en pigg och glad familj
i församlingen.
Men plötsligt dog min man helt oväntat.
Från ena minuten till den andra
så hade jag blivit änka.
Och jag hatade det ordet.
Det lät som jag var så svag.
Jag hade tyckt så mycket om
att stötta min man och församlingen.
När man går från det läget till att
vara den som verkligen behöver hjälp-
-när man inte ens kommer ihåg ...
Man kommer liksom inte ens ihåg
hur man tar hand om sig själv fysiskt.
Jag visste inte vem jag var längre.
Det kändes som att jag inte kunde
fylla nån roll överhuvudtaget.
Det som framför allt hjälpte mig
att komma över de där känslorna-
-var nog att jag hade så många
vänner som stöttade mig.
Jag kunde skicka ett sms:
”Nu är jag ledsen.”
”Vad behöver du?”
”Jag ville bara säga
att jag var ledsen.”
”Okej, men jag lyssnar.”
Låt vännerna hjälpa dig.
Var rak och ärlig,
och våga visa att du är ledsen.
Det är okej, alla förstår.
Och prata med de äldste.
Berätta hur du har det.
De kommer inte tycka du är jobbig.
Låt dem be med dig.
Det gör sån skillnad.
Jag har också haft hjälp
av det Nehemja sa:
”Den glädje Jehova ger är er styrka.”
Jag påminner mig om det
nästan varje dag.
”Den glädje Jehova ger ...”
Jag visste att jag behövde
hitta tillbaka till glädjen-
-för det skulle bli min styrka.
Jag skulle inte bara må bra,
jag skulle bli stark.
Några månader efter att min man
hade dött började jag som pionjär igen.
Det gjorde att jag fick stabilitet,
en mening i livet-
-struktur i min vardag-
-och det gjorde att jag
kom upp varje morgon.
När jag fick prata med andra om
mitt hopp så hjälpte det mig också-
-för då fokuserade jag på den stora
bilden, det som är viktigt på riktigt.
Och så är det viktigt att vara på
Rikets sal tillsammans med vännerna.
Och även om du vet att du kommer
storböla under mötet och sångerna så ...
Det är okej. Det är helt okej.
Man får vara ledsen
i en sån här situation.
Det gör verkligen skillnad.
Det gör att du kommer närmare
församlingen och Jehova.
Och en annan sak som har hjälpt mig
är att se hur Jehova besvarar böner.
Det här gör mig riktigt rörd.
När du ber
och du verkligen behöver nåt-
-och du har inte sagt det till nån
annan, och så ger Jehova dig det ...
Det finns inget som slår det.
Det var en natt när jag låg
och tänkte på vårt äktenskap-
-på alla detaljer,
alla de här små sakerna.
Alltså, det finns ju mycket
som många känner till.
Men sen finns det ju det
som bara ni vet om-
-små roliga saker ni råkat ut för-
-interna skämt, den där
första lägenheten ni skaffade.
Ja, det var sånt jag tänkte på.
Och så slog det mig bara
att den enda personen-
-jag har delat de här
minnena med är ju borta.
Men så plötsligt kom jag på
att Jehova minns ju det här också.
Det var som att jag
klamrade mig fast vid Jehova.
Jag tror att jag hade kudden
och bara kramade den jättehårt-
-som ett barn klamrar sig fast
vid sin pappas ben.
Så nära ville jag vara Jehova,
för han hade ju de här minnena.
Han tycker de är fina, och antagligen
minns han dem bättre än vad jag gör.
Och så kommer han se till att min man
får tillbaka de minnena också.
Med tiden så har jag insett
att Jehova ser på änkor-
-på ett helt annat sätt
än vad den här världen gör.
Jehova såg till att det fanns lagar
i Israel så att änkorna hade det bra.
Det gör att jag känner mig trygg-
-att jag vet att Jehova är med mig.
Nu tycker jag inte att ordet ”änka”
är fult längre.
Nu känner jag att jag har en
speciell plats i Jehovas famn.
Jehova ser till att ta hand om mig.
Och jag kommer ta mig igenom det här.

Holly Wood: Hur jag fick tillbaka glädje och mening i livet efter min mans död