JW subtitle extractor

Vi har ofta pratat om att
flytta nånstans där det är behov.
Men eftersom vi bor här i Lima,
där det är lätt att få jobb-
-så har vi dragit oss för att göra det för
att det skulle kunna bli svårt ekonomiskt.
När Jeremy pratade om
att vi skulle börja som pionjärer igen-
-så tyckte jag kanske
det lät lite väl optimistiskt.
Vi hade ju varit pionjärer förut,
men det var ju evigheter sen.
Och förutom att vi hade fem barn
som fortfarande bodde hemma-
-så var båda våra pappor
sjuka och hade hälsoproblem.
Jag började som pionjär
efter att jag hade gått ut skolan.
Men ungefär ett år senare fick jag reda på
att jag hade allvarliga hälsoproblem-
-vilket begränsade
min vardag väldigt mycket.
Tyvärr var jag tvungen
att sluta som pionjär.
Jag hade ju verkligen sett fram
emot att göra mer i tjänsten.
Men nu kändes det som att jag
hade hamnat i en återvändsgränd.
Allt var bara mörkt.
Jag tänker ofta på Jakob i 1 Moseboken,
när han brottades med en ängel.
Han tänkte inte ge sig
förrän han hade fått en välsignelse.
Det har lärt mig att det ofta kan ligga
många ansträngningar och uppoffringar-
-bakom en välsignelse,
och många, många böner.
Vi fick hjälp av Ps. 34:8:
”Smaka och se att Jehova är god.”
Det påminde oss om
att Jehova välsignar dem-
-som vågar satsa och göra mer för honom.
Nåt som hjälpte mig mycket
var att begrunda skildringen-
-om den fattiga änkan
under mitt personliga studium.
Det fick mig att känna
att Jehova verkligen ser mig-
-och förstår vilka ansträngningar jag gör
och uppskattar det jag kan ge honom.
När vi gick till våra chefer
för att säga upp oss-
-blev vi båda erbjudna dubbel lön.
Men vi hade bestämt oss för att
flytta nånstans där det var behov-
-och var villiga att ta vilket jobb
som helst, som att sopa gatorna-
-eller sälja saker på torget,
så att vi kunde få mer tid för tjänsten.
På det nya distriktet upptäckte vi
att människor älskade att höra om Bibeln.
Och därför kunde vi
starta många bibelstudier.
Vi fick börja tidigt varje morgon-
-och vara ute i tjänsten
till sent på kvällen.
Vi har en gemensam kalender i familjen
som är fullproppad med allt möjligt.
Och vi försöker vara organiserade,
så att vi kan hjälpas åt.
Om vi vet att nån inte kommer
vara hemma förrän sent på kvällen-
-så kanske den andra
lagar middag eller fixar andra saker.
Jag insåg att även om livet
inte hade blivit som jag tänkt-
-kunde jag ha kvar missionärsandan.
Varje månad försöker jag
avsätta tid i mitt schema-
-för att kunna samarbeta
med olika vänner via videokonferens.
Och ibland skickar jag
meddelanden till mina släktingar-
-där jag försöker
väva in nån tanke från Bibeln.
Och när jag mår lite bättre
går jag i tjänsten från hus till hus-
-och njuter av det.
När vi hade bott där ett år
var pengarna slut.
Jag minns en morgon.
Vi bad till Jehova om hjälp
att kunna fortsätta sätta riket främst.
Och sen gick vi ut i tjänsten.
I det sista huset på distriktet-
-så var det en kvinna som gav oss
en stor påse med grönsaker.
Och när vi gick vidare kom hennes granne
och gav oss en korg med andra matvaror.
Kommer du ihåg vad du sa till mig då?
”Wow, Jehova har handlat åt oss!
Nu är det bara köttet som saknas.”
Men när vi kom hem kom en systers dotter
och gav oss en påse full med kött.
Vi grät av glädje.
Och när vi ser tillbaka förstår vi
att orden i Ps. 34:8 verkligen stämmer.
Vi har smakat och
sett att Jehova är god.
Vi har kunnat vara pionjärer
med våra tre äldsta barn.
Och våra två yngre döttrar har som mål
att börja som pionjärer efter skolan.
Vi har verkligen kommit
närmre varann som familj-
-när vi får tjäna Jehova
tillsammans på det här sättet.
Och det är den största belöningen
man kan önska sig, helt ärligt.
När jag gör mer efter mina omständigheter-
-så hjälper det mig att inte fokusera
för mycket på mig själv.
Just nu får jag leda
en bibelkurs, och det är så kul!
Vi brukar studera online.
Men en gång i månaden
kommer hon hem till mig-
-så att vi kan vara tillsammans
och umgås när vi studerar.
Och nu har hon
börjat svara på mötena.
När jag ser hur hon gör framsteg, ibland
på oväntade sätt, blir jag jätteglad.
Vissa perioder i livet kan det bara
kännas för svårt att göra mer för Jehova.
Men många gånger är det
vi själva som sätter upp såna hinder.
Om vi bara vågar testa
så ger Jehova oss den kraft vi behöver.

Älska tjänsten – våga göra mer