JW subtitle extractor

Jag växte upp på
ett ganska litet ställe.
Och jag måste säga
att jag hade en fin barndom.
Redan när jag var liten
trodde jag på Gud.
Mina föräldrar lärde mig
att respektera Bibeln.
Vi gick i kyrkan hela familjen,
och så gick jag på en friskola.
Och där fick jag läsa Bibeln varenda dag.
Men ändå kändes det som att nånting
fattades, trots att jag hade det så bra.
När jag var 15 förändrades
hela mitt liv på en enda sekund.
Jag höll på att klättra i ett träd,
och grenen gick av.
Så jag föll handlöst till marken,
och jag blev förlamad.
I det ögonblicket gick jag från att
vara en grabb som hade fullt med energi-
-till att bli helt förlamad
från nacken och neråt.
Jag tappade känseln helt.
När jag var 18 hade jag fått tillräcklig styrka
i armarna så att jag kunde klara mig själv.
Då började jag plugga på universitet,
och jag bodde i studentkorridor där.
Och där förändrades väldigt mycket
i mitt liv igen.
Jag träffade många där
som höll på med droger-
-drack alldeles för mycket
och hade en väldigt liberal syn på sex.
Och jag blev nog precis som de.
Men jag läste fortfarande Bibeln varje kväll.
Jag hade inte tappat min tro på Gud.
Men när jag hade bett min bön
och gått och lagt mig på kvällen-
-så var jag helt övertygad om att
jag skulle hamna i helvetet.
Det var ju det jag
hade fått lära mig som liten.
Det var ungefär vid den här tiden
som jag träffade en tjej som heter Julie.
Och sen dröjde det inte så länge
förrän vi gifte oss.
Vi var hippies båda två, och vi förstod
att om vi skulle kunna hålla ihop-
-så behövde vi komma bort
från våra vänner.
Vi var sökare, och vi kände att
vi behövde Gud i vårt liv.
En dag var jag ute i naturen
och jag satt för mig själv.
Det var så otroligt vackert där.
Sjön låg spegelblank,
och man såg bergen lite längre bort.
Då bestämde jag mig för att
jag skulle be till Gud.
Och jag bad att vi ville göra hans vilja,
men att vi inte visste vad den var.
Det gick ungefär 10 minuter-
-och så kom en kille och började prata
om att hela jorden skulle bli så här vacker.
Alla bitar bara föll på plats.
Jag hade ju läst om det här egentligen.
Men det som verkligen gjorde intryck på mig-
-var när han förklarade
att det inte finns nåt helvete.
Det var så logiskt.
Jag fattade direkt att det var sant.
Han frågade om vi ville komma till
Rikets sal dagen efter, och det gjorde vi.
Det är 37 år sen, men vi glömmer aldrig
det första mötet vi gick på.
Jag hade långt hår,
jag hade trasiga jeans.
Jag tror inte ens att jag hade skor på mig
den där gången.
Och när vi satt där så tänkte jag:
”Den där lite äldre mannen
som står på podiet och håller tal”-
-”han måste tycka
att vi är så konstiga.”
Men vi blev väldigt förvånade efter mötet
när han kom fram och hälsade.
Och han frågade om vi ville komma hem
till honom och hans familj.
Vi minns ingenting
av vad som sades på det där mötet.
Men vi glömmer aldrig
hur de tog emot oss.
Vi började direkt gå
på alla möten på Rikets sal.
Och han som jag träffade
började lära oss mer om Bibeln.
Vi behövde ändra på en del saker,
och det tog sin lilla tid.
Men alla i församlingen var så snälla,
och det var ingen som pressade oss.
Vi hade ju känt så länge
att det var nåt som saknades.
Men nu fick vi en mening med livet.
Allt handlade inte bara om oss längre,
och det var så befriande.
Vi fokuserade på Jehova,
på dem i församlingen-
-och på att lära andra om Bibeln.
Vi bestämde oss för
att leva för Jehova och blev döpta.

Vi glömmer aldrig mottagandet