00:00:01
Alexandre och jag
gifte oss i juni 2007.00:00:05
00:00:06
Då var hans hälsa ganska bra.00:00:08
00:00:08
Men allteftersom tiden gick
behövde han mer och mer hjälp.00:00:13
00:00:16
Nu behöver han hjälp
i badrummet och för att klä på sig-00:00:19
00:00:19
-för att kunna raka sig och
för att kunna göra sin sjukgymnastik.00:00:25
00:00:26
Ibland har jag känt mig väldigt ensam.00:00:30
00:00:31
Men jag är inte ensam,
och det har jag aldrig varit.00:00:36
00:00:36
Och det är tack vare
vännerna i församlingen.00:00:39
00:00:39
Många kommer och hälsar på
och hjälper oss med praktiska saker-00:00:43
00:00:43
-som att fixa med
huset eller rullstolen.00:00:47
00:00:47
Ja, de har gjort så mycket för oss.00:00:51
00:00:51
Det som hjälpt mig att fortsätta kämpa
är inte bara hjälpen från vännerna-00:00:56
00:00:56
-utan det fantastiska hopp
som Jehova har gett oss.00:01:00
00:01:00
Den här jobbiga situationen
är inte för evigt.00:01:03
00:01:04
Så när jag tänker på framtiden så
kan jag se oss där i den nya världen.00:01:10
00:01:10
Jag kan se Alexandre när han
inte behöver sin rullstol längre.00:01:14
00:01:14
Paulus sa ju att
våra prövningar är tillfälliga-00:01:18
00:01:18
-och väger lätt jämfört med
de eviga välsignelser Jehova ger.00:01:23
00:01:23
Och det är dem vi måste fokusera på.00:01:26
00:01:32
Jag kommer från Mariupol i Ukraina.
Jag älskade min hemstad.00:01:37
00:01:37
Den var så vacker
och full av grönområden.00:01:40
00:01:42
Men plötsligt vändes
livet där helt upp och ner.00:01:46
00:01:46
Och på nyheterna berättade de
om olika saker som händer.00:01:49
00:01:50
Och man vet inte riktigt
om man kan tro på dem.00:01:52
00:01:53
Och när man ser allt som förstörts-00:01:55
00:01:55
-när man ser vad som händer i
ens egen stad är man som i chock.00:02:00
00:02:00
Man vet inte vad man ska göra.00:02:02
00:02:02
Så man ber till Gud, och då
förstår man vad man måste göra.00:02:07
00:02:07
Jag behövde ta mig därifrån, men jag
visste inte vart jag skulle ta vägen.00:02:12
00:02:18
Bröderna och systrarna
hjälpte oss med allt.00:02:20
00:02:20
Vi fick precis det vi behövde:
mat, vatten, elektricitet.00:02:24
00:02:25
Det finns inte ord för att
beskriva den kärlek de visade.00:02:29
00:02:33
Det är bönen som hjälper en
att orka. Man får ett inre lugn.00:02:39
00:02:39
Och Jehovas ande gör att man blir modig
och att hoppet blir verkligt för en.00:02:44
00:02:44
Om du litar på Jehova
blir du aldrig besviken.00:02:49
00:02:49
Du behöver inte vara orolig för
framtiden när Jehova är på din sida.00:02:53
00:02:54
Du kan vara helt lugn.00:02:55
Du kan känna dig trygg inför framtiden
-
Du kan känna dig trygg inför framtiden
Alexandre och jag
gifte oss i juni 2007.
Då var hans hälsa ganska bra.
Men allteftersom tiden gick
behövde han mer och mer hjälp.
Nu behöver han hjälp
i badrummet och för att klä på sig-
-för att kunna raka sig och
för att kunna göra sin sjukgymnastik.
Ibland har jag känt mig väldigt ensam.
Men jag är inte ensam,
och det har jag aldrig varit.
Och det är tack vare
vännerna i församlingen.
Många kommer och hälsar på
och hjälper oss med praktiska saker-
-som att fixa med
huset eller rullstolen.
Ja, de har gjort så mycket för oss.
Det som hjälpt mig att fortsätta kämpa
är inte bara hjälpen från vännerna-
-utan det fantastiska hopp
som Jehova har gett oss.
Den här jobbiga situationen
är inte för evigt.
Så när jag tänker på framtiden så
kan jag se oss där i den nya världen.
Jag kan se Alexandre när han
inte behöver sin rullstol längre.
Paulus sa ju att
våra prövningar är tillfälliga-
-och väger lätt jämfört med
de eviga välsignelser Jehova ger.
Och det är dem vi måste fokusera på.
Jag kommer från Mariupol i Ukraina.
Jag älskade min hemstad.
Den var så vacker
och full av grönområden.
Men plötsligt vändes
livet där helt upp och ner.
Och på nyheterna berättade de
om olika saker som händer.
Och man vet inte riktigt
om man kan tro på dem.
Och när man ser allt som förstörts-
-när man ser vad som händer i
ens egen stad är man som i chock.
Man vet inte vad man ska göra.
Så man ber till Gud, och då
förstår man vad man måste göra.
Jag behövde ta mig därifrån, men jag
visste inte vart jag skulle ta vägen.
Bröderna och systrarna
hjälpte oss med allt.
Vi fick precis det vi behövde:
mat, vatten, elektricitet.
Det finns inte ord för att
beskriva den kärlek de visade.
Det är bönen som hjälper en
att orka. Man får ett inre lugn.
Och Jehovas ande gör att man blir modig
och att hoppet blir verkligt för en.
Om du litar på Jehova
blir du aldrig besviken.
Du behöver inte vara orolig för
framtiden när Jehova är på din sida.
Du kan vara helt lugn.
-